Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?
Jag har alltid tyckt minst lika mycket om all skötsel runt hästarna, som själva ridningen. Tack vare att jag har fått chansen att delta i diverse hästars skötsel och så småning om fått ta mer och mer ansvar för de hästar jag skött om så har jag utvecklat en känsla för hästar och ridning som jag är övertygad om att jag aldrig haft annars.
Jag spenderar hela kvällarna i stallet, mockar, fixar hö och vatten, borstar, putsar, pysslar. När egna hästen är omskött hjälper jag till med annat i stallet - packar höpåsar, mockar nån box extra, hjälper nybörjarna på ridskolan, tar in hästar, sopar stallgången osv.
Ser man på barnen i ridskolan nu så är det många som kommer till stallet tio minuter före lektionen, borstar igenom hästen snabbt, på med sadel och träns och kvickt ut i ridhuset. Efter lektionen drar de av utrustningen och lämnar oftast rykthinken i stallgången och tränset hängandes på boxdörren. Jag förstår inte riktigt det här.. har barnen för bråttom för att stanna och ge hästen en kram eller en extra rykt som tack för ridturen? Tycker de inte att det är viktigt att tränset hänger snyggt på sin plats i sadelkammaren?
Jag tror det har mycket med attityden i stallet att göra. När jag red på ridskola betonades vikten av att sköta om hästen ordentligt. Den skulle borstas tills den blänkte och den skulle behandlas med respekt. Utrustningen skulle vara på rätt plats, detta kontrollerade ridläraren varenda gång man ridit. Nu ska allt gå så snabbt som möjligt, fort undan med jobbet så man kommer hem någon gång och får göra något roligare, typ.
Men, det finns absolut dessa hästtjejer än. Idag fick en flicka på sådär 8-9 år bli skötare på en ridskoleponny. Hon var så stolt, så stolt när hon presenterade
hennes sköthäst åt alla som gick förbi
Denna tjej brukar hänga i stallet hela tiden känns det som, hon är där långt innan lektionerna börjar och åker inte heller hem i första taget. Hon har fått borsta min pålle någon gång och då blivit riktigt glad, över en sak som jag nästan tar för givet. Såna behövs - de får en att verkligen uppskatta det man har, att faktiskt dagligen få umgås med dessa fantastiska djur.
Min syster, 3 år, är med i stallet nästan varje dag. Hon har ju inget ansvar för djuren och är bara där för att hon själv vill, men ja. Hon får vara med och borsta och ibland får hon sitta upp på hästryggen och skritta lite, men roligast av allt är att mocka boxen (hon har hittat en liten spade som hon "hjälper till" med
) och packa hö! Så än finns det nog hopp för hästtjejerna