Men det här var ju verkligen tråden för mig! Så befriande att läsa allas inlägg, att man inte är ensam.
Jag har aldrig haft egen häst, men ridit större delen av mitt liv, sen barnsben och så lite uppehåll här och var. När jag var som mest intensiv som yngre var de svåraste/bråkigaste hästarna de som var intressanta. Mitt absoluta favorit-sto på ridskolan var en liten halvblodskorsning som sparkade bakut i galoppen så att dörrarna i sargen slängdes upp. Vi fick alltid en volt för oss själva när det var dags för galopp. Åkte aldrig av, märkligt nog. Inte ens i närheten. Var inte rädd heller.
Idag har jag desto större självbevarelsedrift.
Men tyvärr också problem med allmän ångest, hälsoångest och katastroftankar. Vilket gör mig desto mer medveten om den skada en häst faktiskt kan orsaka. Jag älskar hästar, drömmer fortfarande om en egen, men har blivit mer försiktigt och samtidigt osäker på min egen förmåga. Tror tyvärr de senaste årens "ridturer" bidragit till det. Har inte åkt av, men fått rida flera skenande, bockande hästar när jag letat medryttarhäst, eller blivit meddragen på ridturer där man fick låna/hyra "slit-och-släng"-hästar. Gav tillslut upp ridningen när jag inte fann något seriöst och kontinuerligt.
Började på ny ridskola för ett par år sedan, där jag red en gång i veckan, och kände hur jag verkligen blev osäker i sadeln emellanåt. Hoppning var t ex inga problem förr, men uppskattas inte nu längre. Såg också flera av mina kurskamrater dratta i backen, den ena efter den andra, av olika orsaker. Ställdes också inför situationer som jag verkligen inte kände mig bekväm i, t ex galopp över äng i grupp. Det var bara att hålla i sig, och sen räkna hur många ryttarlösa hästar det blev. Inte kul, även om jag aldrig var den som åkte av. Sen lades ridskoledelen ner, så nu har jag inte suttit på hästryggen på nått år.
Jag vill verkligen rida. Det går att hyra häst på samma ställe som ridskolan var på, då ridläraren behållit några hästar och har privatlektioner. Men jag vill inte bli pushad på, vill inte ständigt byta häst, vill inte rida något jag känner mig osäker på. Vill inte heller sitta och banka fram tröga fd lektionshästar. Vill inte heller leta medryttarhäst, vilken ägare vill ha en osäker ryttare liksom? Dessutom finns det alltid "nånting", med hästen. "Den kanske busar lite", "han kanske blir lite stark" ( = tar bettet), "om hon sparkar så gör såhär".
Jag orkar inte. Jag vill bara ha en lugn, trygg och genuint trevlig häst. Det är allt.
Sorry för novellen.