Sv: Familjerätt m.m
prinsessfeminist skrev:
Hur är det nu? Diskuterar vi det enskilda fallet eller frånvarande pappor i allmänhet?
Vi diskuterar det enskilda fallet.
pigleton skrev:
Att jag sedan blir den som får ta nattvaken med oroliga barn, inte kan gå längre från barnen än tre meter utan att de undrar var jag är, min dotter slutar säga mamma och vänder sig bort när hon kommer tillbaka från pappan osv,.... skit samma... vad spelar det för roll... det är ju hennes liv och inte mitt ansvar då eller?
Här ser jag själva problemet.
Pigleton vill inte ha en kinkig unge, det är tydligen problemet.
När det blir så här så hanterar man det, basta!
Fast, tydligt och närvarande.
Man bär väl runt på ungen hela tiden om så behövs.
Har den sovande i sin säng.
Kramar den trots att den både spretar och protesterar.
Visar fast, övertygande och handgripligt att man älskar den oavsett om den slutat att säga mamma eller ej.
Vem fan behöver vara mer än 3 meter från sin 1½ åring?
Jag ser en sårad och sur mamma som känner sig hotad i sin heliga mammaroll.
Sådär, nu så vet ni varför jag är så hård.
Men varför skulle dottern känna sig ratad av en pappa som uppenbarligen vill träffa henne mycket?
Därför att det finns risk att pappan kraschar och inte klarar av att vara en bra pappa om han inte får en chans att knyta an nu.
Genom att ta hänsyn till pappan så orkar pappan bättre och kan därmed bli en bättre pappa till gagn för barnet i slutändan.