Fodervärd, för- och nackdelar.

[Liran]

@emma82maria
Crap. Eftersom låneavtalet inte ligger på hemsidan så har jag försökt dra slutsatser utifrån SKKs hemsida och vad som sagts här. Sen förde @Monstermom in ytterligare ett begrepp nu, leasa.

@Monstermom jag ser fodervärdsavtalet som det sämsta. I vart fall ur "köparpespektiv". Uppfödaren har rätt till vinsten och styr över väldigt mkt medan du får stå risken och konsekvenserna. Jag tror jag hade föredragit det jag trodde var "lån", även som mottagare av hunden, men möjligen med en köpoption. Men nu måste jag sova så det får jag utveckla en annan dag.

God natt.

Låneavtalen är tänkta för att den som lånar hunden ska använda hunden i avel. Till exempel kan en uppfödare låna en hund av en valpköpare för att ta en kull. Det är sällan frågan om ett rent lån, utan den som lånar hunden betalar oftast, i rena pengar eller en valp. Eftersom låneavtalen är tänkta för "lån" i avelsyfte får hunden inte vara yngre än ett och ett havt år.

Det är definitivt inget alternativ till ett fodervärdsavtal. Den person som föredrar ett låneavtal i stället för ett fodervärdsavtal har inte fattat vad avtalen går ut på.

 

[Sissa]

Förlåt. Blandade ihop dig med Ts.
Att man lämnar ut den på foder är för att man behöver en bredd på avelsmattrialet. Vi tex har bara en gammal tik hemma samt ska ha var sin tik som vi tränar/tävlar och avlar vidare på. mer vill vi inte ha för det löser vi inte att ha inne. 3 schäfertikar (plus vår lille sällskapshund). Vi behöver ha ca 8-10 tikar för att hålla det rullande med två kullar per år. För tikar faller alltid bort hela tiden av olika anledningar. Ska vi ha alla dessa hundar hemma måste vi bygga större hundstallar, fler hundgårdar, jobba mindre för att ta hand om hundarna, avla mer för att få ekonomin att gå ihop osv. Då pratar vi inte hobby längre. Då blir det en livsstil som man aldrig kan ta ledigt ifrån.
Sen kan vi aldrig tävla och meritera alla dessa hundar så de får ett avelsvärde.
Vi bygger i dag ett hundstall i en bifintlig byggnad med tre inneboxar och tre utegårdar. För att klara minimumkraven som länsstyrelsen har kommer vi upp i en kostnad på 60 000:-. För TRE hundar. Då är en av gårdarna och boxarna stor för att kunna inhysa tik med valpar. Tänk dig om vi skulle bygga för 10 hundar
Därför vill man gärna på något vis ha ut hundarna på foder/lån.

Jag förstår mycket väl varför fodervärdsavtal är bra ur uppfödarens synvinkel. (När det funkar bra med fodervärden.) Men ur köparens? Det enda jag kan komma på är gratishund, eller till halva priset brukar det väl vara? I @RedChili s fall var det ju solklart, hon är mycket insatt och engagerad i sin ras, och ville ha en hund ur just den kullen men hade inte råd. Jättefint att det kunde ordnas. Men är det så vanligt att folk vet precis exakt vad de vill för linjer på sin hund men inte har råd att betala? Är det inte så att de vill ha en hund gratis (eller halva priset), självklart bra om det är en bra hund? Är det är det i så fall en bra anledning att få ta emot en foderhund, särskilt om uppfödaren inte känner fodervärden mycket bra? I @RedChili s fall är jag säker på att uppfödaren visste att hon skulle vara etthundra procent bra för hunden trots avsaknad av kontanter till köpesumman. Annars brukar just pengabrist vara en stor anledning till att det uppstår besvär under djurägarskap.

 

[lady_vip]

Jag förstår mycket väl varför fodervärdsavtal är bra ur uppfödarens synvinkel. (När det funkar bra med fodervärden.) Men ur köparens? Det enda jag kan komma på är gratishund, eller till halva priset brukar det väl vara? I @RedChili s fall var det ju solklart, hon är mycket insatt och engagerad i sin ras, och ville ha en hund ur just den kullen men hade inte råd. Jättefint att det kunde ordnas. Men är det så vanligt att folk vet precis exakt vad de vill för linjer på sin hund men inte har råd att betala? Är det inte så att de vill ha en hund gratis (eller halva priset), självklart bra om det är en bra hund? Är det är det i så fall en bra anledning att få ta emot en foderhund, särskilt om uppfödaren inte känner fodervärden mycket bra? I @RedChili s fall är jag säker på att uppfödaren visste att hon skulle vara etthundra procent bra för hunden trots avsaknad av kontanter till köpesumman. Annars brukar just pengabrist vara en stor anledning till att det uppstår besvär under djurägarskap.

Det kan också vara så att uppfödaren inte vill släppa en hund, men kan tänka sig foder. Det kanske bara föddes en tik till exempel, eller uppfödaren har inte möjlighet att ha fler hundar hemma för tillfället.
Jag känner ingen som lämnar ut på foder när köparen inte har råd. Då ska de känna personen mycket väl för att det upplägget ska funka (som i RedChilis fall).

 

[Raderad medlem 94602]

Det kan också vara så att uppfödaren inte vill släppa en hund, men kan tänka sig foder. Det kanske bara föddes en tik till exempel, eller uppfödaren har inte möjlighet att ha fler hundar hemma för tillfället.
Jag känner ingen som lämnar ut på foder när köparen inte har råd. Då ska de känna personen mycket väl för att det upplägget ska funka (som i RedChilis fall).

Precis. Vi ska ha kvar två tikar ur kommande kull för att avla på. En behåller sambon, en ska ut på foder. Vi har en köpare som vill ha en tik på vår valplista. Men blir det bara två tikar, ja då kommer vi erbjuda honom fodertiken. Sen får vi se om hen är intresserad av ett fodervärdsavtal eller om hen ist går till en annan uppfödare. Det beror ju på hur intressant kombon är för hen och vad hen har för egna ambitioner.

 

[vallhund]

Jag förstår mycket väl varför fodervärdsavtal är bra ur uppfödarens synvinkel. (När det funkar bra med fodervärden.) Men ur köparens? Det enda jag kan komma på är gratishund, eller till halva priset brukar det väl vara? I @RedChili s fall var det ju solklart, hon är mycket insatt och engagerad i sin ras, och ville ha en hund ur just den kullen men hade inte råd. Jättefint att det kunde ordnas. Men är det så vanligt att folk vet precis exakt vad de vill för linjer på sin hund men inte har råd att betala? Är det inte så att de vill ha en hund gratis (eller halva priset), självklart bra om det är en bra hund? Är det är det i så fall en bra anledning att få ta emot en foderhund, särskilt om uppfödaren inte känner fodervärden mycket bra? I @RedChili s fall är jag säker på att uppfödaren visste att hon skulle vara etthundra procent bra för hunden trots avsaknad av kontanter till köpesumman. Annars brukar just pengabrist vara en stor anledning till att det uppstår besvär under djurägarskap.

Det där skulle kunna uppfattas som en förolämpning av fler än mig härinne.
Jag visste mycket väl vad jag ville ha för hund o var inställd på att betala den, dvs det var ingen avsaknad av pengar för vare sig inköp eller ev veterinärvård osv... osv...
De flesta jag känner som har/haft hund på foder har blivit tillfrågade av uppfödare som de tidigare köpt valp ifrån.

 

[Sissa]

Det där skulle kunna uppfattas som en förolämpning av fler än mig härinne.
Jag visste mycket väl vad jag ville ha för hund o var inställd på att betala den, dvs det var ingen avsaknad av pengar för vare sig inköp eller ev veterinärvård osv... osv...
De flesta jag känner som har/haft hund på foder har blivit tillfrågade av uppfödare som de tidigare köpt valp ifrån.

Hur kan en fråga vara en förolämpning? Jag frågade vad fodervärden vinner på att vara fodervärd.

 

[Sissa]

Det kan också vara så att uppfödaren inte vill släppa en hund, men kan tänka sig foder. Det kanske bara föddes en tik till exempel, eller uppfödaren har inte möjlighet att ha fler hundar hemma för tillfället.
Jag känner ingen som lämnar ut på foder när köparen inte har råd. Då ska de känna personen mycket väl för att det upplägget ska funka (som i RedChilis fall).

Då vinner fodervärden på det genom att få en hund ur en kull den tänkt sig, trots att det blev för få till salu. Det förstår jag. Är det så det funkar i praktiken att det är köande potentiella valpköpare som blir fodervärdar?

Vilka andra argument finns det för att bli fodervärd än att just komma över en speciell hund som inte är till salu? Jag kan bara se fördelar med att äga sin hund fullt ut från början.

Jag kan se fodervärdssystemet som perfekt ur uppfödarens synvinkel när det funkar som det ska. Jag har svårare att se det ut fodervärdens synvinkel, förutom det där med en alldeles speciell hund.

 

[Sissa]

Precis. Vi ska ha kvar två tikar ur kommande kull för att avla på. En behåller sambon, en ska ut på foder. Vi har en köpare som vill ha en tik på vår valplista. Men blir det bara två tikar, ja då kommer vi erbjuda honom fodertiken. Sen får vi se om hen är intresserad av ett fodervärdsavtal eller om hen ist går till en annan uppfödare. Det beror ju på hur intressant kombon är för hen och vad hen har för egna ambitioner.

Fattar.

 

[lady_vip]

Då vinner fodervärden på det genom att få en hund ur en kull den tänkt sig, trots att det blev för få till salu. Det förstår jag. Är det så det funkar i praktiken att det är köande potentiella valpköpare som blir fodervärdar?

Vilka andra argument finns det för att bli fodervärd än att just komma över en speciell hund som inte är till salu? Jag kan bara se fördelar med att äga sin hund fullt ut från början.

Jag kan se fodervärdssystemet som perfekt ur uppfödarens synvinkel när det funkar som det ska. Jag har svårare att se det ut fodervärdens synvinkel, förutom det där med en alldeles speciell hund.

Det är väl pengabiten då, vissa hundar är ganska dyra.

Själv vill jag äga mina hundar på pappret, men kan tänka mig köp med bibehållen avelsrätt till exempel.

 

[Monstermom]

Då vinner fodervärden på det genom att få en hund ur en kull den tänkt sig, trots att det blev för få till salu. Det förstår jag. Är det så det funkar i praktiken att det är köande potentiella valpköpare som blir fodervärdar?

Vilka andra argument finns det för att bli fodervärd än att just komma över en speciell hund som inte är till salu? Jag kan bara se fördelar med att äga sin hund fullt ut från början.

Jag kan se fodervärdssystemet som perfekt ur uppfödarens synvinkel när det funkar som det ska. Jag har svårare att se det ut fodervärdens synvinkel, förutom det där med en alldeles speciell hund.

En del har väl egna uppfödarambitioner i framtiden och ser fodervärdshunden som en god chans att lära sig mer genom hela processen också.

 

[isafore]

Jo, en uppfödare får deläga en hane med en privatperson men inte en tik.

Det här är intressant och aktuellt för mig! Jag ska åka och titta på en valp nästa helg, som uppfödaren vill deläga med mig. Det är en tikvalp. Jag är privatperson. Vet faktiskt inte vad uppfödaren har tänkt skriva för avtal..Hen vill ha en kull på valpen mot att jag får betala en reducerad kostnad, så det låter ju som "sälja med bibehållen avelsrätt" MEN hen kallar det för deläga.. Ska naturligtvis kika vad det är för avtal när jag är där. Men jag visste faktiskt inte att uppfödare och privatperson inte får deläga tik tillsammans. Varför inte? Vad är skillnaden med en hane? Kollar man utställningskatalogerna så står uppfödare + privatperson som ägare på ganska många tikar. Har dom lyckats snika sig runt SKK's regler då?

EDIT: Dessa tikar ägs tydligen bara av uppfödarna enligt hunddata. Hmmm..

 

[isafore]

En del har väl egna uppfödarambitioner i framtiden och ser fodervärdshunden som en god chans att lära sig mer genom hela processen också.

Detta är dels en anledning varför jag kan tänka mig en foderhund.

Dels så är det ju oftast den bästa, eller näst bästa (om uppfödaren sparar den bästa), valpen som säljs på foder. Det är en annan anledning till att jag kan tänka mig en fodervalp.

 

[Raderad medlem 94602]

Hur kan en fråga vara en förolämpning? Jag frågade vad fodervärden vinner på att vara fodervärd.

Det finns två typer av fodervärdar. De som vill ha en gratis hund (och det är oftast dom som börjar krångla när det ska till att paras) och så finns det dom som är genuint intresserade av avel, förstår vad som är en bra hund och tycker det är kul att få vara med på ett hörn.

Den tiken vi nu har parat har sådana ägare. De är lika eld och lågor som oss över parningen. De följer prosessen med stort intresse och verkar jättestolta över sin hund. De har köpt tiken med bibehållen avelsrätt men har erbjudit oss att nyttja henne igen om det blir en bra kull. De har själva ingen möjlighet att ha kull hemma men tycker som vi att tiken har ett bra avelsvärde.

De riktigt fina hundarn vill man ju ha kvar för aveln. Det finns många som tycker det är kul att få förvalta en sådan hund och nyttja kvalitéerna för sina egna intressens skull. De kanske inte skulle kommit över en så bra hund annars.

 

[Migo]

Då vinner fodervärden på det genom att få en hund ur en kull den tänkt sig, trots att det blev för få till salu. Det förstår jag. Är det så det funkar i praktiken att det är köande potentiella valpköpare som blir fodervärdar?

Vilka andra argument finns det för att bli fodervärd än att just komma över en speciell hund som inte är till salu? Jag kan bara se fördelar med att äga sin hund fullt ut från början.

Jag kan se fodervärdssystemet som perfekt ur uppfödarens synvinkel när det funkar som det ska. Jag har svårare att se det ut fodervärdens synvinkel, förutom det där med en alldeles speciell hund.

Jag vidhåller de fördelarna jag tog upp tidigare. För mig med potentiellt avelsintresse är det guld värt att "få" en avelstik som dessutom kommer hälsotestas och avelsutvärderas innan jag tar kull, utan att jag behöver kompromissa och köpa in en väldigt dyr vuxen hund. Det är i princip omöjligt att köpa sig en "färdig" tik med de kvalitéerna, de kommer inte ut på marknaden.

 

[Migo]

Detta är dels en anledning varför jag kan tänka mig en foderhund.

Dels så är det ju oftast den bästa, eller näst bästa (om uppfödaren sparar den bästa), valpen som säljs på foder. Det är en annan anledning till att jag kan tänka mig en fodervalp.

Fast det där är ju sällan möjligt att avgöra i valplådan. Möjligen rena utställningsgrejer som teckning och färg, men mycket händer med mentalitet och arbetsförmåga under uppväxten. I min ras finns det i princip inget att gå på vad gäller personlighetsdrag som talar för att hunden kommer vara "bäst i kullen" (Sen kan det ju bli som nån sa, "av nån anledning blir alltid den jag behåller bäst", men det är nått annat ).

Däremot att det möjliggör köp ur otroligt lovande kombinationer, det kan jag verkligen förstå. Det är väldigt stor skillnad på kullarnas kvalitet i min ras, och därmed även på efterfrågan på valparna. Där kan jag se ur ett rasperspektiv att som icke- avelsintresserad köpare, gå in som fodervärd för att en värdefull linje ändå ska kunna användas i avel. Två flugor på smällen.

 

[Hyacinth]

Jag förstår mycket väl varför fodervärdsavtal är bra ur uppfödarens synvinkel. (När det funkar bra med fodervärden.) Men ur köparens? Det enda jag kan komma på är gratishund, eller till halva priset brukar det väl vara? I @RedChili s fall var det ju solklart, hon är mycket insatt och engagerad i sin ras, och ville ha en hund ur just den kullen men hade inte råd. Jättefint att det kunde ordnas. Men är det så vanligt att folk vet precis exakt vad de vill för linjer på sin hund men inte har råd att betala? Är det inte så att de vill ha en hund gratis (eller halva priset), självklart bra om det är en bra hund? Är det är det i så fall en bra anledning att få ta emot en foderhund, särskilt om uppfödaren inte känner fodervärden mycket bra? I @RedChili s fall är jag säker på att uppfödaren visste att hon skulle vara etthundra procent bra för hunden trots avsaknad av kontanter till köpesumman. Annars brukar just pengabrist vara en stor anledning till att det uppstår besvär under djurägarskap.

Jag kände att det vore jättekul med valpar- men jag har ingen som helst tid, lust, intresse eller kompetens att ta en kull själv. Då var det ett supersätt att kunna få tinga en valp efter tiken, men slippa allt omkring och dessutom hade hon intressanta linjer. Jag har fortfarande samma inställning, sen spelar det mig ingen roll om uppfödaren får låna tiken eller om det är köp med bibehållen avelsrätt. Det senare är ju tryggare för uppfödaren. Jag skulle inte vilja ha en hund på "foder" jag vill äga den och inte vara orolig för att någon tar tillbaka den, hur liten risken än är. Men man får ju vara noga i val av uppfödare.

 

[vallhund]

Jag kände att det vore jättekul med valpar- men jag har ingen som helst tid, lust, intresse eller kompetens att ta en kull själv. Då var det ett supersätt att kunna få tinga en valp efter tiken, men slippa allt omkring och dessutom hade hon intressanta linjer. Jag har fortfarande samma inställning, sen spelar det mig ingen roll om uppfödaren får låna tiken eller om det är köp med bibehållen avelsrätt. Det senare är ju tryggare för uppfödaren. Jag skulle inte vilja ha en hund på "foder" jag vill äga den och inte vara orolig för att någon tar tillbaka den, hur liten risken än är. Men man får ju vara noga i val av uppfödare.

En uppfödare kan aldrig ta tbx en foderhund annat än via Tingsrätt o med hjälp av Polis o Kronofogden.

 

[Liran]

Då vinner fodervärden på det genom att få en hund ur en kull den tänkt sig, trots att det blev för få till salu. Det förstår jag. Är det så det funkar i praktiken att det är köande potentiella valpköpare som blir fodervärdar?

Vilka andra argument finns det för att bli fodervärd än att just komma över en speciell hund som inte är till salu? Jag kan bara se fördelar med att äga sin hund fullt ut från början.

Jag kan se fodervärdssystemet som perfekt ur uppfödarens synvinkel när det funkar som det ska. Jag har svårare att se det ut fodervärdens synvinkel, förutom det där med en alldeles speciell hund.

Att jag blev fodervärd berodde på att jag fick en fin nio-månaders hund som kunde börja leva vuxenhundliv sedan jag varit ledig i två veckor. Guld värt om man jobbar på ett vanligt jobb där det inte går att ha med en valp. Dessutom förstår jag fortfarande inte hur man hinner vara normaleffektiv på jobbet samtidigt som man vaktar en valp. Det har det varit oerhört värdefullt att få vara med om kullarna och få insikt i avelsfrågor, så jag har inte ångrat mig en sekund.

 

[Hyacinth]

En uppfödare kan aldrig ta tbx en foderhund annat än via Tingsrätt o med hjälp av Polis o Kronofogden.

Aaah, jag har halvdålig koll men det känns ändå bra att äga sin hund, men jag kan tänka mig att inte ha avelsrätten med rätt uppfödare.

 

[isafore]

Fast det där är ju sällan möjligt att avgöra i valplådan. Möjligen rena utställningsgrejer som teckning och färg, men mycket händer med mentalitet och arbetsförmåga under uppväxten. I min ras finns det i princip inget att gå på vad gäller personlighetsdrag som talar för att hunden kommer vara "bäst i kullen" (Sen kan det ju bli som nån sa, "av nån anledning blir alltid den jag behåller bäst", men det är nått annat ).

Däremot att det möjliggör köp ur otroligt lovande kombinationer, det kan jag verkligen förstå. Det är väldigt stor skillnad på kullarnas kvalitet i min ras, och därmed även på efterfrågan på valparna. Där kan jag se ur ett rasperspektiv att som icke- avelsintresserad köpare, gå in som fodervärd för att en värdefull linje ändå ska kunna användas i avel. Två flugor på smällen.

Såklart är det alltid lotteri. Men den uppfödaren som jag nu ska åka o hälsa på behåller alltid 4-6 valpar tills de är ca 5-6 mån innan de bestämmer vilka de ska behålla. Och ja, de lyckas alltid behålla de bästa valparna, ur utställningsynpunkt. Men deras egna hundar har också mycket fin päls (dvs inga allergier eller hudproblem som är vanligt i rasen = friska) och bra mentalitet.

Såklart är det annorlunda för en arbetsras. De är ju inte olika raser för intet