Jag vet att jag kanske inte framstår som en muntergök när jag skriver en del om min autism och anorexi här på buke, men jag läser dom flesta trådarna här (är en flitig besökare av buke och kikar in här varje dag, bästa forumet ever
)
Men jag undrar verkligen varför hela samhället är så besatt av mat och hur många konstiga sätt att hantera mat och ätande, prata om det och fundera på det som folk gör. Det har ju blivit helt extremt.
Jag har gått i många behandlingar för anorexin och det som lärs ut som "normalt ätande", det man ska äta och vad som rekommenderas är det utifrån Livsmedelsverket men i riktiga livet vet jag väldigt få som äter så som man lär sig i behandlingen så det här med normalkost som det pratas om och som man får matscheman att följa gör en ju nästan mer udda än vad gemene man är.
Till exempel har jag en extra familj jag älskar massor och som har blivit en stor del av mitt liv, träffar dom flera dagar i veckan och dom finns alltid för mig, jag ser dom som riktiga delar av min familj. Men det är något jag tycker är jobbigt med dom, jag jobbar ju stenhårt på att ta mig ur anorexin och jag vet ju att det dom gör, säger och tänker inte är anpassat för mig, att jag inte ska ta åt mig, att vi är i helt olika situationer.
Dom pratar så dubbelt om mat och min extra syster pratar varje gång vi ses om hur jobbigt det är att vara så överviktig och vad hon äter och inte äter, jag vet att hon är väldigt överviktig men det är liksom inte hennes kropp jag är vän med utan henne som person. Men hon hoppar på och av dieter hela tiden. Hennes son är också kraftigt överviktig men jag gillar inte hur min extra syster och extra morfar hanterar hans matbeteende och jag tycker det serveras konstig och inte fullvärdig kost hos dom vilket gör att dom sen sätter i sig en massa sötsaker istället för vanlig mat, för mig utifrån sätt är det liksom uppenbart. Tycker också att en tonåring behöver ordentlig mat när han växer och ska lära sig grunder om bra och varierad kost och orka med.
Innan jag förstod att dom äter även när inte jag är med blev jag väldigt triggad när jag var med dom och dom kanske åt en eller två knäcke med sill till "lunch" eller grönsallad och en halv korv osv. Samtidigt som jag visste att jag skulle hem och äta typ fyrdubbelt det och näringsdrycker osv. Extra mormor och extra morfar går på 5-2 dieten nu och morfar har i alla år vägt sig varje dag och är stolt över hur lite han vägde när han var yngre, det pratas om att allt möjligt är farligt och att man ska hålla sig borta från det till att dom helt plötsligt sitter där och äter den där saken ändå. T.ex. fick min extra syster en diet hon skulle följa av hennes läkare som var helt uppåt väggarna galen som jag förstod redan innan skulle krascha, hon fick bara äta en avokado till frukost och sen bara bönor och så skulle hon leva resten av sitt liv
Varje gång vi ses pratas det om mat och jag tycker det är jobbigt. Dom tjatar aldrig på mig utan säger att jag ska och kan äta av allt, att mat inte är farligt, att man kan äta av allt i lagom mängd så när det gäller mig är dom ju kloka. Men jag påverkas ändå av deras sätt att prata om deras mat och kroppar.
När jag var yngre var vi ett gäng tjejer som brukade äta morots och gurkstänger till filmen eller hälla upp en skål kidneybönor och kikärtor istället för godis, det känns ju också lite konstigt att ett gäng 12 åringar inte vill ha godis eller annat en filmkväll för att det enligt oss var onyttigt
Klart man kan äta godis ibland, vet inte var vi fick det ifrån. En mamma till en av tjejerna visade oss hur vi skulle göra för att undvika att få dubbelhaka osv osv.
Nu är det ju inte bara dom, gå in på valfritt forum, se på TV, läs valfri kvällstidning eller veckomagasin osv och det pratas vikt, dieter, kroppar osv
Hur är du? Har du en avslappnad relation till mat? Påverkas du av andra? Hur vill du att det ska vara om du fick välja? Hur ser din umgängeskrets ut? Varför är det så viktigt?
