Familjerätten

[TinyWiny]

Sv: Familjerätten

Det kanske finns mer bakom än du känner till, det är nog inte så enkelt att bara "kräva" såna saker...

Tja, efter att ha varit hennes privata "psykolog" i ganska många år så tror jag tyvärr att jag vet tillräckligt. Hon var duktig på att övertyga, till och med så att hon nästan övertygade mej som brukar vara väldigt skeptisk. Till slut såg jag iallafall igenom hennes lögner tack och lov.

 

[TinyWiny]

Sv: Familjerätten

Låter inte bättre du...

Pappan-Duktig
Mamman-Ivägen.

Precis tio små

 

[Mynta2]

Sv: Familjerätten

Tänker lite samma där, kan man verkligen få sådant bara för att man vill bråka/jävlas?

Trodde såna beslut var tvungna att grundas på något mer än bara en förälders vilja att bråka med den andra.

Ja, ibland kan man få det...bara genom att bråka

 

[Lupin]

Sv: Familjerätten

Låter inte bättre du...

Pappan-Duktig
Mamman-Ivägen.

Känner igen det där. Skulle kunna berätta rent horribla saker från våra tre samarbetssamtal + 1 ytterligare för att sammanfatta hur det gått och skriva umgängesavtal. Exet lyckades dupera familjerättssekreteraren, via telefonsamtal misstänker jag, att tro att han kämpade för att få umgås med våra barn....när det var precis tvärtom. FR-snubben blev ganska paff när han fick veta att exet dragit ner på umgänget mer och mer och t.o.m. vägrar att träffa dem över huvud taget utöver det vi bestämt = dvs det han bestämt. FR-snubben varken ifrågasatte eller sa ifrån när exet skrek om att jag var psykiskt sjuk och att han krävde nån slags friskhetsintyg på mig och inte heller nu senast när exet vägrade uppge var han faktiskt bor eller hur barnen bor eller var de är när han har umgänge med dem. FR-snubben låtsades som det regnade och tyckte att exet kunde berätta var han egentligen bor "sen nån gång" och sa inget när exet ansåg att jag inte hade med saken att göra. Jag som trodde att man var skyldig att uppge sånt till varandra när man har gemensam vårdnad?

FR-snubben tyckte det var utmärkt att exet trots allt gick med på umgänge med barnen varannan helg lördag morgon - söndag kväll, barnen är födda i april 06 och maj 09. Å andra sidan är det väl inte mycket lönt att ifrågasätta varför en pappa inte vill umgås med sina barn, man kan ju ändå inte tvinga någon. Och till mig säger han jämt att jag måste lägga det som hänt bakom mig och blicka framåt och ta nya tag, oavsett om det gäller något som hände igår - tex nya hot från exet. Jag ska alltid ha överseende och förlåta och ge exet ständigt nya chanser och inte se ett sammanhang i det som hänt och dessutom fortfarande händer.

 

[Lupin]

Sv: Familjerätten

kl

Många pappor som aldrig tidigare brytt sig om sina barn ex. inte tagit ut pappaledigheter osv de är benägna att strida och bråka hur långt som helst.

Oftast handlar det ju om problemfyllda relationer och skilsmässor där dessa pappor sedan bråkar om barnen fast det egentligen handlar om att de vill bråka med kvinnan och utöva kontroll på henne. Att manipulera är ju vardagsmat för dem.

Klockrent.

 

[Mynta2]

Sv: Familjerätten

kl

Många pappor som aldrig tidigare brytt sig om sina barn ex. inte tagit ut pappaledigheter osv de är benägna att strida och bråka hur långt som helst.

Oftast handlar det ju om problemfyllda relationer och skilsmässor där dessa pappor sedan bråkar om barnen fast det egentligen handlar om att de vill bråka med kvinnan och utöva kontroll på henne. Att manipulera är ju vardagsmat för dem.
Man kan bara hoppas att familjerätten som egentligen bara består av vanliga människor kan skilja på vilka som är vilka. För många barn blir ju oändligt lidande när "dåliga" pappor drar nytta av dagens samhälles inställning till att pappor är lika kapabla som mammor.

Fast jag kan inte förstå vad pappaledigheten ska inskränka på umgänget vid en separation ? Ska barnet straffas för att pappan inte tagit ut föräldraledighet menar du ?

 

[No1]

Sv: Familjerätten

Min - högst ovetenskapliga! - uppfattning är att familjerättsfrågor är ett av dom få områden i vårt samhälle där män inte per automatik är överordnade kvinnor, och att detta gör att att så många pappor skriker ut hur kränkta och orättvist behandlade dom blivit.
Män är helt enkelt så vana vid/bortskämda med att alltid räknas som viktigare än kvinnor, att dom inte riktigt klarar av att bli objektivt bedömda, dvs helt och hållet ur"barnets bästa"-perspektiv.

Jag anser att det är fascinerande att inte män skriker högre än vad de faktiskt gör med tanke på hur de redan i sin föräldraroll blir vansinnigt drillade och överkörda av både sin partner, svärmor och ibland även sin egen mor.

Jag häpnar nästan dagligen över hur många kvinnor som skaffar barn med män de bevisligen och uppenbarligen inte ser som kapabla att ta hand om avkomman.

 

[Lupin]

Sv: Familjerätten

Jag häpnar nästan dagligen över hur många kvinnor som skaffar barn med män de bevisligen och uppenbarligen inte ser som kapabla att ta hand om avkomman.

För att han inte visar vad han går för förrän efter att barnet är fött? Före och under graviditeten har han kanske påstått att jämlikhet och dela på föräldraledigheten är en självklarhet, men efter är det tvärtom? Hur kan man veta hur någon är som förälder innan de fått barn, på riktigt?

 

[No1]

Sv: Familjerätten

Det här tycker jag är en väldigt intressant fråga. Hur mycket lotteri ska det få lov att vara?

Fortbildning.
Sedan undrar jag hur mycket fokus som ligger på genusproblematik när det gäller ex socionomprogrammet.


Har haft med familjerätten att göra och jag anser att "barnens rätt till bägge föräldrar" är alldeles för in absurdum, nära total galenskap.

 

[No1]

Sv: Familjerätten

För att han inte visar vad han går för förrän efter att barnet är fött? Före och under graviditeten har han kanske påstått att jämlikhet och dela på föräldraledigheten är en självklarhet, men efter är det tvärtom? Hur kan man veta hur någon är som förälder innan de fått barn, på riktigt?

Jag brukar hävda att man innerst inne vet.
De allra flesta gånger hör jag samma klagan efter barn som innan bara det att de oönskade sidorna blir så mycket mer kännbara när belastningen ökar.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag tänkt "hur fan kan hon skaffa barn med den där - hur ska det gå?!"
Men det verkar som att driften att skaffa barn puttar in alarmsignalerna bland de rosa molnen.

De kvinnor som lever med underbara jämställda män vilka sedan blir Mr Hyde när barnet kommer - bedömer jag som extremt få jämfört med den stora masssan det faktiskt handlar om.

 

[mino]

Sv: Familjerätten

Konstigt att det lyckas bli kvinnors fel att de inte tar för sig på arbetsmarknaden och även kvinnors fel att män inte tar för sig i det privata.

Ang TS fråga så är mitt intryck av de kompisar jag har som jobbar i socialtjänsten att de ser så oerhört mycket skit, och framför allt en hel del skit som tyvärr inte räcker enligt lagar och regler för att agera på. En gissning från min sida är att det lidande som kan orsakas av en skilsmässa i en 'normal' familj bedöms som så pass litet i jämförelse med annat de ser att det lilla lidandet får man räkna med att stå ut med. En slarvig förälder är inte alls lika illa som en grav alkoholist eller en med mentala problem som bor i en barack i skogen. Ur det perspektivet kan jag ha viss förståelse för att socialtjänsten med sina begränsade resurser satsar på "good enough" och lämnar sådana mindre ärenden bakom sig.

 

[mino]

Sv: Familjerätten

För mig finns det ett självklart samband mellan våra könsroller och hur vi agerar som föräldrar. Det är väldigt intressant att folk som i ena tråden hyllar olikheter mellan könen och i nästa beklagar sig över usla fäder inte gör den kopplingen.

 

[Calazirya]

Sv: Familjerätten

För mig finns det ett självklart samband mellan våra könsroller och hur vi agerar som föräldrar. Det är väldigt intressant att folk som i ena tråden hyllar olikheter mellan könen och i nästa beklagar sig över usla fäder inte gör den kopplingen.

Vet du, jag tänkte precis samma sak när jag läste tråden i morse...

Det känns verkligen som man får svaret serverat på ett silverfat angående det du ovan beskriver.

 

[No1]

Sv: Familjerätten

Konstigt att det lyckas bli kvinnors fel att de inte tar för sig på arbetsmarknaden och även kvinnors fel att män inte tar för sig i det privata.
.

Nja, men den individ som väljer fel partner lär inte kunna lasta någon annan än sig själv.

Även om bilar ska stanna vid övergångsställe så knatar jag bara inte över, jag tittar mig först omkring och är jag osäker på bilen som kommer så väntar jag till jag är säker eller låter bilen passera.
Även om jag har rätt att klä mig som en prostituerad och ringla hemåt fullständigt på lyset - så gör jag inte det av ren självbevarelsedrift.
Vill man leva sitt liv enligt plan så lär man få anstränga sig för att styra upp det.

Jag valde att leva med en rutten man i åtta år.
Om jag hade skaffat barn med honom så hade jag varit dum i huvudet.
Nu har han ny kvinna och barn - hon gör allt, givetvis.
Hon skaffade barn med honom, helt obegripligt, men hon överlever eftersom hon är betydligt mer konservativ än vad jag är. Det bråkas en del men det är det tydligen värt.

Om jag vill tävla i dressyr så väljer jag att köpa en dressyrhäst, inte en gris som jag hoppas ska kunna utvecklas till en dressyrhäst när den inser vad som förväntas.
Om jag vill bilda familj så väljer jag en man som redan från början är ett solklart ämne som både partner och pappa. OM han sedan skulle förändras så har jag iaf gjort ALLT jag kunnat för att öka mina/våra chanser.

Vill man uppleva barn och familjedrömmen - har man en tydlig bild över hur man vill att det ska vara och hur det inte ska vara så lär man få ta sitt ansvar och styra upp det.
Vissa män(niskor) är inte lämpliga som vare sig förälder eller partners och det är en insikt som många av dem saknar.

 

[No1]

Sv: Familjerätten

För mig finns det ett självklart samband mellan våra könsroller och hur vi agerar som föräldrar. Det är väldigt intressant att folk som i ena tråden hyllar olikheter mellan könen och i nästa beklagar sig över usla fäder inte gör den kopplingen.

Ja men det är ju självklart!
Logik!

 

[Kosmostanten]

Sv: Familjerätten

Jag häpnar nästan dagligen över hur många kvinnor som skaffar barn med män de bevisligen och uppenbarligen inte ser som kapabla att ta hand om avkomman.

Och jag häpnar över hur många som tycker det är självklart att skuldbelägga kvinnor för precis allting - damned if you do, damned if you don't.
Om en mamma beter sig illa, är hon en dålig mamma. Om en pappa beter sig illa så är även det mammans fel, för då skulle hon minsann låtit bli att skaffa barn med honom.
Har inte pappor/män ett eget ansvar?

Om en kvinna nu, medvetet eller omedvetet, HAR skaffat barn med ett 'olämpligt pappamaterial', en man som visar sig vara en bitterpitt, rättshaverist och galning med allt annat än barnens bästa i fokus, då är det väl himla bra om det finns en oberoende instans (familjerätten) som kan styra upp det hela, för barnens skull...för inte kan du väl mena att barnen ska behöva lida för att mamman 'minsann ska stå sitt kast'?

 

[No1]

Sv: Familjerätten

Och jag häpnar över hur många som tycker det är självklart att skuldbelägga kvinnor för precis allting - damned if you do, damned if you don't.
Om en mamma beter sig illa, är hon en dålig mamma. Om en pappa beter sig illa så är även det mammans fel, för då skulle hon minsann låtit bli att skaffa barn med honom.
Har inte pappor/män ett eget ansvar?

Självklart att skuldbelägga kvinnor?
Detta är för mig inte en genusfråga utan en fråga om att tänka lite och ta ansvar för sig själv, sitt liv, sin situation, sin framtid.
Det är EXAKT samma sak för män som träffar idiotkvinnor samt skaffar barn med idiotkvinnor.

Om man skaffar barn med en person som man inte redan från början har en friktionsfri relation med, en person som tydligt visar sig vara en bra partner och verkar vara av gott pappamaterial - en god förebild - så vad tusan förväntar man sig?
Samma sak om man skaffar barn med en person man knappt känt i ett år - vad förväntar man sig? Man lär ju inse att det är rysk roulette och får vackert ta resultatet som det kommer.


Jag ser noll mening i att tjafsa om att plågoanden har eget ansvar när skadan redan är skedd dvs det finns redan barn i bilden som drabbas.
Jag riktar hellre in mig på att uppmuntra män OCH kvinnor att tänka till innan de sätter barn till världen.
Det är så mycket enklare eftersom du ALDRIG kan ändra på någon annan oavsett hur mycket du anser att hen behöver ändra på sig.

 

[mino]

Sv: Familjerätten

Men ÄR det så här, eller är det bara den känsla du får när du läser på nätet? För mitt intryck av min bekantskapskrets med idel bussiga män och långt ifrån de ruttna ägg som man ser beskrivet här så nog 17 blev alla deras kvinnor i viss mån förvånade över hur olika utgångspunkter de ändå hade jämfört med männen. Det finns väldigt många jämställdhetsprojekt i förhållanden som om de inte havererar totalt när barnen kommer så i alla fall hamnar märkbart på sniskan. Processer dras igång när man får barn som inte går att förutsäga. VIsst kan man förbättra oddsen genom att inte satsa på nån som redan är en dålig far till sina tidigare barn, men min erfarenhet är att det finns inga garantier nånstans. Dessutom så förändras många kvinnors inställning ganska radikalt. Sånt som verkat oviktigt och som kvinnligt fjantande innan barnen kom blir plötsligt fullt begripligt. Ett typiskt exempel är hur mycket barnen ska få förändra livet, innan barnet kommer så är båda helt inställda på att de ska leva på som vanligt men sen när barnet är en realitet så kan det bli så att kvinnan (oftast) svänger helt i den frågan.

 

[Mynta2]

Sv: Familjerätten

då är det väl himla bra om det finns en oberoende instans (familjerätten) som kan styra upp det hela, för barnens skull.

Det vore ju jättebra om det vore så, Igentligen borde målen o kraven vara enkla.. Att familjerätterna ska vara av samma kvalitet var man än bor i landet... Så är det inte.

Många bedömer utifrån kön, inte utifrån vilken förälder man är.

 

[No1]

Sv: Familjerätten

Men ÄR det så här, eller är det bara den känsla du får när du läser på nätet? För mitt intryck av min bekantskapskrets med idel bussiga män och långt ifrån de ruttna ägg som man ser beskrivet här så nog 17 blev alla deras kvinnor i viss mån förvånade över hur olika utgångspunkter de ändå hade jämfört med männen. Det finns väldigt många jämställdhetsprojekt i förhållanden som om de inte havererar totalt när barnen kommer så i alla fall hamnar märkbart på sniskan. Processer dras igång när man får barn som inte går att förutsäga. VIsst kan man förbättra oddsen genom att inte satsa på nån som redan är en dålig far till sina tidigare barn, men min erfarenhet är att det finns inga garantier nånstans. Dessutom så förändras många kvinnors inställning ganska radikalt. Sånt som verkat oviktigt och som kvinnligt fjantande innan barnen kom blir plötsligt fullt begripligt. Ett typiskt exempel är hur mycket barnen ska få förändra livet, innan barnet kommer så är båda helt inställda på att de ska leva på som vanligt men sen när barnet är en realitet så kan det bli så att kvinnan (oftast) svänger helt i den frågan.

Nickar instämmande och igenkännande med ditt inlägg.
Det är väl idag känt att tom de mest jämställda relationer tenderar att gå åt det konservativa hållet när barnen kommmer.
Så länge mamman och pappan själva trivs med sina nya roller, mer eller mindre, så är väl allt frid och fröjd.

I min post refererar jag inte till mitt umgänge, där finns alla typer men oavsett jämställdhetsnivå så är det i dag rätt skötsamma familjer med hyfsat nöjda par (till synes).
För även om de gjord konserveringsresan så behöver det inte betyda att de är missnöjda.
Jag har några vänner som förvånande nog blivit väldigt bullmammiga men de gnäller inte nämnvärt över de roller de successivt glidit in i?
Jag känner ingent par där mannen förändrats nämnvärt när familjen utökats, snarare att tidigare egenskaper blivit mer kännbara när allt dras till sin spets.
Däremot känner jag många kvinnor som ändrats radikalt efter att barnen kommit, om inte pga psykoser, depressioner och skenande hormoner så bara-för-att.


Det jag refererar till är kolleger, bekanta från stall och gym, bekantas bekanta, samtal jag tjuvlyssnat på från människor i närheten, nätforum osv
Det jag är otroligt less på är att jag uppfattar detta suckande över, i regel, den slöe oengagerade mannen, som dessutom verkar göra det mesta "fel" när han väl försöker.
Sedan finns det grader i helvetet, en del verkar bara ha ett konstant skavande i sin partnerrelation medan andra verkar ha det riktigt jävligt hemma.