Intressant tråd!
Jag/vi samlar i nuläget på oss kontakter och lägger ut krokar för fodervärdar. Med två kullar planerade i år kommer vi behöva minst två fodervärdar till tikar, kanske tre...och det är skitläskigt!!!
Alla större uppfödare avråder oss och tycker vi ska använda oss av låneavtal istället för fodervärdsavtal. Men som små, lite okända uppfödare är det nog omöjligt att hitta folk som vill
låna hunden helt utan garantier. Vi har inget erkänt rykte ännu, så hur vet folk att de kan lita på oss om de "lånar" en hund. Är VI är seriösa?
De 3 tikar vi har haft "ute" hittills har varit sålda med bibehålen avelsrätt.
En köptes tillbaka då den hamnade fel. Den sålde vi vidare då den inte höll avelsmåtten. En blev vi blåsta på då personen sålde hunden utan att meddela oss!!!!
Visst, vi kunde ha valt att göra en process av det men valde att avstå. Vissa människor är lika bra att klippa banden med. Hunden gick till tjänst vilket var en fjäder i hatten ändå för oss och vi ansåg att med tre tikar kvar att avla på så var det inte värt allt besvär för en eventuell kull.
Den tredje hunden är kvar i släkten och den parar vi nu. Den får vi gärna låna fler gånger
Vi kommer aldrig mer sälja med avelsrätt. Bara en kull är för osäkert ifall något går fel. Då är det bättre att säkra upp med två kullar genom fodervärd.
Har funderat mycket på vad vi ska våga kräva av blivande fodervärdar, Vad vi ska leta efter, se upp med, hur vi ska hitta dom som är BRA osv.
Man hör så många skräckhistorier. Men jag vill gärna tro att det är med skräckhistorierna som med dåliga nyheter, de berättas gärna. Det finns inget intressevärde i alla dom fall där allt går som det ska