Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Fast det är väl ingen som vill att yngre flickor/pojkar ska slita ihjäl sig i stallet utan någon typ av lön för mödan?
Inte heller sagt att man inte kan ha några andra intressen utöver hästarna.

DÅ är vi överens ;) Slit med lön för mödan är helt ok alla gånger. Att få ansvar, att få rida ut någon eller ett par gånger i veckan, att få rida ett extra pass, att få ta ut hästen på promenad osv tycker jag funkar som "lön". Men att skötarna, som när jag var liten, fick rida ett pass allihop utan ridlärare en gång per termin duger inte :crazy: Inte heller att få klappa eller borsta privathäst eller att få rengöra ett täcke.

Däremot är det många som reagerar över att "dagens hästtjejer" inte verkar bry sig direkt om hästarna, utan mest bara sin egen ridning och att det är det enda som verkar betyda något.
Jag hittar få yngre tjejer som verkligen är eldsjälar och brinner för hästarna oavsett om de får rida eller ej.
Jag upplever det som att det var fler såna förr.

Det är inte alla som brinner för något ;) Men "rida" är kanske symbolen för att få hantera hästen. Att jobba utan att få hantera, dressera, promenera, beta, ta ut i spolspilta, lära lasta osv blir ju bara slit utan häst. Om ridningen är det enda häst man kan få så blir väl fokus på ridningen. Alltid när det gäller tjejer ska det vara så mycket slit och så lite kul! och så lite belöning. Galopp, snabb galopp, hoppning, horseball, ridning räknas allt som lite oansvarigt, nej, skritt, mocka, putsa, dressyr ska det vara. Och framför allt Fläta! som verkar vara det viktigaste med en häst. Gillar inte flickan att fläta, eller ännu värre gillar inte gossen att fläta så ska de ut ur stallet. :rofl: Strunt i att den hästen kanske föredrar en snabb galopp framför flätning, alla har ju olika personlighet.

På ridskolan där jag gick när jag var liten var det tvärt om, skötarna älskade att få lära upp oss småtjejer och skulle någon mot förmodan vara elak mot någon fanns det vuxna i stallet som ingrep på en gång och tydligt berättade hur man beter sig mot både folk och djur i stallet.

Det låter mysigt.

Jag tycker inte att det sitter i om man flätar manen eller ej om man är en riktig hästtjej...

Det känns bra, fast jag är nog fortfarande ingen riktig hästtjej ;) men det gör inget jag. Min pappa är inte heller ngn hästpojke så det jämnar ut sig. Vi älskar bara hästar och gillar att rida och ser till att hästen mår så bra den kan må.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Det är inte alla som brinner för något ;) Men "rida" är kanske symbolen för att få hantera hästen. Att jobba utan att få hantera, dressera, promenera, beta, ta ut i spolspilta, lära lasta osv blir ju bara slit utan häst. Om ridningen är det enda häst man kan få så blir väl fokus på ridningen. Alltid när det gäller tjejer ska det vara så mycket slit och så lite kul! och så lite belöning. Galopp, snabb galopp, hoppning, horseball, ridning räknas allt som lite oansvarigt, nej, skritt, mocka, putsa, dressyr ska det vara. Och framför allt Fläta! som verkar vara det viktigaste med en häst. Gillar inte flickan att fläta, eller ännu värre gillar inte gossen att fläta så ska de ut ur stallet. :rofl: Strunt i att den hästen kanske föredrar en snabb galopp framför flätning, alla har ju olika personlighet.


Det jag har upplevt som ett "problem" är att får man inte rida så vill man inte komma, helst ska hästen vara sadlad och klar när tex en stalltjej kommer?
Jag tycker absolut att man ska få rida!
Men samtidigt ska stalltjejen förstå att man kan inte rida jämt, hästen har tex 1 vilodag men man måste ändå sköta hästen och jag tycker inte det är fel att stalltjejen åker ut å myser, pysslar och tar hand om utrustningen mm den dagen lite då och då.
Hmm vilka trökiga människor du råkat ut för då!
När jag var liten så klädde vi ut både oss själva och hästarna till riddare å indianer osv.
Då var det lattjolajbanlåda! Mkt galopp å lantzar av sly som vi sågat ned för å kunna fånga ringar som vi satt upp i träden osv.
Vi red påskkärringar, på lördagar red vi ut i "klubb-skogen" där stallägaren hade gömt massa godisklubbor i skogen som vi red och letade efter :p
Å massor med andra roliga saker, kommer det en hästtjej till mig som vill göra sånt är inte jag den som säger nej, sånt uppmuntrar jag!
För det är skitkul, å då har jag en anledning att leka igen :o
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

När jag var liten så klädde vi ut både oss själva och hästarna till riddare å indianer osv.
Då var det lattjolajbanlåda! Mkt galopp å lantzar av sly som vi sågat ned för å kunna fånga ringar som vi satt upp i träden osv.
Vi red påskkärringar, på lördagar red vi ut i "klubb-skogen" där stallägaren hade gömt massa godisklubbor i skogen som vi red och letade efter
Å massor med andra roliga saker, kommer det en hästtjej till mig som vill göra sånt är inte jag den som säger nej, sånt uppmuntrar jag!
För det är skitkul, å då har jag en anledning att leka igen

Det låter jätteroligt och jag tror man lär sig så mycket på det. (aldrig fått möjlighet att hålla på så själv som liten. Som vuxen har jag lite roligare :) )

Det jag har upplevt som ett "problem" är att får man inte rida så vill man inte komma, helst ska hästen vara sadlad och klar när tex en stalltjej kommer?
Jag tycker absolut att man ska få rida!
Men samtidigt ska stalltjejen förstå att man kan inte rida jämt, hästen har tex 1 vilodag men man måste ändå sköta hästen och jag tycker inte det är fel att stalltjejen åker ut å myser, pysslar och tar hand om utrustningen mm den dagen lite då och då.

Jo det är ju en annan sak. Om man har en foderhäst och den har en vilodag så är det väl självklart o mysigt att fodervärden tar den i proportion till resten (dvs rida mycket mycket vilodag osv). De gånger jag funderat på foderhäst har jag aldrig stött på annat än att man fixar hö till alla hästarna i stallet, petar in dem i rätt hagar (den gången det är ägarens vecka) och mockar foderhästens box. (skaffade barn i samma veva o rider pappas häst och på ridskola så jag var tvungen att tacka nej till foderhäst.) (samma sak på ridskolan, beroende på tid så hämtar man hästar i hagen, lämnar dem i hagen, fodrar, mockar ridbanan el dyl. Men det är ju mest bara första o sista grupperna och de vuxna/tonåriga eleverna som gör det, inte barnen.) Så jag kan inte annat än föreställa mig att det folk klagar över ovan är ngt annat än det rimliga. (läs sköt hela mitt stall för att få skritta enl instruktion enstaka gånger på min enda ridbara pålle)
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Det låter jätteroligt och jag tror man lär sig så mycket på det. (aldrig fått möjlighet att hålla på så själv som liten. Som vuxen har jag lite roligare :) )


Du anar inte hur mycket jag har lärt mig av det!
Alla dräkter vi har fått sy själva, både till oss själva och hästen så då har man ju gratis fått lära sig att både sy, mäta, fundera och vara kreativ.
Sen att det inte alltid kanske blev lika vackert som i tanken är en annan sak :angel:
Tittade och läste i historieböcker hur man skulle se ut och vad man skulle göra osv.
Så i skolan har historia varit ett väldigt enkelt ämne, undrar varför :angel:

Nej jag har bara goda och roliga minnen från när jag var liten och stallet, vi hade så himla roligt allihopa!
Jag var oftast yngst men fick ändå vara med de stora tjejerna som var 5-10år äldre :)


Jo det är ju en annan sak. Om man har en foderhäst och den har en vilodag så är det väl självklart o mysigt att fodervärden tar den i proportion till resten (dvs rida mycket mycket vilodag osv). De gånger jag funderat på foderhäst har jag aldrig stött på annat än att man fixar hö till alla hästarna i stallet, petar in dem i rätt hagar (den gången det är ägarens vecka) och mockar foderhästens box. (skaffade barn i samma veva o rider pappas häst och på ridskola så jag var tvungen att tacka nej till foderhäst.) (samma sak på ridskolan, beroende på tid så hämtar man hästar i hagen, lämnar dem i hagen, fodrar, mockar ridbanan el dyl. Men det är ju mest bara första o sista grupperna och de vuxna/tonåriga eleverna som gör det, inte barnen.) Så jag kan inte annat än föreställa mig att det folk klagar över ovan är ngt annat än det rimliga. (läs sköt hela mitt stall för att få skritta enl instruktion enstaka gånger på min enda ridbara pålle)

Hmm jag har bara behövt mocka och fodra min egen häst, men jag VILLE mocka å fodra åt alla andra..
Så där är väl den stora skillnaden mellan dig och mig..
Men å andra sidan brukar det vara roligt när det inte är något krav utan högst frivilligt...
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

KL.
Jag fyller 52 i år. Ändå reagerar jag som vore jag en tonåring när jag läser "ungdomen av idag......" och "det var bättre förr". Så har det låtit i alla tider.

Även "förr" var flertalet stalltjejer 12-13 år - även då var det ett fåtal som fortsatte vara stalltjejer i slutet av högstadiet och början av gymnasiet.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

/Lavinia, som letar efter en riktigt hästtjej som vill ta hand om lilla araben när jag inte hinner.. De jag hittat har varit ca 20 år gamla och har tyvärr flyttat..

Flytta hit så kelar och borstar jag henne när du inte hinner ;) Jag hade gärna ryktat en normalstor häst som omväxling... :D
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Att de finns så få "äkta" hästtjejer kvar kanske dels beror på dagens mediesamhälle. Hela tiden finns allt tillgängligt, datorn är igång 24/7 och längre ner i åldrarna umgås man via sociala nätverk. För bara några år sen krävdes modem, det var bara efter 18 man kunde sitta på internet och utbudet av sidor var knappt att hänga i granen. Man roade sig på annat vis. Jag tror att det är en lite bidragande faktor till att stalltejerna och killarna för den delen inte är lika peppade på att ta sig till ett stall någonstans i skogen när de har hel världen framför sig i en datakärm.

De finns så klart undantag! Har själv två småtjejer som gjorde allt för att få vara i stallet, rida, mocka, borsta, pynta. Dock har dom kommit i den åldern då killar är mer intressanta, tråkigt nog....
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Efter att ha haft en medryttare som red sönder en häst för mej så är det NO NO NO till dom ryttarna som inte bryr sej om annat än sej själva och ridningen....

Och med uttrycket att rida sönder menade jag att denna person var ute och galopperade oavsett underlag, hoppade allt som h*n fick syn på, "glömde" att ta på benskydden, mockade och matade ej, "tappade" all utrustning där h*n stod och plockade aldrig upp någonting.
Så p.g.a. denna persons sätt att handskas med min häst blev den blockhalt och fick både hövbölder och senvarningar på flera ben och fick stå med medicinering och vila i drygt 6 månader p.g.a. överansträngningen.
Märk väl att jag inte hade möjlighet att rida hästen just då, det var därför jag skaffade en medryttare.....
Medryttaren betalade ingenting utan att h*n skulle mocka och lägga fram mat skulle vara betalning nog för mej.
Tyvärr kostade det mej över 10 000:- i veterinärräkningar och mediciner.

Därför är jag numera extremt noga med urvalet av medryttare och om den som vill vara medryttare ens nämner att den gillar att galoppera och hoppa blir det nobben direkt....
För jag tar absolut inga risker numera med mina hästar......
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Jag är förundrad över historier där medryttaren missköter sig gravt, i min värld får en medryttare sparken om den inte gör vad den ska. En enstaka miss visst men den som inte plockar undan efter sig, inte mockar och inte ger mat och dessutom slarvar bort saker skulle inte fått stanna en dag. Eller gick din häst sönder första veckan?
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Jaha?

(Förstår faktiskt inte riktigt vad det har med mitt inlägg att göra. Skrev jag att det är föredömligt att rida sönder hästar?)
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Första frågan att ställa till sig själv är väl hur mycket curlar jag mina egna ungar ?
Sopar de hellre stallgången än rider ? Eller sopar jag så att de hinner rida.

Massor av föräldrar drar i ungarna när lektionerna är slut för de ska hasta vidare till andra aktiviteter.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Ser nu att den mening jag reagerade emot och kopierade aldrig gick med i inlägget.

Det var denna mening:

"Galopp, snabb galopp, hoppning, horseball, ridning räknas allt som lite oansvarigt"
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Nej hästen gick inte sönder efter första veckan....

Människan hade hästen i knappt 5 månader av dom 6 som var avtalat att h*N skulle rida hästen 3-4 dagar/v.

Jag kunde p.g.a. personliga besvär varken rida eller gööra annat i stallet under den tiden....
Dom dagar medryttaren inte red tog min sambo hand om mockandet och matandet och sista månaden var jag men när han gjorde det.
Det var då jag märkte att hästen inte mådde bra och tog ut veterinären för att kolla upp vad som var fel.....

Dessutom så kom medryttaren veckan efter jag hade talat med personen och sagt att jag inte behövde mer "hjälp" och att jag inte ville att h*n skulle röra min häst något mera, och hade då tagit ut hästen och försökt att rida på den och när hästen vägrade gå p.g.a. smärtan så hade medryttaren börjat slå på hästen med spöet. Som tur var så råkade stallägaren vara hemma och kunde förhindra ytterligare misshandel av min häst plus att stallägaren sa till personen att den fr.o.m. nu var portförbjuden i stallet.
Vilket fick medryttarens föräldrar att hota mej, trots att "barnet" var över 18 år och myndig......

Samtidigt vill jag även tala om att jag just nu håller på att skola in en ny medryttare som anser att det är självklart att man hjälps åt med stalljobbet när man är där och rider.
Nu ska bara hon bli lite mer säker på sej själv för hon rider min poony superbra.

Så ALLA medryttare/stalltjejer/fodervärdar är inte dåliga, men man ska vara extremt noga för dom finns......
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Ser nu att den mening jag reagerade emot och kopierade aldrig gick med i inlägget.

Det var denna mening:

"Galopp, snabb galopp, hoppning, horseball, ridning räknas allt som lite oansvarigt"

Exakt, så då bekräfter du helt och hållet min poäng. Du räknar det som oansvarigt och sätter likamedtecken mellan "Galopp, snabb galopp, hoppning, horseball, ridning" och rida sönder hästar. När det egentligen bara handlar om en gångart och två sportgrenar.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Alltså uppfattar jag dig rätt, du har en medryttare som under fem månader missköter sig och låter denne stanna kvar. Jag inser att man kan ha svårt att kolla upp ridningen, men allt annat som var fel, om någon inte mockar och fixar mat samt är slarvig med utrustningen så borde man upptäckt det. Och nu verkar du veta att medryttaren misskött ridningen och hur, varför låta det pågå?

Och vänder man på det, om man inte får tillsägelse så utgår man rimligen från att det är okej och att ägaren indirekt godkännt situationen.

Har du inte alls varit i stallet utan lämnat över allt åt. "medryttaren" så är denne mer att betrakta som fodervärld. För att kunna vara medryttare så måste någon annan rida hästen så att man kan vara "med" med någon annars är man snarare ryttare.
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Nej jag sätter inte dom likhetstecknen.
Men innan man har kommit dit MÅSTE man ha viss kunskap så inte hästen blir lidande av ryttarens okunskap.
Och för att kunna få den kunskapen måste man kunna lite mer än sparka hästen i sidorna och skrika fortare fortare och flänga över allt som finns inom synhåll vare sej det är lämpligt eller inte....

Börjar du och träna galopp på bana, vare sej det är ponnygalopp eller på stora hästar, så är det en hel massa kunskaper du måste skaffa dej INNAN du ens får börja rida i snabb galopp.

Det i princip nästan alla ryttare som vill galoppera hoppar över och tror att det bara är att få hästen att springa så fort den bara kan, inte att man måste först träna i långsamt tempo så hästen och ryttaren hittar sin balans innan man ens kan tänka tanken med att galoppera snabbt...
Man måste träna bara sitsen i flera månader innan man kan stå balanserat i höga farter.
Ska man sen hoppa också behövs det ännu mer träning innan man behärskar den tekniken...

Det är DÄRFÖR jag inte vill ha en medryttare som vid första samtalet börjar prata om snabba galopper och höga hinder.....
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

1:
Övriga häst- och stallägare plockade upp, mockade, matade efter medryttaren och påtala att h*n MÅSTE plocka upp efter sej. INGEN sa dock något åt mej om detta förräns det var "för sent".

2:
Enlig mej är en fodervärd en som betalar för sej medans en medryttare ej gör det.

3:
Medryttaren fick ett "träningsschema" av mej som h*n bockade av varje vecka och skrev vad h*n hade gjort och tränat på.
Tyvärr litade jag på denna person som jag kände sen drygt 10 år tillbaka.
Inte lätt att ta med sej sängen ut i stallet hela tiden och övervaka vad h*n sysslade med....
Mitt "fel" jag vet, men nog måste även en hästägare få bli sjuk och sängliggandes och dessförinnan ordnat med hur hästen skulle tas om hand utan att bli kallad för "inkompetent" som hästägare...
Det räcker så gott med mina egna förebråelser....

Nu ligger gud ske lov dess händelser ett tag bakom mej men dom erfarenheterna gör att jag dessvärre är extremt lyhörd och reagerar omedelbart negativt när jag hör orden snabb galopp och hoppning innan en eventuell medryttare ens varit ute i stallet och träffat mina hästar....
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Missförstå mig inte här, det är inte för att förebrå dig jag skriver detta utan för att du tog upp det som ett exempel på en icke fungerande medryttare. Nu verkar det snarare vara någon som tog över hästen en period när du av personliga själ inte kunde engagera dig alls och givetvis kan man inte klandra folk för att de blir sjuka och måste förlita sig på andra. Problemet för mig är inte det som skett (förutom att det var för djävligt dålig stil) utan att man knappast kan kalla någon som tar över en häst på heltid med minimal insyn och inblandning av ägaren för medryttare. Skulle personen verkligen varit medryttare och ridit någon/några gånger i veckan och du resten hade du upptäckt (eller fått veta av stallkompisarna) vad som pågått och du hade blivit en i mängden som suckat över att ha fått sparka en dålig medryttare (eller så hade det funkat bättre med viss övervakning).
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

Men h*n var bara där 3-4ggr/v....
Så det var inte på heltid....

Bara som uppgift inte som kritik till dej eller någon annan....

Personen hjälpte mej periodvis före detta hände och då hade jag inget att anmärka på det sättet personen skötte min eller andras hästar...
 
Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?

*kl*

Tror också att hästtjejerna är ett utdöende släkte... Men jag är född -89, är således 23 år gammal nu, och när jag var sisådär 10-13 år så red jag på storridskola. Vi var definitivt "äkta hästtjejer"! Hängde i stallet minst fem dagar i veckan, borstade och mös med sköthästen, putsade läder till förbannelse, kollade på ridlektioner, krattade gårdsplan, sopade stallgångar, tvättade ryktborstar, schabrak och benskydd... Inte fick vi rida speciellt mycket för vår möda, om man ledde nybörjare på tio (!) lektioner så fick man vara med på ridlektion och ett par gånger om året så var det uteritt för de som hade sköthäst minst fyra dagar i veckan. Aaaaldrig att man fick skritta fram någon privathäst eller liknande som ridskoleunge, vi fick inte ens vara i privatstallet, men det gjorde ingenting! Vi var ju bara där för hästarnas och kompisarnas skull. Efter någon termin av riktigt, riktigt engagemang som försteskötare så började till och med de äldre ridskoletjejerna visa respekt, var man stolt! Inte för att man blev populär, utan för att man då hade bevisat att man verkligen älskade hästar. Att min sköthäst tillslut nästan var ansedd "min" häst var ju liksom den finaste utmärkelsen man kunde få. Sedan började jag jobba i stall och blev hästtjej av rang, fick rida så mycket jag ville, fick longera och tömköra och gud vet vad... Dock saknade jag gemenskapen man hade som ridskoletjej.

Jag älskar fortfarande hela stallivet. Har ju egen häst nu men väldigt lite av stalldagen handlar om ridning. Man myser med hästen, pysslar och fixar, städar stallet, hänger med stallkompisarna, kommer på nya lösningar till små problem i vardagen, grejar och donar helt enkelt! En riktigt bra dag för mig är en dag då man är i stallet minst sex timmar, gärna med sällskap, och bara fixar. Jag saknar ibland att stå på box för att jag tycker att det är så himla mysigt att diska vattenhinkar, mocka och hänga upp hönät. Det enda jag har tappat totalt är läderputsen, är skitdålig på att ta hand om min ridutrustning. Nu har jag börjat göra rutin att putsa medan hovslagaren skor min häst, var sjätte vecka, och det är en klar förbättring mot en gång i halvåret men jag minns ju att man putsade sadel och träns varje dag som ridskoletjej :p Det bästa är att vi är ett himla mysigt gäng, har lika fin stämning i stallet som vi hade som barn och att alla är lika pyssliga av sig. Städdagarna i stallet är liksom någonting att verkligen se fram emot, vi har jättemysigt när vi fejar, dricker kaffe och gosar järnet med hästarna.

Min medryttare är dessutom likadan, en tvättäkta hästtjej. Hon kan be att få åka ut till hästen bara för att klappa och mysa lite, borsta och feja. Vissa av hennes medryttardagar rider hon knappt alls, hon åker bara ut för att mysa med Baltazar. Det är helt underbart! Inte för att hon inte får lov att rida, det får hon göra så mycket hon vill, men det är så himla härligt att ha en medryttare som har en så himla fin relation till min häst! Hon gör saker som ingen bett henne om, som att skura hinkar, ta in och tvätta allas benskydd, sopa stallgången... Hon umgås gärna med de andra stalltjejerna. Blir lika glad varje gång och hon är genuint uppskattad i stallet, ingen "Jamen hon du vet, Baltazars medryttare" utan Malin. De andra medryttarna blir gärna lite grå och okända, trots att man försöker prata med dem och sådär, men Malin sticker ut just för att hon inte bara sadlar och försvinner utan precis som alla andra är i stallet i flera timmar varje gång och grejar. Snacka om genuint hästintresse och engagemang. Har haft sån himla tur som har hittat henne.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 404
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 160
Senast: valy
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 309
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej alla Bukefalos..are? Mitt namn är Brunte och jag är ny här. Det är såhär att jag är en tjej på 25+ år som har ridit till och från...
2
Svar
21
· Visningar
4 848

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp