Flytta in på släktgård?

Så komplicerat är det väl inte.
Tillsammans värderar man boendet, kollar på marknaden vad ett likvärdigt boende kostar.
Då får man fram vad månadshyran skulle vara. Den summan delas på 2 och så har du vad varje part ska bidra med till bostadens ägare.

Jag undrar hur många bostäder du kan fixa där hyresvärden nöjer sig med att få ersättning för driftskostnaderna exklusive kapitalkostnad

Jag tvivlar på att Fadern skulle acceptera en situation där man skulle riskera att lösa ut makan med 25% av gårdens marknadsvärde vid en ev. separation. Jag skulle naturligtvis om jag vore i hans ställe kräva att endast de som direkt investerade i projektet skulle ha möjlighet att kapitalisera på det. Enskillt ägande eller äktenskapsförord skulle jag kräva för att gå in i affären.
Problemet med att betala hyra till sin partner är att om den som äger gården bestämmer sig för att skiljas så har man inget boende.. Betalar jag hyra till ett bostadsbolag så har jag en hel del rättigheter som inte kan komma på fråga i det här fallet, bostadsbolaget har dessutom allt ansvar att se till löpande underhåll osv vilket i de här fallen kommer att falla under gemensamma kostnader till stor del vilket gör att partnern som inte äger går helt förlorande vid en eventuell separation. Så att det är så enkelt att bara betala hyra stämmer inte riktigt...
Samtidigt så är det inte heller så enkelt att man ska äga hälften var, så oavsett hur många råd vi ger de i den här situationen så är det bästa att sätta sig ner med en jurist och försöka lösa situationen så rättvist som möjligt i just varje specifik situation för att åtminstone undvika några möjligheter att bli osams.
 
Man kan kanske dela upp detta i tre delar
Del 1 sambons vilja att kunna behålla gården inom sin ursprungsfamilj.
Del 2 din vilja till trygghet och en bra framtid om något tråkigt skulle hända.
Del 3 er gemensamma vilja till ett gemensamt och trivsamt liv på gården.
Alla dessa delar behöver ni diskutera igenom ur flera aspekter.
Många bra tankar har kommit fram i tråden, men till sist och syvende är det ni två som ska leva med överenskommelsen.
 
Man kan kanske dela upp detta i tre delar
Del 1 sambons vilja att kunna behålla gården inom sin ursprungsfamilj.
Del 2 din vilja till trygghet och en bra framtid om något tråkigt skulle hända.
Del 3 er gemensamma vilja till ett gemensamt och trivsamt liv på gården.
Alla dessa delar behöver ni diskutera igenom ur flera aspekter.
Många bra tankar har kommit fram i tråden, men till sist och syvende är det ni två som ska leva med överenskommelsen.
Ja så kan man nog tänka. Del 1 handlar nog egentligen minst lika mycket om att sambo blir av med sin verksamhet om han blir av med gården (det är ju inte så enkelt som att man bara kan köpa en ny gård och fortsätta på)..

Det har kommit fram mycket i tråden som vi kan ta hjälp av när vi sätter oss ner och ska bestämma hur det blir.
 
I och med den helt gemensamma ekonomin så betalar du "hyra" indirekt, eftersom hans lån (ränta+amortering) kommer att ingå i era gemensamma utgifter. Du kommer med andra ord att vara med och betala av hans bolån.

Om du inte kan lägga anspråk på att äga bostaden känns det fel för mig.

Själva driftkostnaderna (el, vatten, renhållning osv) kan jag förstå om ni delar på, eftersom ni bor där båda två. MEN om bara en person äger, så tycker jag att kostnaden för ägandet inte ska betalas av den andra personen.

Jag tycker att det är viktigt att inte bråka om pengar och ekonomi i ett förhållande, så om jag vore du skulle jag boka in ett möte med en jurist, överväga att lägga om den ekonomiska uppgörelsen ni har (det finns massor av smarta modeller! Vi kör 70% gemensam och 30% egna pengar) och eventuellt fria till min sambo.

@Kethets och hennes sambo har en lösning som säkert känns främmande för många, men den är väldigt rättvis. Huvudsaken är att det känns bra för båda. (I båda era fall finns svärföräldrar som antagligen kommer intressera sig och vilja lägga sig i på ett eller annat sätt också.)

Det går att jämföra gården med en bil som den ena äger och jobbar med, men den andra åker med ibland. Ska de betala lika mycket av billån, skatt, försäkring, drivmedel och verkstadskostnader? Betalar den andra bränslet för sina resor och inget mer? Delar de på "vinsten" vid försäljning?
Ja precis, det är just den delen som blir komplicerad.

Min sambo tycker att det enklaste är att dela ekonomin, jag är dock inte så sugen på en sådan lösning när vi planerar barn i framtiden. Men vi får kolla på det, kanske finns någon lösning som även jag tycker känns ok!
Egentligen är det nog jag som tjänar allra mest på delad ekonomi, dels utifrån detta med gården men också för att jag tjänar mest pengar.. Men det är ju inte så enkelt..
 
Problemet med att betala hyra till sin partner är att om den som äger gården bestämmer sig för att skiljas så har man inget boende.. Betalar jag hyra till ett bostadsbolag så har jag en hel del rättigheter som inte kan komma på fråga i det här fallet, bostadsbolaget har dessutom allt ansvar att se till löpande underhåll osv vilket i de här fallen kommer att falla under gemensamma kostnader till stor del vilket gör att partnern som inte äger går helt förlorande vid en eventuell separation. Så att det är så enkelt att bara betala hyra stämmer inte riktigt...
Samtidigt så är det inte heller så enkelt att man ska äga hälften var, så oavsett hur många råd vi ger de i den här situationen så är det bästa att sätta sig ner med en jurist och försöka lösa situationen så rättvist som möjligt i just varje specifik situation för att åtminstone undvika några möjligheter att bli osams.
Om paret hyr bostaden från aktiebolaget .......
Men det är klart, mellan 25 till 50 miljoner ligger väl värdet på en normalstor gård idag och att som sambo låna upp upp till 12 mille för att äga lika mycket som maken är väl för mycket begärt.

Men eftersom sambon bara skulle bli delägare så måste ju hänsyn tas till ägarna och besluts o dispositionsrätten ska väl stanna hos den.
Att hon vid en ev separation får flytta är ju naturligt eftersom brukaren av gården bor kvar...
 
Ja precis, det är just den delen som blir komplicerad.

Min sambo tycker att det enklaste är att dela ekonomin, jag är dock inte så sugen på en sådan lösning när vi planerar barn i framtiden. Men vi får kolla på det, kanske finns någon lösning som även jag tycker känns ok!
Egentligen är det nog jag som tjänar allra mest på delad ekonomi, dels utifrån detta med gården men också för att jag tjänar mest pengar.. Men det är ju inte så enkelt..

Jag tänker som Blueberry att en halvgemensam ekonomi skulle kunna vara en lösning även om det kanske inte blir millimeterrättvisa. En variant skulle kunna se ut så här.

A. Be om hjälp att räkna ut nettosumman som han lägger in i verksamheten varje år (amorteringar, material, maskiner, osv.). Motsvarande summa borde vara rimlig att du kan använda för ett långsiktigt sparande.

B. Det som är kvar går till den gemensamma ekonomin som omkostnader för boendet - el, uppvärmning, hushållsprylar, åtgärdande av vardagligt slitage, mat, osv, och allt annat som hör ert gemensamma liv till.
 
Jag tänker som Blueberry att en halvgemensam ekonomi skulle kunna vara en lösning även om det kanske inte blir millimeterrättvisa. En variant skulle kunna se ut så här.

A. Be om hjälp att räkna ut nettosumman som han lägger in i verksamheten varje år (amorteringar, material, maskiner, osv.). Motsvarande summa borde vara rimlig att du kan använda för ett långsiktigt sparande.

B. Det som är kvar går till den gemensamma ekonomin som omkostnader för boendet - el, uppvärmning, hushållsprylar, åtgärdande av vardagligt slitage, mat, osv, och allt annat som hör ert gemensamma liv till.
Så att de båda tillsammans ska finansiera en summa motsvarande hela gården? Han räntar o amorterar sin del av fastigheten och hon bygger upp motsvarande i ett privat sparande. Vad jobbar de med? är båda överläkare?
Låt en utomstående värdera boendet dela på den summan
Dela sedan på levnadskostnaderna
Vad han har över sparar han amorterar han , vad hon har över sparar hon
 
Så att de båda tillsammans ska finansiera en summa motsvarande hela gården? Han räntar o amorterar sin del av fastigheten och hon bygger upp motsvarande i ett privat sparande. Vad jobbar de med? är båda överläkare?
Låt en utomstående värdera boendet dela på den summan
Dela sedan på levnadskostnaderna
Vad han har över sparar han amorterar han , vad hon har över sparar hon

Det du säger sätter väl svart på vitt vad det faktiskt kostar att driva en verksamhet (observera att jag talar om nettokostnader). Ska han vara ensam förmånstagare för värdestegringen så borde han också stå för risken själv. Den ska ju inte TS finansiera.
 
Det du säger sätter väl svart på vitt vad det faktiskt kostar att driva en verksamhet (observera att jag talar om nettokostnader). Ska han vara ensam förmånstagare för värdestegringen så borde han också stå för risken själv. Den ska ju inte TS finansiera.
Självklart ska inte TS finansiera värdestegringen.
Men jag talar om boendekostnaden.
Låt en opartisk sakkunnig värdera boendet.
Då får du ju fram en hyra för bostaden som då båda delar på.
Som om de hyrde av tredje part.Här går hyran istället till gårdens ägare.

Sedan gör du samma sak med levnadskostnaderna, el, möbler käk etc.
Dela på dem med.

Vad parterna sedan har över kan de själva välja att göra med vad som passar. För hans del är ju en amortering av lånen ett förslag.
För hennes del kan ju ett långsiktigt sparande vara en annan.

I och med att han och bara han, har lånen på sin del av fastigheten så har han ju 100% av risken, alltså ska han ha 100% av ev. värdestegring också. Han betalar ju räntan också. Får naturligtvis avkastningen, sin del, som lön.
Absolut riktigt.
 
Självklart ska inte TS finansiera värdestegringen.
Men jag talar om boendekostnaden.
Låt en opartisk sakkunnig värdera boendet.
Då får du ju fram en hyra för bostaden som då båda delar på.
Som om de hyrde av tredje part.

Sedan gör du samma sak med levnadskostnaderna, el, möbler käk etc.
Dela på dem med.

Vad parterna sedan har över kan de själva välja att göra med vad som passar. För hans del är ju en amortering av lånen ett förslag.
För hennes del kan ju ett långsiktigt sparande vara en annan.

I och med att han och bara han, har lånen på sin del av fastigheten så har han ju 100% av risken, alltså ska han ha 100% av ev. värdestegring också
Absolut riktigt.

Ja, det är ju ungefär det jag skriver, förutom att jag antar att TS sambo även behöver skyffla in mer pengar i verksamheten än att bara amortera och det är ju inte rimligt att TS betalar.
 
Ja, det är ju ungefär det jag skriver, förutom att jag antar att TS sambo även behöver skyffla in mer pengar i verksamheten än att bara amortera och det är ju inte rimligt att TS betalar.
Nej TS ska bara stå för sin del av boende o hushållskostnaderna om hon inte ska köpa in sig i verksamheten.
Samtidigt är det rimligt att på ngt sätt (om inte TS har medel)att försöka skapa ngn form av långsiktigt sparande ändå. Det hade jag gjort i samma situation. För annars kan det ju sluta efter ett långvarigt förhållande att han sitter med en färdigamorterad fastighet och hon med absolut ingenting.
Detta måste ordnas då båda är sams och vill leva tillsammans ,för vid en separation är lätt hänt att den starkare (ekonomiskt sett) lätt kör över den andre.
 
Nej TS ska bara stå för sin del av boende o hushållskostnaderna om hon inte ska köpa in sig i verksamheten.
Samtidigt är det rimligt att på ngt sätt (om inte TS har medel)att försöka skapa ngn form av långsiktigt sparande ändå. Det hade jag gjort i samma situation. För annars kan det ju sluta efter ett långvarigt förhållande att han sitter med en färdigamorterad fastighet och hon med absolut ingenting.
Detta måste ordnas då båda är sams och vill leva tillsammans ,för vid en separation är lätt hänt att den starkare (ekonomiskt sett) lätt kör över den andre.

Ja, samma summa av den gemensamma ekonomin som TS sambo - netto - lägger in i sin verksamhet borde TS få använda till sin. Det är ju vad jag skriver.

Sedan är frågan om det finns ekonomi till det - som du antydde tidigare. Att det möjligen vara fallet att det inte gör det är mycket intressant och sätter fingret på ett en stor del av problematiken med att bara den ena parten äger en verksamhet som belastar (men också kan gynna, så klart) båda parter.
 
Ja, samma summa av den gemensamma ekonomin som TS sambo - netto - lägger in i sin verksamhet borde TS få använda till sin. Det är ju vad jag skriver.

Sedan är frågan om det finns ekonomi till det - som du antydde tidigare. Att det möjligen vara fallet att det inte gör det är mycket intressant och sätter fingret på ett en stor del av problematiken med att bara den ena parten äger en verksamhet som belastar (men också kan gynna, så klart) båda parter.
Problemet är ju, som jag har beskrivit, att han finansierar upp en investering om kanske 10 miljoner kr. till det kommer maskiner o andra inventarier.


Den lön, den ersättning han får ut, som han skattar för är de pengar som han kan vara med och bidra med.


Samma sak gäller henne.


Genom att hantera boendekostnaden som om de hyrde från tredje part( vilket de till ½ faktiskt kommer att göra) Så blir det hela rättvist.


Jag förstår att det sticker i ögonen med dagens prisutveckling på fastigheter.


Bara räntor o amorteingar kan ju tangera över 100 000 per år


Han tar ut ca 20 000 före skatt men efter egenavifter

Hon får ut 20 000 före skatt


Detta delar de på för att betala boende, hushåll o eget sparande.
 
Ja precis, det är just den delen som blir komplicerad.

Min sambo tycker att det enklaste är att dela ekonomin, jag är dock inte så sugen på en sådan lösning när vi planerar barn i framtiden. Men vi får kolla på det, kanske finns någon lösning som även jag tycker känns ok!
Egentligen är det nog jag som tjänar allra mest på delad ekonomi, dels utifrån detta med gården men också för att jag tjänar mest pengar.. Men det är ju inte så enkelt..
Fast vad har barnen med ekonomin att göra? Vi betalar dagis varannan månad var (och den som inte betalar dagis betalar internet) och klädkostnaden försöker vi dela lika på men det är svårare. Men sambon brukar köpa begagnade kläder i bulk och så köper jag det som är snyggt, typ. Julklappar/födelsedag köper vi antingen varsin present eller så köper vi ingen (utan blir sparande istället) för han får så löjligt mycket leksaker av alla andra. Vi har varsitt sparande med till barnet (pga olika banker)
Det viktigaste tror jag är att inte räkna millimeterrättvisa utan tänka att det jämnar ut sig (vilket det oftast gör naturligt)

Fast om du vill ha gemensam är blåbärets metod toppen.
 
Problemet är ju, som jag har beskrivit, att han finansierar upp en investering om kanske 10 miljoner kr. till det kommer maskiner o andra inventarier.


Den lön, den ersättning han får ut, som han skattar för är de pengar som han kan vara med och bidra med.


Samma sak gäller henne.


Genom att hantera boendekostnaden som om de hyrde från tredje part( vilket de till ½ faktiskt kommer att göra) Så blir det hela rättvist.


Jag förstår att det sticker i ögonen med dagens prisutveckling på fastigheter.


Bara räntor o amorteingar kan ju tangera över 100 000 per år


Han tar ut ca 20 000 före skatt men efter egenavifter

Hon får ut 20 000 före skatt


Detta delar de på för att betala boende, hushåll o eget sparande.

Amorteringar är ingen egentlig utgift. Räntor kring 100 000 kr/år är väl ingen större summa i sammanhanget. I många fall så får man tillbaka ränteutgifter vid värdestegring av fastigheten. Det ska inte någon som inte äger fastigheten behöva betala. Däremot kan det vara det för slitage och andra kostnader (kalla det hyra om du vill).
 
KL

Har goda vänner som inte är gifta och har gemensamma barn.
De tog hjälp av en jurist hos LRF när de skulle flytta till nytt boende som var en "klassisk" gård, alltså där bostadshuset ingick i fastigheten.
De har styckat av bostadshuset och äger halva den fastigheten var - precis som vilken annan villa som helst och verksamheten är ett aktiebolag men "hans" firma.

Kanske inte attraktivt att stycka av om det är en släktgård osv, men så var inte fallet för mina vänner, jag rekommenderar hursomhelst att ta hjälp av en kunnig jurist!
 
Fast vad har barnen med ekonomin att göra? Vi betalar dagis varannan månad var (och den som inte betalar dagis betalar internet) och klädkostnaden försöker vi dela lika på men det är svårare. Men sambon brukar köpa begagnade kläder i bulk och så köper jag det som är snyggt, typ. Julklappar/födelsedag köper vi antingen varsin present eller så köper vi ingen (utan blir sparande istället) för han får så löjligt mycket leksaker av alla andra. Vi har varsitt sparande med till barnet (pga olika banker)
Det viktigaste tror jag är att inte räkna millimeterrättvisa utan tänka att det jämnar ut sig (vilket det oftast gör naturligt)

Fast om du vill ha gemensam är blåbärets metod toppen.
Jättebra om det funkar för er, för mig är det jättekonstigt att man delar upp det så när man lever tillsammans. Jag vill inte leva så i en relation utan barn och definitivt inte om det finns barn. Inte för att barnen berörs av ekonomin utan för att de liksom är gemensamma..

Metoden @Blueberry nämner känns mer ok, att man delar upp en mindre del och sedan rör sig helt fritt med resten gemensamt.
 
Senast ändrad:
Jag tänker som Blueberry att en halvgemensam ekonomi skulle kunna vara en lösning även om det kanske inte blir millimeterrättvisa. En variant skulle kunna se ut så här.

A. Be om hjälp att räkna ut nettosumman som han lägger in i verksamheten varje år (amorteringar, material, maskiner, osv.). Motsvarande summa borde vara rimlig att du kan använda för ett långsiktigt sparande.

B. Det som är kvar går till den gemensamma ekonomin som omkostnader för boendet - el, uppvärmning, hushållsprylar, åtgärdande av vardagligt slitage, mat, osv, och allt annat som hör ert gemensamma liv till.
Ja det känns just nu som ett skapligt alternativ.
Jag tror inte att han kommer lägga mer privata pengar än vad just lånen kräver. Maskiner, material osv bekostar ju aktiebolaget som står för driften.
Men som jag såg att ni skrev om tidigare så hänger ju det på att kostnaderna x 2 ryms i vår budget. Det är ju inte klart hur mkt pengar det kommer handla om (hur mkt farbrodern tänker kräva för att bli utköpt) och vad den löpande kostnaden landar på, så det återstår att se..
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Står i funderingar på att sälja, men kommer få en vinst på ca 1 200 000kr, vilket gör att jag måste betala ca 180.000kr i skatt efter...
Svar
10
· Visningar
926
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 352
Senast: Enya
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 207
Hemmet Mina tankar går bara runt just nu när det gäller boende. Jag har sålt min villa och ska flytta i årsskiftet. Jag har en hyreslägenhet...
2
Svar
35
· Visningar
4 743
Senast: kolblakkur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 30
  • Hönstråden II

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp