Sv: Finns det "falsk" avkoppling?
C_L:
Jag tyckte det var klokt skrivet. Visst är det så att man tolkar utifrån vad man känt, sett, upplevt OCH läst sig till.
Inte heller läsningen ger ju enkla entydiga svar, utan även författare tolkar sina intryck på olika sätt och framför sin version. Sanning är svårt. Precis som ridning - komplext!
Men det finns ju indikationer som man kan gå efter. Vissa variabler står fast där de står - som hur muskler funkar. (Även om man inte ens på humansidan är helt ense om exakt alla funktioner och bifunktioner var och en har så vet man iallafall dess huvudriktningar)
Så till frågan:
Jag är övertygad om att en häst, så länge den rids och arbetar i någon form, använder viss muskeltonus. Om den inte gör det skulle den falla ihop som ett korthus, eller, om den upprätthöll sin hållning enbart, så blir det belastning rakt på ligament och leder vilket sliter ut dem på nolltid.
Därför blir det aldrig frågan om
total avslappning i hästen. Ens när vi ber om avslappning. Frågan är snarare vilken del man ber hästen spänna respektive slappna av i, vid viss formgivning, eller vissa rörelser. Som vid djup och rund - då spänner hästen ihop sin undersida. Magen slappnar inte av och den är inget vidare på dynamiskt arbete.
Vilken grad av mental avspänning den lägre formen ger är nog högst skiftande. Det kan ju vara skönt för hästen att sänka sig om den blivit ansträngd av att hålla en hög form.
Men det kan också vara frågan om att hästen i en låg rund form blir ytterst svag och inte kan balansera sig eller slå sig fri från ev obehag med sin hals - och därmed "ger upp", en form av avkoppling onekligen, men kanske inte förnöjsamhet precis.
- Obs det behöver inte vara fråga om att ryttaren använder större kraft. På en lydig häst med eftergift i nacken är det sällan svårt att få ner formen med nosen in lite till, men väl där har hästen inte alls samma styrka att lyfta nosen som den har framför lod. Så det kan kännas väldigt bekvämt för ryttaren, hästens ev tidigare protester upphör.
Vad jag ser som korrekt avslappning är både en mental förnöjsamhet och en avspänd överlinje, där hästen söker sig framåt - neråt.
Jag vet att det vid avslappnad låg form är lätt att hamna i framvikt och isåfall ökar genast belastning på och därmed spänning i bogar och underhals, och vips var det inte korrekt då heller. Det kan man ju motverka genom att kräva av hästen att fortsätta balansera sig bakifrån, men då måste den fortsätta spänna sig i viss mån och kan inte anses koppla av muskulärt. Eller så tillåter man den framvikten en stund för att låta hästen vila sina samlingsmuskler en stund, och låta dem slappna av och sänker istället tempot (fri skritt).
Så- tja, gråzoner. Vilken sorts fysisk avkoppling vill man ha i en given stund - belöningsvila, lugnare tempo, lägre samlingsgrad, lätt stretch?
Kanske man inte kan uppnå allt på en gång, utan det räcker att vara medveten om vad man väljer och vilken sorts ansträngning det ger hästen, och skifta mellan sorterna för att inte trötta ut den i någon del.
Vad som är mental förnöjsamhet är ju en upplevelse som antagligen de flesta strävar efter, och jag tror de flesta också upplever det. Men hur "sann" den upplevelsen är - tja, det är lite svårare att veta.
Så ja, jag tror också att det finns "falsk avkoppling" mentalt. Eller delvis avkoppling.
Tycker själv att nöjda frustningar, spelande öron, lätt höjd svans, häst som bjuder friskt, som känns "lösgjord" (taktmässig, inte spänd, rörlig över ryggen och framåtbjudande in i handen utan motstånd) och har lätt att slappna av i pauserna (som Malinigbg beskrev trevligt!
) är bra indikationer.
Om den dessutom känns lydigt följsam samtidigt som den gärna bjuder till med "det där extra" (på dess nivå - det kan vara allt från försök att lyfta benen eller nacken tjusigt utan att man specifikt ber den, till att riktigt sätta sig) känns det som den trivs extra bra, och har roligt.
Men facit har jag inte - finns inga fakta böcker om just förnöjsamhetssignaler!
