För & nackdelar med att jobba hemifrån (utbruten från Covid-19 del 6)

[Sharpless]

Vi har haft lite lösa diskussioner på jobbet om hur vi ska lösa det med distansarbete kontra vara på kontoren. Bland annat funderingar på om vi skulle ha fasta dagar, där man förväntas vara på kontoret, så att vi inte tappar den sociala biten.

 

[Enya]

För min del är det så att mina "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" samlar jag på en dag då jag åker in till kontoret och gör dem. Ingen annan gör mitt jobb åt mig för att jag jobbar hemma.

Många av en medicinsk sekreterares arbetsuppgifter går att göra hemma. Jag är det. Dock får vi inte skriva ut remisser eller patientbrev och skicka hemifrån, dessutom finns andra påplatsuppgifter som måste göras varje dag där framför allt IT- kontakt, posthantering och skanning är sådana saker. Detta hamnar då när någon jobbar hemifrån, på någon av de som är på plats, till exempel den som jobbar som akutsekreterare.
Det är inte rättvist. Men det är så det fungerar. Ett rullande schema med någon dag i veckan vardera visst, men inte ofta eller varje dag och har man alltid hand om skanning och posthantering såsom jag hade en period så går ju inte det att lägga på någon annan bara för att man själv ska vara hemma.

 

[Enya]

Eller om man samlar ihop massor av "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" på några få som blir mycket mer bundna än innan, så alla andra ska får mer flexibilitet.
Eller om de som är hemma ringer och ber att bara få en sak fixat av den som hellre vill/har behov av att vara på plats. Så den till slut blir någon allmän passopp utan att det riktigt talas om det och hanteras formellt av AG.

Just den automatiska värderingen att hemarbetet oreflekterat kodas som "bra" per definition tror jag är den största faran. Som kan hindra att man verkligen tänker mångsidigt på olika aspekter och tar medvetna, uttalade och genomtänkte beslut om hur saker ska fungera och på vilka villkor.

Det är just så det riskerar att bli i mitt yrke. Det finns de som verkligen gillar att jobba hemma och så de som helre vill vara på plats. Men de uppgifter man inte kan göra själv slår man ett pling till kollegan på plats.....

 

[Enya]

Jag tycker inte att distansundervisning är en bra grej. Jag tycker att skolorna ska ha öppet som vanligt. Gymnasie och universitet/högskola kan vara undantaget på de kurser där distansundervisning går att ha. Men i övrigt är jag emot skolstängningar just för att en del elever drabbas hårt.

Det är alltid så att en del har lättare att anpassa sig än andra.

Sen har svårt att tro att det kan vara mer ljud och andra störningsmoment hemma än i en klass på 25 elever. Att en elev har dålig självdisciplin är ju en annan sak. En del behöver ha läraren där för att sitta och göra det hen ska göra. Då blir det ju jobbigt hemma där ingen sertill att man jobbar.

Sen slår det ju väldigt olika för olika elever att man har mer begränsad tillgång till läraren att fråga och få hjälp från.

Det är gymnasieskolor jag tänker på, som både elever och lärare vittnar om att vissa elever klarat sig mycket bra- de som redan klarade sig bra i skolan, medan vissa elever hankat sig fram och haft stora svårigheter- de som redan från början hade svårt.

Det är annorlunda att vara i skolan och göra det som ska göras där jämfört med att göra det i en hemmiljö. Det är annorlunda att få en närkontakt med en lärare direkt man räcker upp handen och har problem med en uppgift jämfört med mail eller meddelande. Jag tycker inte att man kan kalla sådana här svårigheter för brist på självdisciplin enbart. Jag ser det som lite större än så.

 

[Enya]

Exakt. Jag är emot skolstängingar och distansundervisning. För äldre tonåringar på gymnasiet och för vuxna på universitet/högskola kan det funka bra men absolut inte i grundskolan!

Kan inte gymnasieelever ha funktionsnedsättningar och andra svårigheter? Är inte deras skolgång lika viktig som grundskolan?

 

[Myrten]

Ur mitt eget perspektiv skulle jag välkomna större möjligheter att jobba hemifrån eller på distans. För några år sedan slutade jag ett arbete för att jag var så jäkla less på att lägga 4 h/dag på pendling till ett jobb där jag lika gärna skulle kunnat utföra minst 80 % av arbetsuppgifterna på distans men där ag hade en policy mot hemma-arbete. Stor del av möten mm var redan digitala eftersom det var mer kostnads- och miljöeffektivt (vi hade kontor på två olika platser). Men de skulle ändå helst utföras från kontoret. Jag hade dock välvilligt inställda chefer vilket gjorde att jag ändå kunde jobba en del hemifrån. Men det var alltså personberoende.

Ag ville verkligen inte att jag skulle sluta när jag sa upp mig, men jag bara pallade inte.

Jag förstår fullständigt att alla inte kan eller vill jobba hemma. En del av mitt yrke går inte heller att utföra hemma. Men jag hoppas att situationen på sikt leder till en större flexibilitet. Exempelvis kan högre grad av hemma-arbete göra att människor inte behöver flytta in till städer med bostadsbrist utan istället kan välja annat boende. Visst tiden som går till pendling individens egen och inte arbetsgivarens ansvar, men med de problem med stress och med den sämre psykiskt mående som finns idag skulle minskade resor till arbete kunna bidra till att människor mår bättre. Och det måste bli en samhällsekonomisk vinst.

 

[MiaMia]

Jag tror inte riktigt att du förstår vad jag menar med "IT-säkerhet"?

Den som vill, kan hacka uppkopplingen, om den inte är noga säkrad, med hjälp av lämpliga hjälpsystem och kryptering.

Om man jobbar med "saker" där information på driven vare sig är hemlig, eller kan orsaka stora problem, så kanske man är villig att ta den risken.

Om det handlar om säkerhetsklassad information, om folks bankkonton eller kontokort, om t.ex. beslut fattade av socialtjänsten, eller folks sjukjournaler (några få exempel), så får bara inte information läcka ut.

Lite OT, men jag började fundera...
Ifall en anställd tar med sig laptop och kopplar upp mot egna servrar hemma. Blir det då tredjelandsöverföring, med allt det innebär, om medarbetaren rest över "fel" landsgräns?

 

[sjoberga]

Lite OT, men jag började fundera...
Ifall en anställd tar med sig laptop och kopplar upp mot egna servrar hemma. Blir det då tredjelandsöverföring, med allt det innebär, om medarbetaren rest över "fel" landsgräns?

Vi har hanterat det och tror att vi har en acceptabel definition. Det är inte lätt. Det kan betraktas som export av teknologi så fort man tittat på skärmen i ett annat land, och det är inte lätt att hantera.

 

[Lingon]

Lite OT, men jag började fundera...
Ifall en anställd tar med sig laptop och kopplar upp mot egna servrar hemma. Blir det då tredjelandsöverföring, med allt det innebär, om medarbetaren rest över "fel" landsgräns?

Vi kopplar upp oss med VPN. Jag kan inte det tekniska men IT säger att det är säkrare. Vi får t.ex. inte öppna mailen på vår dator om vi är utanför kontoret om vi inte är uppkopplade till VPN.

 

[Lingon]

Kan inte gymnasieelever ha funktionsnedsättningar och andra svårigheter? Är inte deras skolgång lika viktig som grundskolan?

Suck... varför måste alla behandlas lika? Varför ska allt gäller alla eller ingen? Varför är det alltid så i alla diskussioner? Det är inte frågan om att antingen ska alla plugga på distans eller ingen. Folk är olika, har olika förutsättningar. De som går vanliga teoretiska program kan plugga på distans (rent krasst, kan man inte ta det ansvaret då har man inte på naturvetenskapliga programmet att göra). Då blir det färre personer totalt på skolan och de som är där slipper trängas lika mycket. Vilket ger mindre risk för smittspridning. Låt gymnasiesärskolan (tillsammans med de praktiska programmen) vara kvar på skolan men låt samhäll och natur plugga på distans. Bara ett exempel.

 

[MiaMia]

Suck... varför måste alla behandlas lika? Varför ska allt gäller alla eller ingen? Varför är det alltid så i alla diskussioner? Det är inte frågan om att antingen ska alla plugga på distans eller ingen. Folk är olika, har olika förutsättningar. De som går vanliga teoretiska program kan plugga på distans (rent krasst, kan man inte ta det ansvaret då har man inte på naturvetenskapliga programmet att göra). Då blir det färre personer totalt på skolan och de som är där slipper trängas lika mycket. Vilket ger mindre risk för smittspridning. Låt gymnasiesärskolan (tillsammans med de praktiska programmen) vara kvar på skolan men låt samhäll och natur plugga på distans. Bara ett exempel.

Så de som har funktionsnedsättningar som inte passar för distansstudier bör hålla sig till praktiska utbildningar - oavsett om de i övrigt är mest lämpade för det praktiska eller det teoretiska.
(helt bortsett från att det var lite svårt för eleverna att veta när de valde linje för två år sedan...)

 

[Thaliaste]

Vi har haft lite lösa diskussioner på jobbet om hur vi ska lösa det med distansarbete kontra vara på kontoren. Bland annat funderingar på om vi skulle ha fasta dagar, där man förväntas vara på kontoret, så att vi inte tappar den sociala biten.

Vi har inte haft några sådana diskussioner på mitt jobb än - tänkte jag, tills jag kom på att jag har ju semester Får hoppas att någon annan tänker under tiden. Jag räknar dock med att vi sitter hemma en bit in på hösten så vi har ju lite tid på oss. Men något åt det hållet räknar jag med också. Problemet som vi har är dock att vi inte har platser för att alla ska vara på kontoret samtidigt, vårt flexkontor är anpassat efter antagandet att alla inte är på kontoret samtidigt...

 

[hastflicka]

Min son som ar software arkitekt jobbar numera helt och hallet hemmifran. Han kan gora vilket som, medan de som foredrar att aka in till jobbet kan gora det. De kan bara inte alla vara dar samtidigt sa vissa har valt att jobba hemma hela tiden. De flesta foretag dar personalen kan jobba hemmifran har gjort sa har i Portland.

 

[bettysmatte]

Nu går jag ju tillbaka till förskolläraryrket igen, så ingen chans att arbeta hemifrån i höst... Men...jag skulle inte vilja. Jag tror inte att jag skulle trivas, även om en del av mina (snart) fd adminsysslor skulle kunna skötas hemifrån. Jag VILL kunna skilja på arbete och fritid. Mitt hus är fritid. Min arbetsplats är arbete. Om jag alltid satt här och arbetade tror jag att jag att det skulle kännas väldigt förvirrande. Har jag arbetat tillräckligt idag? Borde jag arbeta nu, eller är jag ledig? Var min rast för lång idag? Osv, osv osv.....

 

[Lingon]

Så de som har funktionsnedsättningar som inte passar för distansstudier bör hålla sig till praktiska utbildningar - oavsett om de i övrigt är mest lämpade för det praktiska eller det teoretiska.
(helt bortsett från att det var lite svårt för eleverna att veta när de valde linje för två år sedan...)

Vad tror du väntar efter det naturvetenskapliga programmet? Ett jobb? Nope, mer studier och på Universitet/högskola förväntas men ta ett stort ansvar själv och där ingår mycket självstudier.

 

[Lingon]

Nu går jag ju tillbaka till förskolläraryrket igen, så ingen chans att arbeta hemifrån i höst... Men...jag skulle inte vilja. Jag tror inte att jag skulle trivas, även om en del av mina (snart) fd adminsysslor skulle kunna skötas hemifrån. Jag VILL kunna skilja på arbete och fritid. Mitt hus är fritid. Min arbetsplats är arbete. Om jag alltid satt här och arbetade tror jag att jag att det skulle kännas väldigt förvirrande. Har jag arbetat tillräckligt idag? Borde jag arbeta nu, eller är jag ledig? Var min rast för lång idag? Osv, osv osv.....

Jag trodde att det skulle kännas så. Det känns snarare för mig som att fritiden slunkit in i arbetet, inte tvärtom. Även när jag jobbar så känns det som att jag är nästan ledig, på nåt konstigt sätt. Ibland känns det som att jag fortfarande har nån form av deltidssemester trots att jag jobbar heltid och utför samma arbetsuppgifter som alltid. Kan inte förklara det riktigt.

 

[Enya]

Suck... varför måste alla behandlas lika? Varför ska allt gäller alla eller ingen? Varför är det alltid så i alla diskussioner? Det är inte frågan om att antingen ska alla plugga på distans eller ingen. Folk är olika, har olika förutsättningar. De som går vanliga teoretiska program kan plugga på distans (rent krasst, kan man inte ta det ansvaret då har man inte på naturvetenskapliga programmet att göra). Då blir det färre personer totalt på skolan och de som är där slipper trängas lika mycket. Vilket ger mindre risk för smittspridning. Låt gymnasiesärskolan (tillsammans med de praktiska programmen) vara kvar på skolan men låt samhäll och natur plugga på distans. Bara ett exempel.

Fast vet du vad? Skolan är till för alla, även de som har svårt för distansstudier, vilket inte behöver ha att göra med självdisciplin att göra. Dessutom behöver dessa elever inte alls gå på särskola alla gånger, herregud, vad har du för syn på människor med funktionsnedsättningar och inte fungerar som du? Jag tror nog man kan lösa det på andra vis än att teoretiska linjer har distansstudier och praktiska inte, så att alla få de bästa förutsättningar för sitt lärande.

 

[MiaMia]

Vad tror du väntar efter det naturvetenskapliga programmet? Ett jobb? Nope, mer studier och på Universitet/högskola förväntas men ta ett stort ansvar själv och där ingår mycket självstudier.

Det finns ingen motsättning mellan vare sig eget ansvar eller teoretiska studier och funktionsnedsättning.

Varför ska de inte få chansen till jobb som kräver utbildning och som de kanske passar alldeles utmärkt till? För att man av princip anser att alla med funktionshinder bara ska ägna sig åt praktiska uppgifter.
Det är ju som ett synsätt från den tiden då alla blinda bara skulle syssla med borstbinderi för att någon klumpat ihop dem till en kollektiv schablon och bestämt vad som var lämpligt för dem. Helt utan hänsyn till vad som passar individens förmåga.

 

[sjoberga]

Det finns ingen motsättning mellan vare sig eget ansvar eller teoretiska studier och funktionsnedsättning.

Varför ska de inte få chansen till jobb som kräver utbildning och som de kanske passar alldeles utmärkt till? För att man av princip anser att alla med funktionshinder bara ska ägna sig åt praktiska uppgifter.
Det är ju som ett synsätt från den tiden då alla blinda bara skulle syssla med borstbinderi för att någon klumpat ihop dem till en kollektiv schablon och bestämt vad som var lämpligt för dem. Helt utan hänsyn till vad som passar individens förmåga.

Jag jobbar med kollegor med diagnosticerade funktionshinder. Det handlar om kvalificerade civilingenjörer som gör ett helt fantastiskt jobb varje dag.

En av dem var väldigt nervös för att berätta det och trodde att jobberbjudandet skulle försvinna direkt (pga just det bemötande man kan få i övrigt i samhället). Min fråga var mest vilka konsekvenser personen kunde förutse så att vi tillsammans kan bygga en miljö där det inte blir ett hinder eller ett problem.

 

[Tulip]

Vad tror du väntar efter det naturvetenskapliga programmet? Ett jobb? Nope, mer studier och på Universitet/högskola förväntas men ta ett stort ansvar själv och där ingår mycket självstudier.

Visst är det så men när man börjar naturvetenskapliga programmet är man ca 16 år och när man slutar är man ca 19. Mycket hinner hända på den tiden och gymnasiets teoretiska program är ju till för att FÖRBEREDA eleverna för fortsatta studier, inte att de ska vara färdiga för det när de går programmen. Efter tre månaders undervisning på gymnasiet i kemi och biologi på distans så visst, många klarar det och klarar det bra men för de allra allra flesta blir det inte lika bra. Man missar praktiska moment, man missar spontana frågor och diskussioner och som lärare är det ännu svårare att plocka upp dem som tappar koncentration och engagemang än i en lektionssal. ven på högskolan är det många moment i naturvetenskap som inte fungerar på distans och kräver närvaro för att kunna genomföras och även rena teoretiska bitar är sämre när man inte ses i en undervisningsgrupp och får de spontana diskussionerna och samarbetena.