Få honom engagerad?

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Finns många orsaker till att de blir adoptivbarn. Min moster jobbar inom detta så jag är rätt insatt..

Om din moster jobbar med detta vet du också att det inte bara är att plocka upp ett adoptivbarn när man har lust till det. Det är en ganska lång och jobbig process, och att byta familj i sjuårsåldern i sig är potentiellt traumatiserande även för det mest harmoniska barn.

Som sagt du har inte insikten och du saknar en hel del humor..

Jag delar inte just den gullegullhumorn. Däremot finns det säkert massor som jag tycker är kul, som du inte ser humorn i. Människor är ju olika.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jag tror inte att det är det som upplevs provocerande, det är den enorma tvärsäkerheten innan barnet ens tittat ut.

Jag tror att de flesta föräldrar har varit med om att det just med interaktionen av ens egna barn faktiskt visat sig att man gillar något man trodde att man skulle ogilla och vice versa. Kanske är det en försvarsreflex, kanske är det bara så att kroppen och psyket överraskar en?!

Jag tror hursomhelst att det är positivt både för förälder och barn att man faktiskt kan ändra sig och vara flexibel, annars tror jag att det skulle vara rätt svårt (i alla fall för mig) att vara förälder.

Precis.

Ser jag till mig själv så tyckte jag att nyfödda barn var extremt fula. Och vips när jag födde själv var ju han sötast i hela världen. De närmsta månaderna kunde jag sitta och grina över nyfödda barn på tv, vilket nu börjar gå över igen.

Det var en stor omställning att föda barn och de första månaderna såg jag betydligt fler "magar" än något annat.

Nu när jag börjar få lite distans till det hela så börjar dessa saker sakta gå tillbaka lite. Blir inte lika exalterad över andras barn nu som i början tex. Nu kan jag hålla träningar en hel kväll utan att bli stressad över att den lille är hemma och jag borta.

Jag gick tillbaka till jobbet två dagar i veckan när han var 6 månader och både tävlade och höll träningar kort efter förlossningen, så jag är inte heller helt i rosenskimmer utan kan fortsätta leva men med andra värderingar i livet.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Om din moster jobbar med detta vet du också att det inte bara är att plocka upp ett adoptivbarn när man har lust till det. Det är en ganska lång och jobbig process, och att byta familj i sjuårsåldern i sig är potentiellt traumatiserande även för det mest harmoniska barn.

Som sagt det har med planering att göra..

Jag delar inte just den gullegullhumorn. Däremot finns det säkert massor som jag tycker är kul, som du inte ser humorn i. Människor är ju olika.

Har man humor har man och då kan man oftast se det roligt i det mesta..

"Gullegullhumorn" får man oftast inte förens man fått barn och upplever det själv..

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Fast det är ju rätt välkänt att man alltid tycker det egna barnet är vackert. Jag räknar med att jag också kommer tycka det, även om jag inte heller tycker att nyfödda barn i allmänhet är sådär jättesöta.

Jag tror du överför lite för mycket från dig själv till mig, jag tänker inte som du gjorde innan du fick ditt barn, och jag tror kanske inte att detta med barn kommer bli riktigt lika omvälvande för mig som för dig.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Har man humor har man och då kan man oftast se det roligt i det mesta..

Aha, du tänker dig att humor är något binärt, antingen tycker man allt är kul eller också ingenting?

Jag ser nog lite annorlunda på det, jag tror mer att man tycker olika saker är roliga. Jag till exempel är svag för galghumor, det tycker inte alla är kul. Men jag skrattar inte åt gullegullhumor eller kattungar i pyjamas, vilket jag vet att många andra tycker är roligt. Det är olika, helt enkelt - alla skrattar inte åt samma sak.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jag har mer utbyte av att umgås med vuxna än med barn, absolut. Det tror jag iofs är extremt vanligt, alltså att man hellre umgås med människor i ungefär samma ålder som en själv. Tvärtom skulle jag nog tycka att det vore lite udda med en vuxen människa som hellre umgicks med småbarn än med andra vuxna.

det är väl knappast det som diskuteras.. Umgängeskretsen..

Det är säkert jättekul för de barnens föräldrar när de drar skämt och tar sina första steg, men kanske inte för alla andra människor. När mina egna barn drar skämt på nivån "Jag sa att jag åt korv men egentligen var det kyckling!" så väntar jag mig faktiskt inte heller att andra ska tycka att det är sådär vansinnigt roligt, även om jag som förälder säkert tycker det är kul.

Det är detta som du inte har insikt i nu, det får du när du väl har barn och då är det något man automatiskt pratar oftast med andra föräldrar

För övrigt - jag vill inte lämna över så fort som möjligt (det skulle ju vara ett par veckor efter förlossningen i så fall, inte fyra månader senare). Men jag har en väldigt stark tro på att ett barn mår bra av att ha två jämnbördiga föräldrar, och därför är det väldigt viktigt för mig att min man får samma chans att knyta an till barnet som jag. Och då kan ju inte jag roffa åt mig hela föräldraledigheten själv, rimligtvis. I vårt fall, där min man är mycket bättre med småbarn än jag, vore det ju dessutom ett ganska puckat val.

Jag tycker iof att 4 månader är tidigt att gå tillbaka till jobbet, men det är min åsikt. Men hur gör ni med resterade föräldraledigheten? 4 månader är ju inte ens halva tiden, med tanke på att du ville ni skulle dela.

Den sista meningen vet du ju inte förens du får barn, du kanske förändar hela dig och ditt synsätt..

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Fast det är ju rätt välkänt att man alltid tycker det egna barnet är vackert. Jag räknar med att jag också kommer tycka det, även om jag inte heller tycker att nyfödda barn i allmänhet är sådär jättesöta.

Jag tyckte alla nyfödda barn var söta efter förlossningen, liksom jag sa bestämt ifrån att jag INTE ville ha upp honom på magen kladdig och med navelstäng. Väl där så var det det mest naturliga att ha honom nära direkt både kladdig och med navelsträng

Jag tror du överför lite för mycket från dig själv till mig, jag tänker inte som du gjorde innan du fick ditt barn, och jag tror kanske inte att detta med barn kommer bli riktigt lika omvälvande för mig som för dig.

Men serru det trodde inte jag heller..

Varför väntar du inte med att uttala dig om hur du kommer att känna tills du verkligen vet?

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Aha, du tänker dig att humor är något binärt, antingen tycker man allt är kul eller också ingenting?

Absolut inte, men har man humor kan man se det roliga i det mesta.

Jag ser nog lite annorlunda på det, jag tror mer att man tycker olika saker är roliga. Jag till exempel är svag för galghumor, det tycker inte alla är kul. Men jag skrattar inte åt gullegullhumor eller kattungar i pyjamas, vilket jag vet att många andra tycker är roligt. Det är olika, helt enkelt - alla skrattar inte åt samma sak.

Begränsad i sin humor kan man vara, alla människor har inte humor. För mig är det folk som kan skratta åt det mesta..

 

[escodobe]

Sv: Få honom engagerad?

KL
Jag tycker att bägge ska vara föräldrar till 100%. Jag förstår vad du menar att du inte vill vara projektledaren i många hetronormativa förhållanden är det så att mamman tar ett större ansvar. Det förstår jag att du inte vill. Däremot tycker jag att det verkar väldigt negativt att du vill att det ska vara HANS barn, att han skulle ta ett STÖRRE ansvar för att du ska få "slippa".
HAN verkar ju inte direkt vara intresserad om ni inte kan ha en vettig diskussion om hur ni ska lösa barnfrågan. Är det han som, du säger, är drivande i barnfrågan så rimmar det illa med att ni inta kan prata om hur det ska göras?

VILL man ens skaffa barn med någon där man inte kan PRATA om hur ni ska ha det ens innan barnet är fött? Det kommer ju knappast vara lättare att prata och komma överens när man är slutkörda av sömnbrist. Det är ju inte en slump att många förhållanden tar slut när barnen kommer.

 

[SaraJon]

Sv: Få honom engagerad?

Hur kan du då uttala dig om småbarnstiden???

Det kan man inte fören man verkligen är där. Jag gillade inte heller småbarn speciellt mycket men nu med min egen älskar jag allt med det och önskade att den inte var så kort.

Tycker faktiskt inte att man kan vara så svartvit i sina uttalanden när man inte har erfarenheten av det.

Ursäkta, men förhoppningsvis kan man väl se lite längre än till sig själv. Jag tycker du verkar vara väl hemmablind.

Jag kan gå till mina föräldrar, de tyckte faktiskt inte småbarnstiden alls var sådär jätteintressant och fantastiskt och "alldeles för kort". De älskade mig och min syster över allt annat men tyckte det var väldigt skönt när de första åren var över och vi kom in i skolåldern. Speciellt min pappa har alltid tyckt att när vi blev tonåringar, DÅ började det riktigt intressanta med att ha barn! När man är "nästan-vuxen" och kan föra lite mer utvecklande resonemang. Medan andra föräldrar kanske tycker tonåren är de värsta åren. (Det verkar för övrigt inte vara så provocerande att tycka)

Är det provocerande för dig att tycka så

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Ursäkta, men förhoppningsvis kan man väl se lite längre än till sig själv. Jag tycker du verkar vara väl hemmablind.

Jag kan gå till mina föräldrar, de tyckte faktiskt inte småbarnstiden alls var sådär jätteintressant och fantastiskt och "alldeles för kort". De älskade mig och min syster över allt annat men tyckte det var väldigt skönt när de första åren var över och vi kom in i skolåldern. Speciellt min pappa har alltid tyckt att när vi blev tonåringar, DÅ började det riktigt intressanta med att ha barn! När man är "nästan-vuxen" och kan föra lite mer utvecklande resonemang. Medan andra föräldrar kanske tycker tonåren är de värsta åren. (Det verkar för övrigt inte vara så provocerande att tycka)

Är det provocerande för dig att tycka så

Eh...

Jag har inte skrivit något om vad jag anser öht, jag kan inte uttala mig om det än eftersom mitt barn bara är 9 månader.

Det jag vänder mig emot är en hel del annat än just glorifieringen eller rättare sagt avsaknaden av den.

Jag anser inte att man kan vara så bestämt över något innan man varit med om det. det ÄR stor skillnad att bli mamma mot hur det var innan..

Och som sagt provocerande är det inte folk får tycka vad de vill, men jag har svårt för folk som saknar känslor och endast ser svartvitt på saker de inte vet något om ÄN.

 

[Sar]

Sv: Få honom engagerad?

Glömde förresten fråga hur det går med PUPPPen?

 

[SaraJon]

Sv: Få honom engagerad?

Fast jag tolkade det snarare som att Mabuse inte tycker småbarnstiden var den mest intressanta tiden med att ha barn. Och jag konstatera att man kan faktiskt tycka så. Mina föräldrar, och speciellt min pappa, tyckte att ju äldre vi barn blev, ju intressantare och roligare blev det att ha barn.

Du kanske kan titta dig lite omkring vad andra tycker också, oavsett hur många barn DU har och hur gamla dom är.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Fast jag tolkade det snarare som att Mabuse inte tycker småbarnstiden var den mest intressanta tiden med att ha barn. Och jag konstatera att man kan faktiskt tycka så. Mina föräldrar, och speciellt min pappa, tyckte att ju äldre vi barn blev, ju intressantare och roligare blev det att ha barn.

Du kanske kan titta dig lite omkring vad andra tycker också, oavsett hur många barn DU har och hur gamla dom är.

Som sagt så som jag tidigare i tråden skrivit så baserar jag mina uttalanden på det som skrivits här och på andra trådar..

Det är knappast jag som inte kan se vad folk tycker MEN jag tycker inte att man skall uttala sig så svart vitt om saker innan man vet, har inget med hur många barn man har eller hur gamla de är.. Har du inga barn så kan man inte uttala sig om detta heller...

Liksom jag inte uttalar mig om hur det är att ha äldre barn för det vet jag inte ÄN! Kanske kommer att tycka det är betydligt roligare men det är INGET jag vet nu!

 

[No1]

Sv: Få honom engagerad?

Jag tyckte alla nyfödda barn var söta efter förlossningen, liksom jag sa bestämt ifrån att jag INTE ville ha upp honom på magen kladdig och med navelstäng. Väl där så var det det mest naturliga att ha honom nära direkt både kladdig och med navelsträng





Men serru det trodde inte jag heller..

Varför väntar du inte med att uttala dig om hur du kommer att känna tills du verkligen vet?

Jag vill bara tillägga:

Det kan givetvis vara så att man (Mabuse) ändrar sig men efter mina omvärldsanalyser skulle jag vilja påstå att förmågan att känna till sin potenta förändringsbenägenhet hänger ihop med insikt och självkännedom.
Många saknar detta (min uppfattning) och att de ändrar inställning titt som tätt är inte särskilt förvånande.



När det sedan gäller detta med att få ett tändande barnintresse och plötsligt känna samhörighet med andra barnföräldrar som man bara tjatar barn med - även här finns det stora skillnader som grundar sig i personlighet.

Om jag får lov att applicera detta på häst och hundägande?
Det kryllar av häst och hundägare som med olika grader på besatthetsskalan älskar att prata häst och hund.
Sedan finns det andra häst och hundägare som fungerar precis tvärtom.
Jag själv som exempel.
Jag finner ringa intresse av att prata häst och hund med häst/hundfolk i allmänhet.
Jag känner ingen samhörighet bara för att vi har en gemensam nämnare.
De hästar och hundar som är intressanta är - mina egna.
Jag känner inget behov av rida andras hästar eller krama på föl och hundvalpar.
Mitt generella ointresse gällande detta har gjort många häst och hundägare brydda men så är det, vi är olika.
Trots ovanstående är jag nog en vettig djurägare, mitt hjärta smälter för dem, deras välbefinnande kommer i första rummet, de får all tid i världen och jag har alltid lagt ned stort engagemang för att få dem lydiga och trevliga för alla som måste ha med dem att göra.
Kan tillägga att jag tyckte det var direkt vidrigt och värdelöst med både föl, unghäst och valpstadie - något många andra tycker är både mysigt och kul.
Det gav mig inte ett skit utöver ökad kunskap.

 

[Minta]

Sv: Få honom engagerad?

Men alla ändrar sig inte radikalt när de får barn.

Jag har två barn och jag är väldigt intresserad av mina egna barns utveckling. Jag tycker det är jättekul när sonen börjar gå, eller när dottern knäpper knapparna på regnjackan själv. Även om jag inte tycker att småbarnsåren är sådär roliga och faktiskt ser fram emot skolstart, skjutsande till fritidsaktiviteter och gymnasieval.

Men jag är fortfarande helt ointresserad av andras ungar eller graviditeter. Barn har aldrig intresserat mig och innan jag fick egna barn fick jag mer eller mindre panik om någon satte en bebis i knät på mig.
Jag kände inte att jag passade in alls i föräldragruppen på BVC. Det enda jag hade gemensamt med de andra mammorna var att vi hade barn i samma ålder.

 

[Sar]

Sv: Få honom engagerad?

Men alla ändrar sig inte radikalt när de får barn.

Jag tror inte att ändringen överhuvudtaget behöver vara radikal (à la först hata alla barn men sedan älska dem sedan man själv blivit förälder) men föräldraskap överhuvudtaget innebär en förändring, i alla fall för en förälder som på något sätt är närvarande.
Att man då ex.vis faktiskt skulle upptäcka att det finns vissa saker man tycker är betydligt intressantare eller betydligt mer irriterande än vad man hade kunnat föreställa sig är väl helt naturligt. Och hur ens egen inställning faktiskt kan förändras i relation till ens upplevelser.

Själv upplever jag nu en större empati med andras barn efter att själv ha blivit förälder vilket jag nog inte hade räknat med. Jag trodde heller inte att jag skulle tycka att det var så intressant att prata med småbarn.

 

[havreflinga]

Sv: Få honom engagerad?

Det är knappast jag som inte kan se vad folk tycker MEN jag tycker inte att man skall uttala sig så svart vitt om saker innan man vet, har inget med hur många barn man har eller hur gamla de är.. Har du inga barn så kan man inte uttala sig om detta heller...

Liksom jag inte uttalar mig om hur det är att ha äldre barn för det vet jag inte ÄN! Kanske kommer att tycka det är betydligt roligare men det är INGET jag vet nu!

Jag tycker det är jättebra att man uttalar sig om sina starka/svaga känslor inför att bli förälder, innan man blir det. Om den ena föräldern känner sig uttråkad bara av att tänka på blöjbyten och barnvagnspromenader, då är det ju jäkligt viktigt att den andra föräldern vet det, så att hen kan ställa in sig på att kompensera.

Helst ska man prata jättemycket om sånt här innan man ens försöker bli gravid.

"Du ska se att du säkert ändrar dig när du har din lilla bebis i famnen" är jag allergisk mot. Det finns mängder av föräldrar som aldrig ändrade sig. De såg/ser barnen som hinder för sin egen frihet tills de flyttade hemifrån.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Jag tycker det är jättebra att man uttalar sig om sina starka/svaga känslor inför att bli förälder, innan man blir det. Om den ena föräldern känner sig uttråkad bara av att tänka på blöjbyten och barnvagnspromenader, då är det ju jäkligt viktigt att den andra föräldern vet det, så att hen kan ställa in sig på att kompensera.

Helst ska man prata jättemycket om sånt här innan man ens försöker bli gravid.

"Du ska se att du säkert ändrar dig när du har din lilla bebis i famnen" är jag allergisk mot. Det finns mängder av föräldrar som aldrig ändrade sig. De såg/ser barnen som hinder för sin egen frihet tills de flyttade hemifrån.

Fast om man tror att man kommer att känna så för sitt eget barn så tycker faktiskt jag att man ska låta bli att skaffa barn. Att skaffa barn gör man ju för att man vill och det är ingen självklar rättighet för alla att kunna skaffa barn.
Allting med föräldraskapet tror jag har sin tid och sina tjusningar och tråkigheter. Jag vet inte än hur det ser ut efter 6 år eftersom jag inte varit där än. Jag tycker att det är jätteintressant och spännande nu till hösten när mitt barn ska börja i förskoleklass med massa nya utmaningar, men jag hade samma känsla när hon skulle börja på förskolan.

Jag tycker nog att för att bli en bra förälder så bör man nog ha ett känsloliv där intresse och empati finns för barn generellt. Om inte så låt bli istället.

 

[Bollen]

Sv: Få honom engagerad?

Jag tycker nog att för att bli en bra förälder så bör man nog ha ett känsloliv där intresse och empati finns för barn generellt. Om inte så låt bli istället.

Så jag som aldrig har varit intresserad av bebisar/småbarn är enligt dej en dålig förälder som borde ha låtit bli att skaffa barn?
Innan min dotter föddes hade jag knappt hållit i ett spädbarn och blöjorna var jag glad att de var märkta vilket som var fram och bak på.

Jag har inget intresse för andras barn och tar fortfarande inte emot ett spädbarn om någon räcker över det till mig om det inte är nödvändigt.

Jag älskar mitt barn och är intresserad och fascinerad över varje utveckling och framsteg hon gör.
Men grannens barn intresserar mig inte i dagsläget, de är för små.
Spädbarnstiden ser jag som en transportsträcka till intressantare ålder.
Jag känner precis lika som innan jag skaffade barn och kommer antagligen göra i framtiden med.
Trots detta ser jag mig som en väldigt bra förälder och jag tycker mig få bekräftelse på det av hur mitt barn utvecklas.
Jag ser inte vad intresse för andras barn har med ens eget föräldraskap att göra?