En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 6

[robl]

Då får jag lov att göra er sällskap i denna tråd. Fick i onsdags reda på att jag fått ett MA i v7, hade precis gått in i v13.
Har en son på 15 månader sen innan som vi hade stora svårigheter att få till, denna gång gick det chockerande lätt men då gick graviditeten sämre...
Har det av förklarliga skäl fortfarande tungt efter mitt MA, men den rädslan och tvekan jag kände när jag blev gravid igen har bytts ut mot en otrolig längtan efter ett till barn...så vi får ju vänta lite så jag får återhämta mig, men sen kommer vi absolut försöka så snabbt vi kan!
Det bitterljuva i det hela är att jag och min älskade syster var beräknade med bara några få dagar emellan, så nu får jag följa hennes resa, en resa vi skulle gjort tillsammans. Det är helt fantastiskt med hennes bebis, men fan rent ut sagt vad ont det gör...

Beklagar ditt MA.
Hoppas att kroppen återhämtar sig snabbt och en ny graviditet kommer snabbt

 

[lil-sis]

Sambon har köpt en ny bil. Det är en halv ivf.

Det känns sådär i hjärtat.

Jag vet att det inte är med flit eller hur jag ska säga. Påpekade det och jag tror faktiskt han fattade.

 

[MEJ84]

Hyldeblomst - ÄL 13/3 BIM 28/3, försök nr 3 efter missfall, inga barn
Hanna_90 ÄL 2/4 BIM 17/4, försök nr 2, 25år, inga barn
Safir - ÄL 3/4 BIM 17/4, försök nr 7, 27 år, inga barn
Mikatela - ÄL 13/4 BIM 28/4. 27 år, inga barn
Whirlie - ÄL 15/4 BIM 29/4. Försök nr 11, 36 år, inga barn.
paprika - ÄL 19/4 BIM 3/5, Försök nr 4, 28 år, inga barn
BeastieBabe - ÄL 20/4 BIM 4/5, Försökt sedan aug 13, 32 år, inga barn
robl - ÄL 22/4 BIM 6/5 försök nr 12, 24 år, inga barn
Is - ÄL 26/4 BIM 10/5, lyckas aldrig träffa ÄL men försök nr3 med ÄLstickor, 26 år, inga barn
Cynthia - Äl 4/5 BIM 18/5 Försökt i ett år, 31 år, inga barn
Flutterdash ÄL 30/4 (beräknad) BIM 13/5, 27 år, 7:e försöket, inga barn
em-pirre - ÄL 30/4 BIM 15/5, Försök nr 21, 29 år, inga barn

Tramptass - väntar på kroppens omstart, 33 år, ett barn
lil-sis - får eg inte bli gravid förrän till hösten men "lever farligt så länge"... Inväntar äl, som lär dröja! 34(!!) år, inga barn, X i nov 13 (höger äggledare uttagen akut), X/MF i maj 14. GBP okt 14.
malumbub - letar efter ÄL med hjälp av fertilitetsmonitor, 32 år
hemlig - kommer missa försök i samband även med äl i april....hoppas på maj istället. Snart 32 år, inga barn
fia-lisa - väntar på ÄL efter MF, Försök nr 16, 37 år, 1 barn
Akvileja - inväntar mens efter missfall. 31 år, inga barn.

 

[Flutterdash]

Förlåt tråden men nu kommer jag använda er som dagbok. Känns ibland som om jag inte riktigt har någon att prata om detta med.

Jag börjar liksom känna mig.. Olycklig? Jag är överlag en glad människa. Trivs med livet, osv. Men denna längtan efter bebisen som aldrig verkar komma konsumerar mig. Att bara leva som vanligt och tänka "det blir om det blir" funkade ju inte. Och att aktivt försöka genom att pricka ägglossning fungerar ju inte heller. Ibland tänker jag att man kanske bara skulle ge upp. Fokusera på träningen och jobbet och allt som faktiskt är bra i livet. Men då kommer jag ju aldrig få något barn.

Jag har dessutom svårt att liksom inte känna att "nu måste vi ha sex" när jag har ägglossning, och så känner jag mest att inte ens det blir kul.

 

[em-pirre]

@Flutterdash Jag vill stoppa huvudet i sanden och bara leva som vanligt och skita i allt. Samtidigt vet jag att det betyder att det inte blir barn. Jag bara orkar inte sätta igång med hela IVF-cirkusen. Jag vill inte.

 

[Saigon]

@em-pirre Jag tycker du ska se till att starta igång IVF-processen så långt att ni kommer på det första inledande samtalet. Efter det tycker jag att ni ska ta en paus från allt vad barnproducerande heter fram till tidig höst. Då får du sommaren på dig att vila kropp och psyke och hinner få mkt av det så viktiga d-vitaminet.

IVF-processen är jobbig, men ändå en så fruktansvärt härlig känsla att veta att det finns hjälp att få. Jag tror att du snabbt kommer få ny kraft om du bara kommer in i processen och därefter tar lite paus.

Jag kände också ett enormt motstånd till IVF. Men i efterhand är den enda frågan jag ställer mig varför vi inte tog hjälp tidigare. För idag vet jag att vi förmodligen aldrig skulle ha kunnat lyckas på egen hand. Så alla de åren var helt i onödan. Vi borde ha sökt hjälp redan efter första året.

 

[Tora]

Då får jag lov att göra er sällskap i denna tråd. Fick i onsdags reda på att jag fått ett MA i v7, hade precis gått in i v13.
Har en son på 15 månader sen innan som vi hade stora svårigheter att få till, denna gång gick det chockerande lätt men då gick graviditeten sämre...
Har det av förklarliga skäl fortfarande tungt efter mitt MA, men den rädslan och tvekan jag kände när jag blev gravid igen har bytts ut mot en otrolig längtan efter ett till barn...så vi får ju vänta lite så jag får återhämta mig, men sen kommer vi absolut försöka så snabbt vi kan!
Det bitterljuva i det hela är att jag och min älskade syster var beräknade med bara några få dagar emellan, så nu får jag följa hennes resa, en resa vi skulle gjort tillsammans. Det är helt fantastiskt med hennes bebis, men fan rent ut sagt vad ont det gör...

Jag beklagar verkligen

 

[Flutterdash]

@Flutterdash Jag vill stoppa huvudet i sanden och bara leva som vanligt och skita i allt. Samtidigt vet jag att det betyder att det inte blir barn. Jag bara orkar inte sätta igång med hela IVF-cirkusen. Jag vill inte.

Jag förstår. Jag tycker Saigons förslag låter ganska smart. Jag funderar på att haka på det jag med.. Typ. Sluta fokusera på ägglossning och barnalstrande över sommaren, ha sex när jag känner för det, lapa sol, äta mat. Söka hjälp till hösten.

 

[em-pirre]

@em-pirre Jag tycker du ska se till att starta igång IVF-processen så långt att ni kommer på det första inledande samtalet. Efter det tycker jag att ni ska ta en paus från allt vad barnproducerande heter fram till tidig höst. Då får du sommaren på dig att vila kropp och psyke och hinner få mkt av det så viktiga d-vitaminet.

IVF-processen är jobbig, men ändå en så fruktansvärt härlig känsla att veta att det finns hjälp att få. Jag tror att du snabbt kommer få ny kraft om du bara kommer in i processen och därefter tar lite paus.

Jag kände också ett enormt motstånd till IVF. Men i efterhand är den enda frågan jag ställer mig varför vi inte tog hjälp tidigare. För idag vet jag att vi förmodligen aldrig skulle ha kunnat lyckas på egen hand. Så alla de åren var helt i onödan. Vi borde ha sökt hjälp redan efter första året.

För det första vet man inte alls att IVF fungerar. Det är det som är grejen. För det andra kostar det sjukt mycket pengar. För det tredje är vi ju redan i rullorna, så jag ser inte varför jag ska åka dit på samtal. Och för det fjärde så ligger ju kliniken sjukt långt borta.

Överlag har jag inget som helst emot IVF. Hade kliniken funnits i min stad hade jag gjort det tio gånger redan.

Jag har inga problem med att försöka bli gravid. Det är inte jobbigt eller någon stress längre. Jag bara orkar inte ta itu med hela projektet med att åka fram och tillbaka hela tiden och dessutom betala för något som är så osäkert.

 

[lil-sis]

Skuta tänka på det låter fint i teorin.

Fungerar inte lika bra i praktiken.

 

[fia-lisa]

Då får jag lov att göra er sällskap i denna tråd. Fick i onsdags reda på att jag fått ett MA i v7, hade precis gått in i v13.
Har en son på 15 månader sen innan som vi hade stora svårigheter att få till, denna gång gick det chockerande lätt men då gick graviditeten sämre...
Har det av förklarliga skäl fortfarande tungt efter mitt MA, men den rädslan och tvekan jag kände när jag blev gravid igen har bytts ut mot en otrolig längtan efter ett till barn...så vi får ju vänta lite så jag får återhämta mig, men sen kommer vi absolut försöka så snabbt vi kan!
Det bitterljuva i det hela är att jag och min älskade syster var beräknade med bara några få dagar emellan, så nu får jag följa hennes resa, en resa vi skulle gjort tillsammans. Det är helt fantastiskt med hennes bebis, men fan rent ut sagt vad ont det gör...

Åh, beklagar.

 

[fia-lisa]

Förlåt tråden men nu kommer jag använda er som dagbok. Känns ibland som om jag inte riktigt har någon att prata om detta med.

Jag börjar liksom känna mig.. Olycklig? Jag är överlag en glad människa. Trivs med livet, osv. Men denna längtan efter bebisen som aldrig verkar komma konsumerar mig. Att bara leva som vanligt och tänka "det blir om det blir" funkade ju inte. Och att aktivt försöka genom att pricka ägglossning fungerar ju inte heller. Ibland tänker jag att man kanske bara skulle ge upp. Fokusera på träningen och jobbet och allt som faktiskt är bra i livet. Men då kommer jag ju aldrig få något barn.

Jag har dessutom svårt att liksom inte känna att "nu måste vi ha sex" när jag har ägglossning, och så känner jag mest att inte ens det blir kul.

Jag har ju ett barn och intalade mig till en början att det är en bonus om jag får ett till. Men när den där bonusen inte verkar behaga bli till blir längtan bara större och större samtidigt som jag bara känner mer och mer "olust" kring hela processen med cykler och att tajma lust på rätt dag.

Frustrerande när det känns som om man inte har någon möjlighet att påverka utan bara får "hoppas på det bästa" hela tiden.

 

[fia-lisa]

Jag skulle kunna ha ÄL nu, kroppens signaler tyder på det. Inget utslag på ÄL-stickor i vanlig ordning... Finns det någon risk med att ägna sig åt sex OM jag nu skulle ha ÄL? Tänker eftersom jag inte haft mens efter MF än. Har googlat snabbt men hamnar mest på familjeliv och där letar jag helst inte info.

Fast å andra sidan... Hur stor är sannolikheten för att det skulle ta sig ändå - det är ju inte första månaden vi försöker...

 

[Whirlie]

Jag gnäller lite här jag också.

Min blödning som kom på cykeldag 11 (fyra dagar efter att vanliga mensen slutat). Är nu inne på sin åttonde dag. Jag har alltså blödit i åtta dagar nu. Så pass mkt att jag ibland kan blöda igenom en liten tampong på några timmar. Det är alltså mer än spottings. Har ingen direkt magsmärta men känner mig trött och orkeslös. Och inte mkt sexlust. Inbillar mig att det blod som borde fylla slemhinnan läcker ut direkt, men jag vet inte om det är möjligt. Lite obehagligt att det spökar så.

 

[lil-sis]

Har inte fått svar på remissen till Reproduktionscentrum än. På tre veckor borde de kunnat komma fram till något iaf.

Jag är mest rädd för att de ska hitta någon anledning till att säga nej till landstingsfinansiering.

Så därför ringer jag inte, blir lite svårt att jobba efter ett sånt besked...

Hatar verkligen att vänta!!

 

[Akvileja]

Och jag blöder och blöder! Lite mindre än vanlig mensblödning men ingen som helst mensvärk eller annat, så det måste vara något hormonellt efter MF.

 

[robl]

Så har nu varit hos Gunnar, 4 äggblåsor varav 3 var stora nog att lossa. Eventuellt skulle den tredje o lite mindre inte heller lossa men dom 2 stora skulle. Fick Otriville som jag ska ta ikväll o sen kör vi på

 

[em-pirre]

@robl oj, så dom vågar låta er försöka trots (den lilla) risken för trillingar?

 

[em-pirre]

Inbillar mig att det blod som borde fylla slemhinnan läcker ut direkt, men jag vet inte om det är möjligt. Lite obehagligt att det spökar så.

Slemhinnan fylls inte med blod, utan man blöder för att slemhinnan lossar.

 

[Girasol]

För det första vet man inte alls att IVF fungerar. Det är det som är grejen. För det andra kostar det sjukt mycket pengar. För det tredje är vi ju redan i rullorna, så jag ser inte varför jag ska åka dit på samtal. Och för det fjärde så ligger ju kliniken sjukt långt borta.

Överlag har jag inget som helst emot IVF. Hade kliniken funnits i min stad hade jag gjort det tio gånger redan.

Jag har inga problem med att försöka bli gravid. Det är inte jobbigt eller någon stress längre. Jag bara orkar inte ta itu med hela projektet med att åka fram och tillbaka hela tiden och dessutom betala för något som är så osäkert.

Usch lider med dig. Kommer inte ihåg om det varit på tapeten tidigare, men vi hade ju 22 mil till kliniken och kom dit först vid äggplockningen och sedan vid ET. Allt annat gjorde vi på distans på hemmaplan hos Gun.(kostnaden var densamma men sparade tid och ork). Finns det inte någon sådan möjlighet för er?