Föräldrar som inte klarar sig själva ekonomiskt

[Lovisaleonora]

Sluta ge pengar. Det är en hjälp för dem att fortsätta förneka och strunta i att ta tag i problemen. Så länge pengarna går till strunt, är det strunt ni ger dem. Inte elpengar eller bensinpengar eller vad det nu kan vara.

"Jag är ledsen, men du är vuxen och borde insett att det inte funkar att slösa upp alla pengar i början av månaden. Vi har tyvärr inte råd att hålla dig med lösögonfransar och manikyr"

 

[Inte_Ung]

Jag skulle hjälpa till men inte med pengar.
Utan jag skulle sätta mig ned innan lönen kommer och göra en budget.
Samt kräva att den följs med hänvisning till att det är dags att börja betala tillbaka alla lånade pengar nu.

Med tanke på skulderna så skulle jag nog även kräva att få en summa överförd till mig varje månad.
Som avbetalning och/eller buffert.

 

[Lovisaleonora]

En utmärkt idé. Särskilt den om återbetalning, det behövs nog lite konsekvens av handlandet. Lånade pengar ska återbetalas, det är inte manna från himlen.

 

[Inte_Ung]

På så sätt så kan man flytta pengar från början av lönen till slutet när den har tagit slut.
Och så kan man låna ut samma pengar om och om igen.
Det blir ju billigare och en träning i att leva efter inkomst.

Det blir litet mycket "Kung i Baren" över det hela annars.

 

[Sleepy]

svärmor varit deprimerad för några år sedan, så han är tacksam att hon är glad igen och att hon reser och träffar vänner och festar... låter ju som en fin princip, men det känns så svårt att applicera den i verkligheten. Jag ÄLSKAR mina föräldrar

Ni kan vara glada för att de mår bra och älska dem - UTAN att försörja dem. Det hänger inte ihop. Ni behöver inte heller servera alternativa lösningar; de är vuxna och har förmåga att ordna upp sin situation - om de måste. Ge dem möjligheten.

 

[Inte_Ung]

... de är vuxna och har förmåga att ordna upp sin situation ....

Det där är inte alls säkert att det hör ihop.
Vissa människor kan bara inte få ihop en ekonomi oavsett hur mycket pengar som de tjänar.
Det är som "dysekonomi" ungefär som dyslexi.
Då så behöver de hjälp, men inte med pengar utan med praktiska och handfasta metoder i att hantera ekonomin.

 

[Sleepy]

Visst behöver de hjälp att styra upp ekonomin; men är de inte helt tappade bakom en vagn så har de förmåga att söka den hjälpen. Troligtvis behöver det nog svida lite och bli lite besvärligt för att de ska göra det dock. Så länge det funkar att fylla på plånboken med ett enkelt samtal till sina barn, så behöver de ju inte.

 

[tanten]

Visst behöver de hjälp att styra upp ekonomin; men är de inte helt tappade bakom en vagn så har de förmåga att söka den hjälpen. Troligtvis behöver det nog svida lite och bli lite besvärligt för att de ska göra det dock. Så länge det funkar att fylla på plånboken med ett enkelt samtal till sina barn, så behöver de ju inte.

De flesta av oss väljer lätta vägar i livet. För mig känns det otroligt att den lätta vägen skulle vara att be barnet om hjälp, men för andra är det just så.

Man kan blunda och fortsätta som man gjort, eftersom det finns möjliggörare!

TS. Sluta ge pengar. Erbjud annan hjälp. Det har kommit en massa goda tips i tråden om aktiva sätt att få föräldrarnas ekonomi i ett bättre läge.

 

[Philosophia]

När det gäller sambons mamma rekommenderar jag att ni sätter er ner för ett riktigt snack. Alla
viktiga räkningar bör gå på autogiro i början av månaden och sedan kanske din sambo kan ställa upp som "bank", d.v.s ta resten av lönen och portionera ut den varje vecka. Även en återbetalningsplan bör göras för alla pengar hon lånat av sambon
Finns det möjlighet att hon kan göra sig av med något (bilen?) eller kan hon på något sätt öka sin inkomst?

Jag håller helt med @Sar om att den bästa hjälpen är att hjälpa till att strukturera det ekonomiska livet.

Förändras inte deras ekonomiska beteende så kommer det ju knappast bli något slut på alla lån och utan att beteendet upphör så kommer lånen heller inte att kunna betalas tillbaka.

@WaterLily: Ni måste så klart våga ställ krav på dina föräldrar och på din sambos mamma och sluta vara möjliggörare. Vad gäller sambons mamma så tycker jag precis som @Sar att ni ska föreslå att så mycket som möjligt läggs på autogiro som dras från kontot direkt efter lön. Man kan ha en stående överföring av månadens bensinpengar till ett bensinkort, en stående överföring till ett t.ex. ett ICA-kort (alltså inte ICAs bankkort, utan bonuskortet) som används för mat- och hygienartiklar, osv.

 

[sona]

@WaterLily
Vi har haft en liknande situation med svärmor. I princip exakt samma som med din, fast min skyllde på att hon inte hade råd att köpa mat till sig och min mans syskon som är ganska mkt yngre. Dom lånade pengarna gick aldrig till mat kan man väl tillägga....
Vi satte ner foten, barn är inte försörjningsplikta till sina föräldrar. Aldrig någonsin.

Så länge ni hjälper dom att klara sig så kommer dom troligtvis aldrig lära sig heller att ta hand om sin ekonomi.

 

[Hippocampus]

Jag har växt upp förhållandevis fattigt och fick som 12åring börja jobba efter skolan och på helgerna för att kunna köpa egen mat. Jag har skilda föräldrar, den ena bodde 15 mil från mig, och den andra bodde jag med (även min lillebror). Den vi bodde hos var borta varje dag mellan 15 och 04 pga jobb. Så förutom att jag fick jobba skulle jag också ta hand om min lillebror och hemmet.

Det har alltid varit knapert i familjen, kronofogde osv har alltid funnits där och även idag.
Jag har fått försörja en av föräldrarna även i vuxen ålder oavsett min inkomst. Det var knapert att försörja två personer på 7800 kr när hyran var på 5900 kr men det gick. Det är många dagar i mitt liv jag har levt på ett par apelsiner om dagen, noga uträknat i kronor.

Skillnaden mellan det du skriver och mina är att vi aldrig haft lyxkonsumtion. Det har enbart handlat om att kunna äta, bo, ha telefon och el. Jag försörjer fortfarande en av de. Det handlar som sagt om boende, el och mat.

Jag har ofta insett att jag är medberoende men hur ska man stoppa det?

 

[Sleepy]

Jag har ofta insett att jag är medberoende men hur ska man stoppa det?

Svårt att tänka om när det varat så länge och sen du var så ung. Förståeligt. Men du behöver inte försörja dina föräldrar, eller hur? Vi har ett socialt skyddsnät, så ingen ska behöva bli ställd på bar backe. Sätt ner foten. Du har gjort ditt nu.

 

[Sol]

Håller med vad som redan skrivits. Sluta ge pengar! Så länge de har råd med "lyxkonsumtion" ska de inte ha några pengar av er. Däremot verkar de behöva hjälp med att lägga upp en budget och ta hand om sina skulder. Där kan ni hjälpa till. Antingen själva eller genom att hjälpa dem att finna hjälp eller helt enkelt bara förklara för dem att de har problem som de måste lösa själva. De är vuxna människor som måste ta ansvar för sin ekonomi.

Min brorsa höll på sådär. Hamnade hos inkasso, Kfm och lånade pengar av både morsan och hennes sambo. Han mådde väldigt dåligt och han mådde ju än sämre ju värre det blev. De ekonomiska problemen var egentligen bara ett symptom på dålig psykisk hälsa. Till slut fick ju mamma säga stopp och hjälpa honom att söka hjälp (vilket även flickvännen gjorde). Han sökte hjälp hos företagshälsan och äldsta brorsan hjälpte honom rent praktiskt med budget och ett plan att betala av alla skulder. Han fick sälja bilen, levde på "existensminimum" (Kfm tog det han inte behövde) och efter ett bra tag lyckades han bli helt skuldfri. I takt med att han fick hjälp både med ekonomin och sin psykiska hälsa blev allting bättre.

 

[Inte_Ung]

Jag försörjer fortfarande en av de. Det handlar som sagt om boende, el och mat.

Det är nog dags för dig att lämna över det ansvaret till Kommunens Socialkontor.

 

[tanten]

Jag har ofta insett att jag är medberoende men hur ska man stoppa det?

Fast det vet du ju. egentligen.

Du tar dina pengar och använder dem själv. Stoppar dem på ett konto bara du har tillgång till. Har inte kontanter du kan låna ut. Lämnar aldrig ditt kontokort ur sikte.

Handlar inte tillsammans med någon. Bara ensam.

 

[Hippocampus]

Det är nog dags för dig att lämna över det ansvaret till Kommunens Socialkontor.

det är ingen idé, de säger att familjen bör ta hand om det.

 

[Rialavargen]

Både jag och sambon har föräldrar som är mindre ekonomiskt sinnade, och jag är nyfiken på om det finns fler där ute och hur ni i så fall hanterar det hela.

Mina föräldrar har alltid varit väldigt dåliga på att hantera pengar - har de pengar så spenderas de i hög hastighet på allt möjligt, och när pengarna är slut så är de tvärslut. Där finns det inga sparkonton eller buffertar, utan det handlar om NOLL kronor på kontot. De är låginkomsttagare (min far är sjukpensionär) och har alltid varit dåliga på att spendera pengar, eftersom de aldrig räcker till alla gamla lån och kreditkort och stora räkningar som slackar efter.
Mina föräldrar använder gärna sina kreditkort tills de är utmaxade och de är ofta väldigt dåliga på att planera hur de spenderar sina pengar (handlar saker i sista sekund innan de behövs, så att det oftast också blir onödigt dyrt).

Ända sedan jag var liten så har jag alltid behövt ställa upp med pengar till mina föräldrar, och hjälpa dem ur ekonomiska knipor. När jag var sexton var det första gången som jag var tvungen att betala en enorm elräkning åt mina föräldrar, då elbolaget hotade med att stänga av elen om vi inte betalade. (Och den blev avstängd x antal gånger under åren som jag bodde hemma). Kronofogden har varit en bekant figur under min uppväxt och inkassobreven brukade svämma över brevlådan.

Nu bor jag ju inte hemma längre, utan har ett eget liv med min sambo. Vi äger ett hus och har våra egna investeringar som kräver våra pengar. Tack och lov så har vi båda ett ganska bra sinne för pengar, och har inte ärvt våra föräldrars beteenden.

Tyvärr är då sambons mamma inte heller bra med sina pengar, utan hon "lånar" pengar av min sambo titt som tätt. Hon är uppe i nånstans runt 60-70 000 SEK just nu, och det rullar på ganska stadigt och tickar uppåt. Hon har lånat av min sambos syskon också, men där får hon inte låna längre eftersom de inte har råd att låna ut mer pengar till henne. Förra veckan hade hon inte råd att tanka sin bil, så då fick sambon föra över pengar till henne. Det hjälpte några dagar, sedan var det kört igen. Då fick hon låna en av våra bilar, som hon kört i en dryg veckas tid. Igår kom hon och knackade på och hade krockat bilen i framkant (kört på något). Hon har fortfarande inte råd att tanka sin bil förrän efter lön...

Min svärmor festar mycket, och reser mycket, samtidigt som hon lägger mycket pengar på sitt eget utseende. Det är nagelförlängningar, hårförlängningar, ögonfransförlängningar och allmänna frisörbesök. Hon går på manikyr, och lägger massor med pengar på att shoppa kosttillskott, vara med i bokklubbar, och handlar ständigt nya kläder. Ett tag spelade hon bort mycket pengar på bingo på nätet (pengar som hon lånade av min sambo) men det fick han henne att sluta med.

Det är ren lyxkonsumtion, som sticker lite i ögonen på mig eftersom vi (jag och min sambo) inte har råd att leva på det sättet. Jag handlar nästan aldrig nya kläder, och nagelförlängningar etc kan jag bara drömma om. Jag saknar det iofs inte heller, eftersom jag hellre lägger pengarna på sparkontot eller på investeringar till vår fastighet, men... ja...

----

Min sambo och jag känner en ständig stress över våra föräldrar, och att det ständigt krävs att vi ska kunna ställa upp som buffert för dem. Mina föräldrar är något bättre eftersom de sällan ber om pengar, men de kan ibland ha svårt att få råd till att köpa mat, vilket känns ännu värre. Vi bor långt ifrån varandra, så jag har svårt att åka dit med en matkasse då och då, tyvärr.

Min sambo har redan ställt in sig på att hans mamma inte kommer att klara sig ekonomiskt efter att hon pensionerats (om lite drygt 10 år), och jag betvivlar att mina föräldrar kommer att klara sig särskilt bra då heller. Ska vi ta med detta i vår framtida planering, så att vi har råd att i någon mån också försörja våra föräldrar? Hur gör ni andra?

Är smått i din situation fast lite annorlunda.

Har svärföräldrar med knapra pensioner. Där hjälper vi till med deras dyra investeringar, typ att iordningställa tänder efter tandlossning, en lång och kostsam historia. Inköp av bilar. I ordningställande av problem på fastigheten. Dyrt men nödvändigt. Jag vill inte att min svärmor går utan tänder. Bil behövs för då kan den personen hjälpa till med de övriga i familjen att storhandla etc. Också nödvändigt för att det ska gå ihop sig för dem. De lever på annan ort.

Min man har aldrig sagt att nu har jag bestämt att vi ska betala ditt och datt. Problemen har kommit mig till vetskap, sen har jag sagt till gubben att jag tycker vi ska delfinansiera det. Oftas så finansierar vi rubbet. Jag känner att min gubbe blir mycket lättad när vi ställer upp. Han hade ställt upp om han levde utan mig, det vet jag, så jag finner mig i det. Vi har gjort så hitintills att vi tar av våra sparpengar. Så det drabbar oss inte så förfärligt i vardagen.


Sen finns det ytterligare två personer som ständigt har ebb i kassan. Där hjälper vi inte till eftersom de lever sina liv på ett sätt som jag inte vill vara med och försörja. Det går inte att hjälpa dem för det skulle betyda att vi rättfärdigar ett köpbeteende som endast leder åt ett håll och det är kronofogden.


I ditt fall så känns det inte bra i maggropen. Jag tror ni två behöver sätta en gräns tillsammans och därefter hålla er till den. Man kan vara en god dotter och son även om man inte skjuter till deg.

 

[Inte_Ung]

det är ingen idé, de säger att familjen bör ta hand om det.

Om du slutar upp med att betala så finns ju inget annat val för Socialen.
De kommer inte att låta henne svälta ihjäl på gatan.

 

[Magiana]

det är ingen idé, de säger att familjen bör ta hand om det.

Kommunen försöker smita ifrån sitt ansvar. Som vuxen person som flyttat från mamma och pappa har man ingen som helst försörjningsplikt. Om det däremot syns på föräldrarnas kontoutdrag att det kommit in pengar så dras det av från normen då det klassas som inkomst, inte ett lån.

 

[Mirre]

Både jag och sambon har föräldrar som är mindre ekonomiskt sinnade, och jag är nyfiken på om det finns fler där ute och hur ni i så fall hanterar det hela.

Mina föräldrar har alltid varit väldigt dåliga på att hantera pengar - har de pengar så spenderas de i hög hastighet på allt möjligt, och när pengarna är slut så är de tvärslut. Där finns det inga sparkonton eller buffertar, utan det handlar om NOLL kronor på kontot. De är låginkomsttagare (min far är sjukpensionär) och har alltid varit dåliga på att spendera pengar, eftersom de aldrig räcker till alla gamla lån och kreditkort och stora räkningar som slackar efter.
Mina föräldrar använder gärna sina kreditkort tills de är utmaxade och de är ofta väldigt dåliga på att planera hur de spenderar sina pengar (handlar saker i sista sekund innan de behövs, så att det oftast också blir onödigt dyrt).

Ända sedan jag var liten så har jag alltid behövt ställa upp med pengar till mina föräldrar, och hjälpa dem ur ekonomiska knipor. När jag var sexton var det första gången som jag var tvungen att betala en enorm elräkning åt mina föräldrar, då elbolaget hotade med att stänga av elen om vi inte betalade. (Och den blev avstängd x antal gånger under åren som jag bodde hemma). Kronofogden har varit en bekant figur under min uppväxt och inkassobreven brukade svämma över brevlådan.

Nu bor jag ju inte hemma längre, utan har ett eget liv med min sambo. Vi äger ett hus och har våra egna investeringar som kräver våra pengar. Tack och lov så har vi båda ett ganska bra sinne för pengar, och har inte ärvt våra föräldrars beteenden.

Tyvärr är då sambons mamma inte heller bra med sina pengar, utan hon "lånar" pengar av min sambo titt som tätt. Hon är uppe i nånstans runt 60-70 000 SEK just nu, och det rullar på ganska stadigt och tickar uppåt. Hon har lånat av min sambos syskon också, men där får hon inte låna längre eftersom de inte har råd att låna ut mer pengar till henne. Förra veckan hade hon inte råd att tanka sin bil, så då fick sambon föra över pengar till henne. Det hjälpte några dagar, sedan var det kört igen. Då fick hon låna en av våra bilar, som hon kört i en dryg veckas tid. Igår kom hon och knackade på och hade krockat bilen i framkant (kört på något). Hon har fortfarande inte råd att tanka sin bil förrän efter lön...

Min svärmor festar mycket, och reser mycket, samtidigt som hon lägger mycket pengar på sitt eget utseende. Det är nagelförlängningar, hårförlängningar, ögonfransförlängningar och allmänna frisörbesök. Hon går på manikyr, och lägger massor med pengar på att shoppa kosttillskott, vara med i bokklubbar, och handlar ständigt nya kläder. Ett tag spelade hon bort mycket pengar på bingo på nätet (pengar som hon lånade av min sambo) men det fick han henne att sluta med.

Det är ren lyxkonsumtion, som sticker lite i ögonen på mig eftersom vi (jag och min sambo) inte har råd att leva på det sättet. Jag handlar nästan aldrig nya kläder, och nagelförlängningar etc kan jag bara drömma om. Jag saknar det iofs inte heller, eftersom jag hellre lägger pengarna på sparkontot eller på investeringar till vår fastighet, men... ja...

----

Min sambo och jag känner en ständig stress över våra föräldrar, och att det ständigt krävs att vi ska kunna ställa upp som buffert för dem. Mina föräldrar är något bättre eftersom de sällan ber om pengar, men de kan ibland ha svårt att få råd till att köpa mat, vilket känns ännu värre. Vi bor långt ifrån varandra, så jag har svårt att åka dit med en matkasse då och då, tyvärr.

Min sambo har redan ställt in sig på att hans mamma inte kommer att klara sig ekonomiskt efter att hon pensionerats (om lite drygt 10 år), och jag betvivlar att mina föräldrar kommer att klara sig särskilt bra då heller. Ska vi ta med detta i vår framtida planering, så att vi har råd att i någon mån också försörja våra föräldrar? Hur gör ni andra?

Har en liknande situation ned mina föräldrar, de har noll koll på pengar och prioriterar helt galet. I flera år har de försörjt sig på lånade pengar och krediter. Lån som inte betalas tillbaka. De har en hel del hos kronis, får inga mer banklån (självklart) vilket de motiverar med att bankmannen är ute efter dem och bara säger nej för att vara dum.

De gick med i ett pyramidspel för 11 år sedan och tror fortfarande att de kommer att få en helt orimlig summa pengar. De har även levt som att de har dem pengarna, lånat hejvilt och lovat guld och gröna skogar "när pengarna kommer". Nu har verkligheten kommit ikapp dem och folk vill ha tillbaka sina pengar. De fattar fortfarande inte dock att pyramidspelet är bluff och att det inte kommer några pengar.

De har inte betalat elräkningen på evigheter vilket har lett till att elen stängts av. Vilket de såklart skyller helt på elbolaget, de själva har ingen skuld i det
De har lånat av allt och alla, vi kan inte låna ut mer och inte mina syskon heller. Ingen har råd och man får inte tilllbaka det heller.
De fick 1000 kr av oss förut, det gick direkt till kebabtallrikar och annat onödigt istället för att lägga pengarna på ordentlig mat eller elräkningen.

Klart vi vill hjälpa dem att få på elen igen, men vi kan inte låna ut den summan som vi sedan aldrig kommer se röken av igen. Så vad tusan gör man? De vägrar ju inse sitt eget ansvar och lägger de få kronor de har på helt andra saker än där det behövs.