Få honom engagerad?

[Bollen]

Sv: Få honom engagerad?

Men du har ju baserat dina åsikter på inlägg i andra trådar, så det är ju inte bara här du har läst det som är skrivet av henne.

Ändra hennes åsikt om att hon inte kommer tycka att bebistiden är den intressantaste till att hon ska vänta med att uttala sig om det tills hon har gått igenom den perioden.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Stor skillnad med att skriva att man går tillbaka till jobbet efter 4 månader eller skriver att man går tillbaka på halvtid..

Tillbaka till jobbet förutsätter man faktiskt att det är heltid som gäller.
Jag gick ju tillbaka när min var ca 5,5månader på deltid dvs 2 dagar/vecka så jag ser inget problem i det, dock så märkte jag själv att det var i tidigaste laget.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Har inte läst alla svar som kommit in under dagen. Men du kunde inte förstå hur otroligt mycke min son utvecklats på de här 2½ åren? Från att bara skrika till att dra skämt. Tiden går i rekordfart och jag upplever det som om mina barn lärt sig minst 1 ny sak om dagen.
Mitten skrev ett bra inlägg om just hur hjärnan fungerar på små barn och hur fort de lär sig. De är ju helt underbart eller hur och du måste väl hålla med om att det måste vara bland det bästa man får uppleva i livet?

Nej, inte nödvändigtvis. Inte för alla, i alla fall.

Jag är inte så intresserad av hjärnans neurologiska utveckling, utan betydligt mer av människan som social varelse. Så jag delar inte riktigt din fascination av hur snabbt barn lär sig - däremot tycker jag det är enormt intressant hur barn mellan tio och tjugo års ålder går från barn till mer eller mindre självständiga vuxna. Det är för mig mycket mer fascinerande och intressant.

 

[Bollen]

Sv: Få honom engagerad?

Fast det finns folk som inte jobbar heltid med eller utan barn, så det är dina tolkningar.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Jag kan nämligen inte förstå det... Min sambo vägrar ha tre hundar och om han tillslut hade sagt okej så hade jag blivit eld och lågor och planerat och haft mig inför den kommande familjemedlemmen och tyckt att det varit kanonroligt. Men han verkar inte bry sig...

Det här inlägget säger också en del. Du tjatar dej till att han ska säga ok till en ny hund och du blir förvånad att han inte engagerar sig? Han vill ju inte egentligen eftersom han har vägrat först.

Jag ska också skaffa hund och min sambo är inte så sugen egentligen men har sagt ja eftersom jag och dottern vill och jag förväntar mig verkligen inte att han ska ta samma ansvar för den som jag kommer göra.

Sedan kan man aldrig jämföra djur med barn, tycker jag. Jag vill bara påpeka synsättet.

Oj vad ni snattrar på och gör ert bästa för att alla ska ha samma åsikt och tycka om samm sak

Det jag menade med det inlägget var givetvis att visa skillnaden på reaktioner. Givetvis bryr inte han sig om det är jag som får som jag vill men det jag eftersökte var ju att han skulle bry sig när han får som han vill (haka inte upp er på den formuleringen nu!!!)

 

[Petruska]

Sv: Få honom engagerad?

Man kan tro att det ska bli på ett visst sätt men omöjligt veta.

Men det är väl väldigt vanligt att man har en uppfattning om något i förväg, och lite om hur det ska bli, och sedan blir det ungefär så? Ibland blir det helt annorlunda, men väldigt ofta brukar det jag tror om mig själv i förhand stämma hyfsat med hur det faktiskt blir.

Hur jag skulle uppleva att ha barn stämde mycket väl med mina föreställningar under de första åren. (Jag hade inte tänkt så mycket på barns senare åldrar innan jag fick barn, så där har jag inga förväntningar att jämföra med.)

Mycket av det vi väljer, väljer vi ju utan att veta hur det kommer att vara, men vi tror ändå vissa saker. För mig är tex utbildning och jobbet en sådan sak - det har varit ungefär som jag förväntade mig.

Jag tycker inte att just att få barn skiljer sig extremt mycket från annat på den punkten - känner man sig själv hyfsat bra och brukar gissa rätt om hur man ska uppleva saker, så tycker jag att det är troligt att det även gäller för hur det är att bli förälder.

Jag tycker att det är lite skruvat att så pass många framhåller att man inte kan ha en aaaaaning om hur man kommer att uppleva det att ha just barn, när man faktiskt kan ha aningar om en massa andra saker på förhand.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Stor skillnad med att skriva att man går tillbaka till jobbet efter 4 månader eller skriver att man går tillbaka på halvtid..

Tillbaka till jobbet förutsätter man faktiskt att det är heltid som gäller.
Jag gick ju tillbaka när min var ca 5,5månader på deltid dvs 2 dagar/vecka så jag ser inget problem i det, dock så märkte jag själv att det var i tidigaste laget.

Varför förutsätter "man" det? Du förutsätter det, men "man" gör inte alls det. Jag gör det inte, till exempel.

Dessutom tror jag vi har extremt olika jobb - när jag går tillbaka är det för att skriva klart min avhandling, vilket i praktiken betyder att jag kommer ha den i huvudet 24/7. Jag har inte den typen jobb som man kan lämna i samma ögonblick man stänger dörren till arbetsplatsen bakom sig. Efter en graviditet fylld med sjukdom som hindrat mig från att jobba ser jag redan nu dessutom mycket fram emot att få forska igen, ungefär som en professionell ryttare skulle se fram emot att kunna rida igen.

 

[Petruska]

Sv: Få honom engagerad?

Så jag delar inte riktigt din fascination av hur snabbt barn lär sig

Jag tycker att det är lite konstigt att man pratar så mycket om hur snabbt barn lär sig! Jag menar, titta på ett föl! Det skuttar runt nästan genast, medan barn tar ett år på sig att lära sig gå, och då vingligt.

Men det första året lär vara det år då människan lär sig flest saker, vilket jag iofs gärna tror på. Dock handlar det ju om väldigt basala saker som man lär sig av att titta (lyssna, smaka etc) på världen.

Åh, vad jag önskar att jag hade din fascination för barns vuxenblivande! Jag har mest tyckt att det har varit plågsamt att behöva genomleva det en gång till, om än genom en annan. Att det är en annan gör det ju tyvärr inte nödvändigtvis lättare.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Det är väl ingen situation att hamna i?
Eller menar du att du aldrig undrar över någonting eller blir osäker? Hur gör du då för att ta reda på svaret?
Frågar du närmsta person och får svar på 5 sekunder eller offrar du en hel dag på att ta reda på det själv för ingen annan kan ha rätt förutom du själv?

Jag blir då genast nyfiken på vad du gör den dagen ditt barn ställer en fråga till dig.

Det är väl visst en situation att hamna i, han är osäker frågar dig om saker han inte har koll på gällande ungarna men du behöver inte fråg honom. Då är ni i en situation där ni inte är likvärdiga. Ser du inte det?

Jo, jag undrar över saker och blir osäker och antingen så frågar jag någon eller så googlar jag.

I vårt framtida föräldraskap önskar jag helst att vi är lika pålästa båda två eller (i andra hand) att han är lite mer påläst så jag kan fråga honom.
Jag är mer påläst än han gällande allting annat så då tycker inte jag det är hela världen att han är lite mer påläst när det gäller barn än mig. Var spelar det för roll?

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Jag är ju samhällsvetare, klart jag tycker socialiseringsprocesser är tokintressanta!

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

I vårt framtida föräldraskap önskar jag helst att vi är lika pålästa båda två eller (i andra hand) att han är lite mer påläst så jag kan fråga honom.
Jag är mer påläst än han gällande allting annat så då tycker inte jag det är hela världen att han är lite mer påläst när det gäller barn än mig. Var spelar det för roll?

Men precis som ingen annan kan tvinga dig att skaffa barn så kan ju inte du tvinga honom att lära sig allt om barn. Det skiljer knappt 2½år mellan mina barn och bara mellan dom har saker och ting ändrats!

Du beskriver dig ju som någon form av bakmaskin och när ungen är ute är ditt jobb klart. Det bör du nog inte utsätta dig för.



Jag ringde nog min mamma minst 2 ggr i veckan i början och ringer fortfarande henne och frågar saker om barnen.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Men allvarligt är du så känslolös som du vill påskina här i dina svar på buke??

Och ärligt har du så lite förståelse för andra och ffa små barns åsikter?? Har du ingen humor??

Nej jag tycker nog inte heller att du skulle skaffa barn faktiskt med tanke på det du också skriver här och i andra trådar..

Detta inlägg är nog det mest oförskämda jag läst på Buke.

Nog kan vi ha olika uppfattningar, men inte skall man behöva ta sådana låga kommentarer. Jag hoppas att du bett Mabuse om ursäkt.

Det du skriver ger intryck av både inskränkthet och oförmåga att faktiskt resonera med någon som har en annan åsikt.

Sorry för OT, men jag blev faktiskt arg!

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Men du har ju baserat dina åsikter på inlägg i andra trådar, så det är ju inte bara här du har läst det som är skrivet av henne.

Ändra hennes åsikt om att hon inte kommer tycka att bebistiden är den intressantaste till att hon ska vänta med att uttala sig om det tills hon har gått igenom den perioden.

Fast vad är det som är fel i det??

Man kan omöjligt uttala sig så svartvitt om en sak man faktiskt inte vet något om, eller du menar på allvar att du tycker det?

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Detta inlägg är nog det mest oförskämda jag läst på Buke.

Nog kan vi ha olika uppfattningar, men inte skall man behöva ta sådana låga kommentarer. Jag hoppas att du bett Mabuse om ursäkt.

Det du skriver ger intryck av både inskränkthet och oförmåga att faktiskt resonera med någon som har en annan åsikt.

Sorry för OT, men jag blev faktiskt arg!

Nej jag tänker inte be om ursäkt överhuvudtaget, tycker att hon har skrivit en hel del mkt känslolösa saker som kan såra folk

Och nej jag kan tydligen inte klara av att resonera med folk för att jag anser att man inte kan uttala sig så extremt hårt om en sak man inte upplevt själv.

Andras barn är INTE ens egna barn och de flesta upplever sina barn på helt annorlunda sätt!!

Och jo jag anser INTE att skaffa barn är någon självklarhet. Vet så oerhört många barn som både lever i fosterhem alt i jourhem alt stödfamilj där föräldrarna inte har haft någon förståelse för sina barn eller helt enkelt bara fött fram dem för att sedan skita i dem. Jag bryr mig inte ett dugg faktiskt för jag anser inte att barn är ett måste..

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

däremot tycker jag det är enormt intressant hur barn mellan tio och tjugo års ålder går från barn till mer eller mindre självständiga vuxna. Det är för mig mycket mer fascinerande och intressant.

Fast det är ju oxå något som startar redan i 1-2 års åldern. Leker att man lagar mat, bjuder på fika. Är med och hjälper mamma och pappa med städning, matlagning, tvätt. Det som händer under småbarnsåren är ju starten för den 10 åring du ser framför dig.

Och barn i 20 års åldern? Jag är 24 år, jag måste vara en bebis i dina ögon

ungefär som en professionell ryttare skulle se fram emot att kunna rida igen.

Fast där skiljer det väl väldigt mkt? För ryttaren har andra personer som håller igång allting under graviditeten och sen kombineras ridningen med barnen.
I ditt jobb kan du ju inte bara göra en del. Utan måste göra allt och kan inte överlåta det på någon annan.

Och det många nog blir lite upprörda över är nog att man kan läsa dina inlägg att du längtar mer till ditt jobb än ditt barn.

 

[No1]

Sv: Få honom engagerad?

Fast vad är det som är fel i det??

Man kan omöjligt uttala sig så svartvitt om en sak man faktiskt inte vet något om, eller du menar på allvar att du tycker det?

Det är väldigt lätt att göra när man med facit på hand vet att ens föreställningar brukar stämma.
Som jag skrivit tidigare handlar det om insikt och kännedom om ens egen person + hur pass insatt man är i det man redan på förhand bildar sig en uppfattning om.

Jag brukar kunna ta lång tid på mig att bilda mig en uppfattning om både människor och ting men i gengäld reviderar jag sällan åsikten.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Men varför tycker du att jag uttalar mig svartvitt om jag skriver att jag inte anser att småbarnsåren är de mest intressanta i en människas liv? Var är det svartvita?

Svartvit är väl snarare den som anser att bara för att man inte tycker småbarnstiden är den mest intressanta så är man helt ointresserad, allmänt känslolös och borde inte ha barn öht. Det om något är väl svartvitt?

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Läs dina egna inlägg igen både de här och andra..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Nej, inte nödvändigtvis. Inte för alla, i alla fall.

Jag är inte så intresserad av hjärnans neurologiska utveckling, utan betydligt mer av människan som social varelse. Så jag delar inte riktigt din fascination av hur snabbt barn lär sig - däremot tycker jag det är enormt intressant hur barn mellan tio och tjugo års ålder går från barn till mer eller mindre självständiga vuxna. Det är för mig mycket mer fascinerande och intressant.

Njae... alltså jag arbetar med ungdomar mellan 16-20 och jag tycker egentligen att det är en ganska otacksam tid i livet för både vuxna och den unga som skall uthärda det. Man kan ju undra varför jag specialiserat mig på den åldern då, egentligen - men som lärare och hyfsat ämnesintresserad så kan både den unga och jag själv värna integriteten. Kanske är det "tuggmotståndet" som dessa unga ger som är kicken?

Vad gäller egna barn och privata relationer med andras barn så är jag mer benägen att instämma med Petruska. I de tidiga barnaåren då upptäckter är wow och där barnets upptäckt är ett wow för henne, medan det är ett annat för mig är kul. Som till exempel när det egna barnet som aldrig sagt ett ljud om att lillasyskonet var "för liten" för vissa saker. Det hade barnet bara accepterat, vissa får godis, andra inte, typ...

En vacker dag säger denna förtjusande treåring när det är dags att bada och tvätta håret; "NN är för liten för det", med armarna ikors över bröstet.

Då hade alltså slutledningsförmågan slagit till - att vara för liten innebär att man inte får, och just då ville hon inte vara stor nog för att "få" bada.

Jag fascineras oerhört över de små resonemang och många gånger smarta funderingar små barn har. De är i en viss ålder otroligt klarsynta och öppna för nya sätt att tänka och kreativiteten är ljuvlig... Att ställa frågor till barn är kul också, för om de är duktiga på att prata och uttrycka sig så kan man få riktigt intressanta reflektioner till livs. Jag attraheras nog av det lösningsfokuserade i ett barns kreativa dr, tror jag...

Så - för att sammanfatta; egna barn är skojiga. Tonåringar är kul om man har lagom distans. Men inget väljer man ju som förälder, utan det är bara att hänga i och göra så gott man kan.

Jag tror också, som Petruska, att man visst har en aning innan man får barn. Jag visste ung hur jag skulle fostra barnen och jag har hållt fast vid det. Jag var däremot inte beredd på att kärleken skulle vara så obarmhärtig stor.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Detta inlägg är nog det mest oförskämda jag läst på Buke.

Nog kan vi ha olika uppfattningar, men inte skall man behöva ta sådana låga kommentarer. Jag hoppas att du bett Mabuse om ursäkt.

Det du skriver ger intryck av både inskränkthet och oförmåga att faktiskt resonera med någon som har en annan åsikt.

Sorry för OT, men jag blev faktiskt arg!

Men då har du inte läst mkt här på bukefalos om det inlägget var det mest oförskämda du läst................