Få honom engagerad?

[Petruska]

Sv: Få honom engagerad?

Jag är en fruktansvärt empatisk person

Det verkar faktiskt inte så.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Du är inte ensam om att bli hårt åtsatt.
Jag har sett friktionen både på andra forum och upplevt irl.
Många människor har jättsvårt att ta till sig att en kvinna, mamma, brinner för något annat än sitt barn.

För att gå lite off t:
Jag umgås i kretsar där många känner stor passion inför sitt arbete och samtliga har smakat på den trångsynthet som gäller när karriärskvinnor får för sig att skaffa barn utan att tumma på jobbet.
Folk går i taket utan att fråga HUR de i familjen löser vardagen rent praktiskt (i många fall är det männen som tar lite större del).
Det föreligger en osund reaktion mot kvinnor som inte satsar fullt ut på att bara vara mammor.

Jag misstänker nog också att det är den normen som spökar i bakgrunden i många av trådens inlägg.

Jag tror att jag kanske lever i lite skyddad verkstad när det gäller just den frågan IRL, både på jobbet och bland vänner så tycker de flesta att jobbet är viktigt. Det upplevs inte som provocerande med den inställning till barn som jag har, utan snarare som självklart. Alltså har jag inte behövt lära mig att sticka under stol med vad jag tycker i frågan, men det blir ju uppenbarligen lite frontalkrock för en del här på buke, som har andra normer.

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Jag misstänker nog också att det är den normen som spökar i bakgrunden i många av trådens inlägg.

Jag tror att jag kanske lever i lite skyddad verkstad när det gäller just den frågan IRL, både på jobbet och bland vänner så tycker de flesta att jobbet är viktigt. Det upplevs inte som provocerande med den inställning till barn som jag har, utan snarare som självklart. Alltså har jag inte behövt lära mig att sticka under stol med vad jag tycker i frågan, men det blir ju uppenbarligen lite frontalkrock för en del här på buke, som har andra normer.

Varför antar du att andra inte anser sitt jobb som viktigt??

Nu skriver du om din inställning till barn, hur är den då?? Du skriver att du inte har någon speciellt inställning men samtidigt skriver du att du har det.

Så hur ser du på ditt kommande barn?

 

[Petruska]

Sv: Få honom engagerad?

När han lärde sig säga nej sa han nej till allt. Jag tyckte att det var intressant. Jag tycker att det är otroligt fascinerande hur barn utvecklas och utvecklas och hur drivkraftiga de är. De vilar aldrig. De bara maler på och kämpar och kämpar. Det är ju jättehäftigt.

Det är roligt hur de utvecklar sitt jag och hanterar omvärlden.

Alltså, jag håller med om det där. Jag tycker att det är intressant att dela det där med ett barn.

Men som jag försökte säga är det ju stor skillnad mellan att det är utvecklingspsykologiskt intressant att ungen säger nej till allting, och att en något mer vuxen person säger nej på sätt som betyder något helt annat än att den vuxne upptäckt ett nytt ord och prövar användningen av detta ord.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

*KL*

Jag tycker det är intressant (men skrämmande) att så många verkar tycka en mamma som börjar jobba när barnet är 4 månader "skiter i ungen". Att en annan användare stolt deklarerar att pappan till hennes barn bara tagit ut 10 föräldrardagar tycks ingen reagera på.

Inte många tycks ifrågasätter en sådan pappa, för man kan ju faktiskt umgås med barnet efter jobbet och på övrig ledig tid. Huvudansvaret delas visst lika och man kan ju faktiskt inte bara titta på hur föräldrarledigheten delas. Helt plötsligt verkar inte det där med föräldrarledighet vara så viktigt längre. Eller, hur skall ni ha det?

Själv tycker jag det verkar sorgligt att så många missunnar sina barn att få två, lika viktiga, primärföräldrar.

Pappor som kommer hem sent på kvällarna eller reser mycket i sitt jobb och bara ser sina barn på helgerna får inte sällan epitetet "jättebra pappa"! Många kvinnor går igång när man kritiserar deras mäns prioriteringar i livet och rättfärdigar då varför just de är hemma mest och att "Kalle aldrig, minsann, tagit skada av att hans pappa jobbar så mycket. tvärtom - han har ju bde ny cykel och playstation3 tack vare pappas inkomst!"

Det är helt klart så att man som kvinna får en hel del kritik för val som pappor ofta gör "naturligt" och utan eftertanke.

Nu vill jag inte försvar de kvinnor som gör sådana huvudlösa val som en del män gör. Jag skulle aldrig tycka att det är ok att vara en frånvarande mamma, lika lite som jag inte tycker att man skall vara en frånvarande pappa.

Med sina barn får man förmånen att inte bara se sig själv ett tag och den förmånen skall man ta vara på, anser jag. Det innebär dock inte att man ger upp allt, och det gäller båda föräldrarna.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Varför antar du att andra inte anser sitt jobb som viktigt??

Nu skriver du om din inställning till barn, hur är den då?? Du skriver att du inte har någon speciellt inställning men samtidigt skriver du att du har det.

Så hur ser du på ditt kommande barn?

Det klart jag har en inställning till barn, det torde alla människor ha.

Jag ser på min kommande barn som en ny liten människa som det ska bli jätteintressant att följa. Jag vill ge den nya lilla människan så bra förutsättningar som möjligt, och där ingår för mig att vara en bra förebild efter förmåga ( exenmpelvis inte ge barnet känslan av att jag offrat allt för honom/henne, eller bete mig könsstereotypt), att göra mitt bästa för att barnet har två jämbördiga föräldrar att vända sig till, och att barnet får utvecklas utifrån sina förutsättningar, snarare än pressas in i könsnormer eller andra destruktiva normer. Att göra mitt bästa för att barnet ska utvecklas till en självständig individ med tilltro till sin egen förmåga.

 

[No1]

Sv: Få honom engagerad?

Jag misstänker nog också att det är den normen som spökar i bakgrunden i många av trådens inlägg.

Jag upplever det som väldigt tydligt

 

[inverterad]

Sv: Få honom engagerad?

Att skriva att en person som man vet väntar barn inte borde ha barn är inte bara oförskämt utan riktigt elakt. Vad vill man uppnå med det?

Jag instämmer helhjärtat. Jag tycker verkligen att det är otroligt känslokallt att gå på Mabuse på detta sätt, för något som Mabuse inte ens har sagt. Jag tycker att hennes resonemang är glasklart och tycker inte att det ens antyder att hon kommer att tycka illa om småbarnstiden. Att man kan läsa henne på det sättet (förlåt Mabuse för att jag tilltalar dig i tredje person) är för mig obegripligt. Och det tycker jag mig ha rätt att säga, trots att jag inte har några barn. Än.

 

[SaraJon]

Sv: Få honom engagerad?

Precis. Men jag tycker det är så märkligt att många är så totalt blinda för hur olika en mamma och en pappa bedöms. I det ena fallet tycks föräldern "skita i barnet" om hon jobbar, i det andra fallet tycks inte föräldrarledigheten spela så stor roll.

(Apropå frånvarande, det blir man ju egentligen alltid när man inte är föräldrarledig. Frånvaro i betydelsen att man inte umgås med barnet just då. Så på så vis tycker jag det är helt ok med en frånvarande förälder d.v.s en förälder som arbetar. Däremot är det ju illa om en förälder är frånvarande hela tiden, oavsett kön)

 

[Mirre]

Sv: Få honom engagerad?

Alltså har jag fattat det här rätt nu?

Du vill ha barn (för att han vill?) men du tänker inte ta något ansvar för det?
Varför då skaffa barn? Det är inte bara taskigt mot din sambo utan även (framförallt) mot barnet. Har inte ert framtida barn rätt att vara och känna sig älskad av båda sina föräldrar? Det är ett barn ni sätter till världen, ingen slit och släng sak.

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

Varför är det mer upprörande än när hästägande gravida skriver att de längtar efter att kunna rida igen?

I fler tidigare inlägg där ditt yrke dragits upp har du varit väldigt tydlig med att det krävs en heltids full koncentration på forskningen under tiden du jobbar.
Ni omfattas inte heller av t.ex. föräldraförsäkringslagen och sånt som "alla andra" har ingen SGI osv.

Du kan inte avbryta ditt arbete mitt i bara för att byta en blöja, trösta eller amma. Har du ridning som yrke/hobby så får hästarna vackert vänta tills du är klar eller så får någon annan rida om det är kris. Hästen kan få stå en dag bara för det inte funkar med barnet den dagen. Men för dig kan du inte göra så utan barnet får anpassa sig efter ditt yrke.

Att jag ser fram emot att forska igen innebär ju inte att jag inte också ser fram emot att få barn. Det är inget motsatsförhållande, det är ju möjligt att se fram emot två saker samtidigt.

Jag har och ser oxå fram emot att både jobba och studera. Men barnen kommer alltid först.

 

[havreflinga]

Sv: Få honom engagerad?

Jo, det är rätt elakt att skriva till någon som väntar barn inom några veckor att den inte borde ha några barn. Det tror jag inte man måste vara jätteempatisk för att förstå.

Givet att du nu anser att jag är olämplig som förälder, vad tycker du jag borde göra i det här läget? Ge upp barnet för adoption?

Däremot har du rätt i att jag inte bryr mig så mycket om det du skrev, eftersom jag vet att du inte känner mig, och baserar dina åsikter om mig på saker som du tror att jag skrivit, men som jag de facto aldrig har sagt.

Jag håller med om att det var riktigt elakt. Elakt även mot det ofödda barnet, för om du hade tagit åt dig (vilket du tack och lov inte verkar göra) hade du kanske börjat tvivla på dig själv och blivit en osäker mamma.

Vet du varför olgaklara stör sig så extremt på dig? Jag vet inget om era tidigare dispyter. Det som syns här är helt obegripligt. Det ni eventuellt tycker olika om (i den här tråden) är ju ganska små saker och jag förstår inte hur det kan uppröra så mycket...

 

[Brandgul]

Sv: Få honom engagerad?

Men som jag försökte säga är det ju stor skillnad mellan att det är utvecklingspsykologiskt intressant att ungen säger nej till allting, och att en något mer vuxen person säger nej på sätt som betyder något helt annat än att den vuxne upptäckt ett nytt ord och prövar användningen av detta ord.

Jag har läst utvecklingspsykologi också. Jag tycker det är fascinerande att det också stämmer. Hur man utvecklas och tar sig igenom de olika stegen. Mitt barn gör också det och det är så tydligt. De små sakerna som han gör är ju ett bevis på att han tar sig upp för trappan. Även om det är små och basala saker så vet jag ju att det är ett pyttesteg upp mot nästan avsats och nästa och nästa... Och tänkt bara på det sociokulturella... Det finns så mycket att vara med om som förälder redan innan barnet ens är 2½ år. Det går i ett rasande tempo och det är ju jätteroligt att få se allt så nära. Men då är jag ju å andra sidan bombarderad med massor av teorier, fakta och allt övrigt jag läst...

 

[cirkus]

Sv: Få honom engagerad?

Fast här tycker jag att uttrycket "var sak har sin tid" kan appliceras alldeles utmärkt.

Varje tid med barnet är intressant, fast på helt olika sätt.
Att ha en intellektuell diskussion är till exempel betydligt mer intressant med en 18-åring än en 2 åring.
Å andra sidan tycker iaf jag att småbarnsåren är ett rätt spännande kvitto på hur man förhåller sig till dessa små varelser som är beroende av en och hur mycket man faktiskt kan påverka dem genom sitt eget beteende. Vilket faktiskt går över med tiden rätt var det är så har man bara facit...

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

I fler tidigare inlägg där ditt yrke dragits upp har du varit väldigt tydlig med att det krävs en heltids full koncentration på forskningen under tiden du jobbar.
Ni omfattas inte heller av t.ex. föräldraförsäkringslagen och sånt som "alla andra" har ingen SGI osv.

Jodå, om man har lön. Men många har stipendium, då ingår man inte i socialförsäkringssystemet och har ingen SGI. Jag är så lyckligt lottad att jag fram tills nu haft lön, alltså har jag sjukpenning och all sån lyx nu.

Du kan inte avbryta ditt arbete mitt i bara för att byta en blöja, trösta eller amma. Har du ridning som yrke/hobby så får hästarna vackert vänta tills du är klar eller så får någon annan rida om det är kris. Hästen kan få stå en dag bara för det inte funkar med barnet den dagen. Men för dig kan du inte göra så utan barnet får anpassa sig efter ditt yrke.

Naturligtvis kan man avbryta för att amma, trösta eller byta blöjor, man är ju inte kedjad vid datorn. (Förutsatt att man har med sig spädbarnet till kontoret då så att man hör det skrika, det är ju kanske inte så vanligt.) Men det är nog dumt att tro att man får så mycket gjort forskningsmässigt då. Därför är det väldigt bra att ha en pappa till barnet och senare barnomsorg, så att man inte behöver försöka forska samtidigt som man tar hand om barnet - för det tror jag är dömt att misslyckas. Man behöver lite ostörd tid för att få något gjort, så att tro att man kan jobba samtidigt som man är hemma och tar hand om ett spädbarn är nog önsketänkande. Jag har då inga ambitioner att försöka göra det, när jag är hemma med barnet så tänker jag inte försöka forska samtidigt. Forska gör jag på jobbet, och då har någon annan hand om barnet. Så tror jag det är i många yrken, jag skulle säga att det är direkt ovanligt att föräldrar har med sig spädbarnen till jobbet och försöker ta hand om det samtidigt som de jobbar istället för att vara föräldralediga.

Har du ridning som yrke, och är på jobbet, så har du ju rimligen inte barnet med dig. Då tar någon annan hand om barnet medan du jobbar. Är det kris får man väl vabba, och det torde vara lika i alla yrken. Men jobbar du med hästar kan du ju inte låta bli att mocka eller fodra någon dag för att du beöver trösta ledset barn istället. Utan då får du vara hemma den dagen istället. Det är nog ganska få jobb, och ens några, som låter sig kombineras med att ta hand om ett spädbarn samtidigt som man jobbar.

Många professionella ryttare börjar ju rida ganska snart efter förlossningen, just eftersom de tycker det är så kul och blir olyckliga annars. Det är där likheten ligger - har man sitt största intresse som yrke är det ju inte så konstigt att man saknar det när man en period inte kan hålla på med det. Det innebär inte att man inte bryr sig om sitt barn - också.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Fast här tycker jag att uttrycket "var sak har sin tid" kan appliceras alldeles utmärkt.

Varje tid med barnet är intressant, fast på helt olika sätt.
Att ha en intellektuell diskussion är till exempel betydligt mer intressant med en 18-åring än en 2 åring.
Å andra sidan tycker iaf jag att småbarnsåren är ett rätt spännande kvitto på hur man förhåller sig till dessa små varelser som är beroende av en och hur mycket man faktiskt kan påverka dem genom sitt eget beteende. Vilket faktiskt går över med tiden rätt var det är så har man bara facit...

Exakt så tycker jag också.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Vet du varför olgaklara stör sig så extremt på dig? Jag vet inget om era tidigare dispyter. Det som syns här är helt obegripligt. Det ni eventuellt tycker olika om (i den här tråden) är ju ganska små saker och jag förstår inte hur det kan uppröra så mycket...

Ärligt talat - nej, jag har ingen aning. Jag hade faktiskt missat att jag lyckats reta upp henne såpass i tidigare trådar. Men det har jag uppenbarligen. Vad jag vet har vi inte haft några tidigare dispyter direkt.

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

Jag tycker det är intressant (men skrämmande) att så många verkar tycka en mamma som börjar jobba när barnet är 4 månader "skiter i ungen". Att en annan användare stolt deklarerar att pappan till hennes barn bara tagit ut 10 föräldrardagar tycks ingen reagera på.

Jag tror många pappor skulle göra allt för att få det så bra som min make har det.
14 veckor betald semester. Flera långhelger. Aldrig jobb på klämdagar. Massor av halvdagar.
Vad tjänar man på det då? Över 300.000kr om året.

Då behöver man inte ta ut en massa Fp. Utan kan spara dem ifall de behövs senare. Man har ju 7-8 år på sig!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Fast här tycker jag att uttrycket "var sak har sin tid" kan appliceras alldeles utmärkt.

Varje tid med barnet är intressant, fast på helt olika sätt.
Att ha en intellektuell diskussion är till exempel betydligt mer intressant med en 18-åring än en 2 åring.
Å andra sidan tycker iaf jag att småbarnsåren är ett rätt spännande kvitto på hur man förhåller sig till dessa små varelser som är beroende av en och hur mycket man faktiskt kan påverka dem genom sitt eget beteende. Vilket faktiskt går över med tiden rätt var det är så har man bara facit...

Jag tror alla föräldrar undrar vad som hänt/händer när deras barn blir tonåringar. Är det inte en tid som men efteråt tycker var ganska rolig?

Det jag gillar med barn och ungdomar är nog energin, det friska och öppna. Jag kan tycka att 55-åringar är mycket tråkigare både utvecklingsmässigt och socialt.

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Jag vet inte, min man skulle nog inte byta det mot att inte kunna vara föräldraledig alls. Inte jag heller. Det är nog olika från person till person.