En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 4

[Kilauea]

Jag vill inte ha barn runt jul. Tycker det verkar tråkigt att ha alla högtider samtidigt. Skulle vilja ha från maj till september om jag får välja. Men inser samtidigt att det viktiga är att vi får barn, inte när.

 

[Brie]

Mjaa.. I ett större perspektiv så spelar det givetvis ingen roll för mig heller när barnet föds. Men rent praktiskt så skulle jag föredra sommarhalvåret, t ex så kan hästarna sköta sig mer själva på betet i jämförelse med vinterhalvåret då det ska mockas och motioneras i högre utsträckning.

 

[Pontevecchio]

Enkelheten med att ha en bebis som bara behöver en body kontra overall.
Kunna promenera i lagom vårvärme kontra snöslask.
Vara "ledig" sommartid kontra vintertid. Andra är lediga, sambon har semester.

Jag förstår att det är skitsamma till slut men det kan ändå vara en sorg när det inte blir som man hoppats.

 

[robl]

Oj va många inlägg helt plötsligt
Det här med när man vill ha barn har jag också önskat.
Hoppades då på en tidig bebis, helst januari/februari, men ja.. Det spelar ingen roll längre

Ska till gyn på torsdag. Ringde för att fråga vad jag kunde göra åt mensvärk som gått från extrem till outhärdlig.
Han prata om några tabletter som han kunde skriva ut(?) tyckte även att vi kunde boka in en undersökning o kolla så det ser bra ut därinne
Ja, tackar ju inte nej till det när han erbjuder så får se hur det går.

 

[Rosen-Knoppen]

Jag skiter i när, bara jag lyckas bli gravid ens en gång.

Jag håller fullständigt med dig @em-pirre !
Jag är lycklig om det ens fungerar, om jag sen är höggravid i snöstorm eller ryssvärme ger jag blanka fan i..

Jag börjar känna mig frustrerad och irriterad över folk i min närhet, alltid ska det kommenteras om bebisar.. "Jaha.. Och när är det er tur?"
Har börjat svara att "Jaa.. Det kommer den dag min kropp vill bli gravid, inte så jävla lätt ska ni veta"
Det brukar få dem tysta

 

[em-pirre]

Ja, man vill gärna svara så. Nästa gång kanske jag gör det.Så frusterande.

 

[Siri]

För en som inte lyckas (alls?) så känns det väldigt främmande att välja månad eller ens år. Men visst, om det vore möjligt hade nog jag också försökt pricka någon viss månad. Eller nä, jag har nog aldrig ens tänkt tanken innan jag läste på Buke att vissa har skillnad. Jag har nog mera tänkt att det blir som det råkar sig.

Förstås, har man unghäst, går en utbildning, bygger hus el.dyl. så är det ju trevligt om babyn inte kommer precis då man absolut inte hinner (men så har jag inte ett sådant liv heller).

Visst förändras ens perspektiv när man drabbas av upprepade motgångar, det gäller ju alla delar i livet. Ett par i min närhet fick runt 15 missfall (många var dessutom sena) och flera utomkvedshavandeskap innan de till slut fick sin dotter, då spelade inget annat någon roll än att hon faktiskt kom till världen, strunt samma hur.

Jag är oerhört tacksam att jag tillhör den gruppen som hann tänka "Nu är vi farligt nära en osäker period, ska vi använda skydd?" varpå ett "Näää" direkt resulterade i en graviditet. Jag vet inte hur ärftligt det är, det här med hur lätt man har att få barn? Jag kommer från en lång rad kvinnor på både mammas och pappas sida där det skämtsamt nog sagts att "Det har räckt med att cykla på en herrcykel" (det finns även barn som blivit till trots den typ av preventivmedel som inte går att slarva med), och det verkar onekligen vara detsamma för mig. Nu har det förstås även berott på att karlarna varit fertila, men det är ändå fascinerande hur olika det kan vara.

Hoppas verkligen att det tar sig snart för dig (och för @Rosen-Knoppen).

 

[Siri]

Jag håller fullständigt med dig @em-pirre !
Jag är lycklig om det ens fungerar, om jag sen är höggravid i snöstorm eller ryssvärme ger jag blanka fan i..

Jag börjar känna mig frustrerad och irriterad över folk i min närhet, alltid ska det kommenteras om bebisar.. "Jaha.. Och när är det er tur?"
Har börjat svara att "Jaa.. Det kommer den dag min kropp vill bli gravid, inte så jävla lätt ska ni veta"
Det brukar få dem tysta

Skönt att läsa att du börjar bita ifrån. Har aldrig förstått varför det anses vara så accepterat som att ständigt fråga om och lägga sig i andras bildande (eller inte bildande) av familj. Jag kan förstå att det är välvillig nyfikenhet, men samtidigt är det ett ämne som kan vara känsligt av så många anledningar att lite taktkänsla många gånger skulle vara önskvärt.

 

[Brie]

För att inte tala om hur folk anser sig ha rätt att tycka och trycka angående syskon. Att ha bara ett barn är inte så värst accepterat

 

[em-pirre]

@Siri jag har som sagt aldrig tänkt tanken på att planera in ett barn under en viss period. Det var något helt nytt för mig.


Och min mamma blev gravid på typ första försöket med båda sina barn.

 

[Siri]

För att inte tala om hur folk anser sig ha rätt att tycka och trycka angående syskon. Att ha bara ett barn är inte så värst accepterat

Ja, den diskussionen har jag redan stött på ett par gånger. Jag vill bara ha ett barn, av en massa anledningar (sambon vill dock ha två, men han respekterar mina anledningar till att inte vilja det). Kanske ändrar jag mig, men jag kommer aldrig skaffa ett till barn bara för att barn nummer ett ska få ett syskon. Ett barn ska komma till världen för att föräldrarna önskar att ha ett (till) barn, inte bara för att bli syskon till ett redan existerande barn, tycker jag.

 

[lil-sis]

Visst förändras ens perspektiv när man drabbas av upprepade motgångar, det gäller ju alla delar i livet. Ett par i min närhet fick runt 15 missfall (många var dessutom sena) och flera utomkvedshavandeskap innan de till slut fick sin dotter, då spelade inget annat någon roll än att hon faktiskt kom till världen, strunt samma hur.

Jag är oerhört tacksam att jag tillhör den gruppen som hann tänka "Nu är vi farligt nära en osäker period, ska vi använda skydd?" varpå ett "Näää" direkt resulterade i en graviditet. Jag vet inte hur ärftligt det är, det här med hur lätt man har att få barn? Jag kommer från en lång rad kvinnor på både mammas och pappas sida där det skämtsamt nog sagts att "Det har räckt med att cykla på en herrcykel" (det finns även barn som blivit till trots den typ av preventivmedel som inte går att slarva med), och det verkar onekligen vara detsamma för mig. Nu har det förstås även berott på att karlarna varit fertila, men det är ändå fascinerande hur olika det kan vara.

Hoppas verkligen att det tar sig snart för dig (och för @Rosen-Knoppen).

Inte ett dugg ärftligt. (I min lilla bubbla alltså.)
Mamma och mormor tittar på ett par kalsonger och blir gravida även efter att de fyllt 40.

 

[lil-sis]

@Siri jag har som sagt aldrig tänkt tanken på att planera in ett barn under en viss period. Det var något helt nytt för mig.


Och min mamma blev gravid på typ första försöket med båda sina barn.

Åh hade jag fått VÄLJA så hade jag föredragit senvinter. De är inte så roliga i början iaf, så då kan man lika gärna sitta inne och mysa och sen när de börjar liksom upptäcka världen så är det fint väder ute

Men å andra sidan så kan jag hitta fördelar med alla tider på året så jag hade nog inte varit så kinkig även om jag hade kunnat välja.

 

[Mois]

För mig handlar det främst om rent praktiska saker att önska barn i början av året, sett till hur vårt liv i övrigt ser ut. Men eftersom det inte gick att välja så får jag/vi acceptera att det kanske blir annorlunda. Kanske det dröjer till början av 2016 ändå.
En liten sorg att åldersskillnaden mellan syskonen bara växer o växer.. Men det finns fördelar med det också. Det gäller, precis som med önskan om när på året barnet kommer till världen, att ställa om mentalt. Vilket inte är helt lätt alla gånger.
Har man inga preferenser från början så förstår jag att det är ett icke-problem.


Jag körde Äl-tester även denna månaden, och nu verkar Äl vara över för denna gången. Den kom mkt tidigare i denna cykeln än i förra så jag hann knappt med i testandet.. Så kan det vara. Ska bli intressant att se hur luteslfasen blir. Jag kontaktade inte gyn sist utan känner att vi vill ha några cykler till bakom oss innan det är aktuellt.

 

[Brie]

@Siri Skriver under på det!

 

[Rosen-Knoppen]

Skönt att läsa att du börjar bita ifrån. Har aldrig förstått varför det anses vara så accepterat som att ständigt fråga om och lägga sig i andras bildande (eller inte bildande) av familj. Jag kan förstå att det är välvillig nyfikenhet, men samtidigt är det ett ämne som kan vara känsligt av så många anledningar att lite taktkänsla många gånger skulle vara önskvärt.

Ja det känns så himla skönt!
Kan inte se varför det inte jag ska kunna säga som det är men andra ska minsann kunna snoka i mitt privatliv, nej, jag ser hellre att jag är ärlig och kanske folk förstår varför jag inte har lust att prata mitt barnalstrande med dem. För kort sagt, det angår inte dem. Dom kommer få veta om vi nån gång skulle ha barn, men tills dess få dom ge sig till tåls!
Sen vill jag också kunna ventilera med mina närmaste vänner kring detta, jag vill inte sitta och hålla det inne och evt må dåligt. Jag vill att dom ska ha förståelse för att jag kanske tycker det är jobbigare i vissa perioder, att jag kanske blir ledsen till och från.

 

[lil-sis]

Jag vill inte ha barn runt jul. Tycker det verkar tråkigt att ha alla högtider samtidigt. Skulle vilja ha från maj till september om jag får välja. Men inser samtidigt att det viktiga är att vi får barn, inte när.

Då väljer man ett namn som ligger ett halvår efter jul och så ser man till att ha hejdundrande namnsdagskalas istället

 

[Miks]

För att ge mej in lite i debatten. Hade jag kunnat välja hade jag valt en sjuhelsikes massa saker. Barn typ i april, gravid på första försöket, en tjej, födas naturligt utan smärta.

Nu har jag tillhört kategorin av personer som inte haft möjlighet att välja och då blir det lite så att efter ett tag så falnar intresset för att välja detaljerna. Då är huvudsaken att man får något över huvudtaget. När man får, om man får. Istället för att fundera över vilken månad bebisen ska komma går tankarna till vad sjutton gör vi om det inte kommer någon? Hur långt är vi beredda att gå för att få en liten bebis, vilken som helst? Hur mycket har vi råd att betala? Hur länge är det ens möjligt att hålla på? Vad i helskotta sysselsätter vi oss med under tiden?

Jag har full förståelse för de som planerar, önskar och vill något så mycket att man kan tänka sej att pausa. Jag har ju varit där ett tag själv. Så länge dessa personer är ödmjuka och har en förståelse för att alla inte kan/vill/önskar att planera.

Vi kommer nu (om allt går som det ska) få en bebis som kommer nånstans vid jul nyår. Och vi är supertacksamma för att vi blev gravida till slut. ALLA som får veta att bf är 31/12 tycker synd om oss och bebisen. Mitt svar på det är helt krasst "bebisar är ganska svårplanerade! Det blir säkert människa av den här ungen med".

För er som planerar: jag hoppas innerligt att det blir som ni vill!
För er som skiter i planeringen: må bäbisar komma så snart det bara går!

Mvh Miks

 

[Thera]

För mig handlar det främst om rent praktiska saker att önska barn i början av året, sett till hur vårt liv i övrigt ser ut. Men eftersom det inte gick att välja så får jag/vi acceptera att det kanske blir annorlunda. Kanske det dröjer till början av 2016 ändå.
En liten sorg att åldersskillnaden mellan syskonen bara växer o växer.. Men det finns fördelar med det också. Det gäller, precis som med önskan om när på året barnet kommer till världen, att ställa om mentalt. Vilket inte är helt lätt alla gånger.
Har man inga preferenser från början så förstår jag att det är ett icke-problem.


Jag körde Äl-tester även denna månaden, och nu verkar Äl vara över för denna gången. Den kom mkt tidigare i denna cykeln än i förra så jag hann knappt med i testandet.. Så kan det vara. Ska bli intressant att se hur luteslfasen blir. Jag kontaktade inte gyn sist utan känner att vi vill ha några cykler till bakom oss innan det är aktuellt.

Jag vet precis vad du menar... Känner mig lite stressad, mest för att "glappet" mellan syskonen växer, men också för att vi gärna hade velat ha vinter/vår.

Ångrar mig att vi inte satte igång förra våren istället för denna, nu blir det minst 3 år och 9 månader emellan våra. Men men, man får vara glad om det blir något överhuvudtaget!

 

[TeamLundVer]

När vi försökte bli gravida så lämnade jag in ett önskemål till storken om vissa månader. Vi är ganska många som fyller år nära varandra och eftersom jag vet hur tråkigt det är att aldrig få fira din egen födelsedag när man är liten (min ena bror är 10år och 1 dag yngre än mig) så hoppades jag på en månad utan födelsedagar. För hösten vore november bäst (är ju en så tråkig månad annars så vore kul om man kan liva upp den lite).

Vi hade dock aldrig något uppehåll i försöken eller liknande utan det rörde sig enbart om ett önskemål. Såhär i efterhand med BF 25:e november så ångrar jag att jag inte lämnade in ett önskemål om en perfekt graviditet istället..