Får jag skicka farmor till månen???

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

*puttar upp*

Hur går det Enya?

Det går väl egentligen hyfsat!

Elin var hos sin pappa alla tre tillfällena förra veckan. Tyvärr tycker jag att det är jobbigt när hon är där för när hon kommer hem är hon orolig och har svårt för att somna på kvällen. Han säger att hon inte sovit när hon varit där, rör sig om 4 timmar ju så hon borde sova! Han säger också att hon är skrikig och kan inte vara själv, kan itne sitta i babysittern eller sånt alls. Och han säger att hon är pappig då hon kan vara hos honom utan att gnälla men inte hos någon annan. Varför pendlar hon hos andra människor den korta tiden han har henne? Visst min mamma och mina syskon får hålla henne och mata henne, men jag har ju liksom henne alltid annars. Han har henne ju sammanlagt 8,5 timmar i veckan, borde itne han verkligen utnyttja dem till att sitta i soffan och gosa med henne bara?

I går lämnade jag över henne till min syster för att hon skulle mata så att jag kunde fixa lite fika till oss andra men hon bara skrek, så jag tog tillbaka henne en stund och gav henne sedan till mamma och då sa hon inget, men så är det så att mamma har hon sett mycket av också.

Det är jättejobbigt att se henne upprörd och orolig när hon kommer hem igen. Svårt att acceptera för det beror ju på att han itne har henne så ofta, det är hans eget fel att det är så.

Jag ska prata med familjerätten igen och berätta hur Elin är när hon kommer därifrån och höra om det finns några krav jag kan ställa. Typ, att ha henne de här timmarna alltid, annars inte alls tills hon är tex 1 år elelr något. Vill han träffa henne är det hemma hos mig när jag är med. Jag vet itne om det går att ställa sånt krav. Han kommer inte att acceptera det i vilket fall och kan han göra något för att få som han vill?

Sedan har jag läst lite grann om aspergers, även tidigare och pratat med stollan om just det också, och känner igen mycket av Elins pappas sätt i det som beskrivs om aspergers. Jag funderar på om det skulle gå att kräva en undersökning för att se om han har det. Det är ju ärftligt förstod jag det som? Dessutom, har han det behöver han hjälp. Problemet är att han aldrig skulle erkänna att han har det. Men det hade varit bra att veta, han hade varit lättare att hantera för mig, tror jag.

Papperna om underhåll är inlämnade nu. Och jag passade på att prata med skattemyndigheterna om han har fler barn än Elin, som det ju påstås- och nej, det har han inte. Vem vill skaffa barn med honom?

 

[Ramona]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Papperna om underhåll är inlämnade nu.

Bra! Inte en dag för tidigt!

När det gäller kraven så kan du ställa vilka krav du vill, samt du måste ha argument som du kan övertyga med. När det gäller Aspergers så tycker jag faktiskt att du kan kräva en utredning innan han får ta hand om Elin själv igen.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Bra! Inte en dag för tidigt!

När det gäller kraven så kan du ställa vilka krav du vill, samt du måste ha argument som du kan övertyga med. När det gäller Aspergers så tycker jag faktiskt att du kan kräva en utredning innan han får ta hand om Elin själv igen.

Ja det var ju inte för tidigt att lämna in papperna, men jag har glömt dem osv Undrar vad Freud skulle säga om det

Vad gäller kraven är det svårare. Vilka krav bör jag ha? Hur ska umgänget se ut för att det ska vara bra för Elin?

I går hade han henne och det var inga problem när hon kom hem igen. Tydligen hade hon varit hyfsat tyst i alla fall, legat på golvet och luftat rumpan. Han sa att hon var gnällig och då tog han av blöjan så hon kunde ligga på golvet, på en filt, en stund och det verkade hon gilla. Men hon klämde 390 ml i ett svep. och nu förstår jag varför.
Minns någon min andra tråd om baby plus och måtten? I baby semp så följer det med ett rött mått man använder. I Baby plus gör det INTE det, utan där gäller matskedsmått. Ett rött mått är en halv matsked. Jag frågade honom hur han blandar det och då sa han att 135ml vatten och 4 röda mått blir 200 ml ersättning. Det står så på förpackningen, sa han. Jag sa emot för jag har samma sort och det står inte så. visst, det står 4 matskedar pulver till 200 ml vatten och det blir 220 ml ersättning Så han tar alltså helt fel blandning, fel mängd pulver till fel mängd vatten. Jag berättade för honom att det inte är de röda måtten, men han verkade itne förstå först utan upprepade att det till och med finns bild på förpackningen, men då sa jag igen att det är matskedar som gäller, så antingen tar han 4 matskedar elelr 8 röda mått. Jag hoppas han förstod.

I dag ska jag lämna med ersättning. Tar han itne emot den så får han itne Elin. Eller så ringer jag nu på morgonen och säger att vi ska ha ett möte med familjerätten och innan det mötet får han itne ha Elin själv utan att jag är med. Jag vet ännu inte hur jag ska göra.

Jag mailade ju familjerätten om allt som är fel och hon ringde i går och sa det jag visste; att mitt mail ju är en handling som hon inte bara kan låta vara kvar hos sig utan hon måste nog prata med sin chef om hur de ska gå vidare. Så klart! Hon sa att hon inte kan säga åt mig hur jag ska göra men hon gav en del tips om hur ett umgänge kan se ut och sa att jag kan vända mig till bvc och bup om barns hälsa, alltså hur Elin egentligen mår av det ena och det andra och hon kan svara för det juridiska. Av det jag kunde utläsa av det hon sa mellan raderna typ så tycker hon att jag ska dra in umgänget till att bara vara hos mig kortare stunder och oftare och itne låta honom ha Elin hos sig.

Någon här kanske vet, HUR ser ett umgänge ut för andra föräldrar i vår situation?

Vad gäller ett ev. handikapp så kan jag tydligen inte kräva en utredning för att få träffa Elin men jag kan ha det som vilkor för att han ska få ha henne själv.. Skulle jag göra så mot honom så skulel han kräva en massa utredningar av mig med, men jag gör gärna utredningar om jag har en massa olika sjukdomar och handikapp för jag vet att jag är frisk!

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jäklar, nu börjar det hända saker! Enya, vilka framsteg!

Ja, inte är det ett framsteg att Elin blir otrygg hos sin pappa, och felaktigt matad osv, men resten. Allt du gör och säger.

Att du nu tydligt kunnat visa familjerätten att det är Elins pappa som gör felaktiga och konstiga saker, att de äntligen lyssnar ordentligt på dig, att du fixat med underhållspappren och allt annat!

Äntligen kommer Elins pappa att få stå för sin papparoll; hur han missköter den.

Jag tror att en variant för umgänge som förekommer i liknande situationer är att pappan umgås med barnet hemma hos mamman. Det har väl Elins pappa tidigare vägrat, vill jag minnas, men nu ser det ju ut som om du med stöd av fam.rätten skulle kunna få igenom det.

Då uppstår ju en del frågor:
Står du ut med att regelbundet ha honom i ditt hem?
Tror du att han ens kommer att komma dit regelbundet, eller ska man snarare tro att hans umgänge med Elin rätt snart i så fall rinner ut i sanden?
Eller kan man komma på fler alternativ?

I alla fall hoppas och tror jag att dina observationer av Elin när hon kommer hem igen, räcker för att visa att umgänget med pappa utanför hemmet inte är så bra för henne, medan hon är så liten. Eftersom pappan är så bristfällig, kan man ju likna honom mer vid en barnvakt än vid en pappa vad gäller att skapa relation till Elin och att ta ansvar, och man skulle ju aldrig lämna en bebis till en barnvakt bebisen inte mådde bra hos om man inte verkligen var tvungen. (Jag menar inte att barnvakter är bristfälliga, men de har ju inte en närhet av Enyas typ till barnet, däremot brukar ju en bra barnvakt snarare anstränga sig nästan mer än föräldrarna, just för att man är barnvakt, tillfälligt, och det är ett förtroende, särskilt när det gäller riktigt små barn.)

Alltså, Enya, jag är så imponerad av dig just nu att jag saknar ord (även om mitt långa inlägg inte tyder på just det ). Läs dina egna inlägg i tråden om du hinner, och se hur du går från att vara osäker och hotad och nästan berövad din nyfödda dotter, till att vara så stark och rak nu att alla lyssnar på dig och fattar att det du säger faktiskt också stämmer. Folk lyssnar ju tyvärr mer på starka personer, trots att det ju är de (tillfälligt) svaga som verkligen behöver någon som lyssnar.

Oj, nu börjar min inflammerade muskel protestera mot att jag sitter här, jag återkommer när den lugnat ner sig.

Kram och lycka till!

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jäklar, nu börjar det hända saker! Enya, vilka framsteg!
Hm, ja det blev ju så. Jag tog ju upp i telefon med fam.rätten om hur det var och då verkade det som om hon itne tyckte det var så farligt, men när jag skrev ner samma saker i ett mail, verkade hon ta det på allvar. Jag visste också att i samma stund jag skickade det mailet så kan hon använda det som underlag för en utredning, jag HAR ju faktiskt skrivit det där står i mailet. Men hon är lite konstig, jag gillar henne som person, hon är snäll och förstående, MEN jag tror inte hon är så "tuff". Hon verkar inte kunna säga rakt ut att OM du skickar mail till mig så kan jag öppna en utredning om det som framkommer däri. Det mumlade hon liksom fram EFTERÅT i telefonen i går, och det var lite " jag vet itne riktigt hur jag ska göra, jag måste ju nästan visa det för min chef så hon kan få besluta om hur vi ska gå vidare, för jag får egentligen itne sitta på sånt här själv, enligt lag får jag ju bara råda annars begår jag fel" typ.... Väldigt osäker uppfattar jag henne. Och det känner jag att det gör det hela lite svårare. Jag skulle liksom vilja ha det punktat att
* så här kan du göra och
* så här kan du också göra
men hon säger bara att det är upp till mig allting. Jättejobbigt.

Ja, inte är det ett framsteg att Elin blir otrygg hos sin pappa, och felaktigt matad osv, men resten. Allt du gör och säger.

Att du nu tydligt kunnat visa familjerätten att det är Elins pappa som gör felaktiga och konstiga saker, att de äntligen lyssnar ordentligt på dig, att du fixat med underhållspappren och allt annat!

Äntligen kommer Elins pappa att få stå för sin papparoll; hur han missköter den.
Ja och DET lär ju inte bli så kul för mig för nu kan jag räkna med att helvetet börjar. Jag önskar bara att jag är så stark att jag klarar av att stå emot, för han är elak och grym när han itne får som han vill. När jag pratar med honom hädanefter ska jag försöka få vittnen, någon som är med och höra om han är elak, någon som kan finnas där som stöd, behöver itne prata utan bara kunna stå bakom mig och se till så jag inte används som dörrmatta. Jag är en lättsänkt person och frågan är om min nyfunna styrka räcker till själv utan stöd....

Jag tror att en variant för umgänge som förekommer i liknande situationer är att pappan umgås med barnet hemma hos mamman. Det har väl Elins pappa tidigare vägrat, vill jag minnas, men nu ser det ju ut som om du med stöd av fam.rätten skulle kunna få igenom det.
Ja det är också det jag har hört, skulel vilja höra om fler fall, finns det ingen på buke som har det så? Minns att en här i tråden, Mustasukka tror jag hon stavar det, har väl det så med sin yngsta son och hans pappa.
Jag hoppas jag kan få igenom det, men det tror jag nog. Jag har ju faktiskt försökt ha det på annat sätt och det har ju visat sig att Elin inte mådde bra av det, så jag HAR ju varit samarbetsvillig och låtit honom vara med och bestämma. Positivt för min del, och om han vägrar att umgås på det nya sättet så är det han själv som faller på det då jag har gett med mig på hans villkor en gång med negativt resultat, medan han itne är villig att göra samma för mig.....

Då uppstår ju en del frågor:
Står du ut med att regelbundet ha honom i ditt hem?
Tror du att han ens kommer att komma dit regelbundet, eller ska man snarare tro att hans umgänge med Elin rätt snart i så fall rinner ut i sanden?
Eller kan man komma på fler alternativ?
Står ut och står ut.... När jag träffar honom, vilket enbart inträffar vid hämtning och lämning så har jag ont i magen och darrar. Jag är skitnervös men försökter göra allt för att inte visa det. Det är hemskt! Frågan är hur jag skulel må med honom i mitt hem.... Men för Elins skull får jag stå ut faktiskt, det är ju korta stunder.... Sedanm kan man ju träffas hos honom nån gång och göra andra saker tillsammans, vara ute på promenad tex. Det är ju fint väder nu. Det skulel nog kännas bättre för oss båda tror jag.

Det rinner nog ut i sanden om kravet är hemma hos mig enbart. Skönt för min del kanske...

I alla fall hoppas och tror jag att dina observationer av Elin när hon kommer hem igen, räcker för att visa att umgänget med pappa utanför hemmet inte är så bra för henne, medan hon är så liten. Eftersom pappan är så bristfällig, kan man ju likna honom mer vid en barnvakt än vid en pappa vad gäller att skapa relation till Elin och att ta ansvar, och man skulle ju aldrig lämna en bebis till en barnvakt bebisen inte mådde bra hos om man inte verkligen var tvungen. (Jag menar inte att barnvakter är bristfälliga, men de har ju inte en närhet av Enyas typ till barnet, däremot brukar ju en bra barnvakt snarare anstränga sig nästan mer än föräldrarna, just för att man är barnvakt, tillfälligt, och det är ett förtroende, särskilt när det gäller riktigt små barn.)
Bara det här med att han itne kan blanda ersättningen rätt visar ju på att han inte är direkt lämplig. Hur svårt är det??? Jo rätt svårt när man itne har förmågan att förstå det man läser......

Alltså, Enya, jag är så imponerad av dig just nu att jag saknar ord (även om mitt långa inlägg inte tyder på just det ). Läs dina egna inlägg i tråden om du hinner, och se hur du går från att vara osäker och hotad och nästan berövad din nyfödda dotter, till att vara så stark och rak nu att alla lyssnar på dig och fattar att det du säger faktiskt också stämmer. Folk lyssnar ju tyvärr mer på starka personer, trots att det ju är de (tillfälligt) svaga som verkligen behöver någon som lyssnar.
Ja, jag vill itne offra Elin för hans skull, men samtidigt vill jag vara smart så jag itne släpper en atombomb på honom för det enda som det leder till är ett kärnvapenkrig från hans sida..... så det gäller att vara listig, men det är itne min starka sida dock.

Oj, nu börjar min inflammerade muskel protestera mot att jag sitter här, jag återkommer när den lugnat ner sig.

Kram och lycka till!

Är du inte bra ännu i din muskel? tar det lång tid att bli återställd kanske? Stackare! Du får en bunt krya på dig av mig! Och tack för kramen!

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Kliar det i ryggen Enya? Det är din ryggrad som utvecklas. Grattis.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Kliar det i ryggen Enya? Det är din ryggrad som utvecklas. Grattis.

Jag föddes med ryggrad!

 

[Sastra]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Enya! Du imponerar och imponerar!
Fantastiska kvinna där! Jag önskar dig all styrka och ork även fortsättningsvis!

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Är du inte bra ännu i din muskel? tar det lång tid att bli återställd kanske? Stackare! Du får en bunt krya på dig av mig! Och tack för kramen!

Tack! Nej, armen bråkar lite med mig fortfarande. Jag har jobbat för mycket ett tag, och då sitter jag just framför datorn stor del av tiden, och det börjar kroppen tröttna på, tror jag. Jag har fått en salva av farbror doktorn, och det börjar bli bättre, och så sitter jag så lite som möjligt vid datorn nu ett tag.

Jag tycker att det där med att ha någon person med som stöd när du träffar Elins pappa, låter som en utmärkt idé. Den personen kan se med nyktra ögon på läget, och hjälpa dig att se när han varit elak och när det kanske är du som reagerar lite väl starkt. Och dessutom kan den personen hjälpa dig att stå på dig mot honom, vilket jag till fullo förstår att det är svårt för dig. DEt viktiga är att du slipper ta hela striden med honom ensam.

Man blir ju oroad när ens små barn är inblandade, också, och det skärper inte alltid klarsynen. Och han har hotat dig, just hot är extremt svårt för alla att hantera.

Vad jag undrar är om man kan få hjälp med något slags kontaktperson via familjerätten eller så, eller om man måste skrapa fram någon själv? Det kan ju bli svårt att hitta någon man känner och litar på, och som dessutom har möjlighet att närvara. Folk jobbar ju och har egna barn och allt det där.

Kanske kan du fråga fam.rätten om det finns någon sådan hjälp att få?

Det är lite konstigt det där att allt är upp till dig - eller, jag menar, det är klart att det är upp till dig hur du gör, men det vore ju bra om de tydligt och klart kunde förklara vilka möjligheter som finns. Så att man vet vad man har att gå efter.

Det var i alla fall bra att de fattade allvaret, bara det att hon ser det som något hon måste tala med sin chef om, visar ju just på allvar.

Jag förstår din oro för att helvetet ska bryta lös nu, från Elins pappas sida. Men jag tror faktiskt att det lika gärna kan bli så att han viker sig, när han ser att det är din bild av läget som har stöd hos fam.rätt och soc och liknande instanser. Jag har inte alls fått intrycket att han står på sig mot övermakten, bara att han gärna trycker ner andra (kvinnor som han har en relation till) så att han själv kommer i överläge. Jag tror att de flesta fega stridstuppar av det slaget är rätt små när motståndet blir så att säga officiellt. Ett riktigt, samhälleligt motstånd, som ingen kan dominera med hot och svordomar.

Kanske blir det hot och svordomar ändå, men det tror jag blir i vredesmod i så fall, och att han drar iväg efter det. Att han inte skulle ha kapacitet att stå kvar i en sådan situation, där han burit sig åt mot fam.rätt folk och soc-folk och liknande. Så tror jag. Eller: jag tror att det är så jag tror...

Och vi har vår! Här har leran torkat till ordentligt, hoppas att din lera också gjort det!

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Enya! Du imponerar och imponerar!
Fantastiska kvinna där! Jag önskar dig all styrka och ork även fortsättningsvis!

Tack!

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Tack! Nej, armen bråkar lite med mig fortfarande. Jag har jobbat för mycket ett tag, och då sitter jag just framför datorn stor del av tiden, och det börjar kroppen tröttna på, tror jag. Jag har fått en salva av farbror doktorn, och det börjar bli bättre, och så sitter jag så lite som möjligt vid datorn nu ett tag.
Starkt jobbat Jag hade dött av bukeberoende

Jag tycker att det där med att ha någon person med som stöd när du träffar Elins pappa, låter som en utmärkt idé. Den personen kan se med nyktra ögon på läget, och hjälpa dig att se när han varit elak och när det kanske är du som reagerar lite väl starkt. Och dessutom kan den personen hjälpa dig att stå på dig mot honom, vilket jag till fullo förstår att det är svårt för dig. DEt viktiga är att du slipper ta hela striden med honom ensam.
Jag tror itne ens han är elak om jagi nte är ensam med honom. Eller i alal fall minimalt. han vågar inte. Han är så dum på ett sätt, för på mötet den 22 december då jag tog att jag itne ville ha gemensam vårdnad så lovade han at samarbeta och jag trodde att vi var överrens. Men i själva verket så har han surat sedan dess. Inte gör man så när man har nåt en överrenskommelse ( och fått som man velat)?

Man blir ju oroad när ens små barn är inblandade, också, och det skärper inte alltid klarsynen. Och han har hotat dig, just hot är extremt svårt för alla att hantera.
Ja det lär han fortsätta med också. Om jag drar in umgänget som innebär att han itne får ha henne själv utan här när jag är med.

Vad jag undrar är om man kan få hjälp med något slags kontaktperson via familjerätten eller så, eller om man måste skrapa fram någon själv? Det kan ju bli svårt att hitta någon man känner och litar på, och som dessutom har möjlighet att närvara. Folk jobbar ju och har egna barn och allt det där.

Kanske kan du fråga fam.rätten om det finns någon sådan hjälp att få?
Ja det kan jag göra.

Det är lite konstigt det där att allt är upp till dig - eller, jag menar, det är klart att det är upp till dig hur du gör, men det vore ju bra om de tydligt och klart kunde förklara vilka möjligheter som finns. Så att man vet vad man har att gå efter.
Ja det tycker jag med. Det känns så svårt att itne riktigt veta vad jag KAN göra.

Det var i alla fall bra att de fattade allvaret, bara det att hon ser det som något hon måste tala med sin chef om, visar ju just på allvar.
Ja precis. Vi pratade mer o det i går, med båda ledarna på kursen. Den ena av de två jobbar ju på familjerätten i min kommun och dnea andra arbetar i kommunen bredvid med någon form av familjearbete. Han bor i den kommunen hon arbetar i.... Tror att de fick en tanke om det, men jag vet inte vad.

Jag förstår din oro för att helvetet ska bryta lös nu, från Elins pappas sida. Men jag tror faktiskt att det lika gärna kan bli så att han viker sig, när han ser att det är din bild av läget som har stöd hos fam.rätt och soc och liknande instanser. Jag har inte alls fått intrycket att han står på sig mot övermakten, bara att han gärna trycker ner andra (kvinnor som han har en relation till) så att han själv kommer i överläge. Jag tror att de flesta fega stridstuppar av det slaget är rätt små när motståndet blir så att säga officiellt. Ett riktigt, samhälleligt motstånd, som ingen kan dominera med hot och svordomar.
Ja, jag har förstått nu lite grann att det kanske är sån han är. Men även om han finner sig till slut i det som sägs av myndigheterna så ger han ju sig på mig personligen, när ingne är i närheten och kan höra det. MEN i går visade min syster hur man kan spela in ett telefonsamtal på mobilen......

Kanske blir det hot och svordomar ändå, men det tror jag blir i vredesmod i så fall, och att han drar iväg efter det. Att han inte skulle ha kapacitet att stå kvar i en sådan situation, där han burit sig åt mot fam.rätt folk och soc-folk och liknande. Så tror jag. Eller: jag tror att det är så jag tror...

Och vi har vår! Här har leran torkat till ordentligt, hoppas att din lera också gjort det!

Ja det är underbart! Barnen är ute dagarn i ända och Elin sover ute hon med, och hundarna är ute och så jag. Jag sprunger runt och städar och försöker göra lite rabatter och så, medan barnen mest försöker hitta på saker de itne får Men det är härligt!

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Usch, min mage bli helt strulig när Elins pappa hör av sig till mig av nån anledning. I dag skickade han sms och frågade om han kunde hämta Elin kl 12. Jag svarade med ett nej och fick frågan " varför inte?" tillbaka. Då funderade jag på jag skulel skriva, men skrev att hon itne mår bra att vara borta så länge. Då skrev han " tack". Efter en stund frågade jag vad han skulle göra då och som svar fick jag att han och en till skulle åka och handla. Sedan fick jag plötsligt ett sms till där det stod att han itne fick nåt svar, då frågade jag om vilket och då ringde han! Han sa att han itne fått svar om han kunde hämta Elin kl 12, men jag så då nej och så blev det typ bara lite jaha och så och så sa vi hejdå och la på.

Men detta gör mig alldeles skakis! Jag får ont i magen och darrar i hela kroppen och går på dass hur många gånger som helst ju.

Jag har nu börjat försöka fundera på VARFÖR jag känner så här. Så här känner jag även när jag ska lämna Elin hos honom och han ska lämna hos mig eller vi pratar bara allmänt på msn tex.

Är jag rädd för honom? Och i så fall varför? Jag har äntligen insett och förstått att han itne kan ta Elin i från mig genom en vårdnadstvist elelr så, och det är ng itne därför jag är rädd. Däremot är jag faktiskt rädd att han behåller Elin och vägrar lämna ut henne till mig! Men jag vet ju att han riskerar för mycket själv genom att göra så, ändå är jag rädd ör det. Jag vet ju att jag kommer att få tillbaka henne, och jag vet också att jag vid ett sånt tillfälle skulle hämta hem henne med hjälp av vänner och bekanta och att han sen inte skulel få komma i närheten av henne utan att någon är med...... Men tänk om!!!

Jag funderar dock på att se till att an itne får ha henne själv, men samtidigt så visade hon inga tecken förra veckan hemma hos mig att hon itne trivdes hos honom. Hon är gnällig hos honom men itne när hon kom hem till mig. Så kanske funkar det? Sedan har jag funderat lite till på det här, det skulle vara jobbigt att ha honom här, för Elins skulle skulle jag gå med på det men jag skulel inte må bra i min mage elelr psykiskt själv av det. Så om det går att undvika så kanske det är bättre? Jag vet inte.... vill ha tydliga tecken från Elin om att hon itne mår bra.... beslut är så lätta att fatta då.

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Nu verkar det ju igen som att han jiddrar lite fram och tillbaka, eller hur? Jag menar med sms:andet och det.

Det var intressant att pappan accepterade när du sa nej till honom, om att ha Elin idag. Visst är det tisdag, onsdag och torsdag em som är "hans" tider? Vad tänker du om det, Enya?

Det är bra att du fattat att du inte kan förlora Elin till honom i en vårdnadstvist. Det betyder att du ser klart att du fungerar bättre som förälder än han, vilket också är helt uppenbart för alla tänkande personer.

Varför du blir rädd? Ja, han har ju hotat dig, jiddrat kring Elin, hotat att inte lämna tillbaka Elin, och du har sett tecken på att Elin mår sämre hos honom. Inte konstigt att du blir orolig och kass i magen! Det är givetvis så att han riskerar mycket själv om han skulle ta sig för att behålla Elin och inte låta dig få henne tillbaka. Visst. Men på kort sikt skulle han ju i någon mening vinna. Jag vet inte exakt hur sådant går till, men jag antar att man inte kan få polisen att storma hans lägenhet redan efter en kvart i alla fall. Så det skulle ju bli en hemsk period av oro. Och Elin skulle inte må bra. Och inte du heller, och alltså inte heller dina söner.

Sen tror jag nog inte att han kommer att ta sig för något sådant. Hans talanger inom barnpassningens område tyder ju inte på att han vill eller kan ha Elin på egen hand särskilt länge i taget, och antagligen känner han sig väldigt bunden och pressad vid tanken på att vara ensam ansvarig. Tror och hoppas jag.

Jag har tänkt en del på det där med att han ska sköta sin kontakt med Elin i ditt hem. Jag tycker att det verkar vara fruktansvärt jobbigt för dig, och det verkar du ju tycka själv också.

Jag kommer inte ihåg exakt hur det gått med samtalen med fam.rätten och kursledarna (delvis samma personer, om jag inte minns fel?), men det är nog värt att prata om möjligheten för att du inte behöver lämna Elin till pappan. Kanske. Eller att prata om möjligheten för att en soc.person av något slag är med när Elin och pappan träffas kanske, och att detta då inte äger rum i ditt hem. Om han har en kontaktperson som ska lära honom att vara förälder med sig, behöver du ju inte oroa dig för att han kidnappar Elin och inte för att hon blir felaktigt omhändertagen? Det är frustrerande att inte klart veta vilka möjligheter som finns!

Jag tycker i alla fall inte att din oroskänsla vid kontakterna med pappan är konstig. Inte det minsta. Och jag tycker att du så långt som möjligt ska ta hänsyn till dig själv på den punkten. Du har det jobbigt nog ändå med tre små barn. Ständig oro ovanpå det är för mycket för vem som helst.

Tecken på att hon inte mår bra hos honom har du ju sett en del av. Att de inte är tydliga har ju också med hennes ålder att göra. Hon kan ju inte säga att hon tex har ont i magen där. Får hon rätt mat där nu? Och sömn på sätt som funkar för henne?

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Nu verkar det ju igen som att han jiddrar lite fram och tillbaka, eller hur? Jag menar med sms:andet och det.
Ja, lite så gör han väl tror jag. Minns itne om det var förra veckan elelr förra veckan igen som han ville ha henne övernatten för att han skulle påakalas hos sin mamma. Jag sa nej. Han blev nog sur men visade inte det SÅÅ tydligt. I går sa jag nej till att han skulle hämta henne tidigare, han blev sur, det märks på ordet tack han skickade till mig, men visade inget övrigt. Hon mår itne bra a att vara borta så länge så jag ha all rätt att säga nej till sånt.

Det var intressant att pappan accepterade när du sa nej till honom, om att ha Elin idag. Visst är det tisdag, onsdag och torsdag em som är "hans" tider? Vad tänker du om det, Enya?
Jag sa itne nej till att ha Elin utan till att ha henne redan kl 12 istället för kl 16, men han blev inte nämnvärt sur. Kanske för att han vet att jag har rätt? Troligtvis itne... Däremot vet han kanksne att jag har rätt enligt lagen att säga nej.

Det är bra att du fattat att du inte kan förlora Elin till honom i en vårdnadstvist. Det betyder att du ser klart att du fungerar bättre som förälder än han, vilket också är helt uppenbart för alla tänkande personer.
Bara det att inte kunna blanda hennes mat rätt tycker jag ligger till last för honom i en vårdnadstvist. Och det innebär ju att jag har ett litet övertag över honom...... Undrar om han har förstått det?

Varför du blir rädd? Ja, han har ju hotat dig, jiddrat kring Elin, hotat att inte lämna tillbaka Elin, och du har sett tecken på att Elin mår sämre hos honom. Inte konstigt att du blir orolig och kass i magen! Det är givetvis så att han riskerar mycket själv om han skulle ta sig för att behålla Elin och inte låta dig få henne tillbaka. Visst. Men på kort sikt skulle han ju i någon mening vinna. Jag vet inte exakt hur sådant går till, men jag antar att man inte kan få polisen att storma hans lägenhet redan efter en kvart i alla fall. Så det skulle ju bli en hemsk period av oro. Och Elin skulle inte må bra. Och inte du heller, och alltså inte heller dina söner.
Han gjorde mig väldigt orolig i går. Förra veckan var vi 5 minuter sen vid lämning en dag, alltid annars har vi varit på klockslaget så det var inget vanligt, tyvärr blev jag en halvtimme sen nästan när jag skulle hämta på torsdagen, så han stod och väntade med henne.... I dag när han lämnade körde strax efter 20 och var inte här förrän 20:45. Tiden är satt till kl 20. Jag var i upplösningstillstånd verkligen! Jag kom inte för mig att fråga varför han var sen, men i dag ska jag påpeka att om han vill ha Elin får han passa tiderna. Visst kan alla vara sena, det är jag själv ett levande exempel på, men vi stressar för att passa tiderna. Och i torsdags pratade jag ju med kursledarna så det var därför jag vara sen. En ren hämnd alltså.

Sen tror jag nog inte att han kommer att ta sig för något sådant. Hans talanger inom barnpassningens område tyder ju inte på att han vill eller kan ha Elin på egen hand särskilt länge i taget, och antagligen känner han sig väldigt bunden och pressad vid tanken på att vara ensam ansvarig. Tror och hoppas jag.
Han vågar nog itne göra nåt sånt, men han kan bli pressad till det, han är lättpåverkad. Han verkar känna att Elin är en belastning när han har henne, kan itne göra något, inte ens sätta ut en fodertunna i bilen innan han åker hem till mig.... Han säger ibland att det kunde han ju itne göra för han hade Elin. Men i går sa jag " tänk på mig, jag har tre barn som ska in i bilen och många gånger en barnvagn, det är väl inte så svårt?" Han bara skrattade. Förstår varför för det är itne så svårt att få ut tre barn i bilen + vagn och övriga prylar. Krävs kanske lite planering dock...

Jag har tänkt en del på det där med att han ska sköta sin kontakt med Elin i ditt hem. Jag tycker att det verkar vara fruktansvärt jobbigt för dig, och det verkar du ju tycka själv också.
Ja, det blir ett stressmoment till för mig, och så som min mage är så vette tusan om magen pallar det!

Jag kommer inte ihåg exakt hur det gått med samtalen med fam.rätten och kursledarna (delvis samma personer, om jag inte minns fel?), men det är nog värt att prata om möjligheten för att du inte behöver lämna Elin till pappan. Kanske. Eller att prata om möjligheten för att en soc.person av något slag är med när Elin och pappan träffas kanske, och att detta då inte äger rum i ditt hem. Om han har en kontaktperson som ska lära honom att vara förälder med sig, behöver du ju inte oroa dig för att han kidnappar Elin och inte för att hon blir felaktigt omhändertagen? Det är frustrerande att inte klart veta vilka möjligheter som finns!
Jag behöver inte lämna Elin till honom iom att hon faktiskt har visat tecken på att inte må bra av det, men då känner jag att det rör sig om 3 dagar i veckan och när han som nu har haft henne alla dagarna så verkar det ju gå bra. Detta är alltså tredje veckan i rad som han har henne alla dagarna! Det är positivt för Elin men jag tycker det är synd att han börjat sköta sig.... För att få en sån person ska det startas utredning, innan dess kan itne familjerätten göra annat än råda.
Men jag funderar lite på vad som händer om det blir en tvist, får då familjerätten intyga att jag pratat mycket med dem om Elin elelr får hon inte stödja någon då heller?

Jag tycker i alla fall inte att din oroskänsla vid kontakterna med pappan är konstig. Inte det minsta. Och jag tycker att du så långt som möjligt ska ta hänsyn till dig själv på den punkten. Du har det jobbigt nog ändå med tre små barn. Ständig oro ovanpå det är för mycket för vem som helst.
När Elin väl sitter i bilen på torsdagskvällarna och vi är på väg hem så känns det så skönt! Det är ju flera dagar till tisdag, dagar som jag itne alltid hör nåt ifrån honom.

Tecken på att hon inte mår bra hos honom har du ju sett en del av. Att de inte är tydliga har ju också med hennes ålder att göra. Hon kan ju inte säga att hon tex har ont i magen där. Får hon rätt mat där nu? Och sömn på sätt som funkar för henne?

Jag ger med blandad ersättning till honom. Inte ett ljud har han sagt om det....

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

I går sa jag nej till att han skulle hämta henne tidigare, han blev sur, det märks på ordet tack han skickade till mig, men visade inget övrigt. Hon mår itne bra a att vara borta så länge så jag ha all rätt att säga nej till sånt.

Jag sa itne nej till att ha Elin utan till att ha henne redan kl 12 istället för kl 16, men han blev inte nämnvärt sur. Kanske för att han vet att jag har rätt? Troligtvis itne... Däremot vet han kanksne att jag har rätt enligt lagen att säga nej.

På de här sakerna låter det ju som att han blivit lite spakare i relation till dig, helt klart.

Och sen kommer det utspel av det här slaget, där han tydligen måste ge igen mot dig på nytt:

I dag när han lämnade körde strax efter 20 och var inte här förrän 20:45. Tiden är satt till kl 20. Jag var i upplösningstillstånd verkligen! Jag kom inte för mig att fråga varför han var sen, men i dag ska jag påpeka att om han vill ha Elin får han passa tiderna.

Jag förstår verkligen att du var i upplösningstillstånd! Jag känner en egen ilning i magen när jag tänker mig in i situationen.

Det är ju intressant att han inte kan klara av något alls mer än Elin, när han har Elin, med tanke på hur mycket många andra föräldrar kan klara av samtidigt som en bebis. Du, till exempel. Men det hänger nog ihop med hans allmänt bristfälliga mognad. Det ÄR honom nog övermäktigt att tänka på så många saker på en gång, när det dessutom är känslor och ansvar inblandade.

Min sons pappa berättade en gång för mig, med upprörd röst, hur mycket han hade att tänka på. Det var barnmat och regnkläder och lite av varje. Som om det var nyheter för mig! Han såg lite träffad ut när jag sa det, men på något sätt var nog faktiskt allt sådant svårare för honom än för mig, och han verkade inte helt se just det som ett skäl att lära sig...

Det är ju bra att Elins pappa har henne mer regelbundet egentligen. Om han klarar av det. Kan du på något enda sätt tänka dig att han har kontakt regelbundet med henne hela hennes uppväxt, och att ni på något sätt kan stötta varandra i föräldraskapet, eller åtminstone inte må dåligt av varandra? Jag menar, skulle det kunna bli en någorlunda fredlig lösning, tror du?

Det har ju inte låtit så, och hittills handlar det ju om någon enstaka vecka som funkar hjälpligt, och sen om några dagar som är rena katastrofen - man vet ju inte alls vad man ska gissa om framtiden utifrån det.

På något sätt verkar det så himla onödigt att du ska behöva hålla på och tjafsa och stå ut med honom nu, och sen försvinner han ändå relativt snart - vilket fortfarande inte skulle förvåna mig det minsta. Synd att man inte kan få facit först, så man vet hur man ska göra.

Men det där med att han och Elin umgås hos dig, det tycker inte jag verkar bra, tror jag, om inte du kan få rejält stöd gentemot honom i så fall. Som det är, när han har hotat dig och det, så tycker jag att det är orimliga krav att ställa på dig.

Men jag funderar lite på vad som händer om det blir en tvist, får då familjerätten intyga att jag pratat mycket med dem om Elin elelr får hon inte stödja någon då heller?

Det vet inte jag heller. Men blir det en tvist, så vinner du den. Jag äter upp min ridhjälm annars. Alltså, det är inget tvivel på den punkten. Men även då kan han ju ha umgängesrätt, så du blir inte av med honom så "lätt" heller. Men du får makten över barnet.

När Elin väl sitter i bilen på torsdagskvällarna och vi är på väg hem så känns det så skönt! Det är ju flera dagar till tisdag, dagar som jag itne alltid hör nåt ifrån honom.

Åh, så tungt det låter när du skriver så. Kanske är det bra att du inte hör av honom, vad gäller jiddret mellan er. Men man kunde ju tänka sig att han undrade hur Elin har det och ringde om det. Svårt, på nåt sätt blir det ju fel hur han än gör på den punkten. Lämna dig ifred är det bra om han gör, intressera sig för Elin är det också bra om han gör...

Jag ger med blandad ersättning till honom. Inte ett ljud har han sagt om det....

Låter bra, då slipper du oroa dig för att hon blir felmatad och dålig i magen och orolig av det.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

På de här sakerna låter det ju som att han blivit lite spakare i relation till dig, helt klart.

Och sen kommer det utspel av det här slaget, där han tydligen måste ge igen mot dig på nytt:

Ja, just så är han. Det känns verkligen skitjobbigt att inte veta vart han står. En dag kan allt vara bra och så nästa händer något.

Jag förstår verkligen att du var i upplösningstillstånd! Jag känner en egen ilning i magen när jag tänker mig in i situationen.
Han gjorde om det i dag. Var 30 minuter sen nästan. I går lämnade vi 5 minuter sent ( det blev stressigt för mamma på jobbet, hon kör nämnligne ifrån sitt jobb för att hämta mig och Elin och köra och lämna Elin till honom och så kör vi till jobbet och jobbar tillsammans på det sista av hennes och så mitt. En liten nätt resa på tur och retur på 6 mil bara...) och i dag blev det tyvärr också 5 minuter sent. Vi stressar ändå på för att vara i tid.

Förresten, jag frågade ju visst i går varför han var sen! Då svarade han att Elin åt precis innan och bajsade också precis när de skulle köra.

Jag sa i från innan jag lämnade henne att jag blir stressad av att han itne är i tid så jag ville att han skulle lämna i tid. När han sedan kom nu i kväll sa jag att han var tvungen att lämna i tid för det här stressar mig, och om han itne lämnar i tid blir jag irriterad och det tror jag inte att han vill. Han hummade mest.... men han har alltså först fått en vänlig tillsägelse och sedan 4,5 timmar senare fått en lite tuffare tillsägelse, får se om det går in, annars får han hämta henne hos mig och så hämtar jag hos honom istället.

Det är ju intressant att han inte kan klara av något alls mer än Elin, när han har Elin, med tanke på hur mycket många andra föräldrar kan klara av samtidigt som en bebis. Du, till exempel. Men det hänger nog ihop med hans allmänt bristfälliga mognad. Det ÄR honom nog övermäktigt att tänka på så många saker på en gång, när det dessutom är känslor och ansvar inblandade.
Ja jag har tre barn, bor på landet och har tre hundar, att få allt att funka är ju en liten sport, men herregud, inget svåröverkomligt alls om man nu inte lider av hjärnbrist då!

Min sons pappa berättade en gång för mig, med upprörd röst, hur mycket han hade att tänka på. Det var barnmat och regnkläder och lite av varje. Som om det var nyheter för mig! Han såg lite träffad ut när jag sa det, men på något sätt var nog faktiskt allt sådant svårare för honom än för mig, och han verkade inte helt se just det som ett skäl att lära sig...
Konstigt att det är så, tycker ju att det är en självklarhet att man gör allt för att barnlivet ska funka på alal sätt.

Det är ju bra att Elins pappa har henne mer regelbundet egentligen. Om han klarar av det. Kan du på något enda sätt tänka dig att han har kontakt regelbundet med henne hela hennes uppväxt, och att ni på något sätt kan stötta varandra i föräldraskapet, eller åtminstone inte må dåligt av varandra? Jag menar, skulle det kunna bli en någorlunda fredlig lösning, tror du?
Ja om han kan hantera Elin och livet som pappa och göra allt bra, så varför skulel vi inte kunna vara fredliga mot varandra? Stöd kommer jag aldrig att få av honom, risken finns dock att det är han som är osäker och suger ut en massa styrka från mig Jag tror nog vi skulle klara av att ha det bra, om han lär sig vara vettig och förståndig. Skärper han itne sig utan håller på så här och värre så kommer inget att funka. Men som det är nu bränner han sina egna broar tyvärr. Fast rätt kul att han gör det, han lär upptäcka det... när det är för sent.

Det har ju inte låtit så, och hittills handlar det ju om någon enstaka vecka som funkar hjälpligt, och sen om några dagar som är rena katastrofen - man vet ju inte alls vad man ska gissa om framtiden utifrån det.
Nej, och DET är jobbigt! När jag äntligen tror att det funkar så händer nåt som gör att det inte funkar!

På något sätt verkar det så himla onödigt att du ska behöva hålla på och tjafsa och stå ut med honom nu, och sen försvinner han ändå relativt snart - vilket fortfarande inte skulle förvåna mig det minsta. Synd att man inte kan få facit först, så man vet hur man ska göra.
Visst hade det suttit fint med ett facit i en sån här relation? Det är så mycket lättare att göra rätt då. Som det är nu får jag väga både det ena och det andra mot varandra hela tiden och gissa mig till allt.

Men det där med att han och Elin umgås hos dig, det tycker inte jag verkar bra, tror jag, om inte du kan få rejält stöd gentemot honom i så fall. Som det är, när han har hotat dig och det, så tycker jag att det är orimliga krav att ställa på dig.
Det känns lite jobbigt eftersom min mage verkligen inte funkar när jag ska träffa honom. Och inte bara magen, hela kroppen reagerar starkt på det här, stress antagligen. Men jag har ingen aning om hur jag ska lösa det!


Det vet inte jag heller. Men blir det en tvist, så vinner du den. Jag äter upp min ridhjälm annars. Alltså, det är inget tvivel på den punkten. Men även då kan han ju ha umgängesrätt, så du blir inte av med honom så "lätt" heller. Men du får makten över barnet.

Jag tror itne heller du behöver käka din ridhjälm, bättre att du har den till nåt vettigt

Åh, så tungt det låter när du skriver så. Kanske är det bra att du inte hör av honom, vad gäller jiddret mellan er. Men man kunde ju tänka sig att han undrade hur Elin har det och ringde om det. Svårt, på nåt sätt blir det ju fel hur han än gör på den punkten. Lämna dig ifred är det bra om han gör, intressera sig för Elin är det också bra om han gör...

Om han började höra av sig ofta och fråga om Elin, om han skötte de gångerna han har Elin, om han förslog att träffa även andra dagar, så skulle han gärna få ringa mig.

Låter bra, då slipper du oroa dig för att hon blir felmatad och dålig i magen och orolig av det.

Japp, och av någon mystisk konstig märklig anledning så äter hon inte ens upp de två flaskorna jag gör till henne.... Nej hon äter bara 200 ml mat på den här tiden han har henne......

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Ja, just så är han. Det känns verkligen skitjobbigt att inte veta vart han står. En dag kan allt vara bra och så nästa händer något.

Jag tror att det beror på att han inte "står" på något särskilt ställe. Jag menar, du och jag och de flesta andra föräldar, vi står efter bästa förmåga där vi tror att det är bäst för våra barn att vi står. Men han, som vi har pratat om förut, ser ju världen olika olika dagar, beroende på hur han råkar känna sig. Och då kan han väl inte ha en stabil ståndpunkt, utan mer en ståndpunkt som gäller när solen skiner, en som gäller när han inte känner sig stressad, en som gäller när han inte är sur på dig osv osv. Tror jag.

får se om det går in, annars får han hämta henne hos mig och så hämtar jag hos honom istället.

Bra om du kan slippa oro på det viset. Få se bara om han är hemma vid din avtalade hämttid... Jag känner att det är skitviktigt att du slipper oro, eftersom du måste orka ta ansvar för tre barn!

Med större barn, som fattar lite mer av vad som händer, verkar det vara en vanlig erfarenhet att det är bra att man hämtar dem, snarare än lämnar. För då blir det barnet som går iväg, inte en förälder som går från det, som det ju blir om man lämnar dem till den andra föräldern. Kanske kvittar det för lilla Elin än så länge, men kanske är det ändå en bra rutin att sätta även av det skälet, för hennes skull. Det var min sons dagisfröken som förklarade detta för mig och sonens pappa, och jag tror stenhårt på det.

Egentligen tror jag, eftersom Elins pappa är så pass omogen, att det bästa är om du kan lära dig att låta bli att bry dig. Jag förstår att det inte är lätt, och du ska ju inte lära dig att låta bli att bry dig om hur Elin har det med och hos honom. Men för din egen del. Som det där med var han står. Jag tror inte att det går att tolka och analysera fram ett bra svar på den frågan, just för att han egentligen inte står någon bestämd stans, han har ingen bestämd och klar och genomtänkt konsekvent ståndpunkt alls när det gäller barn och familj och sådant. Tror jag. Han kanske tror det själv, men då är den nog ändå olika från dag till dag, och sådant verkar han ju inte helt fatta. Du vet, det där vi skrivit om att världen ser olika ut beroende på hur man känner sig just då.

Så länge han i stort sett har Elin som han ska, och det funkar hjälpligt - hon mår inte dåligt och fryser inte eller blir felmatad, så får det kanske gå så ett tag? Försök att inte så mycket leva i hans huvud och bringa reda där - skulle det vara möjligt för dig?

För det känns som om du nu lägger så mycket energi på att begripa något som liksom inte är helt begripligt.

Blir han taskig, hotar dig, strular med tider och att låta dig få tillbaka Elin osv, då får du ju ta i, och säkert är det bästa att direkt be fam.rätt el dyl om hjälp då. Men sköter han sig, så undrar jag om inte det bästa är att du skiter i honom så mycket som möjligt? Jag har fått intrycket att ni pratar mindre på msn nu, stämmer det?

Hur går det förresten med din föräldrakurs? Lyckas du komma iväg på den? Det lät som om den var/är jättebra, och skönt för dig att få prata om föräldraskap med andra engagerade föräldrar, när du nu är så pass ensam med dina tre. Jag känner en mycket rutinerad bvc-sköterska, och hon säger att en av de svåraste sakerna för många ensamma föräldrar är att inte ha någon att dela glädjen med. Kanske kan kursen avhjälpa det problemet lite för dig, tänker jag?

Jag tror inte heller du behöver käka din ridhjälm, bättre att du har den till nåt vettigt

Bra det, jag är hysteriskt rädd om min hjärna och använder ridhjälm precis varje gång jag rider, faktiskt.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag tror att det beror på att han inte "står" på något särskilt ställe. Jag menar, du och jag och de flesta andra föräldar, vi står efter bästa förmåga där vi tror att det är bäst för våra barn att vi står. Men han, som vi har pratat om förut, ser ju världen olika olika dagar, beroende på hur han råkar känna sig. Och då kan han väl inte ha en stabil ståndpunkt, utan mer en ståndpunkt som gäller när solen skiner, en som gäller när han inte känner sig stressad, en som gäller när han inte är sur på dig osv osv. Tror jag.
Det är svårt att kunna hänga med i hans svängar, att inte ta åt sig elelr bli sårad av honom. Vi eller rättare sagt JAG, pratade ut om lite av det här. Jag berättade att han påminner om någon som har as och så berättade jag några symptom och berättade lite om hur jag uppfattade honom. Han sa mest " vet inte", "kanske" och "ja". Kändes skönt att kunna ta upp en del med honom och kunna skälla lite. Jag var nämligen så arg på honom och jag var ärlig och berättad hur jag kände och varför. Jag kallade honom till o0ch med en stor skit utan att han blev arg! Jag försökte annars att inte vara elak och lyckades bra, förutom det där .


Bra om du kan slippa oro på det viset. Få se bara om han är hemma vid din avtalade hämttid... Jag känner att det är skitviktigt att du slipper oro, eftersom du måste orka ta ansvar för tre barn!
Ja så långt har jag ju inte tänkt.... tänk om han inte är hemma när jag ska hämta nej, vad gör jag då???

Med större barn, som fattar lite mer av vad som händer, verkar det vara en vanlig erfarenhet att det är bra att man hämtar dem, snarare än lämnar. För då blir det barnet som går iväg, inte en förälder som går från det, som det ju blir om man lämnar dem till den andra föräldern. Kanske kvittar det för lilla Elin än så länge, men kanske är det ändå en bra rutin att sätta även av det skälet, för hennes skull. Det var min sons dagisfröken som förklarade detta för mig och sonens pappa, och jag tror stenhårt på det.
Tack, det är väldigt vettigt argument för att jag ska sköta hämtning på kvällen!! Ännu en sak jag inte tänkt på alls faktiskt.

Egentligen tror jag, eftersom Elins pappa är så pass omogen, att det bästa är om du kan lära dig att låta bli att bry dig. Jag förstår att det inte är lätt, och du ska ju inte lära dig att låta bli att bry dig om hur Elin har det med och hos honom. Men för din egen del. Som det där med var han står. Jag tror inte att det går att tolka och analysera fram ett bra svar på den frågan, just för att han egentligen inte står någon bestämd stans, han har ingen bestämd och klar och genomtänkt konsekvent ståndpunkt alls när det gäller barn och familj och sådant. Tror jag. Han kanske tror det själv, men då är den nog ändå olika från dag till dag, och sådant verkar han ju inte helt fatta. Du vet, det där vi skrivit om att världen ser olika ut beroende på hur man känner sig just då.
Jag förstår vad du menar och kan hålla med dig. För min egen skull kanske jag skulle släppa honom mer. och itne grubbla så mycket på honom som jag gör. Det känns som om det är lite som ett sätt för mig att ha kontroll över situationen och honom....

Så länge han i stort sett har Elin som han ska, och det funkar hjälpligt - hon mår inte dåligt och fryser inte eller blir felmatad, så får det kanske gå så ett tag? Försök att inte så mycket leva i hans huvud och bringa reda där - skulle det vara möjligt för dig?
Jag tror jag är på väg dit faktiskt, det tar lite tid, men jag känner i alalfall att det rör sig åt rätt håll även här.

För det känns som om du nu lägger så mycket energi på att begripa något som liksom inte är helt begripligt.
Det är jobbigt när saker itne går att begripa, när saker inte har ett klart svar..... Jag gillar inte sånt alls.

Blir han taskig, hotar dig, strular med tider och att låta dig få tillbaka Elin osv, då får du ju ta i, och säkert är det bästa att direkt be fam.rätt el dyl om hjälp då. Men sköter han sig, så undrar jag om inte det bästa är att du skiter i honom så mycket som möjligt? Jag har fått intrycket att ni pratar mindre på msn nu, stämmer det?
Vi pratar inte så mycket på MSN nu nej. Senast var innan i dag då HAN skrev hej och frågade vad jag gjorde. Jag svarade med hej och att jag lagade mat och frågade vad han gjorde. sedan sa han att han bara satt vid datorn och det var allt. Kände att jag itne hade något att säga honom. Mer. Jag har tidigare velat få en bra relation till honom, men han har liksom varit lite snål med att prata på msn så jag har tappat lusten lite grann att prata med honom. Ska vi vara vänner är det HANS tur att bjuda till, jag gör det itne mer..... Men vi har inte pratat sednai onsdags då han lämnade Elin, och så i torsdags via sms då han frågade om jag skulle på kurs. Jag svarade att nej det skulle jag itne men vi tänkte ändå lämna Elin och så frågade jag om han inte ville ha henne då. Som svar fick jag att det spelar ju inte nån roll nu när det ju inte är någon kurs. Nähe....skulle han på fest eller??

Hur går det förresten med din föräldrakurs? Lyckas du komma iväg på den? Det lät som om den var/är jättebra, och skönt för dig att få prata om föräldraskap med andra engagerade föräldrar, när du nu är så pass ensam med dina tre. Jag känner en mycket rutinerad bvc-sköterska, och hon säger att en av de svåraste sakerna för många ensamma föräldrar är att inte ha någon att dela glädjen med. Kanske kan kursen avhjälpa det problemet lite för dig, tänker jag?

Jadå, jag och mamma har varit där alla gångerna! Den är bra, får många bra tips som jag liksom itne har tänkt på elelr så. Det känns ok! Och det är kul att träffa andra med problem med sina barn, även om jag är den enda där som inte har gubbe. Alla är dock impade över att min mamma är med! Och hon sköter sig bra hon med

Dela glädjen är lite svårt. Tänker ibland på nåt roligt banren gjort elelr sagt och vill berätta det för Elins pappa, men... Jag gör aldrig det. För fortfarande är det något som gör att jag känner lite irritation ot honom, en känsla av att vilja ge honom en riktig fet smäll mitt på käften..... Men på den här kursen berättar vi också om roliga saker så det är skönt att kunna ventilera det där. Och så har jag ju mina vänner på msn! De är ovärderliga för mig

Bra det, jag är hysteriskt rädd om min hjärna och använder ridhjälm precis varje gång jag rider, faktiskt.

Det är jättebra att du är det! Det betyder att du är vettig. Jag har sett så många strunta i sin hjälm så jag funderar på om de vill slippa sitt huvud?

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag tror att det delvis går åt rätt håll nu med Elin och Elins pappa. Visst glömde han mössan i dag och i går men han passade tiden både i går och i dag och han ger henne maten jag blandar och han har henne de dagar han ska i stort sett. Det var förra torsdagen han tyckte att det inte spelade någon roll om an hade henne, men i övrigt ser jag ett nytt mönster hos honom:
v 4 0 gånger, magsjuka
v 5 2 gånger, jobbade
v 6 1 gång, kunde itne ordna skjuts, var också sjuk
v 7 3 gånger
v 8 1 gång, hörde inte av sig och så var det dåligt väder
v 9 o gånger, magsjuk
v10 2 gånger, flyttade
v11 o gånger, magsjuk
V12 3 gånger
V13 3 gånger
V14 2 gånger, spelade ingen roll om han hade henne...

Det verkar som om han har slutat att skylla på att han är sjuk, sista gången han sa det var när jag sa att hon itne fick komma till honom pga hans sjukdom....

Mössan ser jag som ett problem då det är sol ute nu och jag är noga med att skydda hennes huvud mot sol, jag tvingar på pojkarna kepsar också fortfarande. Varför ta risker liksom??? Det kvittar om jag sätter på henne en mössa man knyter elelr om det är en man bara drar på så har han den i handen när han kommer med henne. Det är så varmt i bilen säger han, så han har jackan/overallen uppknäppt och mössa av så hon inte blir varm. Det är jättebra, men resonerar han likadant när han är ute och går med henne?

Både i går och i dag kom han faktiskt före utsatt tid, i går var jag itne ens hemma när han kom, så han tog min varning på allvar.

I dag mailade jag Elins farmor. Jag vet att hon vill ha vikt och längd när vi varit på bvc så det fick hon. Tillbaka skrev hon och frågade om Elins pappa inte fick ta med Elin till henne eller om det var han osm itne ville. Jag försökte ge en kropt förklaring men ändå ärlig; att han har henne så klort tid och att det itne hinns med på den tiden och att han itn får ha henne längre tid än det bestämda. Jag skrev också att jag gärna åker till henne med Elin och som svar fick jag att hon ville träffa Elin, och att jag ju kan ringa efter helgen så kan vi bestämma en dag jag kan komma. Visst åker jag gärna till henne och jag förstår att hon vill träffa Elin, men nästa gång hon vill träffa henne får hon lyfta på sin häck och komma hit. Men det gör hon nog.

Får se hur det blir nästa vecka!

I förrgår fick jag ett mms av Elins pappa. En bild som var ett hjärta med en text typ jag tänker på dig. I går fick jag samma hjärta av honom. Jag vill ju inte avvisa honom, men samtidigt förstår jag itne helt vad det är nu som han är ute efter. Visst vet jag att han älskar mig, det har han erkänt i ett svagt ögonblick , men hoppas han itne tror att det går att komma efter 4 månader och tro att jag tar tillbaka honom..... Fast å andra sidan föredrar jag nog att han tror det istället för att han gör så här för att fjäska in sig för att sedan driva igenom sin vilja om något som jag inte går med på...... I vilket fall som helst är jag itne så dum att jag går på det. Jag och barnen har det bra nu, och det vill jag inte få saboterat av någon karl som inte är torr bakom öronen ännu och itne har koll på sina känslor eller vad han vill elelr vad han borde göra och tänker osv.

 

[Ramona]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag och barnen har det bra nu, och det vill jag inte få saboterat av någon karl som inte är torr bakom öronen ännu och itne har koll på sina känslor eller vad han vill elelr vad han borde göra och tänker osv.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Heja dej!! Äntligen!!