Jag behöver flytta ifrån mitt barn

[MiaMia]

Jag tänker att du är i en mental resa av omställning och förberedelser som du stänger barnet ute från när hen inte får veta. I alla fall att pengarna gör att ni inte kan bo kvar och att det kommer bli till killen du ska flytta bör hen få veta nu.
Du hamnar ju i någon sorts tvång att dölja både att du är glad för att flytta in hos killen och ledsen för att (troligen) inte kunna ha barnet på samma sätt. Det föreställer jag mig att jag som barn skulle ta illa om det kom fram efteråt att man undanhållit mer än nödvändigt. Och nu är det vad jag förstår helt klart att ni ska flytta.

 

[känningensorg]

Jag tänker att du är i en mental resa av omställning och förberedelser som du stänger barnet ute från när hen inte får veta. I alla fall att pengarna gör att ni inte kan bo kvar och att det kommer bli till killen du ska flytta bör hen få veta nu.
Du hamnar ju i någon sorts tvång att dölja både att du är glad för att flytta in hos killen och ledsen för att (troligen) inte kunna ha barnet på samma sätt. Det föreställer jag mig att jag som barn skulle ta illa om det kom fram efteråt att man undanhållit mer än nödvändigt. Och nu är det vad jag förstår helt klart att ni ska flytta.

Det kanske inte har framstått tidigare men barnet vet att vi har dålig ekonomi. Hen vet att jag inte har råd att köpa märkeskläder och liknande, och hen får istället sådant av sin pappa. Jag har försökt att alltid vara öppen med barnet om saker och ting, utifrån den ålder barnet varit i. Och jag kommer fortsätta vara det, jag tror det är viktigt för ett barn att förstå varför det tex är olika hos mamma och pappa eller varför man inte kan göra olika saker som kompisarna gör eller få sådant som kompisarna får.

 

[känningensorg]

@känningensorg - Enbart utifrån min egen känsla hade jag velat få informationen tidigt, för att inte känna det som att min familj hade dolt saker för mig.

I all välmening dröjde min familj med att berätta vissa saker för mig, det handlade bara om några dagar från det inträffade, men jag minns hur jag kände mig väldigt dåligt behandlad när jag fick stora nyheter senare än ”alla andra”.

För mig var det förminskande att inte få informationen samtidigt som övriga. Spelade ingen roll att de hade gjort det av omtanke. Jag blev lika ledsen några dagar senare som jag hade blivit direkt, men nu blev jag ju också arg och ledsen över agerandet.

Hen kommer att få informationen så snart det går. Det behöver ju vara när hen är hos mig och när hen är på gott humör. Kan ju inte gärna ringa och ta det över telefon, och inte heller ta det när hen är på dåligt humör. Det hade varit att gräva sin egen grav

 

[känningensorg]

Idag när jag pratade med barnet på FaceTime om påsken och vad vi ska göra de olika dagarna, utbrister hen plötsligt ”kan vi inte flytta till Staden?”. Jag blev helt paff och frågade varför. ”Det är så lyxigt där!” (stort hus). Sen pratade vi hälften på skämt och hälften på allvar om hur hen skulle vilja inreda sitt rum och om hen inte skulle sakna mamma om hen bara fick träffa mig på helgerna, och andra saker. Det var så befriande. Jag hade lust att bara skrika ”Vi SKA flytta hit!!” men fick lägga band på mig själv för det kändes ändå inte rätt att ta det via telefon. Men nu har jag en ingång när jag ska berätta och det känns skönt. Förstår dock inte varifrån denna totalvändning kom. Den kanske blåser över lika fort.

Har tänkt berätta nu i påsk om rätt tillfälle kommer. Håll gärna tummarna för att det går bra

 

[Ceta]

Idag när jag pratade med barnet på FaceTime om påsken och vad vi ska göra de olika dagarna, utbrister hen plötsligt ”kan vi inte flytta till Staden?”. Jag blev helt paff och frågade varför. ”Det är så lyxigt där!” (stort hus). Sen pratade vi hälften på skämt och hälften på allvar om hur hen skulle vilja inreda sitt rum och om hen inte skulle sakna mamma om hen bara fick träffa mig på helgerna, och andra saker. Det var så befriande. Jag hade lust att bara skrika ”Vi SKA flytta hit!!” men fick lägga band på mig själv för det kändes ändå inte rätt att ta det via telefon. Men nu har jag en ingång när jag ska berätta och det känns skönt. Förstår dock inte varifrån denna totalvändning kom. Den kanske blåser över lika fort.

Har tänkt berätta nu i påsk om rätt tillfälle kommer. Håll gärna tummarna för att det går bra

Du tror inte hen känner på sig att det är dit det barkar, och vill göra det lättare för dig att berätta? Oavsett så låter det ju som en superbra vändning Hoppas det går bra att berätta i påsk!

 

[Blyger]

@känningensorg - Enbart utifrån min egen känsla hade jag velat få informationen tidigt, för att inte känna det som att min familj hade dolt saker för mig.

I all välmening dröjde min familj med att berätta vissa saker för mig, det handlade bara om några dagar från det inträffade, men jag minns hur jag kände mig väldigt dåligt behandlad när jag fick stora nyheter senare än ”alla andra”.

För mig var det förminskande att inte få informationen samtidigt som övriga. Spelade ingen roll att de hade gjort det av omtanke. Jag blev lika ledsen några dagar senare som jag hade blivit direkt, men nu blev jag ju också arg och ledsen över agerandet.

Jag förstår din känsla.

En väldigt nära anhörig till mig dog oväntat i samband med mitt bröllop.
Jag blev ändå informerad, eftersom en del av gästerna skulle känna till dödsfallet. Jag är faktiskt tacksam över det inte undanhölls för mig, även om situationen blev väldigt märklig.

 

[Islandshästryttare]

Idag när jag pratade med barnet på FaceTime om påsken och vad vi ska göra de olika dagarna, utbrister hen plötsligt ”kan vi inte flytta till Staden?”. Jag blev helt paff och frågade varför. ”Det är så lyxigt där!” (stort hus). Sen pratade vi hälften på skämt och hälften på allvar om hur hen skulle vilja inreda sitt rum och om hen inte skulle sakna mamma om hen bara fick träffa mig på helgerna, och andra saker. Det var så befriande. Jag hade lust att bara skrika ”Vi SKA flytta hit!!” men fick lägga band på mig själv för det kändes ändå inte rätt att ta det via telefon. Men nu har jag en ingång när jag ska berätta och det känns skönt. Förstår dock inte varifrån denna totalvändning kom. Den kanske blåser över lika fort.

Har tänkt berätta nu i påsk om rätt tillfälle kommer. Håll gärna tummarna för att det går bra

Håller alla tummar kanske ditt barn känner på sig att något behöver förändras utifrån att du är öppen om din ekonomi och så? Jag tror det är jättebra att du varit ärlig mot barnet om de här sakerna och att hen har insyn i din situation. Önskar dig en jättefin påsk med barnet även om jag inte känner dig. Håller två tummar för att allt går bra.

Men om hen blir ledsen, frustrerad eller annat ta det inte personligt du är inte en dålig förälder på något sätt. Det är livsomständigheter som gör att du behöver göra det du gör och inte för att göra det sämre för ditt barn på något sätt. Om barnet reagerar negativt är det bara ett sätt för barnet att bearbeta det.

 

[Diabetikern]

Jag har inte läst alla svar men du ska inte ha skuldkänslor för att flytta

Du överger inte ditt barn du ger hen möjlighet att ha en mamma som orkar och mår bra vilket smittar av sig

 

[Tofs]

Hur har det gått för er?

 

[känningensorg]

Hur har det gått för er?

Det har gått mycket bättre än jag trodde. Mitt barn trivs som fisken i vattnet hos min kille nu sedan hen fick ett eget rum och alla sina egna saker där inne. Hen vill vara hos oss mest hela tiden.

Jag har inte flyttat på riktigt än, det kommer jag göra i slutet på augusti, men vi har kört hit barnets alla möbler och saker och lite småsaker och mindre möbler. Det känns bra!

Men, nu är det ju sommarlov och allt är enkelt. Det är väl när hösten kommer och skolan börjar igen som den riktiga prövningen med varannan helg startar.

Tack för din fråga

 

[Islandshästryttare]

Det har gått mycket bättre än jag trodde. Mitt barn trivs som fisken i vattnet hos min kille nu sedan hen fick ett eget rum och alla sina egna saker där inne. Hen vill vara hos oss mest hela tiden.

Jag har inte flyttat på riktigt än, det kommer jag göra i slutet på augusti, men vi har kört hit barnets alla möbler och saker och lite småsaker och mindre möbler. Det känns bra!

Men, nu är det ju sommarlov och allt är enkelt. Det är väl när hösten kommer och skolan börjar igen som den riktiga prövningen med varannan helg startar.

Tack för din fråga

Härligt att höra att det blivit en bra start för dig och ditt barn! Det låter ju som att det var positivt att ni fick chansen att börja förändringen nu under sommaren och barnet får chansen att vänja sig vid situationen utan att ha så mycket annat att fokusera på. Hoppas allt går fortsatt bra för er.