Ett barn som far illa...tror jag...

[kopur]

Idag när jag var på stan hörde jag en mamma svära och vara otrevlig mot sin son (i 6-årsåldern gissar jag). Han fick veta att han skulle "sluta babbla och hålla tyst för annars gick det aldrig att få något gjort!!!" Jag var just på väg in i en affär och mamman med son kom in efter mig. Inne i affären var hon lugnare, men hörde henne ändå säga med ganska skarp röst att han skulle följa med henne. Sedan var jag klar med mitt ärende och skyndade tillbaka till jobbet.

Men jag tycker så synd om den där pojken! Jag vet ju i o f s inte något om orsaken - ifall det här var mammans enda otrevliga dag i hela hennes liv... Fast tänker att om hon beter sig så där ute bland folk så är hon ju knappast snällare hemma heller... Får riktigt ont i magen nu när jag tänker på det! Men, vad kunde jag ha gjort? Skulle jag ha sagt något åt henne? (Fast hon hade väl blivit ännu argare då...och kanske tagit ut det på pojken när jag hade gått...) Jag har aldrig sett någon av dem förut, vet inte vilka de är och - som sagt - det skulle ju ha kunnat inträffa X antal riktigt hemska saker precis idag som för en gångs skull fått en normalt balanserad mamma helt ur balans... Eller???

Vad skulle du ha gjort? KAN man göra något i en sådan här situation?

 

[Angua]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Eftersom du inte vet något om deras situation, vad som hade hänt precis innan eller något öht om dem mer än några lösryckta meningar så är det svårt att göra sig en uppfattning om vad det beror på. Barnet kan ha prövat hennes tålamod till bristningsgränsen precis innan... Sånt kan ju hända..
Jag skulle inte gjort något och ser inte vad man skulle göra heller.

 

[Pem]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Det finns nog inget att göra. Jag tycker inte heller at tdet låter sååå väldigt illa, hon hade kanske en dålig dag och barnet hade varit påfresande. De flesta föräldrar har nog någon gång höjt på rösten och sagt ifrån på skarpen lite mer än nödvändigt. Förhoppningsvis var det bara så, annars får man hoppas att det finns andra människor i deras närhet som kan reagera.

 

[chrysler]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Att säga åt sitt barn att hålla tyst en stund är väl knappast vanvård.
Även föräldrar är mänskliga & tål inte vadsomhelst.
Jag kan själv sällan tänka klart när min 9 mån son skriker eller låter högljutt & bvc anser mej vara en bra mamma iaf

Jo mamman kan faktiskt vara mer "snäll" hemma, kanske mamman vill att barnet ska uppföra sig bland folk & kan säga åt på skarpen.
Hemma behöver inte alls vara på samma sätt, & så kan man undra sedan när de blev olagligt att ha pli på sina barn, barn behöver gränser de med, annars kan de bli outhärdligt.
Ingen attack mot dig men herregud så många föräldrar som skulle bli anmälda om man faktiskt anmälde varje förälder som höjer rösten eller säger till på skarpen.

 

[Fan of Bill]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Visst är det synd om barn med såna föräldrar som svär å skäller på dem, det tycker jag oxå. Faktum kvarstår likväl att även jag svär å skäller på mina barn så taket lyfter, ibland. Aldrig utan anledning dock. Det är ett jobbigt jobb att vara förälder, men det är även helt fantastiskt. Balansen får man försöka hitta, å åldrarnas tjusning å bedrövelse lär man sig. Man gör sitt bästa för att ge barnen den bästa starten i livet. Att lära dem bli bra människor. Så döm inte en mamma för en grej.

 

[kopur]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

*KL*


Någon skriver att man måste säga till barn ibland och det håller jag med om. Men långa ramsor med svordomar - det låter VÄLDIGT obalanserat i mina öron i alla fall...

Men det är skönt att höra att ni inte verkar tycka att jag skulle ha ingripit...

 

[bananabambi]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Jag tycker inte att det var så farligt. Det är dock otrevligt att höra när föräldrar skäller på sina barn, jag undviker att göra det när folk hör. Eller, jag är i och för sig inte otrevlig eller högljudd mot mina barn speciellt ofta, och speciellt inte ute. Tycker det låter så illa, och som sagt, folk kanske tror att det är mitt vanliga beteende mot barnen, även om det inträffar ytterst sällan.

Man måste få säga till barnen, även om man är i en affär. Dock gör jag snarare tvärt om, jag väser/viskar till min son istället, tar honom nära mig istället för att höja rösten. Eftersom det inträffar ganska sällan lyssnar han på det lika väl som om jag skriker. Och skrikandet vill jag spara tills de gångerna jag verkligen behöver rösten, typ när han är på väg ut i gatan.

Man vet ju inte hur sonen varit under dagen, man kan vara hur trött som helst. Barn kan faktiskt vara riktigt jobbiga ibland, och det är lätt att humöret tryter. Tyvärr.

 

[Fan of Bill]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

*KL*


Någon skriver att man måste säga till barn ibland och det håller jag med om. Men långa ramsor med svordomar - det låter VÄLDIGT obalanserat i mina öron i alla fall...

Men det är skönt att höra att ni inte verkar tycka att jag skulle ha ingripit...

Långa ramsor med svordomar var inget du tog upp i föregående inlägg. Ja, det får jag hålla med om, man svär inte långa ramsor åt sina barn. Korta kan däremot gå bra. Nej , jag skojar bara!!

 

[rozie]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Idag när jag var på stan hörde jag en mamma svära och vara otrevlig mot sin son (i 6-årsåldern gissar jag). Han fick veta att han skulle "sluta babbla och hålla tyst för annars gick det aldrig att få något gjort!!!" Jag var just på väg in i en affär och mamman med son kom in efter mig. Inne i affären var hon lugnare, men hörde henne ändå säga med ganska skarp röst att han skulle följa med henne. Sedan var jag klar med mitt ärende och skyndade tillbaka till jobbet.

Men jag tycker så synd om den där pojken! Jag vet ju i o f s inte något om orsaken - ifall det här var mammans enda otrevliga dag i hela hennes liv... Fast tänker att om hon beter sig så där ute bland folk så är hon ju knappast snällare hemma heller... Får riktigt ont i magen nu när jag tänker på det! Men, vad kunde jag ha gjort? Skulle jag ha sagt något åt henne? (Fast hon hade väl blivit ännu argare då...och kanske tagit ut det på pojken när jag hade gått...) Jag har aldrig sett någon av dem förut, vet inte vilka de är och - som sagt - det skulle ju ha kunnat inträffa X antal riktigt hemska saker precis idag som för en gångs skull fått en normalt balanserad mamma helt ur balans... Eller???

Vad skulle du ha gjort? KAN man göra något i en sådan här situation?

Usch. Jag avskyr att höra när folk behandlar genom att svära och vara OTREVLIG mot sina barn. Det är skillnad på att tillrättavisa och vara taskig som förälder. Visst, dåliga dagar har alla människor. Men, jag har underbara mammor och pappor runt omkring mig också - de har sina dåliga dagar, men jag har aldrig sett dem behandla sina barn illa.

Jag gör inget när jag hör dessa föräldrar är otrevliga mot sina barn, men jag önskar jag gjorde det ibland. Jag går hem precis som dej och har ont i magen och HOPPAS på att barnen har det bra.

 

[Kolsyrad]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Jag å Anna hörde en rätt hemsk grej på globen horse show i vintras.

Två vuxna och en pojke på kansek 6 år(antar att den ena var mor till sonen) Gick efter vägen en kväll efter sena showen.

Ungen säger något.
Å morsan skriker. ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET!?!? + mera utskällning, och hon viftar med kryckorna mm.

Pojken börjar typ grina å går bakom.

50 meter senare skriker hon åt han igen. Han ville ha mat eller nå tror jag det var.

Var i alla fall helt sjukt.

 

[rozie]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Det är precis sådana händelser som får mig att fundera och fråga mig varför vissa människor överhuvudtaget väljer att skaffa barn. Jag står för ett icke dömande, men har svårt att praktisera det vid dessa tillfällen. En svag sida hos mig är möjligt. Men, det är just det ... hur kan man kalla sina barn dumma i huvudet? En dålig dag kan verkligen inte ursäkta det ....

När blev det en rättighet att skaffa barn?

 

[Stollan]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Mammans prat kanske kunde ha valts att göras på annat sätt men 6 års ålder är en frustrerand ålder för både barn och förälder och så är det bara.
Så din fundering är det vanvård, nej det inte.

Övrigt så kan man alltid lyssna på Mumsong:
http://youtube.com/watch?v=kbDs2XNmZos

Vissa barn är dessutom så splittrade i den åldern så det enda sätt att få uppmärksamhet på är att få en skarp röst för annars hör dom inte för huvudet är så full av allt annat.
Nackdelen med allt alltid använda arga rösten är att banen blir immuna. Nackdelen att inte prata i du och jag form och inte generellt är att man har svårare att ta det generella på samma allvar.

 

[Stollan]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Jag å Anna hörde en rätt hemsk grej på globen horse show i vintras.

Två vuxna och en pojke på kansek 6 år(antar att den ena var mor till sonen) Gick efter vägen en kväll efter sena showen.

Ungen säger något.
Å morsan skriker. ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET!?!? + mera utskällning, och hon viftar med kryckorna mm.

Pojken börjar typ grina å går bakom.

50 meter senare skriker hon åt han igen. Han ville ha mat eller nå tror jag det var.

Var i alla fall helt sjukt.

Så säger man INTE
6 åringar må ofta vara "pest" (något som är jobbigt för alla parte)men dum i huvudet är dom inte.
Det som tar mest är inte tonen utan vad man väljer att säga.

 

[Tuvalisan]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

jag försvarar absolut inte ett sådant beteende från föräldrar, naturligtvis ska man som mamma o pappa vara lugn, stabil, pedagogisk och förstående mot sina änglar, men..... ibland så går det inte, likadant som om man kan bli arg på sin sambo/man, kompis, mamma så kan man bli irriterad på sina ungar, tyvärr, sånt är livet och jag tror inte barn tar skada av det om det inte handlar om upprepad nedpsykning el mobbning. det är alltid lätt att dömma när man står brevid och särskilt om man inte har egna barn, lika söta som de kan vara lika jäkliga kan de oxå vara tror nog barn kan ta lite skäll, tillsägelse om den är relativt befogad, det finns ju värre saker i världen tycker iaf jag.

 

[Kosmostanten]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Alltså, det kan ju ha låtit värre i verkligheten...men av precis det du skriver att hon sa kan jag inte tycka det var särskilt farligt alls.

Han fick veta att han skulle "sluta babbla och hålla tyst för annars gick det aldrig att få något gjort!!!"

Nåt i den stilen hade jag också kunnat säga till min sexåring som, jag försäkrar dig, kan snacka hål i huvudet på vem som helst. Jag kan definitivt inte tänka med en konstant pladdrande, uppmärksamhetskrävande unge i örat, och måste be honom vara tyst en stund ibland för att tex komma ihåg vad jag ska handla. Barn måste också lära sig hänsyn, inget konstigt med det. Förutsatt att man lyssnar annars anser jag det alltså helt ok att be dem hålla tyst ibland.

Inne i affären var hon lugnare, men hörde henne ändå säga med ganska skarp röst att han skulle följa med henne.

Jamen vad ska man göra då, om ungen växer fast och man har bråttom? En sexåring kan vara väldigt trotsig Kan inte tycka att detta heller låter så himla farligt.

Kanske var det andra saker du egentligen reagerade på, som tonfall och kroppsspråk?

 

[Elviramax]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Att säga åt sitt barn att hålla tyst en stund är väl knappast vanvård.
Även föräldrar är mänskliga & tål inte vadsomhelst.
Jag kan själv sällan tänka klart när min 9 mån son skriker eller låter högljutt & bvc anser mej vara en bra mamma iaf

Jo mamman kan faktiskt vara mer "snäll" hemma, kanske mamman vill att barnet ska uppföra sig bland folk & kan säga åt på skarpen.
Hemma behöver inte alls vara på samma sätt, & så kan man undra sedan när de blev olagligt att ha pli på sina barn, barn behöver gränser de med, annars kan de bli outhärdligt.
Ingen attack mot dig men herregud så många föräldrar som skulle bli anmälda om man faktiskt anmälde varje förälder som höjer rösten eller säger till på skarpen.

Håller med till 100%. Det är inte lätt att vara mamma. Man ska vara snäll o go, men ibland är det bara militärrösten som barnen begär när de testar gränser. Och eftersom kvinnor oftast inte fostrats till att plocka fram den så blir det ofta den hysteriska rösten och då låter det nog värre än vad det är.

Och alla är inte snällare borta än hemma, det är inte alla som bryr sig om vad andra tänker. Svordomar låter illa, men det är inte det samma som hugg och slag.

Fast jag vill samtidigt reservera mig: Jag var inte där, jag kanske inte fått hela bilden som TS ville förmedla. Allt kan inte beskrivas med ord.

 

[chrysler]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Ungen säger något.
Å morsan skriker. ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET!?!? + mera utskällning, och hon viftar med kryckorna mm.

Pojken börjar typ grina å går bakom.

50 meter senare skriker hon åt han igen. Han ville ha mat eller nå tror jag det var.

.

Det där är däremot över alla gränser, vuxna har ingen rätt att förnedra & skämma ut barnen.

 

[Kosmostanten]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Det där är däremot över alla gränser, vuxna har ingen rätt att förnedra & skämma ut barnen.

Absolut det lät riktigt vidrigt

 

[cirkus]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Inte särskilt alarmerande i mina öron.
jag tror nog att de flesta föräldrar har tagit i gentemot sina barn fler än en gång.

 

[Fillifjonkan]

Sv: Ett barn som far illa...tror jag...

Tja jag är två barnsmamma och är oftaste en ganska hyfsad sådan. Men jag ska villigt erkänna att jag kan svära långa ramsor inför mina barn, jag har kastat grejor i väggen när jag blir förbannad och de har sett det. Jag har helt tappat greppet ett antal gånger när det helt enkelt blivit för mycket. Jag har ett hett humör och kan ibland inte tygla det på ett vuxet och moget sätt. Däremot brukar jag be om ursäkt när jag gjort något sådant. Det är inget jag är stolt över att ha ett sjujävlars humör men det går inte att ändra på en personlighet. Jag älskar mina barn och de älskar mig. Jag vill deras bästa och försöker vara en bra mamma. Men ibland brister det. Det bara är så.