Sv: Finns det några "äkta" hästtjejer längre?
KL
Jag måste säga att jag blir lite bestört av att höra vad alla har stött på för människor! Jag är bara 25, och har bara haft 2-3 år borta från ridningen och har precis börjat igen. Inte kan väl så mycket ha hunnit förändras sen jag var liten/tonåring? Uppenbarligen
Jag var precis en sån där ridskoleunge flera av er pratar om. Hängde all min lediga tid i stallet, gjorde läxorna där t om. Om jag hade ryktat/putsat/mockat/sopat klart så kunde jag alltid gå upp till någon hage och prata med någon häst eller titta på när någon red.
Belöningen för mitt slit blev att jag fick det ärofyllda ansvaret att borsta, täcka och natta en av ridlärarens hästar - i det åtråvärda PRIVATstallet!
När jag äntligen fick bli privatskötare i ett närliggande stall så var det en gammal islandshäst med bronkit som bara fick skrittas barbacka eller vid hand. Men hallå - jag fick ju rida ensam och fick ansvaret för att hästen skulle mockas åt, borstas, medicineras, alldeles själv! Lyckan var total
Oj vad mallig jag blev. Jag tog ansvaret på största allvar och vid flera tillfällen åkte jag ut på morgonen vid 5-tiden eftersom jag skulle göra annat efter skolan. Vid ett tillfälle skulle jag på fest direkt efter skolan och satt på morgonen på en höbal och klistrade på lösnaglar
Nu har jag som sagt - flera medryttarhästar av olika slag senare - börjat om på nytt med en ny medryttarhäst.
Det jag framförallt märkte på hästägaren var att hon hela tiden ursäktade sig. Hon lovade att jag inte skulle behöva mocka, t ex. Jag som tycker att det är så rofyllt att stå och mocka som uppvärmning inför ridningen?
Hon påpekade även saker för mig, just in case, som man kunde anta att en ryttare med den grundutbildning jag har torde kunna - t ex att man ska sopa efter sig när man har haft hästen på gången, att jag inte får glömma att ge kraft efter ridningen - och även där ursäktade hon sig och lovade att jag inte behövde göra iordningen kraften inför nästa dag, jag behövde bara komma ihåg att ge efter ridning.
Det kändes verkligen som att det var "buyers market" vad gäller medryttare.
Det är inte utan att jag skäms lite och känner mig som "barnslig" när jag gladeligen åker ut och pysslar trots att det är flera timmar kvar till ridning. Ungefär som att man tittar på mig där jag står och ryktar och tänker "men hur gammal är hon egentligen?"