Ensamhetsträning?

[pepp]

En fråga.

Jag har en intressent här i stan som jag ska träffa. Jag tänker ju att det vore fint att ha honom i närheten och kanske kunna vara hundvakt vid behov. Men idag sa min bror att han inte tror det är en bra idé då huden är så fäst vid mig, att det bara skulle bli jobbigt för hunden att ha det så. Jag hade inte tänkt på det sättet. Är det så? Eller hur ska man tänka? Om man verkligen låter hunden komma till plats i nya hemmet, vore det skadligt att jag som har en nära relation med hunden då har honom/träffar honom ibland? Vill ju såklart det bästa för hunden och om det innebär att klippa alla band, så får det ju bli så...

Än så länge hypotetiskt fråga, men kan ju bli aktuellt.

Min vovve fick flytta till mina föräldrar på senare år och vara hos mig på helgerna. För hans del gick det bra.
Vi fick dock tänka på att han lämnade mig, och inte att jag lämnade honom för då kunde han bli extra orolig.

 

[Fibusen]

Jag tog över min nuvarande när hon var 4, då hade hon aldrig varit helt ensam enda gång. Från människor ja, men inte hundar. Hon växte upp med sin mamma och bror. Hos mig blev hon ensamhund. Vi tränade korta stunder och såg framsteg efter några veckor. Efter ett par månader var det inga problem alls!

Nu är hon 10 och är väldigt sällan ensam. Mamma är pensionär och har hunden när jag jobbar, på sin höjd är hon ensam 30-60 minuter på morgonen ett par dagar varje månad och har varit så senaste året. När jag hade häst var hon själv när jag var i stallet, men sålde hästen för över året sen.

Nu ser jag dock att hon är orolig igen dom få gångerna jag ska lämna henne. På morgonen bryr hon sig inte, hon är för trött då, och jag tror hon vet då att mamma kommer snart, men börjar jag att fixa till håret och sätta på mig ytterkläder mitt på dagen/eftermiddag om jag ska ner på affären tex så börjar hon vandra runt. Hon skäller/ylar inte när hon blir ensam, men hon springer upp på övervåningen och står vid balkongdörren och stirrar efter mig från det jag går tills jag kommer hem, förr la hon sig bara på soffan sen fick jag komma när jag kom ungefär.

Jag tror hon har fått ”för mycket” (missförstå mig rätt) sällskap senaste året.

Jag tror säkert det går att träna eran också, men har ni inga planer på att behålla ”för alltid” så är det nog bäst för hunden att komma till nytt ställe så fort som möjligt så det inte blir en separation igen. Känner ni ändå att ni vill ge det ett försök till att behålla så tror jag det kommer bli bättre.

Tänk att hunden också sörjer och har det jobbigt med förlusten, plus att den kommit till ett helt nytt ställe där den ska hitta sin nya plats, det kanske tar lite extra tid. När den har landat så blir det nog lättare att träna den att vara ensam/med husse.

Beklagar eran förlust av mamma.

 

[kolblakkur]

Tipsar om Calmex. Absolut det bästa receptfria jag hört om när det gäller t.ex rädsla på nyårsafton osv.

Jag tror absolut att det kan bli bra med hunden. Det har trots allt inte gått särskilt lång tid och han börjar redan visa lite bättring. Det kommer ta tid men jag tror absolut att det kan bli bra. Håller tummarna för er.

 

[cherie]

Tipsar om Calmex. Absolut det bästa receptfria jag hört om när det gäller t.ex rädsla på nyårsafton osv.

Jag tror absolut att det kan bli bra med hunden. Det har trots allt inte gått särskilt lång tid och han börjar redan visa lite bättring. Det kommer ta tid men jag tror absolut att det kan bli bra. Håller tummarna för er.

Åh, tack. När jag läste om Calmex så verkade det mer direktverkande än de jag har hemma. Kanske ska prova det istället. Har inte märkt någon större skillnad med det han har nu, kanske lite mindre lättstressad generellt men lika mycket ledset vid separationer iaf...

Igår när jag gick hemifrån hörde jag direkt hur han gnydde och skällde och "skrek" när jag skrapade bilen. Trots att partnern och dottern var hemma i lugn och ro, åt frukost och kollade tv precis bredvid honom. Det tog ca 1 timma att lugna sig då men sedan hade dagen gått bra iaf.

Idag tyckte jag mig först se lite små framsteg, tex har han kunnat vara ute på tomten själv (jag har senaste dagarna stängt dörren när jag släppt ut honom pga det varit för kallt att ha öppet, förut har han bara lagt sig utanför glasdörren och tittat in tills vi öppnat igen men idag la han sig en bit bort i skuggan med ett ben). Och under förmiddagen kunde jag och min dotter gå upp och ner mellan våningarna flera ggr och sen leka säkert 15 min medan han var på bottenvåningen helt själv (har nu fixat grind för att kunna skärma av trappan, så han försöker såklart följa efter men får ej). Han var knäpptyst och låg och vilade nedanför trappan bara. Men sen kom det några bakslag också, när jag skulle söva lillan på dagen och nu på kvällen och han inte fått följa med upp för att ligga utanför sovrumsdörren som vanligt, så har han suttit och skällt och gnytt nedanför trappan trots att min partner var där . Går inte alls för min partner att avleda honom då, varken med ben, annat gott, lek eller gos. Totalt sett har ändå min partner steppat upp mycket tycker jag. Inte alls hundvan (snarare osäker bland hundar han inte känner) men leker mycket med hunden, går massa promenader, ger massa gott, gosar i soffan. Hunden blir nu glad när partnern kommer hem också så lite mer relation har de nog.

Men.. fan, jävla skit. Nu börjar det bli sådär ångest inför veckorna, som att det jobbiga tar över. Det är tråkigt för dagen har i sin helhet varit fantastisk när vi bara varit hemma. Så mysigt att ha hund när vi donar i trädgården. Tagit en lång kvällspromenad i vårsolen. Lillan som vi trodde bara tyckte det var roligt med hund för det var nyhetens behag, kan fortfarande springs kilometer med oss bara hon får följa med ut på promenaderna, hon älskar att gömma godis till honom, rulla bredvid honom i gräsmattan och han ska med överallt var vi än ska tycker hon. Hon är ju precis som mig, älskar djur så innerligt och det är det bästa hon vet. Vi har liksom landat i att vi skulle prova att behålla honom (och försöka jobba med separationsångesten) OM han bara, och det snabbt, kan finna sig till rätta att vara hemma med min partner. Då är det inte SÅ svårt för oss att lösa och pussla i vardagen. Då kan vi ge honom lite mer tid och ett ärligt försök. Men när det är såhär kan ju inte min partner jobba pga allt skällande och gråtande, och jag har bara stress där jag sitter på jobbet några mil bort. Och jobba måste vi ju. Så mkt kan vi ju inte anpassa oss...

Ja, behövde bara få ur mig då jag känner mig ledsen över hur det är. Insikten att detta nog inte går. Ledsen över det då jag såklart fäster mig allt mer vid hunden, får ju se alla fina sidor allt mer. Och sen känner jag mig lite arg på mamma. Kunde hon inte bara ha vant honom vid att vara lite ifrån henne, som jag tjatat på henne om från start. Sätta upp lite kompostgaller hemma etc. Tänk då lilla mamma, så hade vi kanske kunnat haft kvar honom här hos oss nu...

Blir nu att jag ringer de två intressenterna jag har under morgondagen. Sen blir han väl kvar här veckan ut minst. Så han har några dagar till på sig att visa framsteg med att vara ensam med sambon, men det känns nu allt mer hopplöst när jag inte ens kan vara på övervåningen medan partnern är med honom på bottenvåningen

 

[cherie]

Jag tröstar mig med att vi överlag ger honom en fin tid här iaf. Han får massa promenader, goda tuggben, roliga aktiveringsleksaker, mycket tid i en stor kuperad trädgård, massa lek, träffa hundkompisar, massa sällskap och gos. Det som värmer allra mest i mitt hjärta är när han gör sina nöjdhetsgrymtningar flera ggr per dag där han liksom grymtar och rullar sig sådär nöjt som han gör när han fullt tillfreds med tillvaron. Oftast är det ju när hela "flocken" är ute i trädgården och han märker att ingen ska iväg eller när vi alla landat i soffan i slutet av dagen. Men ändå. Jag tänker att han har det bra här, i det stora hela. Lite respit efter det som varit.

 

[Roheryn]

Vad jag vill säga med detta är att ta det lugnt med ensamhetsträningen. Låt honom bli ledsen och låt honom själv söka trygghet i den som är hemma. Dvs. erbjud trygghet men tvinga den inte på honom. Ibland behöver man få vara ledsen och sålänge tryggheten finns att få så tror inte jag att det är farligt.

Detta är så viktigt! Och faktiskt ganska exakt samma som vår dotters förskollärare sa för många år sedan om att lämna barn på förskolan! Däggdjur är nog inte så olika varandra

 

[cherie]

Detta är så viktigt! Och faktiskt ganska exakt samma som vår dotters förskollärare sa för många år sedan om att lämna barn på förskolan! Däggdjur är nog inte så olika varandra

Ja, vi försöker låta det vara så. Problemet är bara att det blir omöjligt för min partner att jobba där han väsnas så. Min partner sitter mest i telefon/video-möten hela dagarna så han kan inte höra vad de andra säger och de andra hör honom dåligt. Det är den största stressen för oss. Annars hade hunden kunnat få "gråta" bäst han ville och sökt stöd när han behövde.

Sitter på jobbet nu och hunden har skällt och gnytt konstant sen vi skiljdes imorse kl 7. Det här går ju inte

 

[Malibu_Stacy]

Ja, vi försöker låta det vara så. Problemet är bara att det blir omöjligt för min partner att jobba där han väsnas så. Min partner sitter mest i telefon/video-möten hela dagarna så han kan inte höra vad de andra säger och de andra hör honom dåligt. Det är den största stressen för oss. Annars hade hunden kunnat få "gråta" bäst han ville och sökt stöd när han behövde.

Sitter på jobbet nu och hunden har skällt och gnytt konstant sen vi skiljdes imorse kl 7. Det här går ju inte

Om ni har möjlighet och råd skulle jag tipsa er att vända er till en veterinär, helst med inriktning på beteende. Det finns en hel del mediciner som kan ges under tiden som man tränar, samt tips och råd såklart. Medicinerna minskar hundens ångest och gör oftast att träningen går snabbare fram. Det är sällan så att hunden behöver medicinering för resten av livet.

Jag förstår att det är svårt för dig att se kanske, men ni har bara haft hunden en väldigt kort tid och han har ju faktiskt redan gjort framsteg, trots den korta tiden. Om ni verkligen vill satsa på denna hund så måste ni kunna ge det mer tid. En sådan djupt rotad separationsångest försvinner inte så snabbt. Hunden verkar ju annars vara en mycket trevlig individ.
Om ni inte kan/vill så tror jag också att det otroligt viktigt att den ni omplacerar till verkligen vet, och gärna har erfarenhet av, hur man tränar en hund med separationsångest.

 

[Lingon]

Om ni har möjlighet och råd skulle jag tipsa er att vända er till en veterinär, helst med inriktning på beteende. Det finns en hel del mediciner som kan ges under tiden som man tränar, samt tips och råd såklart. Medicinerna minskar hundens ångest och gör oftast att träningen går snabbare fram. Det är sällan så att hunden behöver medicinering för resten av livet.

Jag förstår att det är svårt för dig att se kanske, men ni har bara haft hunden en väldigt kort tid och han har ju faktiskt redan gjort framsteg, trots den korta tiden. Om ni verkligen vill satsa på denna hund så måste ni kunna ge det mer tid. En sådan djupt rotad separationsångest försvinner inte så snabbt. Hunden verkar ju annars vara en mycket trevlig individ.
Om ni inte kan/vill så tror jag också att det otroligt viktigt att den ni omplacerar till verkligen vet, och gärna har erfarenhet av, hur man tränar en hund med separationsångest.

Jag förstår ju om man inte kan för att hunden stör ens arbete. Hur gärna man än vill så kan man inte riskera att få sparken för att det konstant är en hund som skäller/ylar i bakgrunden när man har digitala möten.

 

[Malibu_Stacy]

Jag förstår ju om man inte kan för att hunden stör ens arbete. Hur gärna man än vill så kan man inte riskera att få sparken för att det konstant är en hund som skäller/ylar i bakgrunden när man har digitala möten.

Självklart inte, har inte heller skrivit något om det?

Jag ville bara framföra ett tips och även inflika att det tar TID att träna en hund med separationsångest att klara av att vara trygg i sig själv när den lämnas.
Jag skuldbelägger ingen i detta, och förstår absolut om TS vill omplacera.

 

[Roheryn]

Ja, vi försöker låta det vara så. Problemet är bara att det blir omöjligt för min partner att jobba där han väsnas så. Min partner sitter mest i telefon/video-möten hela dagarna så han kan inte höra vad de andra säger och de andra hör honom dåligt. Det är den största stressen för oss. Annars hade hunden kunnat få "gråta" bäst han ville och sökt stöd när han behövde.

Sitter på jobbet nu och hunden har skällt och gnytt konstant sen vi skiljdes imorse kl 7. Det här går ju inte

Förstår absolut om det inte funkar, jag har ungefär samma arbetssituation som din sambo (vad det verkar av det du skriver) och har levt med valp nu sen i september, vilket varit utmanande på många sätt (jo det GÅR att torka hundbajs samtidigt som man har Teams-möte ) och då skäller/gnyr ju inte vår hund konstant, utan bara i 1-2 minuter i samband med att min dotter åker hemifrån (han har också lätt separationsångest, men är ändå kontaktbar och går att lugna om någon är hemma).

Jag tycker du ska lyssna på råden från @Malibu_Stacy innan ni ger upp helt. Om det går att "komma över tröskeln" med hjälp av medicinering är det absolut värt att prova! För i övrigt tycker jag ju ni gör allt rätt och att hunden ju faktiskt gör en hel del framsteg!

 

[cherie]

Självklart inte, har inte heller skrivit något om det?

Jag ville bara framföra ett tips och även inflika att det tar TID att träna en hund med separationsångest att klara av att vara trygg i sig själv när den lämnas.
Jag skuldbelägger ingen i detta, och förstår absolut om TS vill omplacera.

Jag tog inget illa upp. Jag vet att han gjort framsteg redan, och att det bara gått tre veckor. Jag är fullt medveten om att såna här problem kräver omfattande jobb och ffa tid. Som jag skrev igår så hade vi kunnat ge honom den tiden, men inte när han inte ens kan lämnas hemma med min partner. Då blir det omöjligt för oss att lösa situationen, rent praktiskt, för att kunna ge honom tid att jobba med problemen.

Veterinärkliniken här i stan har inte gett något bra stöd utöver tipsa om de receptfria lugnande. Jag ringde dem imorse igen men de sa bara att vi har provat dem för kort tid för att kunna säga om de har effekt...

Jag kom på att jag har en avlägsen släkting som är veterinär, min mammas syssling, som också träffat hunden när han var yngre (för vaccinationer etc). Ska ta kontakt med henne och se om hon kan hjälpa till.

 

[sorbifolia]

Har ni funderat på om ni omedvetet förstärker hans beteende (ylande etc) genom att han får uppmärksamhet (och godis?) när han är orolig/ledsen?

Det ENDA sättet som jag har upplevd fungerar när man ska träna djur att vara ensamma är att ignorera dom totalt fram tills dom är lugna och stilla. DÅ belönar man med uppmärksamhet och gos. Och personen som de "saknar" ska endast komma tillbaka när det är helt lugnt och stilla, aldrig när djuret är orolig.

Denna typen av träning är dock svårt att göra i vardagen medans man jobbar, och man måste vara 100% konsekvent om det ska funka. Om ni har möjligthet att ta ledigt påskveckan och träna varje dag så kanske poletten kan trilla ner hos honom, om ni har tur... Men oavsett skulle jag fundera noga så ni inte befäster beteendet ännu mera - och om ni verkligen vill behålla kanske få hjälp av en tränare som kommer hem till er.

Är det inte aktuelt längre att uppfödaren tar tillbaka honom?

 

[Malibu_Stacy]

@cherie Tipsar om detta poddavsnitt relaterat till separationsångest hos hund: https://hundpodden.podbean.com/e/23-separationsproblem-med-milene-wallin-och-elin-lindell/

Jag har inte lyssnat på det själv men Elin Lindell är en jätteduktig fear free-veterinär inriktad på beteendeproblem. Om du har möjlighet att boka tid hos henne kan det vara guld värt. På fear frees hemsida finns en lista med veterinärer och tränare i Sverige som gått deras utbildning.

 

[cherie]

@cherie Tipsar om detta poddavsnitt relaterat till separationsångest hos hund: https://hundpodden.podbean.com/e/23-separationsproblem-med-milene-wallin-och-elin-lindell/

Jag har inte lyssnat på det själv men Elin Lindell är en jätteduktig fear free-veterinär inriktad på beteendeproblem. Om du har möjlighet att boka tid hos henne kan det vara guld värt. På fear frees hemsida finns en lista med veterinärer och tränare i Sverige som gått deras utbildning.

Tack, ska lyssna på det!

 

[cherie]

Har ni funderat på om ni omedvetet förstärker hans beteende (ylande etc) genom att han får uppmärksamhet (och godis?) när han är orolig/ledsen?

Det ENDA sättet som jag har upplevd fungerar när man ska träna djur att vara ensamma är att ignorera dom totalt fram tills dom är lugna och stilla. DÅ belönar man med uppmärksamhet och gos. Och personen som de "saknar" ska endast komma tillbaka när det är helt lugnt och stilla, aldrig när djuret är orolig.

Denna typen av träning är dock svårt att göra i vardagen medans man jobbar, och man måste vara 100% konsekvent om det ska funka. Om ni har möjligthet att ta ledigt påskveckan och träna varje dag så kanske poletten kan trilla ner hos honom, om ni har tur... Men oavsett skulle jag fundera noga så ni inte befäster beteendet ännu mera - och om ni verkligen vill behålla kanske få hjälp av en tränare som kommer hem till er.

Är det inte aktuelt längre att uppfödaren tar tillbaka honom?

Tack för input! Bra reflektioner. Jag arbetar själv som psykolog, och jobbar en del med separationsångest och annan ångestproblematik (om än med barn och ungdomar istället för med hundar ) så jag har ju ganska god förståelse för behandlingsprinciperna generellt. Men kanske inte lika god kännedom om hundars beteenden och fungerande och hur "behandlingen" ska anpassas utifrån det. Men jag tror det är väldigt likt vad gäller återförsäkringar och förstärkning av orosbeteenden, intermittent förstärkning etc. Varken mat eller gos/uppmärksamhet från min partner fungerar dock förstärkande för hunden, eftersom han inte alls är avledbar i sin ångest. Han bryr sig inte om godis eller uppmärksamhet från honom, alls. Så det partnern gör just nu är vara inne på kontoret där hunden också har tillgång till tex tuggben om han vill. Till slut kommer hunden dit även om det tar flera timmar. Men jag ska absolut lyfta detta mer min sambo för han hamnar mycket enklare i att försöka trygga, lugna etc. Däremot hade det absolut fungerat förstärkande om jag tex kommer hem när han skäller eller ger honom uppmärksamhet när han uppvisar stress/oro. Och därför har jag ju helt slutat göra det, utan ger honom bara uppmärksamhet när han är lugn och trygg. Jag går tex inte ner från övervåningen förrän han slutat skälla och om han börjar skälla när jag hämtar posten så väntar jag ute (i kylan utan kläder ) tills han tystnat etc. Helt lugnt och avslappnad är han förstås inte och det vet jag är ett problem som uppstår av vardagens hinder, som du skriver. När jag väl kommer hem efter jobbet har hunden också alltid hunnit lugna ner sig och varit avslappnad med sambon, även om det tagit några timmar.

Nyare forskning av exponering hos människor har iaf visat att det inte alltid är habituering som är det viktiga för att uppnå resultat, utan ibland bara upprepade erfarenheter av att utsättas för det man är orolig för och rent kognitivt förstå att man klarar av det ändå. Oklart om hundar är så komplexa i sina tankar dock , där kanske habituering är viktigare.

Ska börja lyssna på podavsnittet som tipsades om häruppe så får vi se.

Har tyvärr ingen möjlighet alls till ledighet nu. Veckorna går åt till jobb och ledig tid på helger (inkl påsk) till att fixa på olika sätt med mamma begravning, hus, företag etc.

Uppfödaren verkade tycka separationsångesten var ett problem och jag vill inte att hon ev hamnar i att ta bort honom istället för att hitta ett nytt hem. Men jo, den dörren står fortfarande öppen. Önskar kunna hitta ett riktigt bra hem själv först.

 

[Luff]

Nu har det ju varit en lång tråd så jag kommer inte ihåg om ni provat att maken går på promenad medan du lämnar huset för jobb. Så dom kommer hem till ett tomt hus. Behöver ju bara vara en bensträckare före jobbet.

 

[cherie]

Nu har det ju varit en lång tråd så jag kommer inte ihåg om ni provat att maken går på promenad medan du lämnar huset för jobb. Så dom kommer hem till ett tomt hus. Behöver ju bara vara en bensträckare före jobbet.

Uppskattar tips även om man inte orkar läsa hela tråden och tips ev råkar komma två ggr. Detta tillämpar vi redan. Gör tyvärr ingen skillnad. Men idag provade vi att jag gick först, sen gick partnern ut på promenad strax efter (lite distraktion) och sen kom de hem till tomt hus (där hunden ju redan då vetat att jag gått därifrån) och det fungerade kanske LITE bättre än tidigare dagar.

 

[cherie]

Även ikväll när vi skulle ut och äta så hämtade svärföräldrarna hunden här och det har inte varit några problem alls. Han har varit knäpptyst och lugn hos dem hela kvällen. Men går någon av dem går hemifrån när han är där så skäller han ju också, så han utvecklar samma beteende/ångest kring separation från alla människor har får relation till.

När vi var ute oxh åt sa min partner att han tycker vi ska behålla hunden. Så roligt att man är på så vitt olika plan, jag känner ju tvärtom att jag knappt klarar av allt krux en dag till För två veckor sen var det ombytta roller, då ville jag behålla och sambon var jättestressad!

 

[cherie]

Nu börjar det kanske lossna med sambon! Hunden följer nu frivilligt med honom på promenader.

Idag när jag la lillan och hunden fick vara kvar på nedervåningen skällde han bara ett par gånger (till skillnad från typ 1,5 timma nonstop tidigare två ggr - inte att föredra att natta barn och samtidigt försöka träna separationsångest hos hund, men samtidigt måste vi ta varje vardagsstillfälle i akt för vi har ingen tid över till att skapa andra träningstillfällen just nu ). Hunden sökte sig till min partner litegrann istället.

Sen när jag jobbade hemifrån idag låg hunden mer utanför kontoret än inne på rummet. Yey!

Följer oss såklart fortfarande som ett spöke var vi en går och blir väldigt stressad vid minsta signal om att någon ska lämna huset. Men ändå, framsteg idag!