Re: \"flickan som blev biten av en collie!! \"
Det var det dummaste jag hört!
Håller faktiskt med dig där, du har väl all rätt i världen att "packa in" ungarna i din egen bil!
Tycker även jag att det är väldigt obehagligt med "bilrivarhundar". Jadzias sätt fungerar väl utmärkt om hunden är lite orolig i bilen.
Har själv tre tollare, riktigt sockersöta, och när de sitter i bilen står folk gärna en bit ifrån och pekar och ler ( titta så söta, nej men oj då ). Då är det idel viftande svansar och stolta hundar, för tro det eller ej, mina hundar tycker det är jättemysigt när folk ler och tittar på dem. Kommer någon riktigt nära buren ( de är alltid i bur i bilen ) kan det hända att de skäller. Då är det nej men oj då, och så backar man något steg.
De flesta jag träffat är faktiskt rätt så vettiga när det gäller hundar.
Samma gäller grannbarnen som frågar om man får klappa hundarna. Gör de inte det så ropar jag stopp. Då får de inte hälsa den gången, och tro mig, då lär de sig snabbt.
Detta bland annat för att vår yngsta är lite rädd för barn än så länge. därför hälsar hon bara kopplad, under mitt överseende, på hundvana barn. Annars kanske hon skäller lite, inte en stor grej, men det är mitt ansvar att hon inte skall skrämma några barn i området, för även hon, som den lilla skit hon är, kan verka rätt stor för en sexåring.
Vår äldsta är dock barnsäker och henne kan de klappa på och hänga på bäst de vill.
Tycker i stort att det är hundägarens ansvar, MEN om jag som hundägare håller i min skällande, varnande hund och har sagt nej till den som vill hälsa, och de ändå skulle vara dumma nog att gå fram, kan jag väl inte säga att jag tyngs ner av extrema skuldkänslor precis...
/
Det var det dummaste jag hört!
Håller faktiskt med dig där, du har väl all rätt i världen att "packa in" ungarna i din egen bil!
Tycker även jag att det är väldigt obehagligt med "bilrivarhundar". Jadzias sätt fungerar väl utmärkt om hunden är lite orolig i bilen.
Har själv tre tollare, riktigt sockersöta, och när de sitter i bilen står folk gärna en bit ifrån och pekar och ler ( titta så söta, nej men oj då ). Då är det idel viftande svansar och stolta hundar, för tro det eller ej, mina hundar tycker det är jättemysigt när folk ler och tittar på dem. Kommer någon riktigt nära buren ( de är alltid i bur i bilen ) kan det hända att de skäller. Då är det nej men oj då, och så backar man något steg.
De flesta jag träffat är faktiskt rätt så vettiga när det gäller hundar.
Samma gäller grannbarnen som frågar om man får klappa hundarna. Gör de inte det så ropar jag stopp. Då får de inte hälsa den gången, och tro mig, då lär de sig snabbt.
Detta bland annat för att vår yngsta är lite rädd för barn än så länge. därför hälsar hon bara kopplad, under mitt överseende, på hundvana barn. Annars kanske hon skäller lite, inte en stor grej, men det är mitt ansvar att hon inte skall skrämma några barn i området, för även hon, som den lilla skit hon är, kan verka rätt stor för en sexåring.
Vår äldsta är dock barnsäker och henne kan de klappa på och hänga på bäst de vill.
Tycker i stort att det är hundägarens ansvar, MEN om jag som hundägare håller i min skällande, varnande hund och har sagt nej till den som vill hälsa, och de ändå skulle vara dumma nog att gå fram, kan jag väl inte säga att jag tyngs ner av extrema skuldkänslor precis...
/