Folk som inte förstår olika ekonomiska förutsättningar

[Gabbi]

Jag föredrar att tro gott om mina vänner och kräver inte fullständig insyn i deras ekonomi för att hjälpa till med några hundralappar till mat. Nu innebar det att jag blev "lurad" på 300:- men det kan jag leva med, hellre det än misstänksam mot allt och alla. Facebookinsamlingar etc är jag skeptisk till, men herregud det här var ju en nära vän.

Har man inte så höga förväntningar blir man inte så besviken, tänker jag. För mig är det värre att bli utnyttjad av en "nära vän" än en okänd person i tunnelbanan eller på internet.

 

[Ray]

Själva fenomenet att man slänger ur sig att man inte har råd/har pengar fast man har det är väl ändå rätt normalt? Ingen annan har ju att göra med mina pengar. Om jag har pengar eller ej är min ensak.
Tycker just det där att vissa inte bara kan ge sig är värre. Precis som när folk på krogen ska propsa på att man alltid ska ta ett glas till... Kan det vara för att rättfärdiga sitt eget beteende? Om Lisa hänger med på dyr semester fast hon inte har råd så känns det bättre för mig som egentligen tycker det är skitdyrt och undrar om det är värt det...? Precis som ta en kaka till beteendet ofta handlar om att andra känner sig sämre för att de äter kaka och inte Lisa... Vi vill nog alltid känna gemenskap i dåliga beslut tror jag.

Jag säger ofta att jag inte har pengar och det betyder att lönekontot är tömt. För 10-15 år sen betydde det att jag inte hade en kr alls. Känslan är densamma. Har man en gång känt hur det är att inte alls ha pengar så är det lätt att fortsätta leva så. Sparpengar är ju till oförutsedda utgifter och inte till resor. Jag har inte råd att resa för min lön räcker inte och övriga pengar ska räcka till annat än resor.

 

[Alexandra_W]

@lil-sis beskrev hur olika innebörden är så bra att jag bara instämmer i det.

Men det där med att överhuvudtaget döma om folk har råd eller ej, om uttalande si är förenligt med uttalande så osv är vanskligt.

Jag sa - helt ärligt - att jag inte har råd till en sak. Att jag inte har pengar. Det är en sjukt tuff ekonomisk månad.

Samtidigt har jag köpt två vinterdäcken för 2000 kr/st och "impulshandlat" ett ulltäcke på PS rea. Jag har även köpt mat och grejer till den hemlösa katten som adopterat mig.

Så, hur är det egentligen? Man kan döma på en massa vis. Att jag visst hade pengar men inte ville använda, att jag ljög om att inte ha pengar etc.
Eller andra tolkningar. Utefter bilden.

Men utan att VETA kan de bli jättefel. Och har människor verkligen skyldighet att redovisa? Det är inte ens säkert man får ett sant svar.

De två täckena - de har min mamma sponsrat med. Och de köptes inte för jag tyckte färgen på de gamla var fula utan för det är de enda hästen inte får skav av. Modellen har utgått så jättesvårt få tag i - dvs bara slå till om man hittar.

Samma mamma har sponsrat min mat den här månaden.

Impulsköpet är inte lika mkt impuls som man kan tro. Jag har sökt länge och priset var såpass bra (rejäl rea, 40%). Jag har inga pengar till det nu men det är lagt att betalas i januari. Eftersom jag vet att jag jobbar massor i jul och kommer få pengar 25/1.

Osv.

Men det kanske inte är så bekvämt att tala om att man som vuxen får ekonomiskt stöd av föräldrarna, att man köpt på kredit eller liknande. SÄRSKILT inte om man har en ekonomi som är snäv/små marginaler. Så personen kan lika gärna välja att ljuga och säga att hen köpt bilen/katten/akvariet kontant. Men i själva verket kommer personen få betala tills hen dör.

Så. Acceptera vad folk säger när de säger nej. Strunta i varför. Och strunta i att fråga hur en person finansierat något. Låna inte ut pengar annat än till nära och kära där man åtminstone litegrann vet hut ekonomin ser ut. Jag dömer dock inte där heller. Vill min bror låna 3000 kr så det enda jag behöver bry mig om är om jag anser jag kan vara ac med 3000 kr si och så länge. Dvs hur mkt vill han låna och hur länge. Vad han har på banken, vad han gör med pengarna eller vad han köper innan och efter för andra pengar skiter jag faktiskt i. Det har jag inte med att göra. Misstänkte jag droger eller spel skulle jag börja värdera. Men inte hur han konsumerar.