Ensamhetsträning?

[Roheryn]

Tack, det har vi. Jag ska testa det tipset!



Ja, det kanske är så, att man får stå ut med skällandet... Jag hade babymonitorn på och han hade ju inte "panik" (sprang omkring el flämtade eller så) utan han växlade mellan att sitta och ställa sig upp och skälla. Jag är dock tveksam till att 30-40 min skulle räcka för att han skulle sluta skälla (och definitivt inte lägga sig ner). När han lämnats med min partner har han skällt nonstop i flera timmar första gångerna. Men han har ju faktiskt minskat sin skälltid markant där nu med tiden.

Min hund slutar skälla efter 5-10 minuter. Ibland är jag bara i en hästhage en bit bort och fyller på vatten eller flyttar hästar och då hör jag honom så länge han skäller - verkar som om han "ger upp" när jag inte kommer tillbaka. Jag tycker också att han är lugn när jag kommer tillbaka till honom - efter vissa ridturer har han lagt sig ner, och när jag bara varit borta en kort stund så sitter han och tittar förväntansfullt mot dörren. Han känns inte heller stressad i det läget och därför känns det okej att lämna honom fastän han skäller i separationsögonblicket. Har jag/vi lämnat honom ensam inne i huset längre än 5-10 minuter är han däremot stressad, lite flåsig och "uppe i varv", så det undviker jag. Vet inte om en hästbox är lättare för honom att hantera än ett helt hus i och med att det blir mer begränsat och att han inte ser ut (fönstren sitter för högt)?

 

[snorp]

Tack hörni för tips om kommandon! Jag har tidigare bara sagt "Du får stanna här, jag kommer sen" för det var exakt så mamma sa de då gångerna hon lämnade honom. Men kanske kan börja med att säga vänta och sen ev lägga till det där. Ska fundera kring ev rutin också när jag tex går till jobbet, men det är svårare för det är ju ofta väldigt kaotiskt med vår lilla tjej och ingen morgon är riktigt lik en annan i exakt samma steg liksom... Inget går liksom att göra identiskt med ett barn för det händer ju tusen saker hela tiden Men ett kommando kan jag iaf alltid ha lika.

En rutin behöver inte vara en stor grej. Jag brukar slänga ut en näve godis på golvet och säger kommer snart när jag går.

En tydligare rutin kan vara att be hunden gå och lägga sig i sin bädd, säga det man valt att säga och sen gå.

 

[cherie]

Ska prova införa en sådan där liten men tydlig rutin när jag går. Tack!

En annan fråga hörni. Hur bör man tänka kring detta med att lämnas ensam i nästa hem? Hur noga bör jag vara? Har tex en fin intressent men som bor ensam och kommer nog behöva lämna hunden ensam en eller ett par gånger i veckan för att åka och handla. Såklart inte första veckorna innan hunden bott in sig, men sen? Kan ibland tänka att ja, då kanske hunden får vara ensam och ledsen en timma max som det tar när det sker så sällan och allt annat annars är tryggt, rutinbundet, utan stress och ett gott hundliv. Tänker jag tokigt? Bara igår när jag tränade honom så fick jag ju sitta utomhus i 15-20 minuter och vänta på att han slutade skälla (när jag till slut fick avbryta med musiken för att kunna gå in) och det tar väl inte så mkt längre tid att handla om affären finns nära. Eller är det djurplågeri att tänka så, att han får "lida" den där stunden en eller ett par gånger i veckan?

Blir lite rädd att jag är för kräsen och funderar på om jag behöver tänka lite "good enough" också...

 

[Lingon]

Ska prova införa en sådan där liten men tydlig rutin när jag går. Tack!

En annan fråga hörni. Hur bör man tänka kring detta med att lämnas ensam i nästa hem? Hur noga bör jag vara? Har tex en fin intressent men som bor ensam och kommer nog behöva lämna hunden ensam en eller ett par gånger i veckan för att åka och handla. Såklart inte första veckorna innan hunden bott in sig, men sen? Kan ibland tänka att ja, då kanske hunden får vara ensam och ledsen en timma max som det tar när det sker så sällan och allt annat annars är tryggt, rutinbundet, utan stress och ett gott hundliv. Tänker jag tokigt? Bara igår när jag tränade honom så fick jag ju sitta utomhus i 15-20 minuter och vänta på att han slutade skälla (när jag till slut fick avbryta med musiken för att kunna gå in) och det tar väl inte så mkt längre tid att handla om affären finns nära. Eller är det djurplågeri att tänka så, att han får "lida" den där stunden en eller ett par gånger i veckan?

Blir lite rädd att jag är för kräsen och funderar på om jag behöver tänka lite "good enough" också...

Var han aldrig själv när han bodde hos din mamma? Hon måste ju också ha varit iväg och handlat ibland eller andra ärenden där han inte kunde följa med.

Kan han vara ensam i bilen utan att stressa? Jag vet en del hundar som kunnat vara ensamma i bilen utan problem men inte hemma. I så fall är det ju en lösning för de gånger man behöver handla. Bara ta med hunden och låta den sitta i bilen. Har man bur i bilen så kan man ha det öppet för vädring utan att någon kan ta hunden.

 

[cherie]

Var han aldrig själv när han bodde hos din mamma? Hon måste ju också ha varit iväg och handlat ibland eller andra ärenden där han inte kunde följa med.

Kan han vara ensam i bilen utan att stressa? Jag vet en del hundar som kunnat vara ensamma i bilen utan problem men inte hemma. I så fall är det ju en lösning för de gånger man behöver handla. Bara ta med hunden och låta den sitta i bilen. Har man bur i bilen så kan man ha det öppet för vädring utan att någon kan ta hunden.

I början vet jag att mamma lämnade honom i bilen de få tillfällena hon behövde göra ärenden. Han skällde lika mkt där. Vi har lämnat honom några minuter i bilen när vi inte kunnat lösa det på annat sätt, när jag hämtar lillan på förskola. Han blir lika stressad där. Slutar möjligtvis skälla snabbare än hemma tror jag för då har han inte skällt när jag kommer tillbaka till bilen efter några minuter men han är klart sressad.

Sista två åren skulle jag säga att mamma aldrig lämnade honom, inte ens i bilen. Hon beställde hem all mat inkl hundfoder inkl apoteksvaror. Hon träffade ingen utan det enda ggr hon kom ut var på hundpromenader. Hon levde väldigt isolerat.

 

[Malibu_Stacy]

Ska prova införa en sådan där liten men tydlig rutin när jag går. Tack!

En annan fråga hörni. Hur bör man tänka kring detta med att lämnas ensam i nästa hem? Hur noga bör jag vara? Har tex en fin intressent men som bor ensam och kommer nog behöva lämna hunden ensam en eller ett par gånger i veckan för att åka och handla. Såklart inte första veckorna innan hunden bott in sig, men sen? Kan ibland tänka att ja, då kanske hunden får vara ensam och ledsen en timma max som det tar när det sker så sällan och allt annat annars är tryggt, rutinbundet, utan stress och ett gott hundliv. Tänker jag tokigt? Bara igår när jag tränade honom så fick jag ju sitta utomhus i 15-20 minuter och vänta på att han slutade skälla (när jag till slut fick avbryta med musiken för att kunna gå in) och det tar väl inte så mkt längre tid att handla om affären finns nära. Eller är det djurplågeri att tänka så, att han får "lida" den där stunden en eller ett par gånger i veckan?

Blir lite rädd att jag är för kräsen och funderar på om jag behöver tänka lite "good enough" också...

Jag tycker inte att det är optimalt att omplacera en hund med separationsångest till en person som bor ensam. Det måste i sådana fall vara helt rätt person exempelvis en som redan har erfarenhet av hundar med det problemet.

Det blir väldigt begränsande att aldrig kunna lämna hunden själv. Det är ju inte bara handling som ska göras, utan kanske träffa vänner, gå och träna, olika sammankomster osv där det inte alltid är möjligt att ta med hund. Har hen redan en hundvakt till exempel? Det skulle nog från min sida vara ett krav innan omplacering, att det finns lösningar för när hunden måste vara själv. En konstant skällande hund ger ofta problem med grannar om hen bor i lägenhet.

 

[Lingon]

Jag tycker inte att det är optimalt att omplacera en hund med separationsångest till en person som bor ensam. Det måste i sådana fall vara helt rätt person exempelvis en som redan har erfarenhet av hundar med det problemet.

Det blir väldigt begränsande att aldrig kunna lämna hunden själv. Det är ju inte bara handling som ska göras, utan kanske träffa vänner, gå och träna, olika sammankomster osv där det inte alltid är möjligt att ta med hund. Har hen redan en hundvakt till exempel? Det skulle nog från min sida vara ett krav innan omplacering, att det finns lösningar för när hunden måste vara själv. En konstant skällande hund ger ofta problem med grannar om hen bor i lägenhet.

Jag håller med. En hund som inte kan vara ensam bör bo i familj med flera personer och där den aldrig behöver vara ensam. Den här hunden är dessutom extra svår då den inte ens kan vara ensam med hundvakt utan att bli stressad. Jag känner några som tog hand om en hund som inte kunde vara ensam. Han var dock mycket nöjd med att vara med hundvakt. Bara han slapp vara helt själv. Men det här är ju nåt helt annat då han inte ens är nöjd med TS familj som han bor med utan enbart TS duger.

 

[Silver Girl]

M

Jag håller med. En hund som inte kan vara ensam bör bo i familj med flera personer och där den aldrig behöver vara ensam. Den här hunden är dessutom extra svår då den inte ens kan vara ensam med hundvakt utan att bli stressad. Jag känner några som tog hand om en hund som inte kunde vara ensam. Han var dock mycket nöjd med att vara med hundvakt. Bara han slapp vara helt själv. Men det här är ju nåt helt annat då han inte ens är nöjd med TS familj som han bor med utan enbart TS duger.

Måste tyvärr också instämma efter att ha varit i den sitsen. I mitt fall visste jag ju inte om problemet då hunden alltid varit med flock innan, utan trodde det skulle lösa sig med träning. Jag hade hundvakt som hunden trivdes hos men att alltid behöva planera med dem för allt blev krångligt.
Handling löste jag med att jag gjorde det efter jobbet innan jag hämtade henne på dagis. Men att vara så låst avseende allt annat klarade jag inte i längden och efter 9 månader började jag leta annan ägare och som jag tidigare skrev blev det bra.

 

[sorbifolia]

Håller inte helt med de andra här - även om man omplacerar till en familj, så kommer det hända titt som tatt att alla är ute på något på samma tid, så jag ser ingen anledning att det skulle vara en garanti för att hunden inte skulle behöva vara ensam. Dessutom så verkar ju inte hunden fungera optimalt i en familj ut ifrån din beskrivning - det blir flera personer som kommer och går och mera oförutsigbarhet, vilket den inte verkar gilla.

Låt inte det bästa bli det godas fiende (osäker om det heter så på svenska, men är ett bra uttryck som passar in i denna sammanhang). Som du själv skriver så kanske "bra nog" är vad som realistisk går att åstadkomma - det lär ju inte krylla av människor som vill ta sig an en hund med separationsångest, och som dessutom är lämpliga framtida ägare...

En eventuell ny ägare får väl klura ut hur hunden får det bäst möjligt vid de tilfäller den måste vara ensam - om det är adaptil och tuggben, eller om det finns en granne hunden gillar som den kan vara hos, eller om den är lugnast i bur, eller.... Mitt ex's hund kan t.ex. inte lämnas inomhus men har noll problem att vara själv i bilen eller ute (hundgård eller i lina). Även den en enmanshund som skiter i andra familjmedlemmar än husse. Verkligen svårt med sådana hundar!

 

[cherie]

---

Håller inte helt med de andra här - även om man omplacerar till en familj, så kommer det hända titt som tatt att alla är ute på något på samma tid, så jag ser ingen anledning att det skulle vara en garanti för att hunden inte skulle behöva vara ensam. Dessutom så verkar ju inte hunden fungera optimalt i en familj ut ifrån din beskrivning - det blir flera personer som kommer och går och mera oförutsigbarhet, vilket den inte verkar gilla.

Låt inte det bästa bli det godas fiende (osäker om det heter så på svenska, men är ett bra uttryck som passar in i denna sammanhang). Som du själv skriver så kanske "bra nog" är vad som realistisk går att åstadkomma - det lär ju inte krylla av människor som vill ta sig an en hund med separationsångest, och som dessutom är lämpliga framtida ägare...

En eventuell ny ägare får väl klura ut hur hunden får det bäst möjligt vid de tilfäller den måste vara ensam - om det är adaptil och tuggben, eller om det finns en granne hunden gillar som den kan vara hos, eller om den är lugnast i bur, eller.... Mitt ex's hund kan t.ex. inte lämnas inomhus men har noll problem att vara själv i bilen eller ute (hundgård eller i lina). Även den en enmanshund som skiter i andra familjmedlemmar än husse. Verkligen svårt med sådana hundar!

Tack Du satte lite ord på mina tankar här. Jag upplever ju precis som du säger att hunden på nåt sätt också stressas av att det är flera personer i familjen att hålla koll på och som går etc. Dessutom blir ju hunden ledsen när jag går oavsett om sambon är hemma eller ej, så är skillnaden så stor då mot om jag lämnat honom helt ensam? Lite kanske, sambon verkar allt mer utgöra någon slags trygghet - särskilt om han går runt och fixar i huset och inte bara sitter och arbetar framför datorn - men ändå.

Jag har först tänkt som er andra som svarat - jag placerar inte till en ensam person. Jag har aktivt sållat bort dem faktiskt. Men nu när jag märkt att den där lugna, rutinbundna familjen som jag föreställt mig inte verkar finnas så behöver jag också vidga vyerna lite. Är en ensam person verkligen bara av ondo? Ibland tänker jag att det också kan vara bra för hunden. Likt som han levt, 100% uppmärksamhet, inte någon i familjen som lämnar. Den ensamma personen får väl också själv bestämma och ta ansvar över att reflektera kring hur dennes liv skulle påverkas och behöva anpassas utifrån hundens problematik.

Den nya spekulanten tycker jag gör just detta, och det lugnar mig. Hon har funderat igenom hur hennes liv ser ut, vilka områden som skulle påverkas etc. Hon verkar så lugn, tålmodig, djurvän, rutinbunden och också lite ensam och söker en nära livskamrat Jag uppfattar henne lite som en person som tar allt med ro och anpassar sig efter de individer hon möter. Liksom accepterar alla för dom de är och fixar så det löser sig. Spekulanten har ju dock lite aktiviteter hon redan innan hon tog kontakt med mig funderat på hur hon ska lösa med en hund som inte kan lämnas ensam. Hon hade många kloka idéer och tankar. Jag berättade mer om problematiken och uppmuntrade henne sen att fundera lite mer kring hur hennes liv skulle påverkas, så ska vi höras vidare.

Jag förstår ju att vi yngre människor med kanske mycket projekt och saker för oss ser det som ett väldigt stort problem med separationsångest. Men en äldre person, som inte jobbar, som redan är hemmabunden, bara har ett fåtal aktiviteter att förhålla sig till varje vecka... Ja, där blir det kanske inte lika jobbigt att pussla kring hunden för det är så sällan det behövs göras.

Ang lägenhet och skällande hund har jag helt sagt nej till lägenhet just då han skäller för mkt när folk går. Det gäller ju även i en familj med flera, därför tänker jag inte att det fungerar bra med lägenhet oavsett antal personer i familjen.

 

[cherie]

En annan fördel med att omplacera till en ensam person är att undvika det som skett här litegrann, dvs att det blir ändå ganska jobbigt för övriga familjen när någon familjemedlem går och det börjar skällas. Det är ju då en stressad hund som övriga familjemedlemmar måste hantera varje gång favoritpersonen/erna lämnar. Som att man tänker att fler familjemedlemmar löser problemet, fast det inte riktigt gör det.

Så är det lite hos mina svärföräldrar som passar hunden. De älskar att ha honom där på ett sätt, men särskilt min svärfar tycker det är jättejobbigt när hunden skäller så mkt när svärmor tex behöver åka och handla. Då blir svärfar stressad och påverkad och kan tycka det är jobbigt med hunden. Precis som min partner tycker när jag lämnar.

(Hunden skäller lika mkt när både svärmor och svärfar går ifrån huset, så han är inte riktigt en enmanshund heller utan verkar bara triggas av separationer från ALLA människor han skapat nära relation med).

 

[cherie]

Okej. Ny fråga nu. Tur att jag har en egen tråd att ställa alla frågor i

Har kommit upp ännu kandidat för omplacering. Låter helt perfekt på alla sätt och vis. Finns en annan hund i hushållet dock, en annan hane (dock okastrerad), ett par år äldre än vår hund. Hur vanligt är det att två vuxna, dessutom hanhundar, som är vana att leva ensamma kan gå ihop? Vi får såklart träffas med hundarna men jag har ingen erfarenhet av hundar som bor med andra hundar, hur ofta det funkar att tutta ihop vuxna hundar och så.

 

[Lingon]

Okej. Ny fråga nu. Tur att jag har en egen tråd att ställa alla frågor i

Har kommit upp ännu kandidat för omplacering. Låter helt perfekt på alla sätt och vis. Finns en annan hund i hushållet dock, en annan hane (dock okastrerad), ett par år äldre än vår hund. Hur vanligt är det att två vuxna, dessutom hanhundar, som är vana att leva ensamma kan gå ihop? Vi får såklart träffas med hundarna men jag har ingen erfarenhet av hundar som bor med andra hundar, hur ofta det funkar att tutta ihop vuxna hundar och så.

Det beror på hundarna och hur duktig ägaren är på att se till att det funkar mellan dem. Jag har varit med om två vuxna hanar som flyttade ihop en gång. Då var den ena dominant och den andre inte. De lämnades aldrig ensamma tillsammans utan fick vara vars ett rum. Men de såg varandra hela tiden. Det hände ibland att de rök ihop men alltid när den som inte var dominant inte var tillräckligt uppmärksam på den andres signaler. T.ex. När han var uppskruvad och glad över något t.ex. mat eller människa.

 

[cherie]

Det beror på hundarna och hur duktig ägaren är på att se till att det funkar mellan dem. Jag har varit med om två vuxna hanar som flyttade ihop en gång. Då var den ena dominant och den andre inte. De lämnades aldrig ensamma tillsammans utan fick vara vars ett rum. Men de såg varandra hela tiden. Det hände ibland att de rök ihop men alltid när den som inte var dominant inte var tillräckligt uppmärksam på den andres signaler. T.ex. När han var uppskruvad och glad över något t.ex. mat eller människa.

Lät ju lite sisådär! Måste ju inneburit mycket stress för båda hundarna tänker jag.

Tanken är att vi ska ses med hundarna först såklart, men vi bor långt ifrån varandra så det blir svårt att ses många gånger. Sen är det väl helt annorlunda att hunden ändå kommer dit och bor på samma revir.

 

[cherie]

Lite uppdatering.

Nu har vi i alla fall helt konstaterat att hunden inte kan bo här. Det fungerar inte. Det börjar bli jättesvårt nu när sambon ej kan vara själv med både hunden och barnet (pga hundens stress och konstiga beteenden mot barnet när jag är iväg). Tex denna vecka när vi behövt vabba har mina svärföräldrar fått ha hunden nästan hela veckan och de är jättesnälla och ställer upp, men börjar bli lite mycket för dem märker jag. Himla pusslande hela tiden verkligen och konstant dåligt samvete för att de får dra så mycket. Positiva nyheter är dock att jag nu kan lämna hunden hos svärföräldrarns utan att han skäller (!). Han blir lite stressad ett par minuter men slappnar sen av med dem i soffan. Jätteskönt att veta att han inte alltid kanske kommer vara helt stressad vid separationer från viktiga personer. Grunden verkar vara att det ska finnas en viktig och nära person som han lämnas hos, och då går det bra. Han har en jättefin relation med svärföräldrarna, älskar dem.

Tre spekulanter på hunden nu. Ska ringa en fjärde imorgon. Sen får vi se vilka vi bestämmer träff med och vad som blir bäst. Det finns någon "osäkerhetsfaktor" med alla (annan hund, endast en person i hushållet samt även ett par som är något äldre och där bara ena personen är djurmänniska - vi vet ju hur det har gått här hos oss...)

Hoppas kunna få till en omplacering som känns bra, nu kommande veckorna. Alla spekulanter bor tyvärr långt bort och det känns tråkigt såklart. Så ledsen jag kommer vara när lilla hunden lämnar oss. Usch. Jag hoppas verkligen det blir bra för honom.

 

[ako]

Lite uppdatering.

Nu har vi i alla fall helt konstaterat att hunden inte kan bo här. Det fungerar inte. Det börjar bli jättesvårt nu när sambon ej kan vara själv med både hunden och barnet (pga hundens stress och konstiga beteenden mot barnet när jag är iväg). Tex denna vecka när vi behövt vabba har mina svärföräldrar fått ha hunden nästan hela veckan och de är jättesnälla och ställer upp, men börjar bli lite mycket för dem märker jag. Himla pusslande hela tiden verkligen och konstant dåligt samvete för att de får dra så mycket. Positiva nyheter är dock att jag nu kan lämna hunden hos svärföräldrarns utan att han skäller (!). Han blir lite stressad ett par minuter men slappnar sen av med dem i soffan. Jätteskönt att veta att han inte alltid kanske kommer vara helt stressad vid separationer från viktiga personer. Grunden verkar vara att det ska finnas en viktig och nära person som han lämnas hos, och då går det bra. Han har en jättefin relation med svärföräldrarna, älskar dem.

Tre spekulanter på hunden nu. Ska ringa en fjärde imorgon. Sen får vi se vilka vi bestämmer träff med och vad som blir bäst. Det finns någon "osäkerhetsfaktor" med alla (annan hund, endast en person i hushållet samt även ett par som är något äldre och där bara ena personen är djurmänniska - vi vet ju hur det har gått här hos oss...)

Hoppas kunna få till en omplacering som känns bra, nu kommande veckorna. Alla spekulanter bor tyvärr långt bort och det känns tråkigt såklart. Så ledsen jag kommer vara när lilla hunden lämnar oss. Usch. Jag hoppas verkligen det blir bra för honom.

Tänkte på dottern där som är så fäst vid hunden, ni kan inte skaffa något annat husdjur (Katt? Kaniner? Marsvin?) som lite plåster på såren? Vet att du tidigare skrev att det kändes jobbigt att omplacera för dotterns skull. Det finns ju gott om husdjur som är enklare att ha än en hund (dessutom med den problematiken)
Kram och lycka till!

 

[cherie]

Tänkte på dottern där som är så fäst vid hunden, ni kan inte skaffa något annat husdjur (Katt? Kaniner? Marsvin?) som lite plåster på såren? Vet att du tidigare skrev att det kändes jobbigt att omplacera för dotterns skull. Det finns ju gott om husdjur som är enklare att ha än en hund (dessutom med den problematiken)
Kram och lycka till!

Tack för lite tips och omtanke Vi har länge tänkt skaffa katt och hade tänkt göra det till sommaren egentligen (vi har precis flyttat till hus). Nu blir ju de planerna lite förskjutna, men en eller två katter kommer vi definitivt skaffa inom snar framtid när livet lugnat sig lite Det kommer nog göra hela familjen gott. Till och med min partner älskar katter, och vi andra två i familjen älskar alla sorts djur.

Dottern min är ledsen nu bara hunden bor hos farmor och farfar, hon tycker han ska följa med oss hem varje gång vi är där och hon frågar efter honom flera ggr varje dag...

 

[cherie]

Nu flyttar förmodligen hunden från oss redan på fredag. Det finns en annan hund i nya hemmet så vi ska träffas några timmar med hundarna först, men känns allt bra så tar de sedan med sig vår hund hem direkt. Detta eftersom de bor så pass långt ifrån oss och vi möts halvvägs, och för hundarnas skull vill vi inte åka flera gånger fram och tillbaka.

De verkar jättefina och längtar så efter att vår lilla hund ska komma till dem. De lever ett jättebra liv utifrån hundens problematik och verkar ha ett fint tänk kring motion, aktivering och bara allmänt kring skötsel och hantering etc. De klart mest pålästa och engagerade spekulanterna jag pratat med, som också verkligen verkar ha förälskat sig i vår hund genom annonsen de läste (de var eg ute efter en valp, inte vuxen omplacering). De vill ha bilder och videos och tycker han verkar fantastisk. De vill liksom ha HONOM och inte bara vilken annan omplacering som helst. Jag tycker de verkar fantastiska, kände mig genuint glad när jag pratade med dem första gången och grät en skvätt efteråt för att det kände så bra. Ni vet, man märker vara på vilka frågor de ställer att de är kunniga och seriösa. Nu hoppas jag att hundarna kommer överens bara, annars faller ju allt. Håll tummarna

Samtidigt väldigt sorgligt såklart och jag känner.mig ledsen. Det känns vemodigt att han ska flytta. Hjärtat och förnuftet tycker ju inte alltid samma sak.

 

[Vassi]

Nu flyttar förmodligen hunden från oss redan på fredag. Det finns en annan hund i nya hemmet så vi ska träffas några timmar med hundarna först, men känns allt bra så tar de sedan med sig vår hund hem direkt. Detta eftersom de bor så pass långt ifrån oss och vi möts halvvägs, och för hundarnas skull vill vi inte åka flera gånger fram och tillbaka.

De verkar jättefina och längtar så efter att vår lilla hund ska komma till dem. De lever ett jättebra liv utifrån hundens problematik och verkar ha ett fint tänk kring motion, aktivering och bara allmänt kring skötsel och hantering etc. De klart mest pålästa och engagerade spekulanterna jag pratat med, som också verkligen verkar ha förälskat sig i vår hund genom annonsen de läste (de var eg ute efter en valp, inte vuxen omplacering). De vill ha bilder och videos och tycker han verkar fantastisk. De vill liksom ha HONOM och inte bara vilken annan omplacering som helst. Jag tycker de verkar fantastiska, kände mig genuint glad när jag pratade med dem första gången och grät en skvätt efteråt för att det kände så bra. Ni vet, man märker vara på vilka frågor de ställer att de är kunniga och seriösa. Nu hoppas jag att hundarna kommer överens bara, annars faller ju allt. Håll tummarna

Samtidigt väldigt sorgligt såklart och jag känner.mig ledsen. Det känns vemodigt att han ska flytta. Hjärtat och förnuftet tycker ju inte alltid samma sak.

Alltså, JAG förälskade ju mig lite i honom efter att ha läst din annons, så är inte det minsta förvånad att fler blev det! Håller tummar och tassar här uppe i Norrbotten för att det ska bli bra för alla nu.
Förstår att det känns väldigt vemodigt, men det är ju ett väl genomtänkt beslut för hans bästa, det är också att på bästa sätt ta hand om din mammas sällskap

 

[cherie]

Alltså, JAG förälskade ju mig lite i honom efter att ha läst din annons, så är inte det minsta förvånad att fler blev det! Håller tummar och tassar här uppe i Norrbotten för att det ska bli bra för alla nu.
Förstår att det känns väldigt vemodigt, men det är ju ett väl genomtänkt beslut för hans bästa, det är också att på bästa sätt ta hand om din mammas sällskap

Tack Jag hoppas det blir bra. Önskar att han hamnat närmare, men det går ju inte att få allt.