Jag bor hemma nu med mina tre barn, en hund och en kattafan. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år och jag blir 37 år i maj så det har varit många år jag fått bo själv och hunnit vänja mig vid mitt eget liv... Men det blev som det blev, och ovanpå allt så bor min bror i samma hus, fast honom ser man oftast mest bara till middagen, resten av tiden är han antingen inte hemma eller på sitt ställe. Jag och barnen har övervåningen för oss själva med egen toalett och så har vi alla köket gemensamt. Lite kollektivt sådär. Jag vill inte påstå att allt är perfekt och oj så bra, men det funkar över förväntan! Jag tror det beror mycket på att jag och min mamma är lika i vårt sätt att hålla ordning och behovet av planering osv. Det hade inte funkat om en av oss varit rörig eller inte velat planera. Nu handlar vi mat och sådant ihop och lagar mat i hop också, eftersom jag är hemma och min mamma är ingen slav som ska serva folk anser jag, och det motverkar nog också lite gnissel från hennes sida, kan tänkas. Hon har nämligen haft min syster boendes på samma vis och DET var klagomål från båda parter, bland annat på att hon inte hjälpte till. För mig tillhör det normal hyfs att som vuxen bidra i en familj/kollektiv.
Vad jag också tror gör att det funkar är att vi kan gå undan från varandra, och gör det också, istället för att stanna kvar och diskutera så går vi undan och släpper saker. Eller så går vi liksom bara undan när vi inte har lust att umgås, vi behöver inte, om vi inte vill, ingen tvingar oss.
Nackdelar då.... ja, vi är lika i mångt och mycket, men jag flyttade för 2,5 år sedan 50 mil från familjen och släkten av en anledning liksom, har det verkligen förändrats? Nej. Men det är inte lika uttalat längre, det verkar som om de har förstått och har vett att hålla käften på ett annat sätt än förut.
Och det är svårt att gå ifrån när man vill för att det känns oartigt.
Och vi har olika sätt att laga mat på, jag föredrar snabba och lätta maträtter och mamma drar gärna ut lite på det och förbereder gärna osv. Husmanskost. Suck. Gott och allt det där, ja. Men sedan när tycker jag att det är roligt att tillbringa 1.5 timmar framför spisen varje dag?! ALDRIG!
Men överlag får man kompromissa, man får bita ihop, man får gå undan, man får svära i tankarna och så får man faktiskt prata med varandra som vuxna människor.