Fegistråden

[Kilauea]

Jag tycker ni är jättemodiga allihopa och vilket läge du fick @hemlig att köpa den hästen, det måste ju bara ha varit meningen att det skulle bli så
Jag kämpar för att ens våga sitta upp. Här om veckan red jag den längsta turen vi någonsin gjort(med tanke på att jag knappt ens vågat sitta upp det året jag haft honom). Vi red ca en halvtimme på ett ställe där han nästan alltid är ganska spänd men det gick bra. Som sagt, det är väldigt mycket babysteps. Och istället för att bli glad över det framsteget så blir jag så fruktansvärt arg på mig själv att jag inte kan göra mer, jag har ju alltid kunnat förut går också mycket promenader och bygger relation från marken. Jag gillar det men anklagar mig själv för att ”smita” från ridningen.
Har hittat en tränare som jobbar med teambuilding häst-ryttare. Dom har bland annat paket man kan välja där det ingår lektioner och coachning i mellan lektionerna under ett halvår. Kostar en del men tror ändå att jag ska slå till på det. Behöver verkligen hjälp att hitta tillbaka till glädjen och samspelet med hästen. Dom kommer både ut eller man kan åka till dom och träna. Passar perfekt eftersom vi i första läget behöver hjälp på hemmaplan men sen även träna på att vara hemifrån. Tänkte dock vänta lite så att våren är lite närmare, motivationen är ju lika med noll nu när det är mörkt, kallt och skitigt

Låter ju som ett bra upplägg med träningen. Du får önska dig bidrag till det i julklapp

Jag fick höra av stallägaren (står i litet privat stall med endast min och hennes häst) att "ponnyn håller på att ta över" över mig. Och då har han ju istället börjat uppföra sig bättre och bättre med mig. Blev lite ledsen när hon sa så. Förmodligen för att han den dagen var sur och grinig och inte kunde stå stilla när jag borstade. Dock inte hänt varken förr eller senare.

 

[_Zacke_]

Låter ju som ett bra upplägg med träningen. Du får önska dig bidrag till det i julklapp

Jag fick höra av stallägaren (står i litet privat stall med endast min och hennes häst) att "ponnyn håller på att ta över" över mig. Och då har han ju istället börjat uppföra sig bättre och bättre med mig. Blev lite ledsen när hon sa så. Förmodligen för att han den dagen var sur och grinig och inte kunde stå stilla när jag borstade. Dock inte hänt varken förr eller senare.

Exakt samma sak har jag varit med om att hästen inte har någon respekt för mig, att han kör över mig och att jag gör helt rätt i att inte rida på honom för han kommer inte lyssna på mig, att han kommer bli farlig osv. Snacka om att bli nedtryckt ännu mer samma person skulle rida honom åt mig pågrund av detta och åkte av med buller och brak... något hästen aldrig någonsin har visat tendens till att göra med mig. Man får tänka på framstegen man gjort och försöka strunta i negativa kommentarer från folk som tror dom vet bäst dessutom vill jag inte riktigt tro att hästar är maktgalna idioter som tar varje chans att ”ta över”. Jag tycker dom är vänligt inställda och att även dom har rätt till en dålig dag.

 

[Roxanna]

Jag var rädd av mig förr, men nu är jag nästan lite tvärtom stundom. Tricket var att börja där man känner att man har tillit och succesivt bygga upp ett självförtroende. Känner mig mer i kontroll idag och försöker aldrig vara kaxig och slarva med risktagandet.

 

[Kilauea]

Jag var rädd av mig förr, men nu är jag nästan lite tvärtom stundom. Tricket var att börja där man känner att man har tillit och succesivt bygga upp ett självförtroende. Känner mig mer i kontroll idag och försöker aldrig vara kaxig och slarva med risktagandet.

Det är det vi i tråden gör, tror jag

 

[Roxanna]

Det är det vi i tråden gör, tror jag

Ja det kommer bli bra

 

[Andromedae]

Jag brukar benämna mig själv som en försiktig ryttare. Sannolikt har det delvis att göra med att jag på grund av viss ångestproblematik är en riktig mästare när det gäller katastroftankar.

När jag skulle köpa häst var mitt första krav "snäll". Egentligen var jag inne på att skaffa en sävlig häst ("en låda med fyra ben"), men när jag provade min så blev jag kär. Hon är reaktiv och kan tagga till ganska rejält, men det som gör hela skillnaden för mig är att jag tycker att det är roligt att rida henne. Låter banalt, men för mig gör det skillnaden. Jag blir fortfarande ängslig, men samtidigt blir jag så glad av att vara med henne att jag faktiskt vill kunna hantera även det där när det blir lite obehagligt.

Så på söndag ska vi vara med på vår första hoppträning, trots att jag mellan varje hoppning intalar mig själv att jag egentligen är dödsrädd för att hoppa (när jag väl hoppar brukar jag tycka att det är förvånansvärt roligt). Tränaren har lovat att anpassa så att vi klarar oss igenom det

 

[Oknytt]

Jag hör nog hemma i den här tråden. Började rida ”på allvar” först som vuxen och bestämde mig tidigt för att skaffa häst. Nackdelen med att vara vuxen nybörjare är att man är så mycket mer medveten om vad som kan hända jämfört med när man rider som barn, och det hjälper inte att man är mer än skapligt duktig på att fantasera ihop diverse tänk-omscenarium.

Min nuvarande häst är en kallblodstravare som är världens snällaste, rätt storlek för mig (min förra var en bjässe på över 170) men som många andra av hennes ras är det mkt spring i huvudet på henne, hon blir lätt uttråkad och är envis som en åsna. Dessutom är galopp hennes favoritgångart och där kommer vi till problemet- jag är rädd för att galoppera, och hon blir stark, pepp och därmed svårstannad. Inget har egentligen hänt när jag galopperat, har aldrig varit i närheten av att falla av och efteråt har jag allltid tyckt det var roligt. Men ändå är jag helt livrädd nästa gång! De gånger vi hargalopperat har det oftast varit hon som börjat galoppera och då har jag bara ”hängt på”.

Men vi kämpar på

 

[Kilauea]

Känner mig sådär efter dagens tur. Gick första tredjedelen av turen. Kom sen upp och vi travade och galopperade. Jättemysigt och fast han helst inte ville avbryta galoppen (vi hade vääldigt samlad galopp innan han slutligen bröt till trav igen ) så kändes det bra.
Sen kom vi till en korsning där vi skulle svänga hemåt - vilket han inte ville utan han började vända och då blir hemlig rädd och sitter av . Det är här jag avskyr mig själv. Att jag blir rädd när han börjar krångla.
Gick sista biten till stallet, där sambon väntade i bilen. Han fick komma och hålla i en tygel medan jag satt upp och ledde sen oss sista metrarna till stallet innan jag satt av. Det kändes ok att avsluta så, men är så less på mig själv att jag inte vågar bråka tillbaka på ponny från ryggen.

 

[Blimblom]

Känner mig sådär efter dagens tur. Gick första tredjedelen av turen. Kom sen upp och vi travade och galopperade. Jättemysigt och fast han helst inte ville avbryta galoppen (vi hade vääldigt samlad galopp innan han slutligen bröt till trav igen ) så kändes det bra.
Sen kom vi till en korsning där vi skulle svänga hemåt - vilket han inte ville utan han började vända och då blir hemlig rädd och sitter av . Det är här jag avskyr mig själv. Att jag blir rädd när han börjar krångla.
Gick sista biten till stallet, där sambon väntade i bilen. Han fick komma och hålla i en tygel medan jag satt upp och ledde sen oss sista metrarna till stallet innan jag satt av. Det kändes ok att avsluta så, men är så less på mig själv att jag inte vågar bråka tillbaka på ponny från ryggen.

Äsch, sån är jag med. Hoppar av när jag känner mig otrygg.
I början hoppade jag också av när min började krångla och inte ville gå vissa vägar, nu vågar jag sitta kvar för jag har lärt mig att inget händer, men jag hoppar av om han känns väldigt spänd, eller väldigt pigg. I både situationerna har det runnit över och han har, som jag skrev tidigare, stuckit (eller bockat, eller båda). Hua!


KL
Red i måndags för första gången på en vecka, i paddocken men jaja! Det gick bra, han skötte sig super, som vanligt i paddocken, men mitt självförtoende behövde det. Lite pigg var han, men på ett lagom sätt

 

[Dressyrtjejen_97]

Platsar också i den här tråden inser jag.
Så länge jag och H.H är på någon form av ridbana/ridhus/inhängnat område skulle jag nog t.om. kalla mig relativt "modig". Eller det är kanske fel ord, men då ska det iaf mycket till innan jag blir osäker.

Däremot har aldrig uteritter riktigt funkat för oss.
Missförstå mig rätt, vi är ändå ute en hel del (promenader, tömkörning), men just det uppsuttna har funkat sådär. Rider vi ut tillsammans med någon/några, oberoende av om den/de hästarna är trygga eller inte, funkar det bra. Skritt och trav, inga problem, oavsett hur långa sträckor det är. Galopp är inga problem vid kortare sträckor (max 1-300 m). Däremot uteritter själva har aldrig funkat. Vid perfekta förhållanden (vindstilla, bra väder, fri sikt, ingen trafik ute) kan skritt och trav möjligen funka. Galoppera ute själv har jag öht aldrig gjort och tänker aldrig göra.
Allt ovanstående grundar sig i 2.5 saker:
H.H är (egentligen obereonde av om man är ute/på inhängnat område) en väldigt pigg häst som kan bli väldigt stark, men som samtidigt har en väldigt känslig mun. Därtill funkar han inte på skarpare bett än 3-delat med rörliga ringar. Speciellt ute tenderar han att bli mycket stark. Galoppen såklart värst, men det märks såklart tydligt i de andra gångarterna också.
H.H är också en mycket tittig häst. Vildsvin är det enda han verkligen är rädd för, men han är fruktansvärt tittig för allt och inget, särskilt om det är blåsigt. Om han vill titta på något (eller om han blir "rädd" för något) är hans standardreaktion att frysa fast i marken och fnorka.
Summa summarum blir uteritt själv antingen något av dessa scenarion, eller en kombination av båda: Han blir svinpigg och stark, utan att jag kan rå på det. Sits- och vikthjälperna ignorerar han totalt. Att lägga om skänklarna på ett "understödjande vis" heller, då han i dessa situationer tolkar allting som "framåt fortare". Att försöka bromsa i handen funkar absolut inte, då kastar han bara med huvudet. Eller så är han jättetittig för allt och tvärnitar varannan minut så man blir knockad varenda gång.

Självklart tycker jag det är synd att uteritter själv inte fungerar, men eftersom att tömkörning och promenader alltid funkat ypperligt, så tycker jag ändå inte att varken jag eller H.H blir "drabbad" av det så. Jag menar, han får ju ändå komma ut i skogen. Däremot har det alltid funnits en väldigt stor press från omgivningen, som alltid propsat för hur bra det varit att rida kilometervis galoppintervaller och bara släppa allt och låta H.H rulla på. Det är liksom en förväntan som alltid funnits, och som jag aldrig kunnat uppfylla. För att jag helt enkelt är för feg. Jag är rädd att inte kunna få stopp på honom, eller rättare sagt, jag _vet_ att jag inte skulle kunna få stopp på honom om jag bara släppte allt och lät honom galoppera på. Om det öht tog stopp skulle det vara för att han såg något och då tvärnitade. Så ja, jag är en feg ryttare.

 

[mollyphlox]

Var ute idag med min kompis som sällskap. Ganska halt på vägen, vi gick ungefär lite mindre än halva vägen, sen satt jag upp. Idag hade hästen myror i brallan, pigg och något sprättig.. Ganska spänd och det kom ett par skutt/bocksprångsförsök. Blev bara skritt idag, vågade inte riktigt trava när han är sådär. Antingen hade han brallat iväg rejält eller sprungit lite för snabbt för att jag skulle känna mej bekväm. Red nästan hela vägen hem, men kände inte för att sitta kvar när det kom flera bilar. Tyvärr är Tintin inte helt trafiksäker och när han är på det här humöret brukar han nästan alltid hoppa till/springa undan/svänga baken mot bilar och det är inte kul. Men hästen var nöjd efteråt.. Lite feg kände jag mej idag men det gick ju bra ändå.

 

[Kilauea]

Var ute idag med min kompis som sällskap. Ganska halt på vägen, vi gick ungefär lite mindre än halva vägen, sen satt jag upp. Idag hade hästen myror i brallan, pigg och något sprättig.. Ganska spänd och det kom ett par skutt/bocksprångsförsök. Blev bara skritt idag, vågade inte riktigt trava när han är sådär. Antingen hade han brallat iväg rejält eller sprungit lite för snabbt för att jag skulle känna mej bekväm. Red nästan hela vägen hem, men kände inte för att sitta kvar när det kom flera bilar. Tyvärr är Tintin inte helt trafiksäker och när han är på det här humöret brukar han nästan alltid hoppa till/springa undan/svänga baken mot bilar och det är inte kul. Men hästen var nöjd efteråt.. Lite feg kände jag mej idag men det gick ju bra ändå.

Tycker det är smart av dig att sitta av om han inte är helt trafiksäker, både för din skull, hans skull och bilisternas skull .


Jag tog en promenad med hund och häst idag. Häst har blivit så mycket mer lyhörd mot mig när jag är på marken. Inget drag eller så. Däremot gick han och skulle nypa i min luva och när jag sa till drog han upp huvudet och rättade till sin gloria....
50 min var vi ute och gick ungefär, så han fick lite motion även om jag inte red. Och hunden är nöjd han med .

I veckan har jag en mor och dotter som ska komma ut och prova häst och ev bli min medryttare. Tänkte nog inte berätta att jag är osäker själv när han krånglar och jag sitter på. Skäms lite för mycket över det . Hoppas det känns bra när de är där. Skulle underlätta väldigt att veta att han får motion av dom 1-2 dagar i veckan.

 

[mollyphlox]

Tycker det är smart av dig att sitta av om han inte är helt trafiksäker, både för din skull, hans skull och bilisternas skull .

Ja det tycker jag med. Man känner när man sitter på vilket humör han är på, om det är lönt att försöka eller inte. Idag var det inte rätt läge. Brukar alltid rida in på nån infart eller liknande (där det finns möjlighet) så vi får lite mer space kring oss när vi möter bilar. Då bryr han sig inte alls oberoende av fordon. Lastbil, slaktbil, traktor, moped osv - går fint med lite avstånd. Jag tror han tycker de kommer för nära helt enkelt och då blir det för mycket, han känner väl sig trängd och vill fort komma förbi.

 

[Blimblom]

Var också ute idag, skulle galoppera på långa mjuka grusvägar, allt skulle gå så bra och vara såååå kul!

Men han var spänd och jag blev osäker direkt, såg framför mig hur han skulle dra iväg och vi skulle gå omkull eller jag ramla av o landa rätt på huvudet eller.... blaablaa. Trött på mig själv...

Glöm det där jag skrev i förra inlägget att jag bara hoppar av när han är "väldigt spänd", just nu räcker det bara han är lite spänd Jag gick med honom nästan hela vägen. Men kan skylla på att det var väldigt trafikerat, brukar max möta 2 bilar på den vägen, nu måste det varit nån marknad för det kom bilar hela tiden.
(Kan egentligen inte alls skylla på trafiken, jag hade gått ändå... och han har aldrig reagerat på trafik heh...)

Jajaa jag tar nya tag nån annan dag!

 

[Kilauea]

Var också ute idag, skulle galoppera på långa mjuka grusvägar, allt skulle gå så bra och vara såååå kul!

Men han var spänd och jag blev osäker direkt, såg framför mig hur han skulle dra iväg och vi skulle gå omkull eller jag ramla av o landa rätt på huvudet eller.... blaablaa. Trött på mig själv...

Glöm det där jag skrev i förra inlägget att jag bara hoppar av när han är "väldigt spänd", just nu räcker det bara han är lite spänd Jag gick med honom nästan hela vägen. Men kan skylla på att det var väldigt trafikerat, brukar max möta 2 bilar på den vägen, nu måste det varit nån marknad för det kom bilar hela tiden.
(Kan egentligen inte alls skylla på trafiken, jag hade gått ändå... och han har aldrig reagerat på trafik heh...)

Jajaa jag tar nya tag nån annan dag!

Menar inte att gilla din osäkerhet, men det känns sååå skönt att det inte bara är jag. Som dessutom har världens snällaste, om än envisaste, ponny.

 

[Blimblom]

Menar inte att gilla din osäkerhet, men det känns sååå skönt att det inte bara är jag. Som dessutom har världens snällaste, om än envisaste, ponny.

Haha förstår!

Du är verkligen inte ensam, i stallet jag står finns ett par andra fegisar med, precis som du skriver är det väldigt skönt att inte känna sig ensam om det

 

[EmmaBovary]

Red lite på medryttarhästen i snön idag, var supermysigt tills han efter några varvs galopp började bocka... trodde jag skulle åka av (inte suttit på en bockande häst på ett bra tag) men fick stopp på honom. I normala fall hade jag blivit livrädd och kastat mig av, men det kändes helt okej ändå. Vågade förvisso inte galoppera mer, men arbetade vidare i trav och skritt så att det blev ett helt ridpass. Så feg som jag är, ser jag det absolut som lite av en vinst Ska rida igen på torsdag, återstår väl att se om jag hinner skrämma upp mig själv i förväg eller inte. Men bestämmer nog i förhand att jag inte kommer galoppera, så jag inte riskerat att fastna i en ond cirkel av rädsla igen. Går det ok kanske det blir galopp passet efter det istället.

 

[EmmaBovary]

Platsar också i den här tråden inser jag.
Så länge jag och H.H är på någon form av ridbana/ridhus/inhängnat område skulle jag nog t.om. kalla mig relativt "modig". Eller det är kanske fel ord, men då ska det iaf mycket till innan jag blir osäker.

Däremot har aldrig uteritter riktigt funkat för oss.
Missförstå mig rätt, vi är ändå ute en hel del (promenader, tömkörning), men just det uppsuttna har funkat sådär. Rider vi ut tillsammans med någon/några, oberoende av om den/de hästarna är trygga eller inte, funkar det bra. Skritt och trav, inga problem, oavsett hur långa sträckor det är. Galopp är inga problem vid kortare sträckor (max 1-300 m). Däremot uteritter själva har aldrig funkat. Vid perfekta förhållanden (vindstilla, bra väder, fri sikt, ingen trafik ute) kan skritt och trav möjligen funka. Galoppera ute själv har jag öht aldrig gjort och tänker aldrig göra.
Allt ovanstående grundar sig i 2.5 saker:
H.H är (egentligen obereonde av om man är ute/på inhängnat område) en väldigt pigg häst som kan bli väldigt stark, men som samtidigt har en väldigt känslig mun. Därtill funkar han inte på skarpare bett än 3-delat med rörliga ringar. Speciellt ute tenderar han att bli mycket stark. Galoppen såklart värst, men det märks såklart tydligt i de andra gångarterna också.
H.H är också en mycket tittig häst. Vildsvin är det enda han verkligen är rädd för, men han är fruktansvärt tittig för allt och inget, särskilt om det är blåsigt. Om han vill titta på något (eller om han blir "rädd" för något) är hans standardreaktion att frysa fast i marken och fnorka.
Summa summarum blir uteritt själv antingen något av dessa scenarion, eller en kombination av båda: Han blir svinpigg och stark, utan att jag kan rå på det. Sits- och vikthjälperna ignorerar han totalt. Att lägga om skänklarna på ett "understödjande vis" heller, då han i dessa situationer tolkar allting som "framåt fortare". Att försöka bromsa i handen funkar absolut inte, då kastar han bara med huvudet. Eller så är han jättetittig för allt och tvärnitar varannan minut så man blir knockad varenda gång.

Självklart tycker jag det är synd att uteritter själv inte fungerar, men eftersom att tömkörning och promenader alltid funkat ypperligt, så tycker jag ändå inte att varken jag eller H.H blir "drabbad" av det så. Jag menar, han får ju ändå komma ut i skogen. Däremot har det alltid funnits en väldigt stor press från omgivningen, som alltid propsat för hur bra det varit att rida kilometervis galoppintervaller och bara släppa allt och låta H.H rulla på. Det är liksom en förväntan som alltid funnits, och som jag aldrig kunnat uppfylla. För att jag helt enkelt är för feg. Jag är rädd att inte kunna få stopp på honom, eller rättare sagt, jag _vet_ att jag inte skulle kunna få stopp på honom om jag bara släppte allt och lät honom galoppera på. Om det öht tog stopp skulle det vara för att han såg något och då tvärnitade. Så ja, jag är en feg ryttare.

Tycker inte att det är så konstigt att fega ur vid uteritt på en tittig häst. Tycker det låter rimligt att bara galoppera med sällskap isf, om det inte blir bättre. Sen vet jag att det råder delade meningar om att ta till hjälptyglar eller att betsla upp, men jag är av åsikten att om man kan hantera dem och det blir en trygghet så tycker jag inte att det är några problem att ha det när man rider ut ensam. Hur går det med graman på tex.?

 

[Dressyrtjejen_97]

Tycker inte att det är så konstigt att fega ur vid uteritt på en tittig häst. Tycker det låter rimligt att bara galoppera med sällskap isf, om det inte blir bättre. Sen vet jag att det råder delade meningar om att ta till hjälptyglar eller att betsla upp, men jag är av åsikten att om man kan hantera dem och det blir en trygghet så tycker jag inte att det är några problem att ha det när man rider ut ensam. Hur går det med graman på tex.?

Aldrig provat. Har provat att betsla upp (Kimblewick) vilket inte var populärt hos herren. Han är ju som sagt väldigt känslig och "lätt" i munnen och även fast jag satte tyglarna i övre skårorna, blev det alldeles för skarpt. Även testat martingal, som varken gjorde till eller från tyvärr.

 

[EmmaBovary]

Aldrig provat. Har provat att betsla upp (Kimblewick) vilket inte var populärt hos herren. Han är ju som sagt väldigt känslig och "lätt" i munnen och även fast jag satte tyglarna i övre skårorna, blev det alldeles för skarpt. Även testat martingal, som varken gjorde till eller från tyvärr.

Jo, läste att det inte fungerat att betsla upp. Till en gammal foderhäst hade jag ett rakt babypelham, ibland med två tyglar. Det kanske kan vara något annars? Martingal tycker jag själv inte gjort från eller till heller, men just graman tycker jag fungerar som en bra nödbroms som ger extra trygghet.