Sitter i sadelkammaren och gråter. Varför är det så svårt att säga saker på ett snällt sätt? Har blivit idiotförklarad för att jag valde att inte rida när hästen bara har broddar på tre av fyra hovar. Förra hästen var jäkligt känslig så det sitter liksom i. Dessutom är jag inte på topp och så var hästen lermonster med blöt lera i hela ansiktet, så en promenad kändes alldeles lagom. Men sen när jag kom tillbaka fick jag höra att jag skulle skärpa mig och det är helt orimligt att han skulle vara halt för det. Nej det är väl klart jag inte tror att han blir blockhalt för det Fick bita ifrån ordentligt för att människan skulle sluta fälla hånfulla kommentarer om mitt korkade beslut. Sen kom tårarna.
Blir bara så ledsen. Varför är det alltid i stallet jag mår som sämst, fast jag tycker det är roligt?
Blir bara så ledsen. Varför är det alltid i stallet jag mår som sämst, fast jag tycker det är roligt?