Jag har en papperskalrnder. Jag skriver upp i mobilen med påminnelse också men jag behöver ha ett papper att bläddra i också för varje gång jag tar upp mobilen så känner jag ett tvång att kolla de notiser som tänts sedan förra gången jag tittade på den. Det är en inre stress att göra det men det är också en stress att inte se vad det var för notiser så därför mår jag bättre om jag inte hela tiden tar fram mobilen och gör allt med den. Jag är mycket strsskänslig sedan en lång utbrändhet.Jag tror att det är många elever som har svårt för distansstudier. Min ena son är en av dem. Alldeles nyss sa han, vi pratade om skolarbete och vikten att sköta den bättre i höst, att han vill ha papper och penna, inte dator. Datorn är förenad med så mycket mer än just den uppgiften han ska göra då, så papper och penna, alltså att läraren skriver ut uppgifterna på papper och han får lämna in det så också, gör att han kan fokusera enbart på det, koncentrationen är enbart där just den stunden han gör uppgiften. Det finns inget annat som lockar och pockar på uppmärksamhet, inget som stör i det undermedvetna, inget som är "i närheten" utan det är han, penna, en bok och så hans uppgift på ett papper. Han är 18 år och går byggprogrammet, har dyslexi och har alltid haft ofantliga svårigheter i skolan. Men herregud vad jag förstår min unge att han har lättare för att lära när han fysiskt skriver med penna och läser i en bok eller på ett papper än på en dator! Det är stor skillnad! Jag är gammal nog till att förstå lite av hur han menar utan att ha de problemen.
Upp med handen alla ni på buke som fortfarande har en fysisk papperskalender att skriva era alla möten och kalaser och tandläkarbesök i! JAg är nog inte den enda som är från istiden vad gäller en papperskalender, det känns totalt annorlunda att skriva i en sådan än i en telefon. Det är lite samma sak för honom, bara lite mer.
Jag vet för övrigt flera elever med liknande problematik som honom. Han är inte ensam. Vanligare bland pojkar också.