Sv: ***FILMTRÅD NR 2 på våra vackra dressyrhästar***
Ang strechingen så är det utsidan på låret högst upp och sätesmusklen på utsidan av höften typ som ska kännas. Men det är som sagt på stela mig
Man får precis som du skriver känslan av att du liksom står lite över hästen för att inte störa, ur det läget tror jag det är jättesvårt att komma ner i sadeln igen? Åtm har jag det, jag är typ 99 gånger av 100 värdelös på att komma ner i sadeln om jag inte 1. börjar från skritt eller 2. kommer ner i sadeln direkt på typ första steget när jag över går från lättridning till nedsittning. Så då kanske det är lättare för dig att göra mer övergångar och försöka bibehålla sitsen från skritten en bit längre in i traven var gång?
Om jag ska försöka förklara helhetsintrycket och min egen känsla (jag har suttit mycket värre än du för jag stressade min stackars ponny också ) så när man är så där lite för mycket framåt lutad så får man liksom inte riktigt plats att vara typ följsam i magen (?) och låta sätet följa med hästens rörelser i sadeln. Överkroppen är liksom ivägen "uppepå" och lite framför sätet. Och därför följer den också med upp och så blir det studsigt.
Jag behöver iaf tänka på att liksom släppa fram och ned höfterna och typ göra min mage lång och mjuk och låta huvudet växa uppåt/bakåt (eftersom uppåt för mig i känslan än så länge egentligen är uppåt/framåt), då kan jag följa med mycket bättre. Men det gäller att hitta tänket som funkar för en själv, och det kommer du säkert göra mer och mer
Anledningen till att du får så mycket respons är för att du är så ödmjuk såklart
Tack så mycket Vad roligt med så mycket respons Ska försöka tänka efter nu...
När jag börjar studsa för mycket brukar jag försöka parera med att ha mer vikt i stigbyglarna för att det inte ska gå ut för mycket över Ninya. Och händerna försöker jag alltid att ha lika mycket kontakt/stöd i hela tiden (även när händerna flyger lite hit och dit brukar själva stödet vara ganska konstant).
I trav är jag inte rädd för att sitta tungt. Men när jag försöker så hamnar jag i obalans och studsar oftast. Och då slutar det oftast med att jag sitter framåt och tror jag sitter okej för att det känns mer balanserat för mig där. I galoppen är jag lite mesigare på det, i alla fall i höger galopp, hon har mer skjut över ryggen där så jag har svårare att sitta ordentligt och då sitter jag gärna "lättare" för att inte störa.
Det är faktiskt (oftast iaf) lättare från skritt. Får försöka ha tätare övergångar för då brukar jag hamna lite bättre (blir automatiskt lite bättre eftersom jag lutar mig tillbaka mer vid varje avsaktning). Men när jag väl travat en stund och kommit in i det så märker jag själv oftast inte när jag fallit framåt mer igen, och när man inte märker det så gör man ju inget åt det heller...
De musklerna är långa på mig... Kan ligga på mage, luta överkropp & huvud bakåt, medan jag viker vaderna framåt och på så sätt nå till min panna med tårna... Eller jag tror det är samma muskler iaf? Sträcker högt upp på låren och genom magen.
Ang strechingen så är det utsidan på låret högst upp och sätesmusklen på utsidan av höften typ som ska kännas. Men det är som sagt på stela mig
Man får precis som du skriver känslan av att du liksom står lite över hästen för att inte störa, ur det läget tror jag det är jättesvårt att komma ner i sadeln igen? Åtm har jag det, jag är typ 99 gånger av 100 värdelös på att komma ner i sadeln om jag inte 1. börjar från skritt eller 2. kommer ner i sadeln direkt på typ första steget när jag över går från lättridning till nedsittning. Så då kanske det är lättare för dig att göra mer övergångar och försöka bibehålla sitsen från skritten en bit längre in i traven var gång?
Om jag ska försöka förklara helhetsintrycket och min egen känsla (jag har suttit mycket värre än du för jag stressade min stackars ponny också ) så när man är så där lite för mycket framåt lutad så får man liksom inte riktigt plats att vara typ följsam i magen (?) och låta sätet följa med hästens rörelser i sadeln. Överkroppen är liksom ivägen "uppepå" och lite framför sätet. Och därför följer den också med upp och så blir det studsigt.
Jag behöver iaf tänka på att liksom släppa fram och ned höfterna och typ göra min mage lång och mjuk och låta huvudet växa uppåt/bakåt (eftersom uppåt för mig i känslan än så länge egentligen är uppåt/framåt), då kan jag följa med mycket bättre. Men det gäller att hitta tänket som funkar för en själv, och det kommer du säkert göra mer och mer
Anledningen till att du får så mycket respons är för att du är så ödmjuk såklart