Få honom engagerad?

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Men jag tycker inte att andras småbarn är särskilt intressanta att diskutera med, jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av hans åsikter, eftersom de är på småbarnsnivå.

Jisses...

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jodå:



Svaret på den frågan är alltså för min del: barn är inte alls små för kort tid, tvärtom så blir de roligare ju äldre de blir. Således ingen anledning att stanna upp och släppa allt annat just den perioden, eftersom det är den minst intressanta.

Varför adopterade du inte ett äldre barn istället?? Finns hur många äldre barn som helst som står utan familj och då hade det varit betydligt lättare för dig att gå in i djupa samhällsinriktade diskussioner..

Stackars ditt barn säger jag igen om du inte ändrar dig något i vart fall

Hoppas att pappan till barnet har en annan inställning

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jag förstår hur du menar, jag har alltid tyckt likadant - jag blir utmattad av att umgås med små barn, men större barn ger energi. Så kände jag. När Elina föddes läste jag mycket om utvecklingen och fascinerades över saker hon lärde sig, fascinerades av hur människans hjärna fungerar helt enkelt. Jag tyckte det var mysigt med bebis men inte så himla KUL. Nu är hon just fyllda 2 år och periodvis jobbig men ofta väldigt fascinerande och faktiskt ganska kul. Men jag sticker inte under stol med att jag tycker att det blir roligare och roligare, och jag längtar till skolåldern och alla frågor det kommer innebära. Jag längtar efter att höra hennes åsikter, hur hennes person kommer utvecklas, vad hon kommer tycka om, hur hon kommer tänka. Jag vill veta om hon är en konstnärssjäl eller en logisk tråkmåns som jag .

Jag tycker det blir roligare och intressantare ju äldre hon blir. Det betyder inte att jag inte är en bra mamma nu, att jag inte tycker om att umgås med henne eller att jag inte älskar henne galet. Men jag är glad att jag jobbar och får vara vuxen samtidigt faktiskt

Detta du skriver är ju inte samma sak som mabuse skriver, långt ifrån..

Detta är betydligt mer normalt förhållande till sina barn och även jag kan skriva under en hel del av detta. jag längtar även tills mitt barn blir äldre och han börjar prata och vi kan diskutera tillsammans i framtiden, jag längtar också tills han blir äldre och vet vad han vill med livet och så vidare!

MEN jag genomlider inte småbarnsåren med sura uppstötningar och total oförmåga att se humorn i vad han gör eller ointresse hur han utvecklas. Det är väl knappast någon som inte är trött under de första åren men från den normala tröttheten till att inte känna något alls är rätt lång..

Nej jag tycker inte det känns kul att läsa inställningen mabuse har till sitt kommande barn och jo jag känner föräldrar som absolut inte borde ha barn som har ungefär samma inställning. Nej barnen lider inte de får mat, kläder etc men mycket kärlek är där inte..

 

[Mitten]

Sv: Få honom engagerad?

MEN jag genomlider inte småbarnsåren med sura uppstötningar och total oförmåga att se humorn i vad han gör eller ointresse hur han utvecklas. Det är väl knappast någon som inte är trött under de första åren men från den normala tröttheten till att inte känna något alls är rätt lång..

Vi kanske tolkar lite olika, men jag tror inte att Mabuse kommer att känna så här. Jag tycker inte ens att hon har sagt att hon tror det. Hon är bara inte så romantiskt inställd på småbarnstiden och tycker att det är lite transportsträcka - men jag tror minsann att hon kommer älska sin bebis/sitt småbarn/sin tonåring ändå.

Mabuse kanske är ointresserad av hur barn utvecklas och hur barn tänker och resonerar, men inte hur hennes barn kommer resonera och utvecklas. Jag tror hon också klappar händerna när hennes lille tar sina första steg. Men hon kanske struntar i när andras barn börjar gå ...
Sedan kommer hon kanske att ändra en del inställning när barnet är fött, eller så gör hon det inte.

jag tyckte inte att 'roligt som barn säger' var så himla kul och intressant förut. Sedan jag fick Elina skrattar jag dock gott åt det, för jag har något att relatera till.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Varför adopterade du inte ett äldre barn istället?? Finns hur många äldre barn som helst som står utan familj och då hade det varit betydligt lättare för dig att gå in i djupa samhällsinriktade diskussioner..

Stackars ditt barn säger jag igen om du inte ändrar dig något i vart fall

Hoppas att pappan till barnet har en annan inställning

Det är ju inte precis så att man kan plocka upp ett adopterat barn lite hursomhelst - att ta hand om ett kanske traumatiserat äldre barn med en jobbig uppväxt, som man kanske inte ens delar språk med - nej, det skulle inte jag ge mig på som förstagångsförälder, av respekt till barnet.

Varför är det synd om mitt barn bara för att jag inte tycker att småbarnstiden är den bästa och mest intressanta tiden i en människas liv?

Och ja, min man är mycket mer förtjust i småbarn än jag, jag tror vi kommer komplettera varandra ypperligt.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Vi kanske tolkar lite olika, men jag tror inte att Mabuse kommer att känna så här. Jag tycker inte ens att hon har sagt att hon tror det. Hon är bara inte så romantiskt inställd på småbarnstiden och tycker att det är lite transportsträcka - men jag tror minsann att hon kommer älska sin bebis/sitt småbarn/sin tonåring ändå.

Mabuse kanske är ointresserad av hur barn utvecklas och hur barn tänker och resonerar, men inte hur hennes barn kommer resonera och utvecklas. Jag tror hon också klappar händerna när hennes lille tar sina första steg. Men hon kanske struntar i när andras barn börjar gå ...
Sedan kommer hon kanske att ändra en del inställning när barnet är fött, eller så gör hon det inte.

jag tyckte inte att 'roligt som barn säger' var så himla kul och intressant förut. Sedan jag fick Elina skrattar jag dock gott åt det, för jag har något att relatera till.

Precis så menar jag! Vad skönt att inte alla missförstår.

Säkert kommer jag älska mitt barn i alla åldrar, men jag ser mest fram emot att vara förälder när småbarnstiden har passerat. Jag tycker det ska bli otroligt spännande när barnet blir lite äldre, börjar skolan och blir en självständig människa. För mig är det den tiden som jag absolut inte vill missa, utan ta vara på.

Jag är inte så romantiskt inställd till barn (eller graviditeter för den delen) öht, för många verkar det väldigt provocerande.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

MEN jag genomlider inte småbarnsåren med sura uppstötningar och total oförmåga att se humorn i vad han gör eller ointresse hur han utvecklas. Det är väl knappast någon som inte är trött under de första åren men från den normala tröttheten till att inte känna något alls är rätt lång..

Fast det där har du ju hittat på själv. Jag sa inte att jag inte är så intresserad eller road av Jerseykos sons humor och utveckling. Det betyder väl inte att jag tror att jag kommer ha sura uppstötningar inför mitt eget barn, vad får du det ifrån? Det är väl ändå inte jerseykos barn jag ska föda fram?

Och vad får dig att tro att jag inte skulle känna något alls inför mitt eget barn? Jag ska erkänna att jag inte har några stora känslor inför jerseykos barn, men det tror jag är rätt normalt med tanke på att jag aldrig träffat pojken ifråga.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Hur kan du då uttala dig om småbarnstiden???

Det kan man inte fören man verkligen är där. Jag gillade inte heller småbarn speciellt mycket men nu med min egen älskar jag allt med det och önskade att den inte var så kort.

Tycker faktiskt inte att man kan vara så svartvit i sina uttalanden när man inte har erfarenheten av det.

Därför att jag träffat många småbarn. Eller hur menar du?

Så nej, det är inte sant att jag inte har erfarenhet av det jag uttalar mig om. Jag har träffat massor av småbarn, och generellt tycker jag det är roligare att umgås med lite större barn än med späd- och småbarn. Jag drar på basis av det slutsatsen att jag även kommer tycka mitt eget barn blir intressantare ju äldre det blir.

Jag förstår inte varför man tvunget måste tycka att just småbarn är så intressanta, att det är den roligaste åldern, osv? Barn har man ju hela livet, inte bara de första tre åren, så varför detta tvång till småbarnsfascination?

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Tycker det är så tråkigt att läsa dina svar när det gäller barn Tycker synd om ditt kommande barn om du inte ändrar din inställning. Förstår inte varför du eg skaffar barn när du eg inte vill ta hand om den?

Var har jag skrivit att jag inte vill ta hand om mitt barn?

I inlägget du citerar skriver jag att jag inte tyckte jerseykos sons skämt var sådär jätteroligt, hur får du det till att jag inte tänker ta hand om mitt barn?

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Jag förstår hur du menar, jag har alltid tyckt likadant - jag blir utmattad av att umgås med små barn, men större barn ger energi. Så kände jag. När Elina föddes läste jag mycket om utvecklingen och fascinerades över saker hon lärde sig, fascinerades av hur människans hjärna fungerar helt enkelt. Jag tyckte det var mysigt med bebis men inte så himla KUL. Nu är hon just fyllda 2 år och periodvis jobbig men ofta väldigt fascinerande och faktiskt ganska kul. Men jag sticker inte under stol med att jag tycker att det blir roligare och roligare, och jag längtar till skolåldern och alla frågor det kommer innebära. Jag längtar efter att höra hennes åsikter, hur hennes person kommer utvecklas, vad hon kommer tycka om, hur hon kommer tänka. Jag vill veta om hon är en konstnärssjäl eller en logisk tråkmåns som jag .

Precis - det är ju jättespännande! Det ser jag väldigt mycket fram emot också, mer än det första steget eller första gången barnet kan dricka ur glas.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Därför att jag träffat många småbarn. Eller hur menar du?

Så nej, det är inte sant att jag inte har erfarenhet av det jag uttalar mig om. Jag har träffat massor av småbarn, och generellt tycker jag det är roligare att umgås med lite större barn än med späd- och småbarn. Jag drar på basis av det slutsatsen att jag även kommer tycka mitt eget barn blir intressantare ju äldre det blir.

Jag förstår inte varför man tvunget måste tycka att just småbarn är så intressanta, att det är den roligaste åldern, osv? Barn har man ju hela livet, inte bara de första tre åren, så varför detta tvång till småbarnsfascination?

Men inser du inte vad jag och flera här försöker att säga??

Andras barn är inte egna barn!! Du kan inte jämföra vad du har för erfarenhet av ANDRAS småbarn.

Som sagt jag väntade ju själv väldigt länge med att skaffa barn och nej jag gillade inte småbarn alls, men det är stor skillnad på mitt eget barn. Det går inte att jämföra på en dag. Jag hade väldigt många saker jag var bestämd med innan jag skaffade barn och jo de mesta ändrade sig när han väl var här.

Så att du vill tro att andra inte kan känna samma sak men ändrar sig när de väl får barn får du ändra din uppfattning om..

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Det är ju inte precis så att man kan plocka upp ett adopterat barn lite hursomhelst - att ta hand om ett kanske traumatiserat äldre barn med en jobbig uppväxt, som man kanske inte ens delar språk med - nej, det skulle inte jag ge mig på som förstagångsförälder, av respekt till barnet.

Adoptivbarn behöver inte vara traumatiserade..

Varför är det synd om mitt barn bara för att jag inte tycker att småbarnstiden är den bästa och mest intressanta tiden i en människas liv?

På ditt sätt att skriva verkar det som om du inte ens kommer att dra på mungipan när ditt barn gör något för första gången eller föreslår att man bygger ett island till isbjörnar. Traumatiserade barn kan de även bli när de inte får tillräckligt med uppmärksamhet, förståelse eller uppmuntran som väldigt små..

Och ja, min man är mycket mer förtjust i småbarn än jag, jag tror vi kommer komplettera varandra ypperligt.

Då är det väldigt bra!

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Fast det där har du ju hittat på själv. Jag sa inte att jag inte är så intresserad eller road av Jerseykos sons humor och utveckling. Det betyder väl inte att jag tror att jag kommer ha sura uppstötningar inför mitt eget barn, vad får du det ifrån? Det är väl ändå inte jerseykos barn jag ska föda fram?

Och vad får dig att tro att jag inte skulle känna något alls inför mitt eget barn? Jag ska erkänna att jag inte har några stora känslor inför jerseykos barn, men det tror jag är rätt normalt med tanke på att jag aldrig träffat pojken ifråga.

Av det du skriver så kan man läsa in en hel del att du inte tycker det är speciellt intressant att du inte vill ta till vara på tiden..

Det ovan som jag skrev var riktat till mittens inlägg ang att man kan tycka det är jobbigt med småbarn men ändå tycka det är mysigt. Att bara tycka det är jobbigt då är det något som är fel

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Jodå, det kan jag. Det går alldeles utmärkt att jämföra egna och andras barn.

Andras barn blir intressantare ju äldre de blir. Jag har all anledning att tro att mina egna barn också kommer att bli intressantare ju äldre de blir.

Däremot kan jag tycka att det är lite hemskt med den motsatta uppfattningen, som du verkar dela - att det egna barnet är som intressantast när det är litet, och sen tappar man gradvis intresset för dem ju äldre de blir.

Iofs tror jag att din starka reaktion bottnar i att du missförstår mig. Jag tror att mitt barn kommer bli intressantare ju äldre det blir. Inte att det kommer vara ointressant från början. Utvecklingen är alltså intressant-intressantare-jätteintressant, inte som du verkar tro ointressant-något lite intressant-intressant.

Sen tror jag du och jag är väldigt olika i vår inställning till barn, så även om du förändrades mycket kan du inte utgå från att jag fungerar som du. Jag har alltid varit helt säker på att jag vill ha barn, det är andra praktiska omständigheter som gjort att barnanskaffandet dröjt lite. Jag har heller aldrig varit särskilt intresserad av bebisar och småbarn, men det innebär inte att jag inte varit helt säker på att jag en dag vill ha egna barn - de är ju inte småbarn för evigt. Och sina egna barn är man ju vanligen så förtjust i att även småbarnstiden blir helt ok, även om jag personligen tror att det för mig blir ännu roligare att vara förälder sen.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Var har jag skrivit att jag inte vill ta hand om mitt barn?

I inlägget du citerar skriver jag att jag inte tyckte jerseykos sons skämt var sådär jätteroligt, hur får du det till att jag inte tänker ta hand om mitt barn?

Det är bara mina reflektioner på hur du skrivit tidigare och här, det verkar som om du vill lämna över så fort som möjligt så du kan börja jobba igen och du skriver ju upprepade gånger att du inte är intresserade av småbarn..

Du vänder det till att andras barn inte är roligt, hur kan man bara tycka så eg?? För mig känns det ganska känslolöst faktiskt att man inte kan se humorn i ett litet barn eller att barnet dricker ur ett glas för fösta gången eller tar sina fösta steg etc etc.

På dina svar så läser jag in att allt som man inte kan föra en kulturell diskussion med är "småbarn" och då tråkigt i dina ögon. Kan ju vara så att du inte har någon humor alls och det är därför du skriver som du gör!

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Adoptivbarn behöver inte vara traumatiserade..

Sjuåriga adoptivbarn har ofta haft det rätt tufft, jo. Varför tror du annars de blir adoptivbarn, om de redan har en stabil och kärleksfull familj?

På ditt sätt att skriva verkar det som om du inte ens kommer att dra på mungipan när ditt barn gör något för första gången eller föreslår att man bygger ett island till isbjörnar.

Du läste kanske lite slarvigt, jag drar inte på mungipan när jag läser om hur okända bukemedlemmars barn skämtar om att de äter korv istället för kyckling. Det är i min värld inte ett jätteroligt skämt, helt enkelt. Varför tror du att det innebär att jag inte skulle bry mig om mitt eget barns utveckling?

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jodå, det kan jag. Det går alldeles utmärkt att jämföra egna och andras barn.

Andras barn blir intressantare ju äldre de blir. Jag har all anledning att tro att mina egna barn också kommer att bli intressantare ju äldre de blir.

Nej jag lovar dig att det kan du inte...

varför ser du så svartvitt??

Däremot kan jag tycka att det är lite hemskt med den motsatta uppfattningen, som du verkar dela - att det egna barnet är som intressantast när det är litet, och sen tappar man gradvis intresset för dem ju äldre de blir.

Men ursäkta!!! var har du läst att jag skrivit det?

Och det är INGEN som påstått att det skulle vara så av de som svarat dig i denna tråden, det är något du tagit ur luften.

Iofs tror jag att din starka reaktion bottnar i att du missförstår mig. Jag tror att mitt barn kommer bli intressantare ju äldre det blir. Inte att det kommer vara ointressant från början. Utvecklingen är alltså intressant-intressantare-jätteintressant, inte som du verkar tro ointressant-något lite intressant-intressant.

Tror du får läsa igen vad du skriver för att folk (jag och andra) här inte skall missuppfatta dig..

Sen tror jag du och jag är väldigt olika i vår inställning till barn, så även om du förändrades mycket kan du inte utgå från att jag fungerar som du. Jag har alltid varit helt säker på att jag vill ha barn, det är andra praktiska omständigheter som gjort att barnanskaffandet dröjt lite. Jag har heller aldrig varit särskilt intresserad av bebisar och småbarn, men det innebär inte att jag inte varit helt säker på att jag en dag vill ha egna barn - de är ju inte småbarn för evigt. Och sina egna barn är man ju vanligen så förtjust i att även småbarnstiden blir helt ok, även om jag personligen tror att det för mig blir ännu roligare att vara förälder sen.

Nej jag tror inte det faktiskt, jag resonerade som du i mycket förut. Jag har satt både mitt jobb och mitt elittävlande i första hand under väldigt många år. det var liksom inte praktiskt att jobba stenhårt och sedan resa runt Europa och tävla med en liten bebis.

men du ser allt så svartvitt och du uttalar dig stenhårt om saker som du omöjligt kan veta något om..

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Sjuåriga adoptivbarn har ofta haft det rätt tufft, jo. Varför tror du annars de blir adoptivbarn, om de redan har en stabil och kärleksfull familj?

Finns många orsaker till att de blir adoptivbarn. Min moster jobbar inom detta så jag är rätt insatt..

Du läste kanske lite slarvigt, jag drar inte på mungipan när jag läser om hur okända bukemedlemmars barn skämtar om att de äter korv istället för kyckling. Det är i min värld inte ett jätteroligt skämt, helt enkelt. Varför tror du att det innebär att jag inte skulle bry mig om mitt eget barns utveckling?

Som sagt du har inte insikten och du saknar en hel del humor..

 

[Sar]

Sv: Få honom engagerad?

Jag är inte så romantiskt inställd till barn (eller graviditeter för den delen) öht, för många verkar det väldigt provocerande.

Jag tror inte att det är det som upplevs provocerande, det är den enorma tvärsäkerheten innan barnet ens tittat ut.

Jag tror att de flesta föräldrar har varit med om att det just med interaktionen av ens egna barn faktiskt visat sig att man gillar något man trodde att man skulle ogilla och vice versa. Kanske är det en försvarsreflex, kanske är det bara så att kroppen och psyket överraskar en?!

Jag tror hursomhelst att det är positivt både för förälder och barn att man faktiskt kan ändra sig och vara flexibel, annars tror jag att det skulle vara rätt svårt (i alla fall för mig) att vara förälder.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Det är bara mina reflektioner på hur du skrivit tidigare och här, det verkar som om du vill lämna över så fort som möjligt så du kan börja jobba igen och du skriver ju upprepade gånger att du inte är intresserade av småbarn..

Du vänder det till att andras barn inte är roligt, hur kan man bara tycka så eg?? För mig känns det ganska känslolöst faktiskt att man inte kan se humorn i ett litet barn eller att barnet dricker ur ett glas för fösta gången eller tar sina fösta steg etc etc.

På dina svar så läser jag in att allt som man inte kan föra en kulturell diskussion med är "småbarn" och då tråkigt i dina ögon. Kan ju vara så att du inte har någon humor alls och det är därför du skriver som du gör!

Jag har mer utbyte av att umgås med vuxna än med barn, absolut. Det tror jag iofs är extremt vanligt, alltså att man hellre umgås med människor i ungefär samma ålder som en själv. Tvärtom skulle jag nog tycka att det vore lite udda med en vuxen människa som hellre umgicks med småbarn än med andra vuxna.

Det är säkert jättekul för de barnens föräldrar när de drar skämt och tar sina första steg, men kanske inte för alla andra människor. När mina egna barn drar skämt på nivån "Jag sa att jag åt korv men egentligen var det kyckling!" så väntar jag mig faktiskt inte heller att andra ska tycka att det är sådär vansinnigt roligt, även om jag som förälder säkert tycker det är kul.

För övrigt - jag vill inte lämna över så fort som möjligt (det skulle ju vara ett par veckor efter förlossningen i så fall, inte fyra månader senare). Men jag har en väldigt stark tro på att ett barn mår bra av att ha två jämnbördiga föräldrar, och därför är det väldigt viktigt för mig att min man får samma chans att knyta an till barnet som jag. Och då kan ju inte jag roffa åt mig hela föräldraledigheten själv, rimligtvis. I vårt fall, där min man är mycket bättre med småbarn än jag, vore det ju dessutom ett ganska puckat val.