Jag bara förklarade! Men det är svårt att neka till att jag itne kan släppa honom bara så där
De försvinner, mer för varje dag. Den kärlek jag känner är inte för hans otrevliga sida. Alla människor har nåt gott också och det är väl den biten jag gillar hos honom. Som han är NU har han itne alltid varit. Visst har han ljugit förut, men itne ens en tredjedel av vad han gör nu, visst har han motarbetat förut, men itne på långa vägar som nu, visst har han låtit bli att svara i telefon förut, men enbart om det inte varit så lämpligt att svara och han har alltid ringt upp då. Sån han är nu avskyr jag som pesten. Det där med barnet visste jag inte förut heller.
Tack
Jo, jag skrev ju något om en osäkerhet som jag tycker att man ser hos dig, och som jag nästan blir lite ledsen av.
Det jag tänker på är dels sådant som att du inte riktigt vågar lita på ditt eget omdöme när det gäller skötseln av Elin, om pappan tycker annorlunda. Dels att du så lätt och så ofta, verkar det som, tror att frågor till dig om olika saker är ett slags kritik eller mer seriöst ifrågasättande, inte bara undran.
Det är en sårbarhet som verkar så jobbig att leva med, tycker jag. Du framstår som dubbelt så stark, när man betänker hur stark du är, allt vad du klarar av, och ändå inte litar riktigt vare sig på dig själv eller andra, tror jag. Det är imponerande. Men skulle nog bli lättare om du kunde finna fram till en säkerhet i allt det du klarar av.
Jag tänker på det där som Cocos frågade om antal millilitrar som Elin får/ska/brukar äta, eller det där inlägget där Escodobe raderade alltsammans, och då tänkte du att hon nog skrev något dåligt. Escodobe är ju så ofta så inkännande, att jag blev förvånad att du reagerade som du gjorde. För varför i all världen skulle Escodobe skriva något negativt om dig? Särskilt inte nu när det blivit en mycket mer konstruktiv stämning i din tråd.
Visst där överreagerade jag kanske, men just då kände jag det som kritik, för vi hade ju inte ens pratat om en ml-gräns alls. Vi pratade om att han gav DUBBELT så mycket som hon åt hos mig. Jag berättade att hon får CA 200 ml hos mig och 400 hos honom och på många fler gånger. Jag förstår itne då varför hon tog upp att hon INTE hade gräns till sitt barn, det var det ju ingen som sagt heller. Och ingen sa nåt om att jag har det. Förstår du hur jag tänkte då?
Jag känner tyvärr inte Escodobe, mer än att jag vet att hon har en rottis och att hennes användarnamn påminner om dobermann
Sen tog du i mycket klarare och starkare mot Sar en gång, och där tyckte jag inte att du överreagerade, utan att hennes inlägg inte lät så trevligt. Sar förklarade ju sen, så jag skriver inte detta för att dra upp gammal skit, utan bara för att visa vilken sorts reaktioner jag tänker på, och inte tänker på.
Där blev jag ledsen, för en sån kommentar placerar jag i samma fack som "vad var det jag sa", den är otrevlig, onödig och ger bara andra personer ångest. Men det är så det är på buke ibland. Säger jag att det är jobbigt att vara mamma så är kommentaren där " det skulle du tänkt på innan du skaffade barn", säger jag att det är jobbigt med hundarna " gör dig av med dem" får jag till svar, säger jag att elräkningen är hög så visst är det någon som skriver " flytta" och säger jag att jag är trött på leran " flytta till lägenhet". Det finns lösningar på ALLT och man får inte gnälla utan ska bara göra nåt åt det- elelr vara tyst. Ibland är buke just så, jag pekar inte ut nån men jag tror det till viss del har gjort mig känslig. Det jag skriver på buke kan såå lätt missuppfattas och skriver jag inte ut saker som kan vara självklara så är det genast nån som tror det allra värsta. Det är skitjobbigt och ibland känns det som om jag borde vara mer tydligt i det jag skriver.
När det gäller din tro på ditt omdöme jämfört med Elins pappas hoppas jag att du känner dig stärkt av de senare inläggen. Alla här, mer eller mindre, är ju helt övertygade om att det är du som ser Elins behov bättre än han, och att du faktiskt bör ta upp konstigheterna hos honom.
Jo jag känner mig stärkt nu.
Jag tror tex inte att någon tänker, "äh, det är ju bara en mössa". Huvudet är den kroppsdel som släpper från sig mest värme, bebisar har ofta lite problem med värmeregleringen, huvudet på en bebis är en stor del av kroppsvolymen - alltså är det självklart att bebisar ska ha mössa på sig! De ska inte behöva bli ens kortvarigt nedkylda, när det är så enkelt att förhindra.
Jag tänker ungefär samma saker om allt du säger att Elin får uppleva hos sin pappa. Och när det dessutom är så att han kanske har henne en gång eller ingen gång vissa veckor, så skulle du ju lika gärna kunna lämna henne till vilken barnvakt som helst. En bebis lär inte känna någon särskilt väl på det sättet. Bara det att han har henne så sällan gör honom mindre lämplig, vad jag kan förstå.
Mindre lämplig pga att han har henne så sällan?
Men jag förstår till fullo att du hellre hade velat tro att det är du som är en hönsmamma, för då låg ju problemet hos dig, och Elin skulle ändå ha det bra.
.
). Det är klart att man ska acceptera det som är gjort, det är bara att "gilla läget" och göra det bästa av de givna förutsättningarna. Det gör mig dock glad att du sett tecknena på att det skulle bli problem, det gör att du lättare kan kan ta kontroll över ditt liv i framtiden. Man är också bättre rustad förberedd än helt överraskad.
Det gläder mig mycket att du känner dig stärkt, kära kära Enya! Jag blir nästan ledsen när du skriver att de du pratar med om din situation, tex familjerätten, inte lyssnar på dig och avfärdar dig. Och så funderar jag på om det verkligen är så att de inte lyssnar, eller om det handlar mer om att du inte känner dig lyssnad på. (En perfekt lyssnare gör ju att man känner sig lyssnad på, men det finns ändå ett utrymme för olika bedömingar av samma sitaution, tycker jag.)
Jag har ju berättat hur jag kände när han "hotade" och tog Elin ifrån mig och gick till sin mamma och då kändes det som om jag inte blev tagen på allvar. Jag minns att hon sa att jag inte ska se hans hot som hot, men det var ju just hot? Med dem menade han att jag skulel göra som han ville annars skulle han ta Elin i från mig. ÄR inte det ett hot? Men det tyckte inte hon utan hon tyckte mer att jag skulel låta det ske om han ville det. Sedan så på ett möte, det sista vi hade så sa hon att jag skulel se det som en möjlighet och inte som nåt hemskt för det kan ju komma nåt ra ur en vårdnadsutredning för min del. och hon sa ju det inför honom också. Sedan dess har jag inte hört nåt hot....
Jag förstår att du hoppats och kanske ännu hoppas att Elins pappa ändrar sig. Det är verkligen svårt att acceptera att någon inte sätter sitt eget barn i första rum hela tiden. Det är lättare att fatta att någon är bristfällig gentemot en vuxen, tycker jag. Och han är ju ändå pappan. Han måste väl ändå få en seriös chans, men till sist är ju den chansen förbrukad om han inte mognar. Och vi befarar väl att han inte mognar.
Jag både hoppas och inte hoppas att han mognar. Hoppas gör jag föratt Elin ska ha en fullt fungerande och vettig pappa, hoppas inte för att jag tycker att han är en skit och jag vill ha mina barn själv....Lite halvådligt som det är nu tycker jag är väldigt synd.... antingen ska man vara en bra pappa elelr ska man hålla sig långt därifrån så barnet slipper betala det onödigt hårda priset det innebär att vara en bristfällig förälder.
Och jag håller med dig om allt det där med ersättningen och kläderna, och säkert andra saker också. Det kan inte vara lämpligt att en så liten får olika typer av ersättning olika dagar, och definitivt inte om den är felaktigt tillredd. Jag tänker på en kvinna min man en gång köpte en fin raskatt av. Hon betonade att hon ville att han skulle ge katten den mest vetenskapligt utprovade kattmaten - och så gör inte Elins pappa motsvarande mot sin dotter!
Och han själv ger sina hundar proplan hundmat och bedyrar hur bra den är och att sk icamat är skit. Jag håller med honom, därför får mina hundar samma mat! Men Elin ska väl ha samma rättigheter som hans hundar?
Förutom att dessa saker allvarligt rubbar hans lämplighet som förälder, så menar jag att han blir i någon mening mindre lämplig genom att de, Elin och han, ses så sällan. En förälder är ju inte världens bästa barnvakt bara pga gemensamma gener med barnet, eller nåt, utan just genom den närhet och kontinuitet som föräldraskap oftast innebär.
Jag tycker de ses för sällan och det tycker familjerätten och bvc också. hon känner ju inte sin pappa, för ut var det också så att hon mest sov de 4 timmarna han hade henne.....
Sumpar Elins pappa detta, vilket ju allt ser ut som, så kan jag inte se vad som gör att just han ska ta hand om henne tex medan du jobbar. Han har ju visat att han generellt sett inte är den bästa barnvakten.
Men det bestämdes så eftersom jag jobbade, han har ju rätt till umgänge och det passade bra när jag jobbar. Vi bestämde att han skulle ha henne tisdag och onsdag 15 - 20 och torsdag 17:30 - 20:15. Dock ändrade han tiden till 16 på tisdagar och onsdagar, för han jobbade sa han. Sedan den 22 januari då detta bestämdes har han haft henne EN (1) torsdag.... Och visst har det hänt någon gång att jag inte behövt lämna bort henne men gjort det i alla fall då det ju är hans dagar.
Jag menar, om en barnvakt blandar vällingen perfekt, frågar om allt den är osäker på, ser till att följa alla instruktioner om kläder, och en annan barnvakt bara kör sitt eget tanklösa race - ja, då lämnar jag helst min bebis (om jag hade någon) till den förstnämnda. Kort sagt, behövde jag en pålitlig barnvakt, så bad jag hellre dig än Elins pappa, det kan du skriva upp!
Det hade jag med, och jag känner själv lite oro för hur han tar hand om henne. ....
Han ska inte passa Elin om han är magsjuk eller smittbärande!! (Om det nu är sant...?) Magsjuka kan bli mycket allvarligt på små barn och kräva sjukvård med dropp på grund av vätskebrist.
Jag håller med om att det inte verkade som om familjerätten insåg vidden av Elins pappas brister från början. Men du, hur ser det ut nu? Har du kunnat prata ordentligt med dem om risken för att han inte tar hand om Elin på något riktigt bra sätt?
Lyssnar de nu?
Nja, både ock. Ni här verkar ta det här på större allvar än familjerätten gör. Jag har pratat med dem om det här och som svar fick jag att eftersom han har henne så få timmar så kan ju en del vara som det är typ. Vi kom fram till att det nog inte är lönt med att ha några möten med honom för dels kommer han itne och så tror vi att han faktiskt itne tar till sig vad vi säger utan kör på eget, dock utan att säga nåt till mig om det. På så sätt kommer Elin inte att få det bättre med honom. Vi pratade också om att försöka få in Elins farmor i det här för att hon ska kunna påverka honom och så slipper jag få en massa onödigt grälande från honom.
Familjerätten ansåg dock att det är allvarligt det här med att lämna på skötbordet. Jag sa ju att han är noga med att lägga runt henne när hon ligger i hans sägn, men eftersom han har henne så sällan vet han ju inte hur långt hon har kommit i utvecklingen så hon kan lätt "lura" honom och pga det skadas.
För nu är det ju ändå ett bra tag, hela Elins liv, som han varit besvärlig, bråkig med dig, och bristfällig mot Elin. Jag undrar också - hoten mot dig, har de helt försvunnit nu? För där tycker inte jag heller att det handlar om att du inte ska se hans hot som hot. Jag tyckte tvärtom att det var bra, mitt i allt det hemska, att du såg hans hot som hot, istället för att tolka det hela på ett sätt som kunde ha gjort att han framstod i bättre dager. För det var ju svårt för dig att se honom bli så mycket värre som han blev, sedan Elin hade fötts. Det är inte konstigt.
Jag står fast vid att det var hot. Genom att säga att han tar Elin ifrån mig om jag inte lämnar henne till honom när HAN vill, så tvingar han ju mig att göra som han vill- ett hot i mina ögon. För om inte det är ett hot så är inte heller " om du inte ger mig pengarna nu så dödar jag dig" ett hot heller tycker jag.... Men hoten har försvunnit, senast var då när jag sa att han skulle lämna hos mig och itne 6 km hemifrån, då sa han att han skulle ringa advokat. Det är väl inget hot så, men han sa det på ett hotfullt sätt
Från mitt perspektiv ser det ut som att man skulle vilja ha något slags åtgärd från myndighetshåll, vad gäller Elins pappa. Jag vet inte exakt vilka möjligheter som finns, men jag skulle önska att han antingen fick rejäl hjälp av proffs att lära sig vara pappa. Eller att han inte ska ha vårdnaden.
Jag tror tyvärr så här: händer inget allvarligt så kommer detta inte att tas på allvar heller. Men jag noterar allt avikande i alal fall, allt konstigt och alal fel. Jag ska också försöka prata med honom om det, men om Elin går detitne att prata om är jag rädd. Han har slarvat bort två av mina mössor så i går fick jag två andra mössor han hade
förutom den hon skulle ha på huvudet. Skulle ha... för han lämnade henne med mössan i handen. Visst, hon är ju inte nyfödd längre och det var väl 5 plusgrader elelr något och det rörde sig om 20 m utan mössa, men 20 m utan mössa kan ju lätt bli att han glömmer mössan i andra sammanhang....
Men där är jag osäker på vad som alls finns, vad samhället kan göra. Och det är viktigt att du slipper bli granskad från det hållet, det tycker jag också. Du ger dina barn allt du kan ge dem, hela tiden, och du älskar dem och månar om dem. Att bli kontrollerad och ifrågasatt rubbar alltid ens säkerhet och självförtroende, och det tycker jag att du ska slippa.
Det vill jag slippa för jag tror helt enkelt inte att jag klarar av det igen.
Och jag, som själv är bortskämd med en mycket kärleksfull far, tror också att det är bättre att Elins pappa är i princip borta ur hennes liv, om han inte kan lära sig att fungera. För det håller inte för ett barn att ha en papparelation som liksom blommar upp när pappan behagar vilja det, och sen ligger nere på obestämd tid. Tex tio dagar är ju en jättelång tid att inte se sin pappa på för tex en tvååring. Då finns inte anknytningen automatiskt när de sen ses.
Det är lite därför jag hoppas att han itne ska vilja ha henne så mycket så kommer hon att vara skrikig och på så sätt tappar han kanske lusten elelr inser att han måste skärpa sig.
Det är en bra känsla, tror jag, att du vill ha dina barn hos dig, och ta hand om dem själv. Dels för att det ju i stort sett är så ditt och dina barns liv ser ut, så då är det ju bra att du vill det och kan stå för att ha det så. Dels för det här som vi skrivit om förut, om att ha makten över sitt eget liv och att själv fatta besluten, och ta konsekvenserna.
Sen undrar jag en sak till: har du lyckats lämna in pappren om underhållet? På den punkten är jag så arg att det är tur att jag inte vet var han bor, för då åkte jag dit och rånade honom och gav dig pengarna! Väldigt bra att han har råd att ge hundarna bra mat, annars kan de ju bli undernärda.
