Föräldraledighet

[Brandgul]

Jag blir helt tokig när jag läser uttalanden som skriver folk på näsan om vad som är bäst för andras barn. Det finns studier som talar för att barnens socio-emotionella utveckling kan bli störd om barnen träffar för få vuxna i sin uppväxt också men jag skulle aldrig påstå att det är skadligt för barn att vara hemma för länge med bara sina föräldrar. Varje familj gör vad de anser vara bäst i sin situation. (Och vad gäller förskolor och barn-grupper - där min son går har de 3 barn per pedagog idag. Kan omöjligt tänka mig att det var fler pedagoger för 10 år sedan)

Min helt personliga åsikt är snarare att det är skadligare att växa upp med föräldrar som har en svart/vit-syn på världen och som dömer andra efter den.

Och med din sons förskola är det alltså mer normgivande än en undersökning?

Det finns helt dagsfärska siffror på hur mycket barngrupperna har ökat.

 

[Sar]

Vi låg inne en månad med de första ( prematura tvillingar) och med pappans semester och pappadagar blev det 3 månader som vi var hemma båda två. Jag var hemma tills barnen började på förskola vid knappa 18 månader ( jag tog ut väldigt få dagar första året). Sambon har tagit ut sin halva av föräldraledigheten genom att vara hemma varje fredag tills de tagit slut. En toppenlösning för oss!
Vi har också haft fördelen med ca 5-10 min cykling till våra jobb och förskolan som närmaste granne samt barn som somnat sent så även den som jobbat har haft bra med barntid.
Så här 3 barn kan jag säga att jag personligen inte alls är redo att gå tillbaka till arbetslivet och prestera innan barnen närmar sig 1,5 år. Att gå sångkurs, ta jägarlicens, förarkontroll fritidsbåt samt BE- körkort är däremot inte något problem alls !
Jag hade heller inte tyckt att något av våra barn var redo att börja förskolan innan dess.
Jag tror att många blir överraskade över hur de själva reagerar när de fått barn, jag var övertygad om att jag skulle hänga på jobbet men istället slutade det med att jag varken iddes läsa nyheterna eller se nyhetsprogram under hela ledigheten... Någon annan som tänkt sig släppa allt för barnet visar sig kanske vara redo att jobba 2 månader efter att barnet kommit. Sedan har vi en 3:e kategori som p.g.a ekonomi, sjukdom eller annat tvingas göra helt andra beslut än deras hjärtan vill.

 

[Sar]

Dubbelt

 

[fia-lisa]

Och med din sons förskola är det alltså mer normgivande än en undersökning?

Det finns helt dagsfärska siffror på hur mycket barngrupperna har ökat.

Nej, jag skrev det endast som ett exempel på att det är vanskligt att dra generella antaganden. Egentligen tycker jag att barngruppernas storlek är irrelevant så länge barnet trivs på förskolan. Trivs inte barnet finns det andra lösningar som inte innebär att man är en sämre förälder för att man inte vill eller har möjlighet till att gå hemma under en lång period. Som sagt, jag utgår från att alla familjer försöker hitta den lösningen som passar dem bäst, inte från att det är min åsikt om hur man bör göra som gör andra familjer lyckliga.

 

[Blueberry]

Vi låg inne en månad med de första ( prematura tvillingar) och med pappans semester och pappadagar blev det 3 månader som vi var hemma båda två. Jag var hemma tills barnen började på förskola vid knappa 18 månader ( jag tog ut väldigt få dagar första året). Sambon har tagit ut sin halva av föräldraledigheten genom att vara hemma varje fredag tills de tagit slut. En toppenlösning för oss!
Vi har också haft fördelen med ca 5-10 min cykling till våra jobb och förskolan som närmaste granne samt barn som somnat sent så även den som jobbat har haft bra med barntid.
Så här 3 barn kan jag säga att jag personligen inte alls är redo att gå tillbaka till arbetslivet och prestera innan barnen närmar sig 1,5 år. Att gå sångkurs, ta jägarlicens, förarkontroll fritidsbåt samt BE- körkort är däremot inte något problem alls !
Jag hade heller inte tyckt att något av våra barn var redo att börja förskolan innan dess.
Jag tror att många blir överraskade över hur de själva reagerar när de fått barn, jag var övertygad om att jag skulle hänga på jobbet men istället slutade det med att jag varken iddes läsa nyheterna eller se nyhetsprogram under hela ledigheten... Någon annan som tänkt sig släppa allt för barnet visar sig kanske vara redo att jobba 2 månader efter att barnet kommit. Sedan har vi en 3:e kategori som p.g.a ekonomi, sjukdom eller annat tvingas göra helt andra beslut än deras hjärtan vill.

Jag tänker att jag kan få det allra bästa och plocka russinen ur kakan rätt rejält genom att vara hemma på heltid i omgångar och jobba deltid ganska tidigt. Hade jag haft ett jobbigt eller tråkigt jobb är det mycket möjligt att jag hade resonerat annorlunda, men jag älskar mitt jobb och mina kollegor och behöver den sociala stimulansen som mitt jobb innebär för att må bra. Plus att pappan som sagt mer än gärna är hemma länge

 

[Sar]

Jag tänker att jag kan få det allra bästa och plocka russinen ur kakan rätt rejält genom att vara hemma på heltid i omgångar och jobba deltid ganska tidigt. Hade jag haft ett jobbigt eller tråkigt jobb är det mycket möjligt att jag hade resonerat annorlunda, men jag älskar mitt jobb och mina kollegor och behöver den sociala stimulansen som mitt jobb innebär för att må bra. Plus att pappan som sagt mer än gärna är hemma länge

Det tycker jag låter toppen! Och bara för att ha det sagt kan jag ju säga att även jag har ett toppenjobb som jag älskar och har kul på jobbet, det var inte för att komma undan arbetet som jag kände att jag behövde vara hemma för att inte gå sönder. Det är ju det som är det finemanga med föräldraförsäkringen idag, att den faktiskt går att anpassa så att det kan passa alla sorters upplägg!
Varmt grattis till graviditeten!

 

[Bexzor]

Hur har ni delat upp det?
Och när kände ni att ni ville tillbaka till jobbet?

Sambon arbetar för ett litet privat företag i vår stad, i grunden är han betongarbetare. Men jag ville ha honom på hemmaplan om vi skulle skaffa familj, och det föll sig så att han blev arbetslös och behövde söka nytt jobb. (När vi blev ihop första gången så vägrade jag skaffa fler barn, 1 barn skulle jag ha. Detta gjorde att han slets mellan mig och skaffa familj med egna barn, då han inte har några sedan tidigare. Tror det tog 2-3 år innan jag kände att jag ville ha fler barn, med honom. Vi hjälps åt även med min äldsta.)

Han blev anställd våren 2013, i samma period som jag blev gravid så vi valde att jag skulle ta all föräldraledighet för att stärka hans relation med chefen och arbetskollegor. Så fort vi bestämde att jag blir hemma minst 1 år så ansökte jag om distansstudier, så jag läser 75% på distans. Jag älskar mina barn, men jag får panik av att bara vara hemma. Nu studerar jag iofs hemifrån men jag får tänka på annat, ibland får jag t om gå iväg till skolan utan barn Sonen är född december 2013, och jag hade bestämt arbeta vissa dagar från hösten 2014 men jag i all min iver glömde bort att sambon har ständig snöjour så nu återgår jag inte förrän mars 2015 eftersom det är strul med förskolan som han ska skolas in på.

Jag får påhopp om att mina barn far illa av mina studier, snarare får de en gladare mamma och det finns en engagerad pappa i bilden. Utan honom hade det varit extremt svårt att kombinera studier med familjelivet. Den roligaste frågan jag fick var "Men varför läser du när du får pengar ändå?"