Får man fråga, egentligen...

[Mabuse]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Jag skulle inte fråga. Vill de berätta, så kommer de berätta av sig själva.

 

[Silverkedjan]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men hur reagerar du då om du frågar en sådan som mig och får till svar:

"jag vill inte vara så personlig med dig. För mig är det ett stort filosofiskt och personligt ämne att diskutera. Jag kan diskutera familjebildning i generella termer utifrån det samhälle vi lever i, men huruvida jag och min man diskuterar saken - det har du inte med att göra."
.

Jag skulle sagt OK.

Så klart.

Fast jag skulle inte heller bry mig om att umgås med dig, jag vill inte slösa bort min tid på opersonligt prat.

 

[Silverkedjan]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Alltså, för att inte låta som en fullständigt asocial typ, så är det nog så att jag egentligen bara är väldigt kräsen på samtalsämnen. Jag vill diskutera intressanta saker såsom behov, företeelser, idéer eller filosofi och politik.

Dessa ämnen gör sig oftast bäst på en mer generell nivå, det blir pyttigt med: "jag tycker si eller så och min granne tycker si eller så". den nivån tråkar ut mig. Sedan kan man ta ett personligt exempel kanske, men lyfta det till en mer allmängiltig nivå.

.

Jag tycker tvärtom.

Jag inte så intresserad av vad människor säger att de tycker allmänt om saker, jag vill diskutera utifrån ett personligt perspektiv med mina vänner.

Folk lever sällan som de lär...

Jag är bara intresserad av SANNINGEN och varför den ser ut som den gör för olika människor.

Alltså, jag kan så klart diskutera saker jag brinner för på ett allmänt plan typ om man ska ta ansvar för ärftliga defekter i djuraveln eller politiska ämnen.

Men om jag pratar barnanskaffande med någon så är det för att jag är intresserad av dennes personliga perspektiv. Det är ett superpersonligt ämne och jag skulle aldrig orka kallprata om det.

 

[Mabuse]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men inte behöver det vara kallprat bara för att man inte pratar personliga saker? Man kan ju prata om hur det kommer sig att åldern på förstföderskor ökar, osv, utan att dra upp sig själv som exempel nödvändigtvis.

 

[Silverkedjan]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Jag tycker det är besvärligt kallprat när jag inte får säga det jag tänker och fråga det jag verkligen undrar.

Visst KAN man prata på det sättet, men jag väljer inte sådant umgänge frivilligt. Opersonligt prat får man ju nog av ändå tex på jobbet.

Det här exemplet handlade ju om VÄNNER.

 

[luspudel]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Jag tycker det är besvärligt kallprat när jag inte får säga det jag tänker och fråga det jag verkligen undrar.

Visst KAN man prata på det sättet, men jag väljer inte sådant umgänge frivilligt. Opersonligt prat får man ju nog av ändå tex på jobbet.

Det här exemplet handlade ju om VÄNNER.

Men som vänner så vet man ju redan oftast var man har varandra och behöver inte fråga så mycket.

Vad jag förstod så hade kalaspinglan flera i sin bekantskapskrets, vilket jag tolkar som inte-så-nära vänner.

Hade du varit min nära vän, Silverkedjan så hade jag accepterat din nyfikenhet lika mycket som jag gör med min väninna.

I övrigt så tycker jag att de generella diskussionerna som sträcker sig över och bortom individnivå, säger mer om en människas värderingar och intressesfärer i livet. Men det är jag det.

Jag är nog inte så mycket för familjärt han gör si och hon gör så-snack. Jag kategoriserar ofta det som tomt kallprat och "skvaller". Det är väl ok att ta upp ett exempel på en individ, men sedan vill jag gärna diskutera själva företeelsen som sådan, vad det beror på osv.

Tex. så skrev en elev; "På medeltiden hade man många barn för sin försörjning. Idag är det tvärtom."

Den iaktagelsen hade varit mycket intressant att diskutera vidare. Och sådana diskussioner har jag helst med vänner som delar mitt intrese för nördiga frågor som den...

 

[Björk]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Svarar på förstainlägget innan jag läst tråden:
Får.... ja, det finns väl inget förbud att fråga... Men frågan är ju varför man "måste" veta? Varför är det intressant?

Jag själv har i och för sig undrat ibland över bekanta som inte har barn som är många år äldre än mig (och redan genomgått klimakteriet). Jag har funderat varför det inte blev några barn för dem. Och en av orsakerna att jag funderat är nog att jag själv nu är snart 37 och ännu inte har barn. Jag skulle dock aldrig ställa frågan bara "sådär" helt apropå. Istället har den kommit upp med ett par personer på ett naturligt sätt när vi haft samtal om det här med barn, när jag berättat om mina tankar kring saken och tagit upp hur jag tänker och tycker om MITT liv. Då faller det sig rätt naturligt att även den andra personen berättar lite om sig och sina tankar.

En mer ytlig bekantskap där ämnet inte kommer på tal i ett naturligt samtal öga mot öga så skulle jag INTE fråga. Jag skulle själv känna att det vore rätt fräckt om jag fick den frågan rätt ut i fikarummet tex. Hade jag velat prata om varför jag inte har barn ännu så hade jag väl gjort det självmant? Jag vill heller inte sitta i ett sånt sammanhang och "förklara" mig och skylta med min och sambons diskussioner kring denna fråga..... de får fortsätta undra tills den dagen jag självmant tar upp det eller tills jag blir gravid.

Och då ska du/ni veta att jag är faktiskt en MYCKET öppen person på de allra flesta sätt! Jag berättar gärna om mina personliga tyckanden och göranden, men då gör jag det på eget initiativ när JAG känner mig på det humöret. Dessutom är inte barnplanering bara mitt "görande" utan det är en annan person inblandad, vilket gör det mer privat för mig.

 

[luspudel]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men visst är ämnet intressant.
Som en ren existensiell historia.
Vad vill vi med våra liv?
Och varför då?

ABSOLUT!

Men min uppfattning om människor som frågar lite sådär; "jaha, och när är det dags för er då?" De är sällan intresserade av djupare resonemang, utan vill bara ha info att kunna förmedla vidare...

Det är just det jag tycker är jobbigt.

 

[Silverkedjan]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Fast SÅ skulle jag aldrig fråga

 

[havreflinga]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Får man fråga? Det är ju så himla känsligt, och egentligen så spelar det ju ingen roll?

En del får man fråga, andra inte. Jag har flest vänner av den typen som det är okej att fråga. Himla tur eftersom jag är frågvis!

 

[havreflinga]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men min uppfattning om människor som frågar lite sådär; "jaha, och när är det dags för er då?" De är sällan intresserade av djupare resonemang, utan vill bara ha info att kunna förmedla vidare...

Ja, eller så vill de bara pressa på. Styra. Jag uppfattar den formuleringen som en aning manipulerande. Det låter som om det är självklart att man vill skaffa barn.

Däremot tycker jag det är helt okej att fråga: "Funderar ni på att försöka få barn?"

 

[chrysler]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Måste de skaffa barn bara för att de har ett bra förhållande?de kanske vill fortsätta med att leva sina liv på samma sätt i fortsättningen oxå.Behöver inte vara så att de inte kan få barn utan att de helt enkelt inte är ngt som intresserar dem.:smirk:

 

[pemi]

Sv: Får man fråga, egentligen...

*KL*
Beror ju helt på hur nära kompisrelaion ni har. Jag har diskuterat barnfrågan med de flesta av mina vänner, men då vet de om vårt problem att få barn och då känns det som man hamnar i ett lite annat läge. Får jag svävande svar så släpper jag självklart ämnet ändå. Men då är detta riktigt nära vänner.
Någon mer ytlig vän skulle jag ALDRIG fråga, då jag vet hur mycket sådana frågor kan riva upp. Har själv rasat ihop mer än en gång pga av folks närgångna frågor. Speciellt frågan "vill inte ni ha barn" eller rena antydlingar/komentarer om att "det är väl dax nu" eller "ni blir ju inte yngre precis" retar gallfeber på mig. Sista åren har jag svarat precis som det är att "jo vi vill hemskt gärna ha barn men har inte lyckats trots x-antal ivf:er", det brukar täppa till munnen på de flesta...

Så mitt råd är att vara väääldigt försiktig med att fråga...

pemi

 

[Mia_R]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Helt ärligt så blir jag så trött på att folk lägger sig i sånt som inte angår dem. Jag är så pass less att nu säger jag till folk som frågar att vi inte kan få barn och att det har tagit oss oerhört hårt, så tack så väldigt mycket för att de lägger sig i det som inte angår dem och river i ömma sår! Gissa om att de håller käften på jobbet numera! Mig veterligen har vi inga sådanna problem, men jag anser fortfarande att det är vår ensak om vi skaffar eller inte!

Idén fick jag härifrån buke att säga att vi inte kan få, men för att jävlas lite extra har jag kryddat upp det hela. :smirk:

 

[Jamtland]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Är det en vän skulle jag inte tveka att fråga. Men så delar jag gärna ALLT i mitt liv med de jag räknar som mina vänner.

Fast jag skulle nog börja fråga typ:

"Förlåt en nyfiken fråga, du behöver såklart inte svara om du inte vill, men...osv"

Jenny

 

[Inte_Ung]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Helt ärligt så blir jag så trött på att folk lägger sig i sånt som inte angår dem.

Men jag undrar så varför detta är så känsligt för dig då?
Vad är problemet med att svara på den frågan?
Om man då jämför med andra frågor.

För mig så har min ekonomi ofta varit något som jag inte velat svara på frågor om.
Men inte har jag surnat till på frågor om det för det.
Jag har bara svarat något vänligt slingrande av typen:
"Det är en ganska komplicerad historia, så jag tror inte att vi hinner ta den här och nu."
Eller:
"Du vet några hemligheter måste man ju få ha. Om jag berättade för dig så skulle du ju knycka mina ideér."

Det går att svara vänligt och humoristiskt på saker man inte vill berätta om helt utan att ge ut någon information alls.
De flesta ger upp när det bara kommer trams-svar.
Men de blir i alla fall inte sura av dem.

 

[Kimz0r]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men jag undrar så varför detta är så känsligt för dig då?

Det är frustrerande att man förväntas yngla av sig som en frögurka bara för att man råkar vara ihop med någon. Det är frustrerande att förväntas skaffa barn för någon annans skull än min egen. Det är frustrerande och irriterande att utomstående tar sig rätten att ha åsikter om mitt barnalstrande, eller avsaknaden därav. Det är förbannat jobbigt att bli tjatad på om barn när man är 16-17-18 år gammal och inte ens gillar barn. Det är skrämmande att det tjatas om barn när man lever i ett skitdåligt förhållande med en man som har en 13-årings mognad. Det är irriterande att andra ska lägga sig i min planering, när jag redan har klart för mig när och framförallt OM.

Etc.

 

[Inte_Ung]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men betyder verkligen alltid frågan just det?
Kan den inte vara bara just en fråga?

Som om någon inte skall skaffa hus. t.ex.
Då så börjar ju många gå på om hur bra det är med hus.
Men det får man väl fråga, eller får man inte?
Det är väl det där med att gå på som är fel, inte just att fråga?

 

[Kimz0r]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Men betyder verkligen alltid frågan just det?
Kan den inte vara bara just en fråga?

I exets förgurkefamilj var det aldrig bara en fråga. När min nuvarande svärfars sambo frågade, då var det just bara en fråga, för att hon var orolig för att vi skulle gå för fort fram med tanke på vår nuvarande situation ekonomiskt och bostadsmässigt. Vi diskuterade saken ingående så hon vet precis var vi står, varför hon inte behöver fråga igen.

Frögurkefamiljen nöjde sig just aldrig med "nej", "inte nu", "det är lite för tidigt", etc. och det var tyvärr återkommande inte bara för dem, utan även för f.d. vänner (som själva inte hade barn såklart).

Mina nuvarande vänner samt våra familjer respekterar vårt privatliv.

Som om någon inte skall skaffa hus. t.ex.
Då så börjar ju många gå på om hur bra det är med hus.
Men det får man väl fråga, eller får man inte?
Det är väl det där med att gå på som är fel, inte just att fråga?

Ett hus är inte livsavgörande, ett hus kan man sälja. Påträngande frågor och avsaknad av respekt för mitt "nej" får mig att vilja kräkas oavsett vad de handlar om.

 

[emma74]

Sv: Får man fråga, egentligen...

Jo men där har ju du en fördel framför andra.
Dels så är du DOKTOR, och sådana får fråga sådant.
Och dels så har du själv ett ICSI barn.

Sedan så beror det ju på HUR man frågar också.

så om man har gjort en provrörsbefruktning så får man vara nyfiken? va bra, för jag är hopplös ibland