Fegistråden

[Billy]

Äsch, efter en lång bra period känner jag nu att fegistankarna börjat spöka igen det har inte hänt något, var ute på terrängtur i söndags med ett gäng kompisar och det gick hur bra som helst. Tycker den här svackan är återkommande varje år ungefär vid samma tid. Oroar mej för en massa saker, tycker inte jag förtjänar att ha en fin häst när jag inte gör mer, han blir säkert sjuk eller fet när jag inte rider mer osv. Förhoppningsvis går det om.. Eller det gör det, men hur länge det håller på är en annan sak.

Tror min rädsla blev lite triggad när det flyttade en till fjording till stallet häromdagen, samma uppfödare som till min fjording, bara ett år äldre. Den hästen har tydligen börjat krångla med sin ägare och sprungit över henne osv. Ni kan ju gissa vad min hjärna gav mej för spöken.. Tack så mycket.

Är hästen ny för denna ägare? I vilket fall som helst så har hästen bytt miljö och de reagerar olika på det. Så det har nog inte med uppfödaren att göra.

 

[Billy]

Jag hade inte ridit på två veckor eftersom jag legat i influensa, när jag tog och körde hästen till ridhuset. Hon hade inte heller gått och var inte nådigt pigg! Bara jag tog tyglarna så kom nacken och jag kände hur hon satte under sig för att dra iväg. Hon har aldrig gjort något i ridhuset men jag kom på att jag glömt min mobil i bilen och jag var ensam i ridhuset. Så det blev några varv trav sedan hade hon "jagat upp sig" och jag kände att jag inte hade full kontroll, så jag hoppade av och körde hem. Feg? Ja, möjligen men jag sätter säkerheten högt. Dagen efter körde jag dit igen och då gick det bättre. Hon var fortfarande pigg men mer med mig och "jobbade" med övningarna även om det mesta travarbetet övergick till galopp så fort hon fick en chans.

 

[_Zacke_]

Det är jag ruskigt glad över att min ungponny(än så länge) aldrig blir extra pigg av att inte ha blivit riden på länge. Märker ingen skillnad om han stått 2 dagar, 2 veckor eller 2 månader. Men då har han ju heller aldrig varit helt igång eller van att gå mycket någon gång. Får se vad som händer när vi lyckats bygga upp ordentligt med muskler och kondition och sen ställer av

 

[mollyphlox]

Är hästen ny för denna ägare? I vilket fall som helst så har hästen bytt miljö och de reagerar olika på det. Så det har nog inte med uppfödaren att göra.

Nej hon har haft den i flera år, hon köpte honom som treåring och han blir 7 i år. Han har kommit hit för att vara på tillridning och försäljning hos stallsinnehavaren. Det som har hänt har hänt med ägaren i hästens hemmamiljö så att säga.

Idag känns det bättre, red en stund för tränare igår och det gick bra även om hästen var okoncentrerad och lite yr i bollen i början. Hjälper att få prata med tränare och stallskompisar

 

[mollyphlox]

Det är jag ruskigt glad över att min ungponny(än så länge) aldrig blir extra pigg av att inte ha blivit riden på länge. Märker ingen skillnad om han stått 2 dagar, 2 veckor eller 2 månader. Men då har han ju heller aldrig varit helt igång eller van att gå mycket någon gång. Får se vad som händer när vi lyckats bygga upp ordentligt med muskler och kondition och sen ställer av

Lite samma som med min pålle då! Det enda jag märkt hittills är att han känns mer okoncentrerad om han stått lite hoppas det håller i sig!

 

[Fossing]

Jag är inte rädd för hästar eller för att rida, däremot har jag ångest och jag tar ofta med mig den upp på hästryggen. Ångesten går ju inte att stänga av direkt, och jag låter den inte vinna genom att låta bli att rida. Problemet är ju att min häst känner av min ångest och då blir han spänd och då blir jag ännu spändare och så triggar vi varandra liksom. Så jag känner igen känslorna ni beskriver i den här tråden!

Det är mest när jag rider ut själv som det händer för då har jag inget annat jag kan koncentrera mig på utan ångesten får stå i full blom. Jag brukar försöka sjunga högt, dels för att skrämma bort alla vildsvin och älgar som jag inbillar mig att vi ska träffa på och dels för att andas ordentligt och dels för att fokusera på nåt annat ett tag.

Att verkligen bli kroppsmedveten har hjälpt mig också; försöka lokalisera och tänka bort alla ofrivilliga spända muskler.

Och så har jag ett fast tag i martingalen och lite lösa tyglar så jag inte sitter och tjuvhåller och så tänker jag att det får gå som det går. Och sen gäller det att jag håller det uppe också och rider nästan varje dag och rider snabbt och hoppar ofta. Min hjärna hatar "nya" saker (dvs det jag inte gjort på ett tag) så väntar jag mellan ridpassen blir det mycket mer jobbigt.

(För att förtydliga; "inte rädd" betyder inte att jag sitter upp på vilka galningar som helst, men det är ju skillnad på att vara rädd och ha självbevarelsedrift.)

 

[_Zacke_]

Här har det varit dåligt med ridning. Har kommit igång att jobba igen efter att ha varit sjukskriven till och från sen i somras så nu har mesta delen av energin gått åt till det och jag har helt enkelt inte haft ork att rida ut ensam med oron som det innebär. Ett tag försökte jag kämpa mig ut men kände att det bara blev halvdant gjort och jag blev besviken på mig själv. Så jag har släppt kraven lite och det känns bra! Hoppas att när jag kommit in i rutinerna på jobbet igen och mår lite bättre i kombination med att våren förhoppningsvis snart kommer så hoppas jag komma igång ordentligt igen tar en promenad eller tömkör då och då. Har jag med min man på promenad så har jag även skrittat lite barbacka i skogen skönt att pålle inte blir galen av att bara motionera sporadiskt.

 

[alextheasparagus]

Jag är också en fegis. På marken är det helt ok, men när jag rider och om hästen är väldigt pigg och busig så kan jag bli väldigt rädd, eller ibland känns det som jag bara rider runt med en känsla av olustighet, ifall något händer. Ironiskt nog har nästan alla de hästar jag varit medryttare på eller fäst mig vid varit "jobbiga" hästar. Förra hästen var rädd för i princip allt utanför gården och det kunde ibland bli riktigt farligt när jag var ute och red (ensam förstås för jag har inga ridkompisar lmao). Ändå fortsatte jag med de här jobbiga hästarna och utmanade ödet gång på gång (ung och dum antar jag) och det gjorde ju saken nästan bara värre. Speciellt när jag hade ångest.

Har dock blivit mer försiktig med åren och nu rider jag ett väldigt trevligt kallblod, det värsta hon gör liksom är att vara tjurig i hagen och är väldigt pigg.

Men iaf, så jag är inte alltid så överdrivet försiktig, även om jag är rädd. Ganska dumt... Tycker det känns så viktigt att prata om dock, för det är typ en grej att man inte ska vara rädd och överdrivet försiktig, att kunna hantera svåra hästar är coolt och respektingivande osv osv. Vilket jag tycker är väldigt korkat.

 

[Itzyditzy]

Jag hoppar in här lite i efterhand! Jag är ju rättså ny i hästvärlden men ändå haft häst i snart 5 år nu. Ny häst sedan 1 år tillbaka.

min rädsla är framför allt när jag rider ut nu. Har kommit över det mesta på banan nu.. åkte av för ett tag sedan när jag var själv i ridhuset och svimmade så kommer inte ihåg alls vad som hände. Sedan dess har jag inte riktigt velat vara där själv. Ridningen går bra.

När jag rider ut var han väldigt lugn och jag kunde rida var, när och med vem som helst TILLS vi mötte ett gäng cyklister. Han vände i 190 och slängde av mig och sprang vidare. Han blev verkligen jätte rädd! Så nu reagerar han på ALLT ute! Jag löser det genom att hoppa av så fort jag känner att han spänner sig. Men det är ju inget kul att hålla på så.. om någon går brevid är han också hyfsat lugn.

Jag kan inte rida ut tillsammans med någon längre heller. Han är inte den snabbaste så han hamnar lätt efter den andra hästen. När han väl kommer bakom börjar han bocka och hålla på. Inte alls springa för att komma fram utan bara bocka. Sen släpper den andra fram mig men vi kommer snabbt Bakom igen...

Så det blir mycket promenader för hand! Vilket är så tråkigt eftersom det finns ju inget mysigare än att ta en lång runda ute en fin dag!

 

[EmmaBovary]

Jag kan inte rida ut tillsammans med någon längre heller. Han är inte den snabbaste så han hamnar lätt efter den andra hästen. När han väl kommer bakom börjar han bocka och hålla på. Inte alls springa för att komma fram utan bara bocka. Sen släpper den andra fram mig men vi kommer snabbt Bakom igen...

Fast just den biten kan du ju komma överens med den du rider med, att den helt enkelt får lov att gå efter även om din häst går långsamt. Till en början.

 

[Itzyditzy]

Fast just den biten kan du ju komma överens med den du rider med, att den helt enkelt får lov att gå efter även om din häst går långsamt. Till en början.

Jo vi har försökt det. Men det är ju inte kul för den andra att sitta och bromsa sin häst hela tiden. Och jag vill inte "tvinga" min gå fortare när vi är ute. Det är hans vilodag.
Sen vågar jag inte riktigt säga ifrån ute, han kan börja sparka och backa emot spöet om han inte känner för att gå..

 

[EmmaBovary]

Jo vi har försökt det. Men det är ju inte kul för den andra att sitta och bromsa sin häst hela tiden. Och jag vill inte "tvinga" min gå fortare när vi är ute. Det är hans vilodag.
Sen vågar jag inte riktigt säga ifrån ute, han kan börja sparka och backa emot spöet om han inte känner för att gå..

Fast resonerar du så kommer inte problemet att lösas, jag skulle hitta något annat ridsällskap som kan tänka sig några rundor i rent "fostringssyfte" så att du kan komma över rädslan för att han alltid bockar. Gällande att du inte vill tvinga din att gå fortare så blir plötsligt bockningsproblemet ganska olösligt också, eftersom att det brukar behövas fart till det... Jag förstår dock att speciellt det sista kan vara svårt att omställa i praktiken (jag är också feg) men det första rådet tycker jag är konstigt, nog kan någon annan stå ut med att det är tråkigt att sitta och bromsa någon gång ibland?

 

[lady_vip]

Jo vi har försökt det. Men det är ju inte kul för den andra att sitta och bromsa sin häst hela tiden. Och jag vill inte "tvinga" min gå fortare när vi är ute. Det är hans vilodag.
Sen vågar jag inte riktigt säga ifrån ute, han kan börja sparka och backa emot spöet om han inte känner för att gå..

Gör han verkligen det i skogen?

Min erfarenhet är att ju oroligare du är, desto mer orolig blir han. Vågar du då inte rida framåt blir det ännu värre, för då signalerar du att han får klara sig själv.
Jag var orolig förra året när jag skulle sätta igång min unghäst efter en viloperiod, men jag fick bara ta mig samman och göra det. Musik i öronen, jag sjöng nog också för att distrahera mig själv och red på! Massa övergångar, uppmärksam häst och framåt.
Du kan liksom inte backa ur en uppförsbacke, rid på! Försök jobba med det mentala.
Jag hade fokuserat på skogen en period, om du rider ut 1 gång i veckan nu och 5 gånger i veckan i ridhuset så vänd på det. Ut med honom och dig, vänj er, lär dig läsa honom, få honom att lita på dig. Även om ni bara skrittar och kanske travar 100 meter. Våga kräva saker av honom i skogen. Bestäm att du ska göra perfekta halter var 100 meter från trav eller nåt som får dig att fokusera på arbetet istället för på spöken.

 

[Itzyditzy]

Gör han verkligen det i skogen?

Min erfarenhet är att ju oroligare du är, desto mer orolig blir han. Vågar du då inte rida framåt blir det ännu värre, för då signalerar du att han får klara sig själv.
Jag var orolig förra året när jag skulle sätta igång min unghäst efter en viloperiod, men jag fick bara ta mig samman och göra det. Musik i öronen, jag sjöng nog också för att distrahera mig själv och red på! Massa övergångar, uppmärksam häst och framåt.
Du kan liksom inte backa ur en uppförsbacke, rid på! Försök jobba med det mentala.
Jag hade fokuserat på skogen en period, om du rider ut 1 gång i veckan nu och 5 gånger i veckan i ridhuset så vänd på det. Ut med honom och dig, vänj er, lär dig läsa honom, få honom att lita på dig. Även om ni bara skrittar och kanske travar 100 meter. Våga kräva saker av honom i skogen. Bestäm att du ska göra perfekta halter var 100 meter från trav eller nåt som får dig att fokusera på arbetet istället för på spöken.

Tack!
Det blir lättare nu när det blir ljusare längre. Brukar inte vara i stallet förän vid halv 6 på kvällen normalt sätt.

Har bestämt med en annan i stallet att rida ut på tisdag. Det är en ponny som inte bryr sig om den går först eller sist. Min hatar den dock, går jag breve den vänder han rumpan till och sparkar eller så ska han bita.. får väl se hur det går

 

[lady_vip]

Tack!
Det blir lättare nu när det blir ljusare längre. Brukar inte vara i stallet förän vid halv 6 på kvällen normalt sätt.

Har bestämt med en annan i stallet att rida ut på tisdag. Det är en ponny som inte bryr sig om den går först eller sist. Min hatar den dock, går jag breve den vänder han rumpan till och sparkar eller så ska han bita.. får väl se hur det går

Mörkret är verkligen skit denna årstiden, det kan få vem som helst att ledsna.
Försök att rida först nu när du rider ihop med ponnyn. Fokusera på dig själv, förklara redan innan att du är orolig och därför måste få fokusera på en lösning en stund, så kan ni rida och snacka på vägen hem eller nåt. Att du rider först och verkligen fokuserar på något.
Ett annat tips som jag gjort mycket med mina heta damer är att jag har kört massor skänkelvikningar (sicksack över vägar), öppnor och slutor. Dels kan de inte tramsa när de korsar benen, dels är det lösgörande och dels får övningarna hästen att fokusera på annat.

Hoppas det går bra på tisdag, peppa upp dig och tänk att det ska gå bra.

 

[Itzyditzy]

Mörkret är verkligen skit denna årstiden, det kan få vem som helst att ledsna.
Försök att rida först nu när du rider ihop med ponnyn. Fokusera på dig själv, förklara redan innan att du är orolig och därför måste få fokusera på en lösning en stund, så kan ni rida och snacka på vägen hem eller nåt. Att du rider först och verkligen fokuserar på något.
Ett annat tips som jag gjort mycket med mina heta damer är att jag har kört massor skänkelvikningar (sicksack över vägar), öppnor och slutor. Dels kan de inte tramsa när de korsar benen, dels är det lösgörande och dels får övningarna hästen att fokusera på annat.

Hoppas det går bra på tisdag, peppa upp dig och tänk att det ska gå bra.

Jag brukade göra det med min förra häst också. Hon hade alltid väldigt bråttom. Med denna är det ju tvärt om, har knappt styrfart på honom.. när jag väl kommit igång i trav eller galopp så kan han på gå bra, men alltså i skritt är han sååååå seg. Det är han även i ridhuset. Men vi får se hur det blir! Vi brukar kunna snacka på så det blir nog bra. Är hyfsat van vid bockandet så jag tror inte det ska vara något större problem.. (hoppas)

 

[lady_vip]

Jag brukade göra det med min förra häst också. Hon hade alltid väldigt bråttom. Med denna är det ju tvärt om, har knappt styrfart på honom.. när jag väl kommit igång i trav eller galopp så kan han på gå bra, men alltså i skritt är han sååååå seg. Det är han även i ridhuset. Men vi får se hur det blir! Vi brukar kunna snacka på så det blir nog bra. Är hyfsat van vid bockandet så jag tror inte det ska vara något större problem.. (hoppas)

Fokusera på att få fram skritten då, det kanske kan vara ditt fokus. Aktiv skritt, superviktigt! Det är ju väldigt bra att bara skritta långa turer, du får en hållbar häst av det. Låt honom inte måsla på, då hinner han säkert se all hästätande stenar och träd

 

[Itzyditzy]

Fokusera på att få fram skritten då, det kanske kan vara ditt fokus. Aktiv skritt, superviktigt! Det är ju väldigt bra att bara skritta långa turer, du får en hållbar häst av det. Låt honom inte måsla på, då hinner han säkert se all hästätande stenar och träd

Tack! Får väl återkomma på tisdag om hur det har gått

 

[Egonson_]

Jag är jättefeg, nu har jag inte ridit på 3 år då jag blev av med foderhästen hastigt och lustigt och jag vet inte hur jag ska ta mig upp på hästryggen igen, lutar åt turridning på islandshästar faktiskt i lugnt tempo där jag bara kan åka med och känna efter. Sugen på att ta westernlektioner på en liten lokal ridskola med men det är nog långt fram i tiden, om jag alls gör det.. Som mest red jag både på ridskola och hemma, hoppade banor på 1 meter och tokgalopperade i skogen, typ fullt ös medvetslös stundtals utan någon större kontroll
Just nu har jag en treårig minishettis jag vill ha inkörd men hon går där med sin sällskapskompis (också mini, 2 år) och gör ingenting just nu efter att jag fick ta bort körponnyn jag hade.

Sedan ovan nämnda körponnyn började krångla rejält vid körning av sjukdomsrelaterade orsaker (hos honom), har jag även blivit rädd för att köra vilket jag inte var innan.. Han var bombsäker och superrolig att köra men blev hysteriskt stressad och bockade i vagn. Han lever inte i dag men nu vet jag att det berodde på sjukdom, så det var inte jag eller han som gjorde något knasigt utan det var inget att göra åt. Jag är även rädd för vad som kan hända i trafik med häst, det har jag alltid varit men nu är det värre än någonsin så det är något jag måste träna på.
Så nu har jag bestämt mig för att leta en riktigt trygg körhäst att bli modig med igen. Har en lååång väg tillbaka till hästeriet känner jag!

 

[caradan]

Jag är en obotlig fegis (känns det som) och det blir bara värre och värre.
Nu har vi köpt ny häst som är toksäker från ryggen men lite velig från backen. Och nu idag ska jag själv till stallet och rida. Redan jätte nervös och har 1000 olika orsaker till varför jag inte ska rida just idag.