Hur orkar vissa människor?

Jag lever tillsammans med en naturkatastrof så jag är glad om jag kommer fram till soffan och den inte är full av pärmar eller elektronik.
Städa är en kombination av omöjligt och meningslöst.

Men han är en sådan där människa som hinner med allt samtidigt.
Han har minst 4 olika jobb och pluggar samtidigt några kurser på universitetet.
Dessutom så lagar han alltid maten, diskar och tvättar våra kläder.
Han gör allt och jag gör egentligen inget.
Och det bekommer honom inte det minsta.
Men det blir oerhört rörigt överallt.
Oj, vad skönt att hlra att någon mer lever med en naturkatastrof. Även om min städning håller mer än fem minuter men jag förstår precis vad du menar.
Och i all denna röra blir även dammsugning och alla sådana saker också lidande. Man får antingen dammsuga runt allt, eller plocka indan femtioelva saker för femtioelfte gången först.
 
Oj, vad skönt att hlra att någon mer lever med en naturkatastrof. Även om min städning håller mer än fem minuter men jag förstår precis vad du menar.
Och i all denna röra blir även dammsugning och alla sådana saker också lidande. Man får antingen dammsuga runt allt, eller plocka indan femtioelva saker för femtioelfte gången först.
Stor igenkänning på det.

Jag sopar och skottar undan det värsta när det blir för skitigt.
Och beordrar bort olika projekt från köksbordet när jag vill sitta där och äta.
Huset är inte mitt så han får väl egentligen göra som han vill med det så länge som den delägande sonen inte protesterar.
Jag kan fly till min gård där jag disponerar några olika rum utan andras röra.
 
Jag tror att sådan där naturkatastrofer till människor får väldigt mycket gjort.
Förutom just bara att ställa till det.
 
Sedan är det också olika faser i livet - och vad vi egentligen menar när vi säger att vi gör mycket. Jag brukade jobba heltid, plugga heltid, vara i stallet 4-5 dagar i veckan (+tävlingar), träna kampsport minst 3 dagar i veckan, spela innebandy med kompisgänget och gå ut och springa plus teater. museer, klubbar etc (Puh) Nu har jag ett jobb och en hund

Samtidigt har jag under en period som jag egentligen gjort mer än jag gjorde tidigare. Nu är det 20 år sedan jag släppte mitt gamla liv eftersom en Släkting blev sjuk (demens) och beroende av mig (det skulle bara vara temporärt. Utlöstes av en kris). Under perioden då hen behövde mig mest var den mentala bördan mångdubbelt min tidigare aktiva livsstil. Och stressen av att alltid vara bunden. Att ha någon som bokstavligen kunde dö om jag blev sen hem från jobbet i ett scenario där man måste lita till SL (hen vandrade iväg). År av att bli utskälld på jobbet för att Släkting ringde. Och ÅR av kamp med myndigheterna för att få hjälp. Ständigt ett myrsteg framåt och tolv steg tillbaka, Ständigt argument, tårar, hot... tusentals löften som bröts. Och att vara ensam i det. Och det gav inget att lägga ut på sociala medier eller lägga i ett CV.

Nu är jag en sådan trasa att jag aldrig mer kommer att göra lika mycket som en "normal" människa. Och det är bara så
 
Alltså jag en sån person i min bekantskapskrets där jag liksom undrar om våra dygn har olika många timmar 😅 Hon har dock alltid varit väldigt energisk OBS dock inte på något speedat sätt. Men hon har ett heltidsjobb som lärare inom grundskolan, sedan har hon ett extraknäck som massage/laserterapeut för människa och häst. Hennes barn är ju stora nu, övre tonåren tror jag men dom var ju också små för inte så länge sedan. Dom har en gård med 30+ hästar (varav kanske 4-5 stycken är deras egna), ett gäng hundar, får, ankor, höns och säkert en massa andra djur som jag glömt. Trots att hon måste ha i princip varje vaket ögonblick schemalagt lyckas hon alltid pressa in mig och min häst för behandling med ett par dagars notis varje gång jag hör av mig. Nu senast berättade hon att hon och hennes man planerar att starta ett klädmärke också för ridsportskläder 😅 Samt att dom har planer på att starta glamping för turister hemma på gården. Men jag tror att hon gör exakt det hon vill göra och typ får energi av att vara igång hela tiden? Tror det är stor skillnad om man brinner för en viss livsstil som man själv valt eller om man "tvingats" in i en roll med massa ansvar och åtaganden som man aldrig ville ha från första början.
 
Jag lever tillsammans med en naturkatastrof så jag är glad om jag kommer fram till soffan och den inte är full av pärmar eller elektronik.
Städa är en kombination av omöjligt och meningslöst.

Men han är en sådan där människa som hinner med allt samtidigt.
Han har minst 4 olika jobb och pluggar samtidigt några kurser på universitetet.
Dessutom så lagar han alltid maten, diskar och tvättar våra kläder.
Han gör allt och jag gör egentligen inget.
Och det bekommer honom inte det minsta.
Men det blir oerhört rörigt överallt.
Jag hade fått psykbryt av att leva med en sån människa. Min man + vårt barn slänger sina strumpor överallt och bara det är provocerande haha.
 
Jag hade fått psykbryt av att leva med en sån människa. Min man + vårt barn slänger sina strumpor överallt och bara det är provocerande haha.
Ja det där är så oerhört olika.
Men visst har jag irriterat mig över det i perioder.
Det är dock det enda med honom som är litet bökigt, så jag tar det numera med jämnmod.
Det ingår ju i paketet och jag vill inte vara utan resten.

Men det illustrerar ganska så tydligt hur olika vi prioriterar i livet.
 
Har ett barn på två år och en brukshund (malle) på tre. Jobbar 80% inom vården vilket på min arbetsplats betyder typ tre dagar/vecka. På övrig ledig tid försöker jag få livet att gå runt för familjen men jag försöker också att prioritera mig själv och min träning. Jag tycker att jag har fullt upp och önskar att jag haft den energin barnet och hunden har. Hade jag haft det hade vi kunnat dra iväg på äventyr alla tre när pappan är upptagen. Just nu känner jag att det är fullt i livet. Ingen plats för ytterligare barn eller djur. Har inte lust att känna mig ännu mer otillräcklig. Är också förundrad över andra som hinner och orkar så mycket mer än vad jag gör.
 
Alltså jag en sån person i min bekantskapskrets där jag liksom undrar om våra dygn har olika många timmar 😅 Hon har dock alltid varit väldigt energisk OBS dock inte på något speedat sätt. Men hon har ett heltidsjobb som lärare inom grundskolan, sedan har hon ett extraknäck som massage/laserterapeut för människa och häst. Hennes barn är ju stora nu, övre tonåren tror jag men dom var ju också små för inte så länge sedan. Dom har en gård med 30+ hästar (varav kanske 4-5 stycken är deras egna), ett gäng hundar, får, ankor, höns och säkert en massa andra djur som jag glömt. Trots att hon måste ha i princip varje vaket ögonblick schemalagt lyckas hon alltid pressa in mig och min häst för behandling med ett par dagars notis varje gång jag hör av mig. Nu senast berättade hon att hon och hennes man planerar att starta ett klädmärke också för ridsportskläder 😅 Samt att dom har planer på att starta glamping för turister hemma på gården. Men jag tror att hon gör exakt det hon vill göra och typ får energi av att vara igång hela tiden? Tror det är stor skillnad om man brinner för en viss livsstil som man själv valt eller om man "tvingats" in i en roll med massa ansvar och åtaganden som man aldrig ville ha från första början.
Det här tar priset 😂
 
Ja, sömnbehov verkar ändå variera en del. Över tid, gör ju två timmar per dygn, mer eller mindre, stor skillnad.

Jag tror att jag har ett genomsnittligt sömnbehov, MEN det tar ofta rätt lång tid för mig både att somna och att vakna. Den tiden är jag verkligen inte nöjd med, men jag kan inte göra så mycket åt det (jag har testat åtskilliga strategier).

Om jag somnade när jag lägger mig och gick upp direkt när klockan ringer, skulle mina dagar bli MYCKET längre.

Livet är ju, även på det viset, orättvist. Jag lägger mig i sängen, blundar och somnar. Det tar sällan mer än fem minuter. Om jag vaknar på natten somnar jag om minst lika snabbt.
Brukar kalla det för att sova effektivt :D
 
Det kan ju också handla om att aldrig välja till.
T.ex barn eller hus.

Jo, men om det är något man ändå inte vill ha så känner jag inte att det spelar någon roll. Jag vill varken bo i hus eller hs barn, lika lite som jag vill flytta till Kongo eller börja föda upp kameler, det är inget jag tänker på öht.
 
Fast mycket av det andra skulle jag gärna vilja ha! Jag kan lätt komma på minst en aktivitet om dagen, som jag gärna vill men som inte får plats i tiden. Fullt rimliga grejer, gå på fik och äta ute oftare, mer teater, mer konserter osv. Jag skulle utan vidare kunna fylla motsvarande ett heltidsjobb med sådant.

Ja men då gör du ju val. Det är ju det jag inte känner att jag gör.
 
Man kanske väljer att ha en viss häst istället för en annan häst, eller åka på semester till X istället för till Y. Då har man rent krasst valt bort häst B och semesterort Y. Ska vi hårdra det kanske det finns 10 personer i Sverige som man skulle passa bättre med, rent objektivt, än den partner man valt. Dessa har man då valt bort till förmån för sin partner - och det måste man göra om man vill ha någon typ av långvarig stabilitet i sitt liv.

Sen är det absolut inte säkert att man tycker detta är ett problem öht. Om man aldrig känner fomo, aldrig har beslutsångest, aldrig känner att man missar massor eller inte hinner med - jättebra och härligt!

Det är ju just det.
Jag känner inte att jag valt bort andra hästar för att ha just min häst osv.
Jag tänker inte i såna banor öht.
Är väldigt tillfreds och nöjd med livet.
 
Jag funderar på det utifrån tidsanda, och det jag läst om att informationsflödet är enormt mycket större idag än historiskt sett (och att vi till och med går och rör oss snabbare i nutid än tidigare i historien). Mycket har speedats upp, ”tempot är högt”, och det finns något enormt belönande och eftersträvansvärt i att vara speedad, maxad och ”duktig”.
Jag hör många säga att det är deras personlighet att vara speedad och högpresterande - de klarar inte av att ta det lugnt, vara långsamma eller ha tråkigt, utan de behöver hela tiden hitta på något att göra för att det är så ROLIGT och ”för att det är bara sån jag ÄR”.

Jag sa själv så tidigare i livet och hade en fullbokad kalender. Älskade när livet snurrade på i ultrafart, tyckte att det funkade bra att dra ner på antalet sömntimmar till 4-5 timmar per natt: ”det funkar för mig så jag behöver nog inte mer”. Sen kraschade jag, blev stresskadad och fick omvärdera mig själv och vad som VERKLIGEN är min personlighet… Jag upptäckte att min speed egentligen inte hade med min personlighet att göra som jag tidigare trott, utan mer var ett belönande beteendemönster jag lagt mig till med.
Så jag undrar hur mycket som ligger i vår samhällskultur och tidsanda (som inte direkt verkar vara skapad utifrån maximal hälsonytta… :grin: )?
Hur speedade kommer vi att orka bli? Hur mycket kommer vi att orka lägga på oss? Hur högpresterande kan vi bli? Hur mycket kommer vi att orka ÖKA ännu mer?...
 
Stor igenkänning på det.

Jag sopar och skottar undan det värsta när det blir för skitigt.
Och beordrar bort olika projekt från köksbordet när jag vill sitta där och äta.
Huset är inte mitt så han får väl egentligen göra som han vill med det så länge som den delägande sonen inte protesterar.
Jag kan fly till min gård där jag disponerar några olika rum utan andras röra.
Samma här!

Vi äger ju halva var.. Men stallet, sovrummet och till stor del vardagsrummet har faktislt bara den röra (betydligt mindre) jag skapar själv.
 
Jag tror att sådan där naturkatastrofer till människor får väldigt mycket gjort.
Förutom just bara att ställa till det.
Ja, fast både och skulle jag säga.
Min man kan bli lite handlingsförlamad också och har massor med idéer men kommer inte till skott.

Fast det är inte rättvist att analysera hans passivitet just nu (eller ännu mindre de senaste två åren).
Han har balanserat på en tunn tråd som vari det enda som hindrat honom att trilla ned i ravinen jobbrelaterad utmattning.
Men nu blir tråden tjoclare och tjockare 😀.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Bruksprovet 2025
  • WE-tråden
  • Hingstvalsfunderingar 2025
Tillbaka
Upp