Föräldraledighet

[Petruska]

Själv ser jag mest en mardröm framför mig om jag ska sitta hemma i soffan i mjukisbyxor och amma ett skrikande blöjpaket i 6 månader.

Det finns en hyfsat god chans för att du kommer att uppleva pyret som något litegrann utöver ett skrikande blöjpaket.

Men du vet ju vilken sorts person du är. Jag trivs med att gå och småpyssla med ditt och datt, läsa lite, ta en kopp kaffe, gå en promenad, träffa någon över en fika, läsa lite till, etc etc i långsam, meningslös evighet. (Alltså inte ta hand om hemmet, utan göra små fåniga saker, plocka nypon och torka dem, tex.) Är man en sådan person, blir föräldraledighet ett välkommet tillfälle att äntligen få fördjupa sig i allt detta utan krav på några större projekt, för den rollen får bebisen ha.

Men om du vet att det kryper lite i dig när livet går långsamt och att du inte trivs med att gå ensam och tänka på dagarna, så tror jag att du är rätt ute med att rätt tidigt börja arbeta deltid. Det gör ju också rollfördelningen mellan din man och dig mycket jämnare ur föräldraskapssynpunkt.

 

[*Gotlandsrusset*]

Nästa vecka ska jag och min chef prata om min föräldraledighet, och det slog mig att jag inte vet någonting om det. Alls.

Vi är två föräldrar och har väl tänkt att dela ganska lika. Kanske tar maken lite mer än mig.

Hur har ni delat upp det?
Och när kände ni att ni ville tillbaka till jobbet?

Jag kan villigt erkänna att jag (hittills och just nu) inte känner någon längtan efter att vara hemma med en bebis, men jag förstår också att jag kommer behöva det av rent praktiska och fysiska skäl om inte annat.

Jag kan tänka mig att börja jobba 1-2 dagar i veckan efter 3 månader. Är det helt galet att ens föreslå det? Jag fick ärligt talat ångest av förslaget att vara hemma på heltid i ett halvår.

Du ska göra precis som du känner och det som får dig att må bra
Jag skulle börja efter ett halvår tänkte jag innan, han är 9 månader nu och har planerat att vara hemma 1 år till. Älskar att vara hemma.

Men det passar inte alla, vissa blir tokiga efter någon månad bara. Sambon pluggar och vi känner båda att det passar bäst om jag är hemma tills sonen börjar dagis.

 

[Brandgul]

Jag blir mer chockad över att så många tycker att deras ettåringar är så stora att de ska börja förskolan.

Har ni på riktigt träffat en ettåring? I min värld är de fortfarande jättesmå.

Vår nyblivna ettåring går inte ännu. Han är trött. Kan inte prata. Gråter mest om han är missnöjd eller om något är fel.

Han gillar att kramas och borra in huvudet i min axel om det blir för mycket. Han kryper runt och gossar med sin snutte.

Hur kan ni innan ni ens träffat era ofödda barn känna att de är redo för barnomsorg så tidigt?

 

[Siri]

Jag blir mer chockad över att så många tycker att deras ettåringar är så stora att de ska börja förskolan.

Har ni på riktigt träffat en ettåring? I min värld är de fortfarande jättesmå.

Vår nyblivna ettåring går inte ännu. Han är trött. Kan inte prata. Gråter mest om han är missnöjd eller om något är fel.

Han gillar att kramas och borra in huvudet i min axel om det blir för mycket. Han kryper runt och gossar med sin snutte.

Hur kan ni innan ni ens träffat era ofödda barn känna att de är redo för barnomsorg så tidigt?

Vem eller vilka riktar du dig till, undrar jag? Läste igenom tråden en extra gång och jag kunde hitta en där det var tal om förskolan från 13-14 månaders ålder, ingen annan har ens nämnt förskolan.

 

[Blueberry]

Jag blir mer chockad över att så många tycker att deras ettåringar är så stora att de ska börja förskolan.

Har ni på riktigt träffat en ettåring? I min värld är de fortfarande jättesmå.

Vår nyblivna ettåring går inte ännu. Han är trött. Kan inte prata. Gråter mest om han är missnöjd eller om något är fel.

Han gillar att kramas och borra in huvudet i min axel om det blir för mycket. Han kryper runt och gossar med sin snutte.

Hur kan ni innan ni ens träffat era ofödda barn känna att de är redo för barnomsorg så tidigt?

Du får nog förtydliga lite. Menar du allmänt, eller riktar du dig till någon i tråden?

 

[Tora]

Jag blir mer chockad över att så många tycker att deras ettåringar är så stora att de ska börja förskolan.

Har ni på riktigt träffat en ettåring? I min värld är de fortfarande jättesmå.

Vår nyblivna ettåring går inte ännu. Han är trött. Kan inte prata. Gråter mest om han är missnöjd eller om något är fel.

Han gillar att kramas och borra in huvudet i min axel om det blir för mycket. Han kryper runt och gossar med sin snutte.

Hur kan ni innan ni ens träffat era ofödda barn känna att de är redo för barnomsorg så tidigt?

Alla mina tre barn började förskolan när de var ett år och två månader.

Har aldrig varit några problem. Nu har det kanske fungerat så bra för att vi har en extremt bra förskola eller att alla mina barn än så länge varit extremt självständiga och framåt. Eller en kombination av båda. Vad vet jag.

 

[Björk]

Med första barnet gjorde vi så att jag var hemma på heltid ca 6 månader, sen hade vi 3 veckor tillsammans och sen gick jag till jobbet på heltid och han var hemma 6 månader. Vi snålade på dagarna så när sonen var 1 år jobbade vi varannan dag omlott och var på så vis hemma ytterligare 9 månader.

Med andra barnet så var planen att jag skulle vara hemma heltid i 6 månader sen skulle vi jobba varannan dag omlott i ca 2 månader och sen skulle pappan var hemma på heltid i 6 månader. Anledningen till förändringen var att vi fick det jättejobbigt när vi gick från jag hemma heltid till pappa hemma heltid. Första två ensamveckorna var ett h-vete för pappa och barn.

Dock blev det annorlunda med 2:a barnet. På grund av sjukfrånvaro på jobbet så frågade min chef om jag möjligen kunde börja jobba lite redan när barnet var 4 månader. Så jag började då jobba 2-3 timmar 3 dagar i veckan. Sen gick jag upp på halvtid när barnet var 6 månader och så heltid vid 8 månader och då var pappan hemma på heltid tills barnet var 16 månader.

När det gäller sökandet av föräldraledighet så säger lagen att man ska söka minst 2 månader i förväg. Vissa kollektivavtal har andra regler (inom kommunal sektor gäller 3 månader t ex). Om man vill avbryta sin föräldraledighet så har man rätt att göra det. Om man sökt mer än en månads föräldraledighet så får arbetsgivaren skjuta på återgången i arbete en månad. Dvs om du tar 6 månader föräldraledighet och efter 4 månader känner att du vill återgå i arbete så kontaktar du arbetsgivaren och meddelar det och ska då få återgå senast en månad efter du gett det beskedet.

Mitt tips är att givetvis prata med chefen om dina tankar du har just nu och så kan ni gemensamt resonera om hur du ska söka din föräldraledighet. Kanske det är möjlighet med lite flexibilitet från arbetsgivarens sida? Att du kan planera enligt hur du tänker idag, men med hyfsat varsel ändra planen om det blir så.

Jag är jätteglad att vi delat huvudsakligen lika på föräldraledigheten. Jag tyckte det var helt okej att vara föräldraledig, men jag förstår dina farhågor; jag skulle nog haft svårt att bara umgås med bebis i ett helt år i sträck. De allra mest perfekta perioderna (och jag tror mannen håller med mig) var när vi jobbade varannan dag. Då fick man vara mycket med sitt barn och ändå få stimulansen av jobb och vuxna människor också. Alldeles perfekt faktiskt! Kraften och lusten fanns på ett annat sätt då för mig än när jag ensam varit hemma med barn i vecka efter vecka efter vecka.

Tilläggas ska kanske att när vår lilla kom fick vår då 3,5åring också vara hemma hos oss på heltid under hela den föräldraledigheten. Jag tyckte det var en bonus att få ännu mer tid hemma med honom också. Jag hade mycket svårt att förstå att det är så självklart för så många att lämna äldsta barnet i barnomsorg när man är hemma med yngsta. MEN; jag har i efterhand ändrat mig lite på den punkten. Vårt andra barn var ganska krävande (betydligt mer än första) och jag tror att både jag som förälder och äldsta barnet hade mått ganska bra av att han fått umgås med kompisar och andra vuxna några timmar i veckan. Det blev lite dåligt samvete för honom; att lillasyster tog så mycket "plats" och han fick titta för mycket på tv och annat när det var jobbigt med henne. Det var mycket "nej, det går inte, nu måste jag mata/byta blöja/trösta/lägga...."

 

[Brandgul]

Med första barnet gjorde vi så att jag var hemma på heltid ca 6 månader, sen hade vi 3 veckor tillsammans och sen gick jag till jobbet på heltid och han var hemma 6 månader. Vi snålade på dagarna så när sonen var 1 år jobbade vi varannan dag omlott och var på så vis hemma ytterligare 9 månader.

Med andra barnet så var planen att jag skulle vara hemma heltid i 6 månader sen skulle vi jobba varannan dag omlott i ca 2 månader och sen skulle pappan var hemma på heltid i 6 månader. Anledningen till förändringen var att vi fick det jättejobbigt när vi gick från jag hemma heltid till pappa hemma heltid. Första två ensamveckorna var ett h-vete för pappa och barn.

Dock blev det annorlunda med 2:a barnet. På grund av sjukfrånvaro på jobbet så frågade min chef om jag möjligen kunde börja jobba lite redan när barnet var 4 månader. Så jag började då jobba 2-3 timmar 3 dagar i veckan. Sen gick jag upp på halvtid när barnet var 6 månader och så heltid vid 8 månader och då var pappan hemma på heltid tills barnet var 16 månader.

När det gäller sökandet av föräldraledighet så säger lagen att man ska söka minst 2 månader i förväg. Vissa kollektivavtal har andra regler (inom kommunal sektor gäller 3 månader t ex). Om man vill avbryta sin föräldraledighet så har man rätt att göra det. Om man sökt mer än en månads föräldraledighet så får arbetsgivaren skjuta på återgången i arbete en månad. Dvs om du tar 6 månader föräldraledighet och efter 4 månader känner att du vill återgå i arbete så kontaktar du arbetsgivaren och meddelar det och ska då få återgå senast en månad efter du gett det beskedet.

Mitt tips är att givetvis prata med chefen om dina tankar du har just nu och så kan ni gemensamt resonera om hur du ska söka din föräldraledighet. Kanske det är möjlighet med lite flexibilitet från arbetsgivarens sida? Att du kan planera enligt hur du tänker idag, men med hyfsat varsel ändra planen om det blir så.

Jag är jätteglad att vi delat huvudsakligen lika på föräldraledigheten. Jag tyckte det var helt okej att vara föräldraledig, men jag förstår dina farhågor; jag skulle nog haft svårt att bara umgås med bebis i ett helt år i sträck. De allra mest perfekta perioderna (och jag tror mannen håller med mig) var när vi jobbade varannan dag. Då fick man vara mycket med sitt barn och ändå få stimulansen av jobb och vuxna människor också. Alldeles perfekt faktiskt! Kraften och lusten fanns på ett annat sätt då för mig än när jag ensam varit hemma med barn i vecka efter vecka efter vecka.

Tilläggas ska kanske att när vår lilla kom fick vår då 3,5åring också vara hemma hos oss på heltid under hela den föräldraledigheten. Jag tyckte det var en bonus att få ännu mer tid hemma med honom också. Jag hade mycket svårt att förstå att det är så självklart för så många att lämna äldsta barnet i barnomsorg när man är hemma med yngsta. MEN; jag har i efterhand ändrat mig lite på den punkten. Vårt andra barn var ganska krävande (betydligt mer än första) och jag tror att både jag som förälder och äldsta barnet hade mått ganska bra av att han fått umgås med kompisar och andra vuxna några timmar i veckan. Det blev lite dåligt samvete för honom; att lillasyster tog så mycket "plats" och han fick titta för mycket på tv och annat när det var jobbigt med henne. Det var mycket "nej, det går inte, nu måste jag mata/byta blöja/trösta/lägga...."

Ja det är det där man inte vet innan. För oss är det tvärtom, äldsta är oerhört krävande och han fick till sin stora lycka vara borta ett par timmar per dag. Och även för oss som fick andas och vara med de andra barnen.

Sen grattis till alla som har barn som mina andra barn. Ja då är det lätt.

 

[Brandgul]

Vem eller vilka riktar du dig till, undrar jag? Läste igenom tråden en extra gång och jag kunde hitta en där det var tal om förskolan från 13-14 månaders ålder, ingen annan har ens nämnt förskolan.

Jag riktar mig till alla som säger att de ska vara hemma 6+6 månader.

Men givetvis menar de ju inte det fast de skriver det. Helt plötsligt.

 

[Lo_]

Jag menar det @Brandgul , men går det inte får vi väl omvärdera. Mitt första barn, min partners andra. Väldigt skuldbeläggande stämning på det här forumet ibland kan jag uppleva. Man skulle kunna skrivit att det ibland är för tidigt för ettåringar att börja i barnomsorgen och att det kanske inte kommer gå. För mig är ett år enormt lång tid, men jag har som sagt aldrig haft barn förut.

 

[Girasol]

Jag riktar mig till alla som säger att de ska vara hemma 6+6 månader.

Men givetvis menar de ju inte det fast de skriver det. Helt plötsligt.

Men alltså, sånt är ju sånt som ger sig. Jag som kikar utifrån det hela (eftersom jag aldrig pratat om 6+6) konstaterar att dina ord här ovan inte är jättesnälla de heller -eller fel ordval, men skriva på näsaneffekt lite grann då. Vi kan omöjligt veta hur andra verkligen kommer göra, att göra planeringar hör till. Bara för att jag väntar mitt femte barn så innebär inte det att "jag vet minsann hur det kommer bli" för var och en är ju på just sin plats på jorden där och då...

Sedan att du tycker att en ettåring är för liten är ju dels beroende på dig men också på barnet som individ vilket du senare konstaterar. Samtliga mina 4 ungar började hos dagmamma vid 13 månaders ålder, fungerade utmärkt för oss och barnen men mest pga ekonomi i kombination med min sjukdom som går i skov. Hur det blir denna gången vet jag inte, särskilt som vi flyttat och det inte finns några dagmammor att tillgå här nuförtiden.

Nåväl, det jag ville med mitt inlägg är att vi kan omöjligt döma åt andra efter våra egna intrampade skor...

 

[Andromedae]

I många länder börjar föräldrarna jobba när barnet är tre månader. Vi i Sverige har en mycket förmånlig föräldraförsäkring.

 

[Amha]

Känns som om det börjar spåra lite så jag fortsätter jag. Med facit i hand efter första barnet så säger jag att om man har möjlighet att ta ut inga eller väldigt få dagar under första året så gör det! Då har man möjlighet att hålla barnet hemma längre efter ettårsdagen utan att behöva tänka på antal dagar ifall att dagis inte är rätt just då.

@Björk jobba varannan dag låter ju hur bra som helst. Det hade jag kunnat tänka mig om vi fått möjlighet framöver.

@Brandgul jag vet ju ettåringar som fixat dagis bra men själv tycker jag inte att det är optimalt för min egen ettåring. Nu är hon 18 månader och kommer att vara hemma ett tag till men ärligt talat tror jag att dagis inte hade varit några större problem nu. Jag märker på henne att det som är riktigt roligt på dagarna är ju att leka med andra barn. Sen vet jag inte hur länge hon hade orkat men ett par timmar tror jag att hon faktiskt skulle tycka var kul.

 

[WBanna]

Sedan att du tycker att en ettåring är för liten är ju dels beroende på dig men också på barnet som individ vilket du senare konstaterar. Samtliga mina 4 ungar började hos dagmamma vid 13 månaders ålder, fungerade utmärkt för oss och barnen men mest pga ekonomi i kombination med min sjukdom som går i skov. Hur det blir denna gången vet jag inte, särskilt som vi flyttat och det inte finns några dagmammor att tillgå här nuförtiden.

Samma här; vår son började dagis när han var 13 månader och det har fungerat fantastiskt bra. Men han har hela tiden varit väldigt försigkommen och social, så att få leka med massa andra barn istället för att vara hemma med mamma och pappa har varit bra för honom.

 

[Lo_]

Får man om man vill, först vara hemma ett halvår, sedan jobba ett tag och sedan vara föräldraledig igen?

 

[ameo]

I många länder börjar föräldrarna jobba när barnet är tre månader. Vi i Sverige har en mycket förmånlig föräldraförsäkring.

och i några av de länderna är det vanligt med barnflickor på hemmaplan. Barnet blir kvar i sin invanda miljö hemma.
Sen är det väl kanske inget som säger att barnen mår bra av att föräldrarna börjar jobba när barnet är 3 månader. När vi nu har den möjlighet vi har i vårt land, kanske man vill kunna göra det bästa tänkbara av situationen - för alla parter.

Vad gäller trådens ursprungsfråga så har jag varit föräldraledig i totalt 10 år med våra fyra barn. (och ÄNDÅ lever jag i ett väldigt jämställt äktenskap, i vårt fall har det aldrig handlat om vem som får föräldrapenningen utan jag har haft barnen när maken jobbat, han har haft barnen när han kommit hem så att jag kunnat göra "egna saker" på kvällarna t.ex sköta stallet, umgås med vänner, jobba med hemförsäljning etc)

 

[ameo]

Får man om man vill, först vara hemma ett halvår, sedan jobba ett tag och sedan vara föräldraledig igen?

svar ja

 

[Andromedae]

och i några av de länderna är det vanligt med barnflickor på hemmaplan. Barnet blir kvar i sin invanda miljö hemma.
Sen är det väl kanske inget som säger att barnen mår bra av att föräldrarna börjar jobba när barnet är 3 månader. När vi nu har den möjlighet vi har i vårt land, kanske man vill kunna göra det bästa tänkbara av situationen - för alla parter.

Jag menar mest att jag kan tycka att det är ganska förmätet att diskvalificera en majoritet av alla föräldrar, vilket man gör om man börjar oja sig över att ettåringar går på dagis. Snacka om att sätta sig på höga hästar! Alla har inte samma möjligheter men de flesta av oss vill faktiskt det bästa för våra barn, och ett gott föräldraskap beror på så oändligt mycket mer än hur många dagar barnet var hemma med en förälder innan hen började på förskola. Vilket jag tror att du håller med om.

Och nej, mitt barn kommer inte börja som ettåring. Men det är inte det som det handlar om.

 

[Blueberry]

Kom på en grej:

Jag vet inte ens hur länge det går att vara föräldraledig?
Vad finns det för gräns?
Hur många dagar handlar det om för ett barn med två föräldrar (med heltidsjobb)?

 

[WBanna]

Kom på en grej:

Jag vet inte ens hur länge det går att vara föräldraledig?
Vad finns det för gräns?
Hur många dagar handlar det om för ett barn med två föräldrar (med heltidsjobb)?

390 dagar med "bra" betalning (baserat på din sjukpenningsgrundande inkomst) och 90 dagar med grundnivå (jag får ut 128 kr/dag när jag tar av dem).

Kolla försäkringskassans hemsida, där finns info och du kan räkna på hur mycket pengar du får beroende på hur många dagar du tar ut per vecka osv.