Får jag skicka farmor till månen???

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag ansluter mig till ramonarunds kör: jaaaaaa, vad bra att du skriver så!:bump: :bump: :banana: :banana:

En annan sak: att den där karln håller på som han gör, strular med Elinumgänget, jiddrar och nu skickar smärre kärlekshälsningar och jag vet inte allt. Fram och tillbaka, "gulliga" saker och rena skiten, i en röra. Jag undrar om han inte helt enkelt är skräckslagen eller i alla fall orolig för att du ska sluta tänka på honom, att du ska sluta hålla på och försöka förstå honom och tolka honom, att han ska försvinna helt ur ditt medvetande.

Om du skulle, mot allt vett och mot all förmodan, bli svag tillbaka gentemot Elins pappa, så tror jag att han direkt skulle vända helt om och bli taskig och dryg och oengagerad i dig igen, en riktigt dålig pojkvän, helt enkelt.

Jag tror ju att du skulle må bättre ju mindre du tänkte på honom, men jag förstår att det inte är helt enkelt när han dels är så nyckfull, dels faktiskt är far till din lilla dotter. Du kan ju inte låtsas att han är en främling som råkat köra in på din avfartsväg, liksom.

Men det kan nog bli bra med Elins farmor. Hälsar ni på henne nu, så kan ju du nästa gång säga att hon är välkommen hem till dig på lite kaffe, om hon vill. Kanske?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Han tog nog min tillsägelse på allvar, det känns bra. Och i går pratade vi med varadra lite längre. ska jag vara ärlig så ville jag egentligen itne gå..... men mamma väntade. Jag både lämnar och hämtar torsdagar, och så skulle jag kolla på den hundmaten han säljer i sin butik. När vi pratade fick jag intrycket av att han är mycket ensam nu. Han har sagt tidigare att när han ska lämna Elin får han ibland ringa och fråga var den personen som skulle köra dem är. Han berättade, eller jag frågade, om inte han och den där kompisen som bor i samma hus som han, umgås mer och då sa han nej. Han berättade också att han skulle avveckla affären egentligen men så blev det itne. Jag förstod det som om han egentligen skulle avveckla affären helt och enbart hålla på med sin hobby- ödlor, men så har någon "övertalat" honom att har kvar allt. Han lät trött på allt. Hans vänner är även trötta på att köra honom oh Elin till mig.

Så jag tror du har rätt. Han är rädd att jag inte bryr mig och inte är intresserad av honom. Och mycket riktigt, när han har lekt färdigt med sina kompisar och är ensam så duger jag, men om hans kompisar nu kommer och vill leka igen så duger inte jag mer....... Så har det ju alltid varit.

Om jag mot förmodan skulle bli svag mot honom så har du också helt rätt, han skulel först vara snäll och omtänksam men sedan samma gamla vanliga pojkvän han var tidigare.

Jag frösöker att inte ha någon kontakt, just för det är lättare att slippa sina tankar och känslor, och tänka Vettigt. Men det känns lite konstigt att få gulliga sms, för hur ska jag tolka dem? Vad ska jag svara?

Jo jag ska ringa farmodern efter helgen så ska vi bestämma en dag vi ska dit och där ska jag förslå att hon kommer hit gången därpå.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Tolka de gulliga SMSen som att han gör ett sista desperat försök att få dig att komma tillbaka till honom, eller i alla fall inte vända honom ryggen.
IGNORERA DEM är mitt råd!
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Tolka de gulliga SMSen som att du har lyckats att ta kontrollen.
Och se till att behålla denna kontroll nu så blir ditt liv såååå mycket lättare.

Inte ge efter alls på något vis.

I övrigt så gläder det mig så oerhört mycket att se att den kloka, humoristiska och starka Enya har kommit fram och visar sig i inläggen och i livet.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Tolka de gulliga SMSen som att han gör ett sista desperat försök att få dig att komma tillbaka till honom, eller i alla fall inte vända honom ryggen.
IGNORERA DEM är mitt råd!

När jag fick hjärtat första gången så skrev jag bara ok och dagen efter när jag fick det igen så skrev jag " sover inte du?" Jag vet, helt hjärndött att skriva så då han ju uppenbarligen var vaken.... Men jag visste itne vad jag skulel skriva och ville inte ignorera. Jag har berättat flera gånger för honom att jag vill att vi är vänner, att vi ska kunna göra sker i hop, för barnens skull och för vår egen skull. Och är det itne att vara otrevlig att ignorera sms då? För tänk om han itne menar det som nån sorts kärleksförklaring? För visst var det ett hjärta och visst stod där att han tänker på mig, MEN på MSN till mina vänner har jag ju skickat ett hjärta :love:

Kanske ska jag vänta och se om det komemr fler tydliga sms och DÅ^fudnera på hur jag ska göra?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Kanske ska jag vänta och se om det komemr fler tydliga sms och DÅ^fudnera på hur jag ska göra?

Nej nej nej, lyssna nu på de gamla erfarna och beprövade tanterna Petruska och Inte_Ung (Ameo, jag är helt på din linje också, men vågar inte kalla dig gammal tant när jag inte har en aning om hur gammal du är): strunta i hans SMS hur gulliga de än blir.

Besvara dem inte ens! Tänk på hans gullighets-sms som ett troll på buke: och mata inte trollet!

Du ser ju själv att han vänder sig till dig när han känner sig ensam, känner han sig inte ensam vänder han sig bort igen. Det finns ingen anledning att tolka dessa sms som fina eller kärleksfulla, det ser du ju själv! Alltså behöver/bör du inte svara på dem. (Man kan, för enkelhetens skull, jämföra dem med när en mycket berusad person lägger armarna om en på krogen och säger att man är dens bästa polare någonsin - visst vet man då dagen därpå att det inte betydde något alls, det var bara lite känslosvall just då.)

Nu ska jag inte ta i mer, för du verkar ändå fatta samma saker som jag skriver.

Nu får du hjärtan av mig istället, så slipper du söka bekräftelse i den där karlns innehållslösa och ytliga och tillfälliga gullighet.

:love: :love: :love:
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Tolka de gulliga SMSen som att du har lyckats att ta kontrollen.
Och se till att behålla denna kontroll nu så blir ditt liv såååå mycket lättare.

Inte ge efter alls på något vis.

I övrigt så gläder det mig så oerhört mycket att se att den kloka, humoristiska och starka Enya har kommit fram och visar sig i inläggen och i livet.

Du behöver inte vara orolig att jag ska falla för honom igen!:) Jag har känslor kvar för honom, eller antar att det är känslor för den goda delen av honom eller nåt sånt. Men han har förverkat sin chans hos mig för massor av händelser sedan. Vi har fått ett tryggare liv och så ska det vara! Vänner- javisst, han kan vara både snäll och rolig så det skulle liksom funka bra, men inget annat.

Sedan fick jag en tanke en dag.... Det hos mig som han tydligen föll för, kan det inte vara min starka del av mig? Att bryta ner den delen, gör han verkligen det medvetet? Är det så att han "vill ha " lite styrka?

I övrigt så känns det bra att ha kontroll....:devil: :angel:

I går när vi pratade, så där lite förtroligt eller hur jag ska säga, så sa jag varför jag skickar med mat till honom. Att det är för att han ska slippa läsa och missförstå en text så att Elin drabbas, för det är ju lättare så här. Han hummade mest, men var tvungen att komma med att ersättningen ibland är tjockare än vad den ska vara. Men nej, så är det så klart inte utan jag blandar 200ml och 4 matskedar så blir det alldeles rätt. Och det sa jag med, och la till att Elin fortfarande är mitt tredje flaskuppfödda barn..... och OM maten upplevs som lite tjockare så kan det ev. bero på att den har stått i kylen någon timme innan han får den. Så jag gav honom rådet att skaka den ordentligt.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Nej nej nej, lyssna nu på de gamla erfarna och beprövade tanterna Petruska och Inte_Ung (Ameo, jag är helt på din linje också, men vågar inte kalla dig gammal tant när jag inte har en aning om hur gammal du är): strunta i hans SMS hur gulliga de än blir.

Besvara dem inte ens! Tänk på hans gullighets-sms som ett troll på buke: och mata inte trollet!

Du ser ju själv att han vänder sig till dig när han känner sig ensam, känner han sig inte ensam vänder han sig bort igen. Det finns ingen anledning att tolka dessa sms som fina eller kärleksfulla, det ser du ju själv! Alltså behöver/bör du inte svara på dem. (Man kan, för enkelhetens skull, jämföra dem med när en mycket berusad person lägger armarna om en på krogen och säger att man är dens bästa polare någonsin - visst vet man då dagen därpå att det inte betydde något alls, det var bara lite känslosvall just då.)

Nu ska jag inte ta i mer, för du verkar ändå fatta samma saker som jag skriver.

Nu får du hjärtan av mig istället, så slipper du söka bekräftelse i den där karlns innehållslösa och ytliga och tillfälliga gullighet.

:love: :love: :love:

Okeeej då! Jag ska lyssna på Bukes Tanter ( och alal dem med samma åsikt som inte är tantfyllda... fast vid vilken ålder är det? Min?)!!

Jag får lite av en känsla från hono0m " man saknar inte kon förrän båset är tomt" och det var ju inte det HÄR han "planerat" utan han verkar ha trott i sitt stilla sinne att han kunde göra som han ville, hota med att det är slut och får mig att gråta och inte vilja det. Minns en gång i telefon när han skrattade åt mig när jag grät.... och på mötet med familjerätten för flera månader sen sa han ju att det aldrig blir vi igen- reaktionen när jag sa att jag inte ville ha honom eftersom han var så elak var ju som att han blev förvånad över att jag inte sa det han förväntade sig. När jag sen samma kväll fick höra den där lögnen om att det var minssann en 18 årig tjej som varit i hans butik hela dagarna i tre månader ( men stuckit när jag kom) och han hade ätit middag med henne och de skulle bli ett par, så kallade jag honom för otrogen och så gjorde jag slut för DET vågade ju inte han göra.... Ungefär då dog hans liv tydligen för därefter har han sagt att hans liv är dött osv. Det var slut redan tidigare i mina ögon, frågan är om det itne tog slut i samma stund Elin föddes:confused:

Det är synd om honom! Han hade planerat att ha kvar mig som en dörrmatta som nån så bra skrev, men så kommer jag och inte vill vara dörrmatta!:p Stackare!:devil:

Jag förstår precis hur du menar och håller till viss del med dig. Skillnaden är att jag tror de är ärliga, han har känslor kvar och vill visa det. Hans mål är nog inte att få makten igen utan han är kär, att han sedan är kass på förhållanden och att han inte kan ha ett förhållande utan att tycka om den dagen och tycka illa om nästa när nåt roligt lockar, det är väl så han funkar. Men han kan ju känna kärlek. Att han sedan tar makten i ett förhållandet, är det verkligen något han gör medvetet?

Nej jag skulle ju sluta fundera!
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det rätta är nog att göra just så.
Behandla honom som det barn han är.
Och barn vet du ju hur man hanterar så det borde vara lätt för dig.

Jag undrar om du inte är en Modersfigur för honom.
Så det är just när du är stark och Mamma-aktig som han är svag för.
Men samtidigt så hamnar han i tonåringens frigörelseprocess mot dig.
Och så sabbar han allting.

Du är inte hans mamma, så den processen skall inte du ta.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Skitbra tolkning!

Förresten, tack för dina hjärtan! :love:

Inte-Ungs tolkning beskriver också lite hur jag uppfattar sms:en till viss del. Eller hela situationen just nu. Bara det att han "löd" min andra tillsägelse om att komma i tid... och nu kommer 10 minuter innan utsatt tid.....:D

Jag berättade det för kursledarna i går och de skrattade gott för jag gjorde ju lite som de har lärt ut under några veckor. Först sa jag till honom att jag vill att han kommer i tid, för att jag blir stressad annars. Nästa gång han inte kom i tid ( samma kväll som jag sa ifrån faktiskt) så sa jag att han var tvungen att komma i tid, annars blir jag irriterad och det tror jag itne han ville, de trodde att just det där om att "annars blir jag irriterad" var det som fick honom att skärpa sig. Så det funkar visst på män också :devil:
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det rätta är nog att göra just så.
Behandla honom som det barn han är.
Och barn vet du ju hur man hanterar så det borde vara lätt för dig.

Jag undrar om du inte är en Modersfigur för honom.
Så det är just när du är stark och Mamma-aktig som han är svag för.
Men samtidigt så hamnar han i tonåringens frigörelseprocess mot dig.
Och så sabbar han allting.

Du är inte hans mamma, så den processen skall inte du ta.

Ja det är just så jag menar! Dina ord på det är mycket bättre än mina, men det är exakt så jag menar! Och jag antar att det har med att göra att han faktiskt inte var önskad av hans mamma, att hon föredrar sina döttrar framfrö sönerna och faktiskt har gjort skillnad dem emellan hela livet osv.

Jag vill inte vara hans mamma, jag har barn så det räcker. Vem vet om jag får fler barn i framtiden, men då ska de vara mina egna och inte en som är halvvuxen- vuxen.....
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag berättade det för kursledarna i går och de skrattade gott för jag gjorde ju lite som de har lärt ut under några veckor. Först sa jag till honom att jag vill att han kommer i tid, för att jag blir stressad annars. Nästa gång han inte kom i tid ( samma kväll som jag sa ifrån faktiskt) så sa jag att han var tvungen att komma i tid, annars blir jag irriterad och det tror jag itne han ville, de trodde att just det där om att "annars blir jag irriterad" var det som fick honom att skärpa sig. Så det funkar visst på män också :devil:

Precis! Jag tror att jag har nämnt i den här tråden för länge sen att jag känner en kvinna som gått en sådan kurs som du går, och hon har med gott resultat använt samma metoder på män som hon uppfattar som omogna (antagligen funkar det även på omogna kvinnor), till exempel på manliga chefer som är orimligt egocentriska och ställer orimliga krav.

I de situationer där vi är små, inkompetenta, omogna, okapabla eller liknande av någon anledning, så är vi ju ganska lika barn, även vi vuxna, och uppenbarligen Elins pappa i den situation du så väl beskriver. Sen är ju målet att man ska vara sådan så sällan som möjligt när man är vuxen.

Vet du vad jag tror? Jag tror att man blir en gammal beprövad tant som IU och jag när man inte längre faller det minsta lilla för smicker, kärlekssms, blomkvastar och gullighet, men däremot blir till sig i trasorna när partnern diskar på eget initiativ och utan att vara sur, orkar med barnen och tänker ut i förväg om det finns mat hemma till frukosten imorgon och rena kläder till barnen, och om det inte gör det så ser han till att fixa det, han släpper det inte bara till kvinnan/mamman. Sådant tycker gamla tanter är attraktivt, oavsett ålder i år räknat, tror jag. Eller vad säger du, Inte_Ung?

Får man de sakerna jag räknade upp och annat likartat, då är ett litet rart meddelande på mobilen en trevlig krydda i vardagen, men inte fan är det något att bygga förhållandet på.

Förresten är det intressant att det är så farligt för honom om du blir "irriterad"! Man anar en irritation av sällan skådat slag, nästan lite besläktat med djup vrede, faktiskt!

När min unge var liten och dummade sig, så sa jag "Ska vi ha det trevligt eller otrevligt?" ibland. Det funkade förvånansvärt bra, så det kan du ju testa på barnafadern om du vill.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Ja en höjdare var när jag skulle börja min bussutbildning och det stod en termos med varmt kaffe med min kopp framför i köket.
Och min bil hade fått olja och vatten inför resan.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Precis! Jag tror att jag har nämnt i den här tråden för länge sen att jag känner en kvinna som gått en sådan kurs som du går, och hon har med gott resultat använt samma metoder på män som hon uppfattar som omogna (antagligen funkar det även på omogna kvinnor), till exempel på manliga chefer som är orimligt egocentriska och ställer orimliga krav.
Det minns jag! Det är ju rätt bra egentligen, ska tänka på det om jag stöter på andra sånna män.....

I de situationer där vi är små, inkompetenta, omogna, okapabla eller liknande av någon anledning, så är vi ju ganska lika barn, även vi vuxna, och uppenbarligen Elins pappa i den situation du så väl beskriver. Sen är ju målet att man ska vara sådan så sällan som möjligt när man är vuxen.
Det händer väl alla och envar ibland, men precis som du säger så är det ju något man ska undvika lite grann, tycker jag. Tänk att han är sån för det mesta.

Vet du vad jag tror? Jag tror att man blir en gammal beprövad tant som IU och jag när man inte längre faller det minsta lilla för smicker, kärlekssms, blomkvastar och gullighet, men däremot blir till sig i trasorna när partnern diskar på eget initiativ och utan att vara sur, orkar med barnen och tänker ut i förväg om det finns mat hemma till frukosten imorgon och rena kläder till barnen, och om det inte gör det så ser han till att fixa det, han släpper det inte bara till kvinnan/mamman. Sådant tycker gamla tanter är attraktivt, oavsett ålder i år räknat, tror jag. Eller vad säger du, Inte_Ung?
Jag är inte den som faller för sånt egentligen, nu är jag mest misstänksam mot honom och funderar på om han skrattar åt mig i bakgrunden här. Jag tar inte det på helt allvar då jag vet att hans lekkompisar inte har tid med honom just nu, och leka ensam är ju inte kul så nu är han så SNÄLL och bjuder in mig i leken! Men när han kompisar har fått nog att leka på sitt håll och tycker att han är intressant igen, så kommer jag att slängas bort igen och antagligen smutskastad som vanligt. Nej, jag tror inte att det lockar mig så mycket faktiskt.
Igår hittade jag på en nödlögn.... sa att stollan skulel komma till mig. Han frågade nämligen vad jag skulle göra i dag, för han hade tänkt åka till Malmö med mig. Jag frågade vad vi skulel göra där en söndag och förväntade mig att få höra att vi skulel till hans mamma men, han sa att vi kunde ju gå i affärer, han vet att jag gillar att gå i Malmö:D Men jag orkade liksom inte med honom i går. Jag fick min mens i går och humöret blev därefter om man säger så, så han ska vara glad att jag inte var rent otrevlig mot honom på msn:angel: Sedan tyckte han att det var synd att det var så långt mellan oss för han ville ju komma och hälsa på. Tur att det är så långt säger jag..... Han får gärna komma men just i går orkade jag inte med honom.

I övrigt tycke jag att just sånt som du och I_U tagit upp är sånna saker som passar bäst in på sånt jag tycker är romnatiskt. Det andra är som du säger inga byggstenar!


Får man de sakerna jag räknade upp och annat likartat, då är ett litet rart meddelande på mobilen en trevlig krydda i vardagen, men inte fan är det något att bygga förhållandet på.

Förresten är det intressant att det är så farligt för honom om du blir "irriterad"! Man anar en irritation av sällan skådat slag, nästan lite besläktat med djup vrede, faktiskt!
Jag tror han förstod det so mskulel vara underförstått där.... Att om han inte kommer i tid så kommer jag att göra nåt som drabbar honom om Elin tex dra in umgänget så han får komma hem till mig istället för att ha henne.

När min unge var liten och dummade sig, så sa jag "Ska vi ha det trevligt eller otrevligt?" ibland. Det funkade förvånansvärt bra, så det kan du ju testa på barnafadern om du vill.

Ja det kan jag göra, men jag tror hans svar skulel vara nåt otrevligt tillbaka....
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Vet du vad jag tror? Jag tror att man blir en gammal beprövad tant som IU och jag när man inte längre faller det minsta lilla för smicker, kärlekssms, blomkvastar och gullighet, men däremot blir till sig i trasorna när partnern diskar på eget initiativ och utan att vara sur, orkar med barnen och tänker ut i förväg om det finns mat hemma till frukosten imorgon och rena kläder till barnen, och om det inte gör det så ser han till att fixa det, han släpper det inte bara till kvinnan/mamman. Sådant tycker gamla tanter är attraktivt, oavsett ålder i år räknat, tror jag. Eller vad säger du, Inte_Ung?

Det finns fler gamla tanter som tycker det är attraktivt. Tja, rättare sagt, det är en förutsättning för ett gemensamt liv. Att en blomkvast kommer vart tionde år är ju... intressant och ser trevligt ut på något bord. Men ett nylagt golv i sonen rum får mig att joddla och slå frivolter.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det finns fler gamla tanter som tycker det är attraktivt. Tja, rättare sagt, det är en förutsättning för ett gemensamt liv. Att en blomkvast kommer vart tionde år är ju... intressant och ser trevligt ut på något bord. Men ett nylagt golv i sonen rum får mig att joddla och slå frivolter.

Måste man vara gammal för att tycka det är attraktivt:angel:

Elins pappa var lite sån när vi träffades, fixade min ved och var hjälpsam utan att jag ens bad om det. Kom hem till mig och fixade lunch till mig och barnen utan att jag bett om det. Sånna saker. Men det slutade han med mer och mer... Synd för det var väldigt trevligt att bli uppvaktad på det viset. Blommor fick jag också men inte så ofta och under det året vi var i hop så blev det väl 4 buketter kanske. Jag är en person som ofta ger blommot men det var tråkigt att till slut bara vara den som ger och den som inget får, på något vis alls.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Elins pappa var lite sån när vi träffades, fixade min ved och var hjälpsam utan att jag ens bad om det. Kom hem till mig och fixade lunch till mig och barnen utan att jag bett om det. Sånna saker. Men det slutade han med mer och mer... Synd för det var väldigt trevligt att bli uppvaktad på det viset.

Ja, det är trevligt att bli uppvaktad på det viset, och ännu trevligare att leva på det viset. J_D och hennes karl har varit ihop sen Hedenhös ungefär, så hon vet.

Jag har en grumlig tanke i bakhuvudet, som jag släpper nu, så kanske andra kan fylla på. Ditt längre svar till mig lite högre upp, det är sådant att jag bara tänkte: JAAA, Enya kommer att få ett så bra liv!!

Och sen tänkte jag: Jag tror att de flesta - särskilt i längden - föredrar uppvaktning/liv/förhållanden av karaktären: en välfylld termos redo när man behöver den, eller ett golv lagt utan gnäll. Ändå finns det hur många tjejer och kvinnor som helst som inte alls har det stödet och den uppbackningen av sina män. Det finns till och med statistik som visar att gifta män mår bättre och lever längre än manliga singlar, medan gifta kvinnor statistiskt lever kortare tid och mår sämre än kvinnliga singlar. Det tyder ju på att väldigt många kvinnor ger mer än männen i förhållandena, och att kvinnor slits mer av förhållandena, tycker jag. Statistiskt sett, alltså.

Och då tänker jag: är det ett behov av bekräftelse som gör att man (kvinnor) faller så lätt för de där komplimangerna och liknande? Jag var inne på den tanken när jag gav dig hjärtan också. Jag funderar på vad man kan göra för att göra sig immun mot vissa sorters ytlig och tillfällig uppvaktning? Kan man lära sig att se skillnad på de män som lägger ner ett jäkla krut i början av förhållandet, och de som är beredda att ge hela tiden, i många år?

Är det någon som förstår vad jag funderar på och har lite mer att säga? Och klargöra mitt flummande?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 110
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 401
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 020
Katthälsa Hej, I förra veckan hittade vi vår fina hankatt Sigge påkörd i skogen. Då hade han legat och tryckt i 6 dagar. Vi åkte direkt till...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 116

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Ridskoleryttare
  • 07:or del 23
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp