En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 5

[fia-lisa]

På tal om att ha en dålig dag, jag kände mig nästan oproportionerligt deppig när mensen kom (tillslut) nu i helgen. Den hade dröjt så pass länge att hoppet kommit igång på allvar.

Det känns liksom längre än vad det är, eftersom vi fick missfallet ungefär i mitten av tiden vi har försökt fram till nu. Så istället för två månader känns det som sex. Och rätt hopplöst just nu. Jag skulle ju få barn nu i juli...
Jag är bitter över det som inte blev, över att tiden rinner iväg och (barnsligt nog) att det inte blev som jag ville... (Jag "önskade" att vi skulle få barn till sommaren eller hösten )
Och jag oroar mig för att det inte ska gå vägen alls.
Jag vet att det är många av er som försökt mycket längre än vi, så jag förstår om det här uppfattas som lite väl magstarkt i gnällväg, förlåt i så fall är ni snälla.

Undrar också: Är det någon som känner igen att (förutom frustrationen över att det inte blir någonting öht), vara tja, besviken, över att det inte blir DÅ, vid den tidpunkten när man hade önskat eller förväntat sig?
Jag var väl medveten om att det (förutom för vissa lyckosamma) inte bara är att lägga en beställning till storken med önskat leveransdatum. Lik för****** är tanken där att OM det ens blir något inom det närmaste, så tittar jag på november/december. Som att det skulle vara sämre på något vis och jag vet faktiskt inte varför. Finns det ens belägg för att barn som föds senare på året har en nackdel i skolan jämfört med sina nästan året äldre klasskamrater till exempel?
Är det krångligare att ha nyfödingar på vintern? Varför är det ens en issue??
Känns som att jag bara skaffat mig extra hjärnspöken (som att det inte finns tillräckligt att grubbla över ändå). Om någon har kloka tankar, pepp (eller spark åt bättre håll) att dela med sig av mottages det tacksamt.

Det finns ju mängder av studier på hur födelsemånad påverkar och visst tyder de på att barn födda tidigt på året har fördelar inom idrott och skola (vilket väl inte är så konstigt, 1 år på en 6-7-åring är ju en jättestor del av livet). Men så finns det undersökningar som visar att personer födda sent på året tjänar mer och lever längre. Jag tror inte födelsemånad har så stor betydelse för det som är viktigast ändå, nämligen hur lycklig man är. Där är det annat som påverkar mer.

Jag är själv decemberbarn och har uppriktigt aldrig tyckt att det varit jobbigt på riktigt. Visst gnällde ja väl någon gång i tonåren men det var egentligen inte några riktiga problem. Födde dessutom min son i December och för att inte allt firande för honom ska hända i december kör vi namnsdagsfest på sommaren. Än så länge verkar han nöjd med det!

 

[fia-lisa]

Det där är jobbigt, detdär med ens egna planer som inte blir som man tänkt sig. Även om det inte spelar någon roll. Jag tänkte ju att jag skulle bli gravid 2013, och antagligen blir det ingen bebis innan 2016. Så sjukt.

Jag håller verkligen med! En del av det jobbiga är just att de planer och tankar jag har haft om "hur det ska vara" inte blir så. Helt oväsentligt i det stora hela, men ändå en process att acceptera. Jag som alltid har kunnat planera och kontrollera när och hur saker ska vara och bli i livet och så är det min egen kropp som sätter käppar i hjulet. Skithormoner.

 

[Inte_Ung]

Det där med vilken tid på året som barnen är födda kan bli helt annorlunda än man tror.
Mitt barn som är fött i februari hoppade över en årskurs i skolan och blev ändå yngst i sin klass.
Mitt yngsta barn är fött i slutet på december och näst störst i sin klass.

 

[Akvileja]

Vi prickade ÄL hyfsat utifrån symptom i helgen, nu tycker jag att jag känner stickningar och en dragande känsla i livmodern. Man blir ju knäpp av det här!

 

[Sedna]

Det där med vilken tid på året som barnen är födda kan bli helt annorlunda än man tror.
Mitt barn som är fött i februari hoppade över en årskurs i skolan och blev ändå yngst i sin klass.
Mitt yngsta barn är fött i slutet på december och näst störst i sin klass.

En grej som kan ändra förutsättningarna är om man flyttar till ett land där klassindelningen är läsårsbaserad och inte baserad på kalenderår, dvs att brytpunkten mellan yngst och äldst är placerad till sommaren. Då kan ett juni/juli/augustibarn vara äldst i klassen.

 

[Rund]

Nu har jag smygläst här länge..
Bara att läsa alla inlägg från er andra får mig att må lite bättre. Älskar att läsa här och jag lär mig massor om alla upp och nergångar.
Nu har vi försökt sedan i september och igår kom mensen igen.. Skit! Jag blev bara så j***a ledsen denna gången. Trodde väl inte att man skulle bli gravid på första försöket, men detta var femte försöket.. Första månaderna kändes det inte så jobbigt, men detta blir ju bara värre och värre. Att man kan bli så ledsen för något som man vet inte alltid bara händer så lätt.

Jag har också alltid tänkt att jag vill inte ligga och föda barn på julafton, för med min tur skulle det säkert bli så..

Äh, vi försöker väl i feb också och känns det lika jobbigt om det inte blir nåt då heller så tar vi nog en månads paus, bara slutar tänka på det..

Trodde verkligen inte att jag skulle bli sådan här och tycka att det är så jobbigt, tänkte att vi kör väl på och händer det så händer det. Men tydligen händer det inte.. Suck.

Jaja, ursäkta svamlet, inte så bra på att formulera mig. Behövde bara få ur mig lite.

 

[em-pirre]

Det är jobbigt. Det blir jobbigare, men sen blir det lite lättare.

 

[Safir]

Nu har jag smygläst här länge..
Trodde verkligen inte att jag skulle bli sådan här och tycka att det är så jobbigt, tänkte att vi kör väl på och händer det så händer det. Men tydligen händer det inte.. Suck.

Vi hade också samma inställning i början, "blir det så blir det". Men är inne på försök nr. 6 nu och man blir verkligen ledsen/uppgiven/frustrerad när den där jäkla mensen kommer

 

[Hyldeblomst]

Jag förstår dig till fullo (tror jag). Jag har fyra barn och varit gravid 5 ggr.

Barnen är födda 2008, 2010, 2012 och 2014. December, oktober, juni och september.

Graviditeten som slutade i missfall var min fjärde och BF var 23 mars. Helt perfekt tänkte jag och så förutbestämt mönster på något sätt. En på våren, en på sommaren, en på hösten och en på vintern. Men så blev det inte. Ologiskt så är detta en del av sorgen.
Nu har jag två höstbarn men sorgen över nr 4 kommer alltid finnas kvar där.

Ja, det är nog precis som du skriver, det är en del av det hela. Det är så himla många känslor (och man är mitt uppe i det hela tiden, det är förhoppningar, besvikelse, oro, förväntan i en enda röra) och mycket är helt ologiskt, men det bara är så ändå.

Jag beklagar att du förlorade din vårbebis.

 

[Tora]

Ja, det är nog precis som du skriver, det är en del av det hela. Det är så himla många känslor (och man är mitt uppe i det hela tiden, det är förhoppningar, besvikelse, oro, förväntan i en enda röra) och mycket är helt ologiskt, men det bara är så ändå.

Jag beklagar att du förlorade din vårbebis.

Jag börjar gråta när jag läser att du skriver att jag förlorade min vårbebis.

Men du skall ha ett stort TACK! De flesta har hittills refererat till det som ett missfall. Men för mig var det ett barn lika mycket som mina andra barn. Jag vet att jag bara var i vecka tolv men för mig spelar det ingen roll. Det var bara en ålder på barnet och om man förlorar ett barn så spelar det ingen roll om hur gammal barnet är. Det gör lika ont ändå.

Beklagar att du inte fick ditt sommarbarn.

Många kramar och tack igen!

 

[Tora]

@Hyldeblomst Jag förstår ändå dina känslor kring att få barn sent på året. Jag är själv född i slutet av året och måste ändå erkänna att jag ibland under min uppväxt varit ledsen över det. Att alltid vara yngst, vara sist med att fylla tvåsiffrigt, sist med att bli tonåring, 15, 18... För att inte tala om att inte kunna ha kalas ute i trädgården Men jag har inte upplevt att jag haft svårare att hänga med i skolan och efter att jag slutat skolan har födelsedagen inte varit viktig, delvis eftersom man inte umgås lika strikt årgångsvis när man inte går skolan.

Vi kommer inte ha uppehåll pga "risken" för november-december-barn. Ödet får avgöra vad det blir, det blev ju människa av mig också

Vänta bara. Det ändrar sig när ni skall fylla 30 (för att inte tala om 40). Då är alla andra redan 30 och man själv är fortfarande bara 29

(kommer inte ihåg din ålder om du har skrivit det )

 

[Tora]

Man vänjer sig. Visst sörjer jag, men jag har nog accepterat läget. Men vi försöker fortfarande. Äl imorgon eller tisdag tror jag.

Du är min hjältinna

 

[Hyldeblomst]

(...) i slutändan så spelar det ingen större roll om det blir efter årsskiftet men just nu, så här nära missfallet så känns det väldigt viktigt och jag känner att det är ok att känna så nu, det är ju inte alls omöjligt att det tar sig innan det är "för sent".

@Kanintant : det verkar klokt att ge sig själv "ok att känna så just nu". När missfallet var ett faktum var jag så ledsen över detta att det inte skulle bli någon sommarbebis, att min sambo frågade om jag ville att vi skulle vänta med att försöka tills det kanske skulle bli en sommarbebis, fast nästa sommar då. Jag lade fokus på att det inte blev just DET barnet, DEN graviditeten som skulle blivit. Jag ville ju inte vänta ändå, även för mig kändes det som bråttom (nu har det gått två cyklar) och nästa årsskifte är en markering i tiden på något sätt, ska vi "hinna" innan dess? Men det får väl vara ok att känna så just nu helt enkelt.

 

[Hyldeblomst]

Man vänjer sig. Visst sörjer jag, men jag har nog accepterat läget. Men vi försöker fortfarande. Äl imorgon eller tisdag tror jag.

Jag ser verkligen upp till den styrka som du förmedlar i det du skriver. Du är fantastisk som orkar, och dessutom delar med dig av kunskap och goda råd till oss andra.

 

[Hyldeblomst]

Remiss har jag redan men det var ingen ide att skicka förrän BMI närmade sig 30. Sen får jag ju inte bli gravid förrän i oktober ändå.

Kön till IVF är inte särskilt lång i Uppsala, typ en månad.

Det var ju överraskande tillgängligt. Skönt för dig att veta att väntetiden inte är längre än så sen när det väl är dags tänker jag.

 

[Kanintant]

@Kanintant : det verkar klokt att ge sig själv "ok att känna så just nu". När missfallet var ett faktum var jag så ledsen över detta att det inte skulle bli någon sommarbebis, att min sambo frågade om jag ville att vi skulle vänta med att försöka tills det kanske skulle bli en sommarbebis, fast nästa sommar då. Jag lade fokus på att det inte blev just DET barnet, DEN graviditeten som skulle blivit. Jag ville ju inte vänta ändå, även för mig kändes det som bråttom (nu har det gått två cyklar) och nästa årsskifte är en markering i tiden på något sätt, ska vi "hinna" innan dess? Men det får väl vara ok att känna så just nu helt enkelt.

Ja man får bara acceptera hur man känner även om det inte alltid är logiskt.

 

[Kanintant]

Idag gjorde jag grav-test igen, det var negativt (eller med mycket önskan möjligtvis en skugga av streck). Testade då även äl-sticka eftersom jag känt lite stickande idag som påminner om äl-värk och den visade ett svagt streck. Förstod det som att streck= äl på dessa, testlagrets men vet inte om strecket ska vara starkare kanske. Kan ev även vara påverkat av gravidhormoner om det är lite kvar men då borde gravidtestet visat också. Jaja, jag testar varje dag nu med äl-stickorna så märker jag hur dom funkar.


tillägg... googlat lite och det verkar som de kan visa svagt streck även när de är negativa men att dom för vissa är blanka vid icke äl. Jag får helt enkelt testa och se hur dom funkar med min kropp. Om jag nu har hormoner kvar i kroppen så ska ju strecken iaf inte bli starkare pga det så blir dom starkare än idag sedan så tolkar jag det som ägglossning iaf.

 

[Hyldeblomst]

I övrigt, folk har så mycket i bagaget som andra inte vet om... De flesta räknar med att jag är en frögurka, men har genomgått både barnlöshetsutredningar, hormonbehandlingar och ivf. Allt det du beskriver om besvikelse/förväntningar/tankar osv känner jag igen mig i. Styrkekramar!

Tack! Det är en lättnad, på flera vis, att ens tankar och känslor inte är så himla konstiga, utan att andra kan känna igen sig i dem och själva kanske har varit ungefär där. Så tack för det och för kramarna
Absolut är det så, att det är så mycket som folk inte har en aning om, och så mycket som antas. På ett sätt är det synd att det inte är mer öppenhet runt allt det här, samtidigt vill jag själv inte berätta för någon "i verkligheten" ens att vi försöker få barn, och verkligen inte att vi fick missfall. Det känns alldeles för ömtåligt och privat och jag vill inte att folk runt oss ska fundera över om vi väntar barn eller inte... Så det är ju inte alldeles enkelt.


Vill passa på att gratulera också till nya lilla dottern!
Det var en hemsk resa ni fick göra men jag hoppas att du känner dig bättre, efter omständigheterna, och snabbt kryar på dig, och att resten av familjen mår bra. Stor kram och grattis!

 

[Cocos]

På tal om att ha en dålig dag, jag kände mig nästan oproportionerligt deppig när mensen kom (tillslut) nu i helgen. Den hade dröjt så pass länge att hoppet kommit igång på allvar.

Det känns liksom längre än vad det är, eftersom vi fick missfallet ungefär i mitten av tiden vi har försökt fram till nu. Så istället för två månader känns det som sex. Och rätt hopplöst just nu. Jag skulle ju få barn nu i juli...
Jag är bitter över det som inte blev, över att tiden rinner iväg och (barnsligt nog) att det inte blev som jag ville... (Jag "önskade" att vi skulle få barn till sommaren eller hösten )
Och jag oroar mig för att det inte ska gå vägen alls.
Jag vet att det är många av er som försökt mycket längre än vi, så jag förstår om det här uppfattas som lite väl magstarkt i gnällväg, förlåt i så fall är ni snälla.

Undrar också: Är det någon som känner igen att (förutom frustrationen över att det inte blir någonting öht), vara tja, besviken, över att det inte blir DÅ, vid den tidpunkten när man hade önskat eller förväntat sig?
Jag var väl medveten om att det (förutom för vissa lyckosamma) inte bara är att lägga en beställning till storken med önskat leveransdatum. Lik för****** är tanken där att OM det ens blir något inom det närmaste, så tittar jag på november/december. Som att det skulle vara sämre på något vis och jag vet faktiskt inte varför. Finns det ens belägg för att barn som föds senare på året har en nackdel i skolan jämfört med sina nästan året äldre klasskamrater till exempel?
Är det krångligare att ha nyfödingar på vintern? Varför är det ens en issue??
Känns som att jag bara skaffat mig extra hjärnspöken (som att det inte finns tillräckligt att grubbla över ändå). Om någon har kloka tankar, pepp (eller spark åt bättre håll) att dela med sig av mottages det tacksamt.

Flera har svarat klokt men vill bara lägga till en stor fördel med att få höst/vinterbarn. Första månaderna är man rätt upptagen av att mata, lära sig barnet och sena signaler, sovtider och allt sånt vilket jag iaf tycker är skönt att göra på vinterns när det ändå känns okej att sitta i soffan 6 av 7 dagar lagom till sommaren har man hittar rutiner och vant sig lite vid att ha barn
Nakdelen är att man vill inte amma i minusgrader utomhus och det är ett evigt krångel med kläder och så kan det nog lätt bli så att man isolerar dig lite väl mycket.
Oavsett så är det ju inget som helst fel i att önska sig barn vid nån särskild tid! Om jag mot förmodan väljer att skaffa fler barn kommer försöken bli ihärdiga så det blir runt oktober/november. Är själv född i slutet på oktober och min dotter i början av november.

Sen måste jag bara säga att den här tråden är beroendeframkallande! Jag har läst den sen starten och kan inte göra annat än att ta av mig hatten för er fantastiska kvinnor som kämpar och stöttar varandra på ett så fint sätt!

*känslomässigt svammel*
Jag önskar jag kunde ge Em-Pierre en dos av min fertilitet! Får en klump i halsen varje gång listan uppdateras och det inte blivit nån bebis
Livet är så jävla orättvist ibland att det inte är sant..
Jag beundrar din styrka och hoppas av hela mitt hjärta att du blir gravid snart på ett eller annat sätt!

 

[em-pirre]

Tack för fina ord @Tora och @Hyldeblomst

Här är det ägglossning, och jag har haft sex Vi hade årsdag igår (5 år förlovade) så det blev lite inrefilé och rödvin också.

Väntar fortfarande på att Gun ska ringa om labbsvaren. Jag lovar uppdatera genast jag får svar.