Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?
kl
har inte läst alla inlägg i tråden men bra många.
Jag träffat en hel del "äkta" hästtjejer, speciellt på travskolan där jag först gick som elev och sedan jobbade länge.
På travskolan lärde sig alla elever hästskötsel/vett/kunskap utan att ha stallpass, Dels så var lektionerna 2 timmar och då förväntades halva tiden vara teori, ibland hade vi körning i två timmar men då en annan gång teori två timmar. vi hade i princip ALDRIG problem med att elever inte dök upp på teorin eftersom det dels ingick i varje vecka men också främst för att den var rolig och praktiserades både i teorisal och i stall, ofta att vi gick igenom något teoretisk först sen fick eleverna prova på praktiskt. ex yttre anatomin fick de lära sig både på papper och genom att sätta post-its på ponnyerna samt känna och klämma. Teori var alltifrån anatomi, selning och selens delar, mockning, hästvård, sårvård, tömkörning, longering, leda in och ut ur boxen och hagen, hästens färger, beteende, sinnen, foder, hur man lägger upp träning av sin ponny/storhäst etc, vi försökte få med nått studiebesök, allt var anpassat efter ålder och efter inriktning på kurs ex de som gick förberedande licens eller licenskurs fick mycket teori om tävling och rutiner samt hur man kör och voltar men innan man gick den var man tvungen att gå vissa andra kurser eller ha motsvarande kunskap.
Vi hade på loven läger av olika det slag nån vända hade vi skötar system på vintrarna där varje ponny hade en eller två skötare som den dagen fick mocka och fixa åt ponnyn samt ut och köra, en ledare var med, ofta då en ledare som själv ville ha en ponny att pyssla med 2-3 dagar i veckan och som hade ansvaret. Det funkade kanon bra och alla skötarna skötte sig kanon.
Ibland hade vi skötardagar där elever fick fritt komma som de ville och pyssla, borsta, smörja selar, mocka lite som de själv kände, då var stallet jussom öppet, men ingen körning utan det var pyssle bara, det var populärt och det var ett gäng elever varje gång. Trots mycket dåliga bussförbindelser vilket betydde att eleverna behövde skjuts av föräldrar.
På den travskolan träffade jag många "riktiga" hästtjejer som verkligen var duktiga och lärde sig mycket om häst på kurserna dom gick och som alltid var med på alla mini-tävlingar vi hade eller skötardagar, eller ville vara med och motionera nån ponny när nån av ledarna skulle ut. På alla aktiviteter hade vi ledare med för vi som jobbade var engagerade och ville jobba (och vi fick lön för det självklart). Stallet var stängt om det inte fanns personal på plats.
På sommarlägren vi hade då som var förlagd på en gård och inte på banan vilket betydde att våra ponnyer flyttades dit under lägrena och eleverna bodde på gården, så var alla eleverna där super engagerade, det putsades på både utrustning och på ponnyer och dom ville ut och gå men ponnyerna och det mockades med glatt humör, och det fylldes vatten och fodrades och sopades och krattades, det var nästan så att vi ledare fick hejda dem lite så ponnyerna kunde få lite lugn och ro ibland för eleverna ville pyssla massor och då främst med ponnyerna såklart.
Det jag ville komma till är att det GÅR att få teori till något roligt, och som elever vill delta i, det finns aktiviteter som itne innefattar ridning/körning som är roligt och som elever vill vara med på. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, med rätt medel och ha en bra stämning.
Men det finns såklart en hake travskolorna i Sverige är bundna till en bana vilket betyder att när travskolans pengar tar slut kliver travsällskapet/banan in och stödjer upp, vilket gör att vi kan ha färre kurser per dag/kväll, och ha längre kurser vilket jag tror är rätt avgörande när det kommer till teori. Dessutom har vi ofta färre hästar också, "min" travskola har väll 6 ponnyer och en storhäst.
så då var romanen avslutad
kl
har inte läst alla inlägg i tråden men bra många.
Jag träffat en hel del "äkta" hästtjejer, speciellt på travskolan där jag först gick som elev och sedan jobbade länge.
På travskolan lärde sig alla elever hästskötsel/vett/kunskap utan att ha stallpass, Dels så var lektionerna 2 timmar och då förväntades halva tiden vara teori, ibland hade vi körning i två timmar men då en annan gång teori två timmar. vi hade i princip ALDRIG problem med att elever inte dök upp på teorin eftersom det dels ingick i varje vecka men också främst för att den var rolig och praktiserades både i teorisal och i stall, ofta att vi gick igenom något teoretisk först sen fick eleverna prova på praktiskt. ex yttre anatomin fick de lära sig både på papper och genom att sätta post-its på ponnyerna samt känna och klämma. Teori var alltifrån anatomi, selning och selens delar, mockning, hästvård, sårvård, tömkörning, longering, leda in och ut ur boxen och hagen, hästens färger, beteende, sinnen, foder, hur man lägger upp träning av sin ponny/storhäst etc, vi försökte få med nått studiebesök, allt var anpassat efter ålder och efter inriktning på kurs ex de som gick förberedande licens eller licenskurs fick mycket teori om tävling och rutiner samt hur man kör och voltar men innan man gick den var man tvungen att gå vissa andra kurser eller ha motsvarande kunskap.
Vi hade på loven läger av olika det slag nån vända hade vi skötar system på vintrarna där varje ponny hade en eller två skötare som den dagen fick mocka och fixa åt ponnyn samt ut och köra, en ledare var med, ofta då en ledare som själv ville ha en ponny att pyssla med 2-3 dagar i veckan och som hade ansvaret. Det funkade kanon bra och alla skötarna skötte sig kanon.
Ibland hade vi skötardagar där elever fick fritt komma som de ville och pyssla, borsta, smörja selar, mocka lite som de själv kände, då var stallet jussom öppet, men ingen körning utan det var pyssle bara, det var populärt och det var ett gäng elever varje gång. Trots mycket dåliga bussförbindelser vilket betydde att eleverna behövde skjuts av föräldrar.
På den travskolan träffade jag många "riktiga" hästtjejer som verkligen var duktiga och lärde sig mycket om häst på kurserna dom gick och som alltid var med på alla mini-tävlingar vi hade eller skötardagar, eller ville vara med och motionera nån ponny när nån av ledarna skulle ut. På alla aktiviteter hade vi ledare med för vi som jobbade var engagerade och ville jobba (och vi fick lön för det självklart). Stallet var stängt om det inte fanns personal på plats.
På sommarlägren vi hade då som var förlagd på en gård och inte på banan vilket betydde att våra ponnyer flyttades dit under lägrena och eleverna bodde på gården, så var alla eleverna där super engagerade, det putsades på både utrustning och på ponnyer och dom ville ut och gå men ponnyerna och det mockades med glatt humör, och det fylldes vatten och fodrades och sopades och krattades, det var nästan så att vi ledare fick hejda dem lite så ponnyerna kunde få lite lugn och ro ibland för eleverna ville pyssla massor och då främst med ponnyerna såklart.
Det jag ville komma till är att det GÅR att få teori till något roligt, och som elever vill delta i, det finns aktiviteter som itne innefattar ridning/körning som är roligt och som elever vill vara med på. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, med rätt medel och ha en bra stämning.
Men det finns såklart en hake travskolorna i Sverige är bundna till en bana vilket betyder att när travskolans pengar tar slut kliver travsällskapet/banan in och stödjer upp, vilket gör att vi kan ha färre kurser per dag/kväll, och ha längre kurser vilket jag tror är rätt avgörande när det kommer till teori. Dessutom har vi ofta färre hästar också, "min" travskola har väll 6 ponnyer och en storhäst.
så då var romanen avslutad