Förälder med demens *långt*

[honung]

Sv: Förälder med demens *långt*

Nej i dagsläget finns det inga hjälpmedel, men om vi hade fått hjälp tidigare, kunnat introducerat hemtjänsten i ett läge där hon hade längre klarar stunder så hade det underlättat, om hon hade fått lära sig larmet i ett tidigare läge så hade det funnits en chans att hon förstod hur det fungerar, det hade funnits möjlighet att introducera gps larm som larmar. I dagsläget fungerar det inte att få henne att använda nya saker, men det hon kunde tidigare sitter kvar.

Nu menar jag dock inte att TS förälder har demens men det finns så mycket mer man kan göra om man upptäcker det tidigt. Och även om det skulle vara andra saker så som depression så är det ju bättre ju tidigare man kan sätta in en behandling. Tyvärr verkar vården avfärda äldre med att "det är normalt" trots att det i många fall faktiskt kan finnas något behandlingsbart bakom.
Själva saker som TS beskriver är inte i sig ett tecken på att något är fel, men när en person hastigt ändrar sitt sätt att vara så är det ett varningstecken oavsett om det är ett sätt som är normalt för andra.

Men vänta nu, stopp stopp och belägg! All förvirring är inte demens! All glömska efter pensionsdagen är inte demens!

Det finns ett helt naturligt åldrande också. Det är så, att vi är inte konserverbara ens på insidan av huvudet.

Livet förändras hela tiden med åldern, just pensionen är en stor förändring i en människas liv, det kan ställa till en hel del för många - och då pratar jag fortfarande inte demens. Jag pratar fortfarande helt naturligt åldrande.

Man kan inte behandla alla i tidigt stadium, man kan inte bromsa all typ av åldersförändringar, man kan inte ens bromsa alla typer av demens, man kan inte heller fånga upp alla i omsorg heller. Svärmor din var med trolighet(?) inte ett dugg intresserad av vare sig hemtjänst eller larm medan hon var klar?
Jag tjatade dagligen i TVÅ ÅR på min mamma att hon behövde ha rullator. Jag tjatade i FEM år på henne om behovet av hemtjänst och larm. Hon gick med på larm för en tid, men sa upp det utan att jag visste om det - för lamklockan på armen 'var så tung' - och hon tyckte det var löjligt överdrivet. Hon gick inte ens med på att skaffa sig larm igen efter att ha ramlat i lägenheten och blivit liggande och skrikit på hjälp i 14 timmar, en svart rygg och fallande hematom som hängde i påsar i knävecken i månader efter övertygande inte henne heller.
Senare har hennes hälsa vackla rejält och hon har insett sitt medicinska behov av hjälp, så nu har hon full hemtjänst dagtid plus larm och nattbesök, samt dagliga besök av dssk. Men hon är själv övertygad om att det bara är tillfälligt, hon ska säga upp allt detta när hon blir frisk....(jä rajt, säger jag)

Man kan inte omyndigförklara alla människor som går i pension, de har en egen fri vilja och egen myndighet över sig själva. Vill man inte ha omsorg, så tar man ingen sån.

Många gånger skulle snarare anhöriga behöva terapi för sin ångest över åldrande föräldrar.

 

[Snurrfian]

Sv: Förälder med demens *långt*

Men vänta nu, stopp stopp och belägg! All förvirring är inte demens! All glömska efter pensionsdagen är inte demens!

Det finns ett helt naturligt åldrande också. Det är så, att vi är inte konserverbara ens på insidan av huvudet.

Livet förändras hela tiden med åldern, just pensionen är en stor förändring i en människas liv, det kan ställa till en hel del för många - och då pratar jag fortfarande inte demens. Jag pratar fortfarande helt naturligt åldrande.

Man kan inte behandla alla i tidigt stadium, man kan inte bromsa all typ av åldersförändringar, man kan inte ens bromsa alla typer av demens, man kan inte heller fånga upp alla i omsorg heller. Svärmor din var med trolighet(?) inte ett dugg intresserad av vare sig hemtjänst eller larm medan hon var klar?
Jag tjatade dagligen i TVÅ ÅR på min mamma att hon behövde ha rullator. Jag tjatade i FEM år på henne om behovet av hemtjänst och larm. Hon gick med på larm för en tid, men sa upp det utan att jag visste om det - för lamklockan på armen 'var så tung' - och hon tyckte det var löjligt överdrivet. Hon gick inte ens med på att skaffa sig larm igen efter att ha ramlat i lägenheten och blivit liggande och skrikit på hjälp i 14 timmar, en svart rygg och fallande hematom som hängde i påsar i knävecken i månader efter övertygande inte henne heller.
Senare har hennes hälsa vackla rejält och hon har insett sitt medicinska behov av hjälp, så nu har hon full hemtjänst dagtid plus larm och nattbesök, samt dagliga besök av dssk. Men hon är själv övertygad om att det bara är tillfälligt, hon ska säga upp allt detta när hon blir frisk....(jä rajt, säger jag)

Man kan inte omyndigförklara alla människor som går i pension, de har en egen fri vilja och egen myndighet över sig själva. Vill man inte ha omsorg, så tar man ingen sån.

Många gånger skulle snarare anhöriga behöva terapi för sin ångest över åldrande föräldrar.

Ja självklart finns det ett naturligt åldrande, men det finns även demens som går att bromsa och det är ju väldigt synd att inte kolla om det finns hjälp att få. Jag har aldrig påstått att all glömska är ett problem, men om man hastigt ändrar beteende så som jag upplevde att TS beskriver så kan det mycket väl vara ett bakomliggande problem. Om det sedan är demens, depression eller något annat tycker jag dock att en läkare får ta rätt på.

Självklart är det varje människas rätt att välja bort omsorgen men som barn har man ändå rätt att oroa sig och tala om för ens förälder att man är orolig och att man bryr sig om sin förälders mående, för att det så att man mår dåligt av tex en depression så kanske man inte orkar söka hjälp för det själv, det är som sagt en omställning att gå i pension och TS förälder kanske behöver någon att prata med?
Av den anledningen tycker jag att det är bra om man som anhörig kan vara stöttande och till viss del pushande till att den som mår dåligt faktiskt söker hjälp.

Om vi hade fått diagnosen tidigare på svärmor så hade det varit lättare att introducera hemtjänsten, hos oss så kan det innebära att de tittar in på morgonen och kollar så allt är okej, de är duktiga på att bygga relationer med sina vårdtagare. Hon var orolig själv över att hon glömde bort saker, hade vi då kunnat fått larm och hemtjänst så hade hon accepterat det, i dags läget så har det varit betydligt jobbigare att få henne att tycka att det är okej.
I dagsläget växlar det emellan att det minsann inte är något fel på henne, till att nästa stund vara väldigt insiktsfull och faktiskt veta att hon inte kommer ihåg något och då må väldigt dåligt över det.

Och ja det borde vara standard att ge barnen hjälp vid demenssjukdomar, nu verkar det som om vi anhöriga ska ta reda på allt, ligga på att få hjälp till svärmor och dessutom klara av sorgen att förlora henne trots att hon lever.

 

[mandalaki]

Sv: Förälder med demens *långt*

Tveksamt om det går att just bromsa demens. Från Demenscentrums web:

Läkemedel för kognitiva symptom
De läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, och parkinsondemens, kallas ibland bromsmediciner. Det är missvisande eftersom de inte kan påverka sjukdomsförloppet. Däremot kan läkemedlen i många fall lindra symptom som uppstår till följd av demenssjukdom.


Hämmar nedbrytning av signalämne

Tre av dessa symptomlindrande läkemedel tillhör gruppen acetylkolinesterashämmare. Acetylkolin är ett signalämne i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom blir det brist på acetylkolin då nervceller som använder detta signalämne förtvinar. Läkemedlen hämmar nedbrytningen så att det blir det mer acetylkolin kvar som kan tas upp av mottagande nervcell. Detta fungerar så länge det finns tillräckligt många nervceller med just acetylkolin som signalämne.

Det finns tre preparat som används vid mild till måttlig demens (kemiskt namn inom parentes):

Aricept ® (donepezil)
Exelon ® (rivastigmin)
Reminyl ® (galantamin)

Ytterligare ett symptomlindrande preparat – Ebixa ® (memantin) – används vid måttlig till svår demens. Detta är en så kallad NMDA receptor antagonist som påverkar nervceller med signalämnet glutamat.


Biverkningar förekommer

De symptomlindrande läkemedlen vid demens får inte alltid en önskvärd effekt. De kan även ha biverkningar som måste vägas in i behandlingen. För vissa personer kan de vara rent olämpliga och öka risken för ohälsa. Som vid all annan läkemedelbehandling måste det göras en individuell bedömning och uppföljning. Vikten bör följas regelbundet då matleda är en vanlig biverkan.

Läkemedel vid vaskulär demens
Det finns inga särskilda läkemedel mot vaskulär demens. Däremot används läkemedel för att förhindra att nya kärlskador uppkommer. Personer med strokerelaterad demens får ofta låga doser av t ex Magnecyl, Bamyl och Albyl. Dessa preparat innehåller acetylsalicylsyra som är ett ämne som ska förebygga blodproppsbildning och därmed ytterligare hjärninfarkter. Förebyggande åtgärd kan också innebära att sänka ett högt blodtryck eftersom högt blodtryck ökar risken för nya kärlskador.

 

[mino]

Sv: Förälder med demens *långt*

Man kan inte omyndigförklara alla människor som går i pension, de har en egen fri vilja och egen myndighet över sig själva. Vill man inte ha omsorg, så tar man ingen sån.

Många gånger skulle snarare anhöriga behöva terapi för sin ångest över åldrande föräldrar.

Jag upplever i och för sig nästan samtliga släktingar födda på fyrtiotalet eller tidigare otroligt obenägna att söka hjälp och gå till vårdcentralen. Jag tror att jag tidigare har skrivit om min mamma som gick med blå fot i flera veckor och sen när hon till sist blev intvingad till sjukhuset så hade hon en spricka. Jag vet inte om detta är en del i deras åldrande, att de faktiskt är rädda för att det ska vara något, eller om de är uppvuxna i en anda av att man dels inte ska besvära sjukvården och dels så vill man inte vara pjoskig. Men jag tycker inte att man kan utgå ifrån att folk ur den generationen som TS föräldar tillhör har omdöme nog att söka hjälp ens när de faktiskt behöver det. Det kan man ju i och för sig fortfarande hävda att det är deras val men samtidigt försämrar den här inställningen i många fall deras livskvalitet i onödan, det blir ett onödigt lidande.

 

[mandalaki]

Sv: Förälder med demens *långt*

Samtidigt kan man inte tvinga dem. Jag har två mycket skröpliga föräldrar varav den ena börjat bli dement. Om vi barn fått bestämma hade de haft hela batteriet av hemtjänst, utrustning osv, samt att de hade sökt sjukvård för fler problem än de faktiskt gör - men de vägrar. Och vi kan inte tvinga dem, de måste själva inse behovet.

För ett par veckor sedan, när en av dem ännu en gång ramlat hemma utan att komma upp, gick de äntligen med på trygghetslarm. Alltid något.

 

[mino]

Sv: Förälder med demens *långt*

Nej jag håller med, men min poäng var nog att det är lite orättvist att påstå att problemet bara finns i huvudet på oss som ser de äldre bli gamla och att vi behöver terapi. Alla behöver hjälp av sjukvården emellanåt, men just den generationen är så himla envis med att undvika den. Det upplever jag som ett konkret problem bortom själva åldrandet/gaggigheten.

Sen kan det iofs vara lite oväntat att gaggigheten infaller. Vissa är drygt sextio medan andra kan vara närmare nittio och ändå helt alerta. Själv har jag blivit lite chockad över hur "gamla" vissa släktingar som är 60+ har blivit. Det var lite oväntat för mig, jag tänkte nog att de skulle vara närmare 80 innan man blev gammal på det sättet.

 

[mandalaki]

Sv: Förälder med demens *långt*

Mina är äldre än den generationen... Mamma söker liksom hjälp för fel saker, pappa är livrädd för att vara sjuk och tror att går han inte till doktorn har det inte hänt

Visst är det konkret problem när de som behöver inte söker hjälp. Men det är väldigt svårt för oss andra att få dem att göra det.

 

[honung]

Sv: Förälder med demens *långt*

Ja självklart finns det ett naturligt åldrande, men det finns även demens som går att bromsa och det är ju väldigt synd att inte kolla om det finns hjälp att få. Jag har aldrig påstått att all glömska är ett problem, men om man hastigt ändrar beteende så som jag upplevde att TS beskriver så kan det mycket väl vara ett bakomliggande problem. Om det sedan är demens, depression eller något annat tycker jag dock att en läkare får ta rätt på.

Självklart är det varje människas rätt att välja bort omsorgen men som barn har man ändå rätt att oroa sig och tala om för ens förälder att man är orolig och att man bryr sig om sin förälders mående, för att det så att man mår dåligt av tex en depression så kanske man inte orkar söka hjälp för det själv, det är som sagt en omställning att gå i pension och TS förälder kanske behöver någon att prata med?
Av den anledningen tycker jag att det är bra om man som anhörig kan vara stöttande och till viss del pushande till att den som mår dåligt faktiskt söker hjälp.

Om vi hade fått diagnosen tidigare på svärmor så hade det varit lättare att introducera hemtjänsten, hos oss så kan det innebära att de tittar in på morgonen och kollar så allt är okej, de är duktiga på att bygga relationer med sina vårdtagare. Hon var orolig själv över att hon glömde bort saker, hade vi då kunnat fått larm och hemtjänst så hade hon accepterat det, i dags läget så har det varit betydligt jobbigare att få henne att tycka att det är okej.
I dagsläget växlar det emellan att det minsann inte är något fel på henne, till att nästa stund vara väldigt insiktsfull och faktiskt veta att hon inte kommer ihåg något och då må väldigt dåligt över det.

Och ja det borde vara standard att ge barnen hjälp vid demenssjukdomar, nu verkar det som om vi anhöriga ska ta reda på allt, ligga på att få hjälp till svärmor och dessutom klara av sorgen att förlora henne trots att hon lever.

I det här fallet, i denna tråden får jag uppfattningen att den det hela berör, inte är vidtalad. Svår oro för demens för att en förälder missat en buss, fått punktering, missat ridning...vet föräldern om det?

I övrigt - om du bara visste hur vanligt det är att uppenbart dementa människor lever i åratal både i eget boende och inom omsorgen utan att någonsin få en demensdiagnos. Att se en sån utredning som en rättighet som man kan kräva...njae. Det är inte någon självklarhet att göra sån utredning alla gånger. Det handlar om som någon också nämner, mycket om etikfrågor och värdering av vad som ska behandlas och vad man ska anta och acceptera och bevara. Som sagt, även ett naturligt åldrande innebär förändringar. Många vet inte om att åldrandet faktiskt innebär stora fysiska och psykiska förändringar - det är lätt att måla fan på väggen och tro att allt är demens. Det är det inte alla gånger. Men, ju äldre vi blir, desto större risk finns för utvecklandet av demens, precis som många andra sjukdomar.

 

[honung]

Sv: Förälder med demens *långt*

Nej jag håller med, men min poäng var nog att det är lite orättvist att påstå att problemet bara finns i huvudet på oss som ser de äldre bli gamla och att vi behöver terapi.

Nej, det sa jag verkligen inte.

 

[trygghetsnick]

Sv: Förälder med demens *långt*

I det här fallet, i denna tråden får jag uppfattningen att den det hela berör, inte är vidtalad. Svår oro för demens för att en förälder missat en buss, fått punktering, missat ridning...vet föräldern om det?

Ja, föräldern det rör, min pappa, är vidtalad om problemet och gick med på att boka tid hos läkaren. Han tycker dock inte att det är något fel, inte läkaren heller. Detta trots att han har högt blodtryck och medicinerar på det och nu hade lågt blodtryck....

KL
De har nu varit hos min bror på besök och jag har fått reda på att min pappa verkar fastna i det han gör även nu. Han verkar även handla massor på nätet - ungefär som att om det kommer ett reklammail så går han på det.

Jag sökte lite stöd för att få råd om någon hade en förälder som var dålig i tex demens eller liknande (och har fått en del stöd känner jag) men jag känner mig även påhoppad av er som tycker att det är nonsens. Jag känner min pappa och det här är inte likt honom alls. Inte det jag skrivit och inte heller det jag inte nämnt, då jag inte velat skriva alla detaljer här.

 

[Sunshine]

Sv: Förälder med demens *långt*

Min bonus-svarmor ar dement, det borjade tidigt for henne precis som for hennes foraldrar, hon ar nu 65 ar och det har pagatt i nagra ar redan.

For henne yttrar det sig som talsvarigheter (svart att fa ur sig orden, i ratt ordning osv), glomska (t.ex. stanga av kranen nar hon tvattat handerna, eller spisen nar hon lagar mat), oformaga att gora saker som hon tidigare klarat av (kora bil, sadla en hast, kla pa sig), depression, blir latt stressad och oroad om rutiner andras. Allt detta borjade subtilt och har successivt blivit varre.

Inga beteenden har andrats - t.ex. som nar du beskriver att din foralder plotsligt borjat shoppa pa natet. Men jag antar att alla individer ar olika. Jag skulle nog inte oroa mig for demens dock, sarskilt inte om lakaren inte tycker att det ar nagon fara

 

[honung]

Sv: Förälder med demens *långt*

Ja, föräldern det rör, min pappa, är vidtalad om problemet och gick med på att boka tid hos läkaren. Han tycker dock inte att det är något fel, inte läkaren heller. Detta trots att han har högt blodtryck och medicinerar på det och nu hade lågt blodtryck....

KL
De har nu varit hos min bror på besök och jag har fått reda på att min pappa verkar fastna i det han gör även nu. Han verkar även handla massor på nätet - ungefär som att om det kommer ett reklammail så går han på det.

Jag sökte lite stöd för att få råd om någon hade en förälder som var dålig i tex demens eller liknande (och har fått en del stöd känner jag) men jag känner mig även påhoppad av er som tycker att det är nonsens. Jag känner min pappa och det här är inte likt honom alls. Inte det jag skrivit och inte heller det jag inte nämnt, då jag inte velat skriva alla detaljer här.

Jag ber om ursäkt om jag bidragit till att du känner dig påhoppad, det är inte alls min avsikt. Självklart har du rätt att bli orolig när din förälder uppvisar förändrat beteende. Men jag försöker bara få fram att man inte behöver dra upp värsta scenariot för i mitt tycke bagateller - jag känner inte din far och kan således inte bedöma hans beteende efter annat än vad du skriver här. Jag försöker tala om att din pappa är i sån ålder och sånt skede i livet att det faktiskt inte är sjukt att förändringar sker, man behöver räkna med det också. Precis som vi har förståelse för att tonåringar stundvis kan bete sig som lobotomerade mentalpatienter och ändå är det helt naturligt att de gör så. Det geriatriska åldrandet innebär stora förändringar och sjukdomsrisken slår toppnoteringar i takt med åldrandet. Men innan man nästan omyndigförklarar och diagnostiserar vuxna människor som dementa bör man ha situationen och människan helt klar för sig - det handlar om en vuxen människa.

 

[trygghetsnick]

Sv: Förälder med demens *långt*

Efter att idag ha varit försvunnen så pass att det resulterade i polisanmälan och aningen förvirrad när han slutligen kom hem (hade varit i en bokaffär hela dagen verkar det som, sa att mamma måste missat honom när hon gick - men hon var aldrig med) så blir det psykakuten imorgon. Min bror fick han att gå med på det. Det känns helt vidrigt, har varit ett par andra saker med idag. Vill veta vad som är fel.

 

[nyfikenienstrut]

Sv: Förälder med demens *långt*

Bra att det kollas upp ordentligt! Men tar psykakuten emot sådana fall?

 

[honung]

Sv: Förälder med demens *långt*

Tveksamt, man blir troligen slussad till geriatriska ava om det är allvarlig förvirring som inte kan misstänkas vara psykos. Finns inget geriatriskt ava så är det med ännu större trolighet vårdcentralsärende på remiss för klinisk utredning och eventuell remiss till annan instans om sånt behov framkommer.

 

[trygghetsnick]

Sv: Förälder med demens *långt*

Det blev när akuten, som fixade med samtal osv så vi fick en remiss till vanliga akuten. Nu väntar vi på kallelse till minnesklinik och ct eller vad det heter.
Fick även ett intyg att han är under utredning så idag måste jag ringa och boka av resan han köpt (en av två nästan samma datum). Mamma håller ihop men har jobbigt och det känns som om jag plötsligt blivit mer vuxen än jag någonsin varit.
När jag åkte igår,verkade det gått in för honom att nåt är fel trots att han inte upplever det så. Kom överens om några regler (inte ha plånboken vid datorn, hittar han nåt han vill ha måste han fråga mamma, tex) men om han minns dem idag återstår att se.

 

[Sar]

Sv: Förälder med demens *långt*

Det låter ju som att din känsla av att allt inte stod rätt till var helt rätt och berättigad. Hoppas att din pappa får den hjälp han behöver!

 

[Tussinussen]

Sv: Förälder med demens *långt*

Efter att idag ha varit försvunnen så pass att det resulterade i polisanmälan och aningen förvirrad när han slutligen kom hem (hade varit i en bokaffär hela dagen verkar det som, sa att mamma måste missat honom när hon gick - men hon var aldrig med) så blir det psykakuten imorgon. Min bror fick han att gå med på det. Det känns helt vidrigt, har varit ett par andra saker med idag. Vill veta vad som är fel.

Bra att han ska utredas.

Jag ville nästan inte skriva i tråden....jag känner nämligen igen mycket av det som hände med min mamma, som gick bort i Alzheimers för några år sedan. Vi började märka småsaker som var och en för sig inte betydde något, men när man la ihop dom utgjorde dom ett beteende som helt enkelt inte var typiskt för henne.

Sen tog det hela fart och hon fick andra, mycket tydligare dementa beteenden. Men i början var det lite som med din pappa, hon tappade tidsperspektiv, gjorde konstiga saker när hon körde - och hon började också vrålshoppa. Det fanns inte "online" då, men hon kunde t ex gå in i en affär och köpa 2 vattenkokare, trots att dom inte ens behövde en vattenkokare, och frågade man varför hon köpte 2 st så hette det att det var "bra att ha". Min pappa har fortfarande saker på vinden som hon köpte.

Hon hade också högt blodtryck. Enl vad läkaren sa till oss kan det bidra till demens eftersom personer med högt blodtryck kan få "miniinfarkter" i hjärnan.

Jag hoppas - hur det än går - att din pappa och övriga familjen får den hjälp ni behöver. Kan bara önska lycka till.

 

[morningmist]

Sv: Förälder med demens *långt*

Bra att din pappa ska utredas!

Min egen pappa gick på utredning på minnesmottagningen under några års tid då vi också kände på oss att allt inte stod rätt till. De sade till en början att han hade lite dåligt minne. Men han fortsatte att utredas och fick faktiskt bromsmedicin redan ett par år innan hans Alzheimer till sist konstaterades vid 68 års ålder. Jag är så tacksam för att våra farhågor togs på allvar från första början, sjukvården har verkligen funnits där för honom. Men jag tror att just den kommun han bor i ligger långt framme vad gäller demensvård.

Det där med att sätta in stöd i ett tidigt skede tror jag är jätteviktigt. Att t.ex hemtjänst blir en rutin INNAN sjukdomen gått för långt, för sedan kan det bli svårt att få det att fungera, som flera här också har konstaterat.

OM det visar sig att han har en demenssjukdom eller om sjukvården misstänker begynnande sådan så tycker jag att du/ni ska se till att ni får den information ni behöver om vilket stöd/hjälp som finns att få. Nöj er inte med mindre. Tjata om det behövs.

 

[trygghetsnick]

Sv: Förälder med demens *långt*

KL

Har precis fått veta av mamma att pappa ska jobba i veckan (han är pensionär, men hoppar in extra ibland). Det kommer inte gå, tror jag. Han kommer ju inte iväg på saker och ting och fastnar ju i saker han gör. Mamma har försökt prata med honom, utan att lyckas. Vad gör man? Ringer man och förvarnar? Låter man det gå som det går? Det kanske går bra, även om vi inte tror det.

Han ska på ridskola imorgon också. Blir hämtad och lämnad av en annan i gruppen, så där kan vi slappna av. Gäller bara att han blir klar i tid. Och att han klarar av det som krävs, enligt mamma har han blivit rätt försiktig när han är ute på medryttarhästen, skrittar mest.

Usch, väntan på den där remissen är jobbig. Vill ju bara ha svar nu. Inte för att ett svar löser saker och ting, men det kan ge en förklaring och beroende på svaret kan vi kanske få hjälp med saker och ting.