En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 5

[Nrtre]

Systemet är inte helt iordning än märker jag efter jag tog ut spiralen. Har haft första mensen men nu dom senaste tre dagarna så har jag fått en blodblandad flytning en gång om dagen. Inte mycket men så det har blivit rosa/rött på papperet.
Men det blir väl som jag misstänkte att vi får avvakta denna månaden så kroppen kommer igång så blir det lättare att räkna ut cykeln när nästa mens dyker upp.

 

[Hyldeblomst]

Tack för feed back, @hemlig och @Brie , det är just sådana jordnära och förnuftiga resonemang jag behöver få ta del av

@lil-sis Tack för kloka ord, jag har tänkt i ungefär samma banor, men det går på något vis in bättre när det kommer från någon annan

Till viss del tror jag att tankarna om NÄR beror på en sorts sorg över att det inte blev DET barnet, det som skulle blivit om det inte blivit missfall. Det var liksom vår första graviditet, och den hann knappt bli alls. Samtidigt var den på riktigt för oss.
(Och jag förstår att något måste varit fel med det, och att kroppen därför tog saken i egna händer, och visst tycker jag att det är bra att naturens egen klokskap fungerar.)

@Nrtre Jag hoppas att du inte missförstod mitt inlägg, om jag var otydlig så ber jag om ursäkt. Jag menade givetvis inte att barn födda sent på året skulle vara mindre intelligenta än de födda tidigt, hur nu det skulle vara möjligt (och det vore ju synd för mig i så fall eftersom jag är det själv...) utan det jag var ute efter var främst att sticka hål på argument som framförts om huruvida barn födda tidigt har en fördel av att de just äldre.

Och självklart är det viktigaste av allt att barnet är friskt!
Förlåt mig, men jag tror att det är en sådan självklarhet för mig att ett friskt och välmående barn är det enda som egentligen spelar någon roll, för alla, att ingen bryr sig det minsta om vilket datum barnet kommer bara det mår bra, att jag inte ens tog med det som faktor. Jag är ledsen om du tog illa upp och hoppas att ditt barn trots allt mår bra.

 

[Hyldeblomst]

Och just nu är jag inte säker på att jag alls vill, förresten. Vi börjar väl klura ut hur vi ska hålla ihop på sikt men våra liv är så intensiva och röriga att jag inte VET om jag orkar med barn också? Det är ju tur att jag har tid på mig att fundera, eftersom beslutet just nu inte är mitt

Med ett BMI på 29.5 så skulle jag kunna få en remiss nu men jag tror jag minst avvaktar tills jag varit på Ackis och diskuterat myomet.

Det är ju det där ATT vilja också. Här går det lite upp och ner beroende på dagsform och omgivning (till exempel när kollega berättar om när hen + samtliga tre barn hade maginfluensa... eller när vi besöker syskon och syskonbarn och det har gått lite för länge efter läggdags... eller för all del när annan kollega berättar om vad hen och barnen gjort tillsammans med hästarna och man får höra om deras charmiga påhitt och kommentarer )

Skönt att det är mindre turbulent för er, och att ni bestämt er för att fortsätta tillsammans (om jag uppfattar dig rätt?)
Behöver du vänta länge på remiss?

 

[Nrtre]

Tack för feed back, @hemlig och @Brie , det är just sådana jordnära och förnuftiga resonemang jag behöver få ta del av

@lil-sis Tack för kloka ord, jag har tänkt i ungefär samma banor, men det går på något vis in bättre när det kommer från någon annan

Till viss del tror jag att tankarna om NÄR beror på en sorts sorg över att det inte blev DET barnet, det som skulle blivit om det inte blivit missfall. Det var liksom vår första graviditet, och den hann knappt bli alls. Samtidigt var den på riktigt för oss.
(Och jag förstår att något måste varit fel med det, och att kroppen därför tog saken i egna händer, och visst tycker jag att det är bra att naturens egen klokskap fungerar.)

@Nrtre Jag hoppas att du inte missförstod mitt inlägg, om jag var otydlig så ber jag om ursäkt. Jag menade givetvis inte att barn födda sent på året skulle vara mindre intelligenta än de födda tidigt, hur nu det skulle vara möjligt (och det vore ju synd för mig i så fall eftersom jag är det själv...) utan det jag var ute efter var främst att sticka hål på argument som framförts om huruvida barn födda tidigt har en fördel av att de just äldre.

Och självklart är det viktigaste av allt att barnet är friskt!
Förlåt mig, men jag tror att det är en sådan självklarhet för mig att ett friskt och välmående barn är det enda som egentligen spelar någon roll, för alla, att ingen bryr sig det minsta om vilket datum barnet kommer bara det mår bra, att jag inte ens tog med det som faktor. Jag är ledsen om du tog illa upp och hoppas att ditt barn trots allt mår bra.

Jag tog inte illa upp

Mitt barn mår bra. Vi har en annorlunda vardag bara.

Det enda som skulle vara negativt med att födas senare på året är väl att man får vänta på körkort och krogen längre än andra. Men vad spelar några månader för roll?

Jag tyckte inte det var svårt att ha en nyfödd mitt i vintern heller. Snarare var det bara positivt!
Man kunde sitta inne i soffan och mysa hela dagarna istället för att behöva vara ute och ta vara sommaren medans den var här.
Lustigt nog gäller det aldrig vinter och snö
Nej, jag tar gärna en liten mitt i vintern igen

 

[Hyacinth]

Jag tyckte det var praktiskt med småbarn på vintern. Ner i åkpåse så var det klart.

 

[Tora]

På tal om att ha en dålig dag, jag kände mig nästan oproportionerligt deppig när mensen kom (tillslut) nu i helgen. Den hade dröjt så pass länge att hoppet kommit igång på allvar.

Det känns liksom längre än vad det är, eftersom vi fick missfallet ungefär i mitten av tiden vi har försökt fram till nu. Så istället för två månader känns det som sex. Och rätt hopplöst just nu. Jag skulle ju få barn nu i juli...
Jag är bitter över det som inte blev, över att tiden rinner iväg och (barnsligt nog) att det inte blev som jag ville... (Jag "önskade" att vi skulle få barn till sommaren eller hösten )
Och jag oroar mig för att det inte ska gå vägen alls.
Jag vet att det är många av er som försökt mycket längre än vi, så jag förstår om det här uppfattas som lite väl magstarkt i gnällväg, förlåt i så fall är ni snälla.

Undrar också: Är det någon som känner igen att (förutom frustrationen över att det inte blir någonting öht), vara tja, besviken, över att det inte blir DÅ, vid den tidpunkten när man hade önskat eller förväntat sig?
Jag var väl medveten om att det (förutom för vissa lyckosamma) inte bara är att lägga en beställning till storken med önskat leveransdatum. Lik för****** är tanken där att OM det ens blir något inom det närmaste, så tittar jag på november/december. Som att det skulle vara sämre på något vis och jag vet faktiskt inte varför. Finns det ens belägg för att barn som föds senare på året har en nackdel i skolan jämfört med sina nästan året äldre klasskamrater till exempel?
Är det krångligare att ha nyfödingar på vintern? Varför är det ens en issue??
Känns som att jag bara skaffat mig extra hjärnspöken (som att det inte finns tillräckligt att grubbla över ändå). Om någon har kloka tankar, pepp (eller spark åt bättre håll) att dela med sig av mottages det tacksamt.

Jag förstår dig till fullo (tror jag). Jag har fyra barn och varit gravid 5 ggr.

Barnen är födda 2008, 2010, 2012 och 2014. December, oktober, juni och september.

Graviditeten som slutade i missfall var min fjärde och BF var 23 mars. Helt perfekt tänkte jag och så förutbestämt mönster på något sätt. En på våren, en på sommaren, en på hösten och en på vintern. Men så blev det inte. Ologiskt så är detta en del av sorgen.
Nu har jag två höstbarn men sorgen över nr 4 kommer alltid finnas kvar där.

 

[lil-sis]

Det är ju det där ATT vilja också. Här går det lite upp och ner beroende på dagsform och omgivning (till exempel när kollega berättar om när hen + samtliga tre barn hade maginfluensa... eller när vi besöker syskon och syskonbarn och det har gått lite för länge efter läggdags... eller för all del när annan kollega berättar om vad hen och barnen gjort tillsammans med hästarna och man får höra om deras charmiga påhitt och kommentarer )

Skönt att det är mindre turbulent för er, och att ni bestämt er för att fortsätta tillsammans (om jag uppfattar dig rätt?)
Behöver du vänta länge på remiss?

Remiss har jag redan men det var ingen ide att skicka förrän BMI närmade sig 30. Sen får jag ju inte bli gravid förrän i oktober ändå.

Kön till IVF är inte särskilt lång i Uppsala, typ en månad.

 

[Kanintant]

Jag skulle ju också haft i juli, eller ja först skulle jag haft i april sen blev det juli. Första tanken efter missfallet nu var att jag ville undvika julafton typ men sen kände jag att bara vi får ett friskt barn så spelar det faktiskt ingen roll när det kommer. Däremot känns det för både mig och sambon psykologiskt jättejobbigt om det inte blir förrän nästa år, det var ju liksom i ÅR vi skulle få barn. Så nu hoppas vi att det tar sig fort så vi hinner innan årets slut men sen i slutändan så spelar det ingen större roll om det blir efter årsskiftet men just nu, så här nära missfallet så känns det väldigt viktigt och jag känner att det är ok att känna så nu, det är ju inte alls omöjligt att det tar sig innan det är "för sent".

 

[viadukt]

Decemberbarn klarar sig bra. Jag är född runt jul och har alltid klarat mig väldigt bra. Har varit tidig i utvecklingen i allt, även jämfört med de andra i min årskull. Enda nackdelen var 18-årsdagen då jag fick stanna hemma när de andra gick på krogen. Men så var en av mina bästa vänner födda dagen innan mig så vi hade varandra. Märktes inte på henne heller att hon var född i december.

Och som @lil-sis skrev, jag hade det bäst av alla mina syskon. Jag fick presenter på min namnsdag mitt i sommaren, paket på mina syskons födelsedagar och på min födelsedag och på julafton.

Jag hoppas dock ni alla får höst- eller tidiga vinterbebisar.

 

[paprika]

@Hyldeblomst Jag förstår ändå dina känslor kring att få barn sent på året. Jag är själv född i slutet av året och måste ändå erkänna att jag ibland under min uppväxt varit ledsen över det. Att alltid vara yngst, vara sist med att fylla tvåsiffrigt, sist med att bli tonåring, 15, 18... För att inte tala om att inte kunna ha kalas ute i trädgården Men jag har inte upplevt att jag haft svårare att hänga med i skolan och efter att jag slutat skolan har födelsedagen inte varit viktig, delvis eftersom man inte umgås lika strikt årgångsvis när man inte går skolan.

Vi kommer inte ha uppehåll pga "risken" för november-december-barn. Ödet får avgöra vad det blir, det blev ju människa av mig också

 

[superstar]

@Hyldeblomst Jag förstår ändå dina känslor kring att få barn sent på året. Jag är själv född i slutet av året och måste ändå erkänna att jag ibland under min uppväxt varit ledsen över det. Att alltid vara yngst, vara sist med att fylla tvåsiffrigt, sist med att bli tonåring, 15, 18... För att inte tala om att inte kunna ha kalas ute i trädgården Men jag har inte upplevt att jag haft svårare att hänga med i skolan och efter att jag slutat skolan har födelsedagen inte varit viktig, delvis eftersom man inte umgås lika strikt årgångsvis när man inte går skolan.

Vi kommer inte ha uppehåll pga "risken" för november-december-barn. Ödet får avgöra vad det blir, det blev ju människa av mig också

Litet inhopp från en som smygläser att fylla tidigt på året behöver inte innebära att man blir äldst heller. Jag är född i januari men fick av någon anledning som jag inte riktigt vet gå i skolan med årskullen före mig, så jag blev yngst ändå. Trist som sagt att vara sist med "allt" som krogen och körkort men det kan man uppenbarligen bli oavsett när man är född

 

[em-pirre]

Jag skulle ju också haft i juli, eller ja först skulle jag haft i april sen blev det juli. Första tanken efter missfallet nu var att jag ville undvika julafton typ men sen kände jag att bara vi får ett friskt barn så spelar det faktiskt ingen roll när det kommer. Däremot känns det för både mig och sambon psykologiskt jättejobbigt om det inte blir förrän nästa år, det var ju liksom i ÅR vi skulle få barn. Så nu hoppas vi att det tar sig fort så vi hinner innan årets slut men sen i slutändan så spelar det ingen större roll om det blir efter årsskiftet men just nu, så här nära missfallet så känns det väldigt viktigt och jag känner att det är ok att känna så nu, det är ju inte alls omöjligt att det tar sig innan det är "för sent".

Det där är jobbigt, detdär med ens egna planer som inte blir som man tänkt sig. Även om det inte spelar någon roll. Jag tänkte ju att jag skulle bli gravid 2013, och antagligen blir det ingen bebis innan 2016. Så sjukt.

 

[Kanintant]

Det där är jobbigt, detdär med ens egna planer som inte blir som man tänkt sig. Även om det inte spelar någon roll. Jag tänkte ju att jag skulle bli gravid 2013, och antagligen blir det ingen bebis innan 2016. Så sjukt.

Ja det är svårt det där. Jag har varit rastlös och krävt stimulans konstant sen tonåren, så fort jag inte har något att göra blir jag deppig och får svårt att komma igång med något (vilket gör att jag mår dåligt för att jag inte får något gjort osv) men så fort jag har projekt på gång så mår jag väldigt bra. Men nu när jag var gravid så mådde jag jättebra, kunde faktiskt ta det lugnt och ändå må bra, det är nog första gången det hänt och det var så himla skönt och känslan av att ha en plan flera månader framåt. Såklart också väldigt glad för bebisen. Sen kom missfallet och det blev ett magplask och nu är jag där igen. Rastlös och frustrerad och deppiga tankar så det blev dubbelt jobbigt och jag känner att jag inte riktigt orkar ha det så här längre. Jag försöker sysselsätta mig så mycket jag kan, jag mediterar och yogar mycket för det mår jag bättre av men det räcker inte.

Fick tid hos kurator efter återbesöket och funderar om jag ska ta upp det med henne men det känns så himla svårt, det är ju inget som märks på mig utåt sett och jag känner mig bara fånig och dum. Jag kommer ju säkert må väldigt bra igen när jag blir gravid men vad händer efter barnet kommit, och hur blir det när barnet är äldre, blir det likadant då? Jag har ju lite inbillat mig att jag kommer vara fullt sysselsatt med barn i huset men nu insåg jag hur lätt jag faller tillbaka i det här. Jag har ju pluggat heltid i 3 år med väldigt högt tempo och då har jag mått väldigt bra (även om det varit stressig och man ibland varit helt slut), det har minst sagt varit stimulans hela tiden och sen hoppade jag rakt in i första graviditeten så därför blev jag lite tagen på sängen den här veckan när samma mönster kommer tillbaka så fort. Visst, det har ju såklart med viss sorg att göra också men inte bara.

Nej nu ska jag inte gnälla mer.

 

[Kanintant]

Det där är jobbigt, detdär med ens egna planer som inte blir som man tänkt sig. Även om det inte spelar någon roll. Jag tänkte ju att jag skulle bli gravid 2013, och antagligen blir det ingen bebis innan 2016. Så sjukt.

Och måste jag tilläga, jag lider verkligen med dig. Jag förstår inte hur du orkar. *kramar om*

 

[em-pirre]

Man vänjer sig. Visst sörjer jag, men jag har nog accepterat läget. Men vi försöker fortfarande. Äl imorgon eller tisdag tror jag.

 

[Kanintant]

Man vänjer sig. Visst sörjer jag, men jag har nog accepterat läget. Men vi försöker fortfarande. Äl imorgon eller tisdag tror jag.

Ja på ngt sätt är det ju bara att bita ihop och försöka igen...

 

[Girasol]

På tal om att ha en dålig dag, jag kände mig nästan oproportionerligt deppig när mensen kom (tillslut) nu i helgen. Den hade dröjt så pass länge att hoppet kommit igång på allvar.

Det känns liksom längre än vad det är, eftersom vi fick missfallet ungefär i mitten av tiden vi har försökt fram till nu. Så istället för två månader känns det som sex. Och rätt hopplöst just nu. Jag skulle ju få barn nu i juli...
Jag är bitter över det som inte blev, över att tiden rinner iväg och (barnsligt nog) att det inte blev som jag ville... (Jag "önskade" att vi skulle få barn till sommaren eller hösten )
Och jag oroar mig för att det inte ska gå vägen alls.
Jag vet att det är många av er som försökt mycket längre än vi, så jag förstår om det här uppfattas som lite väl magstarkt i gnällväg, förlåt i så fall är ni snälla.

Undrar också: Är det någon som känner igen att (förutom frustrationen över att det inte blir någonting öht), vara tja, besviken, över att det inte blir DÅ, vid den tidpunkten när man hade önskat eller förväntat sig?
Jag var väl medveten om att det (förutom för vissa lyckosamma) inte bara är att lägga en beställning till storken med önskat leveransdatum. Lik för****** är tanken där att OM det ens blir något inom det närmaste, så tittar jag på november/december. Som att det skulle vara sämre på något vis och jag vet faktiskt inte varför. Finns det ens belägg för att barn som föds senare på året har en nackdel i skolan jämfört med sina nästan året äldre klasskamrater till exempel?
Är det krångligare att ha nyfödingar på vintern? Varför är det ens en issue??
Känns som att jag bara skaffat mig extra hjärnspöken (som att det inte finns tillräckligt att grubbla över ändå). Om någon har kloka tankar, pepp (eller spark åt bättre håll) att dela med sig av mottages det tacksamt.

Jag har 2 augustibarn, 1 septemberbarn, 1 december och 1 januaribarn.. Ingen skillnad direkt. Men är själv född i november och tyckte det var trist tills jag passerade 20, att fylla sent på året, sen dess har det kvittat.

I övrigt, folk har så mycket i bagaget som andra inte vet om... De flesta räknar med att jag är en frögurka, men har genomgått både barnlöshetsutredningar, hormonbehandlingar och ivf. Allt det du beskriver om besvikelse/förväntningar/tankar osv känner jag igen mig i. Styrkekramar!

 

[TantGredelin]

Litet inhopp från en som smygläser att fylla tidigt på året behöver inte innebära att man blir äldst heller. Jag är född i januari men fick av någon anledning som jag inte riktigt vet gå i skolan med årskullen före mig, så jag blev yngst ändå. Trist som sagt att vara sist med "allt" som krogen och körkort men det kan man uppenbarligen bli oavsett när man är född

Här är en till med samma upplevelse, att vara född tidigt på året men ändå yngst. Mina bästa vänner under tonåren var två år äldre, så vad hjälpte det att jag är född i februari, jag fick ändå vänta TVÅ år innan jag kunde gå på krogen med mina vänner. Aja, det var ju egentligen inte ett stort problem

 

[Cynthia]

Jag bara älskar den här tråden, så mycket klokhet på ett och samma ställe.

 

[fia-lisa]

Ååååh vad ni är fina i den här tråden!

Helgen har deppats igenom och idag tar vi nya tag. Bara några dagar kvar på mens-j****n också så jag kan börja mäta och kissa på stickor igen.