Jag behövde aldrig ens slutaDu har säkert en poäng där
Jag lär ju inte vara ensam med cerazette, hur lång tid tog det innan ni blev gravida efter att ni slutat med pillren?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag behövde aldrig ens slutaDu har säkert en poäng där
Jag lär ju inte vara ensam med cerazette, hur lång tid tog det innan ni blev gravida efter att ni slutat med pillren?
Du har säkert en poäng där
Jag lär ju inte vara ensam med cerazette, hur lång tid tog det innan ni blev gravida efter att ni slutat med pillren?
Jag blev skitsur i förrgår. Berättade för föräldrarna att vi kollat på ett hus 2,5 mil från centrum. De hus vi har råd med i centrum är inte hus vi vill bo i, så vi var jätteglada över att ha hittat ett nästan nytt, fint hus i vår prisklass.
Pappa fräser till "Inte där! Där finns ingen svensk skola!"
Jag påpekar att han inte har en aning om ifall vi ska skaffa barn eller inte
"Klart att ni ska!" Fräser pappa.
"Och hur vet du att vi ens KAN få barn?" Frågar jag lugnt.
"Men det är väl klart att ni kan! Varför skulle ni inte kunna det!" Fräser han och himlar med ögonen.
"Vet du, alla kan faktiskt inte få barn" Sa jag, och han fortsatte fräsa i samma stil...
Till sist påpekar mamma försiktigt att det nog inte är en så bra diskussion. Fy fan vad jag hade haft lust att berätta att det faktiskt är väldigt möjligt att vi inte kan få barn, och att vi verkligen inte tänker planera våra husköp efter eventuella barn. (Dessutom har vi bestämt att eventuella barn ska gå i finsk skola. )
Finlandssvenska, ja. Men jag pratar främst finska och är förlovad med en helfinsk.
Usch ja, kan tänka mig det. Besvikelse och tomhet...Jag har ju gått i svensk skola och pratat svenska hemma. Nu har jag tappat jättemycket svenska i och med finskt jobb och finsk fästman, men det hjälper jättemycket att skriva på Buke
@deathslyna välkommen!
Inatt drömde jag att jag plussade. Det är så jobbigt att vakna och förstå att det bara var en dröm
Usch ja, kan tänka mig det. Besvikelse och tomhet...
Jag har Äl nu i dagarna, testar för fullt (och nuppar). Är nyfiken på se hur min lutealfas beter sig denna gången och ev spottings.
Vi ville ju ha barn i början av året, om vi kunde välja. Nu kan vi uppenbarligen inte välja och jag vet att det låter konstigt men det är svårt för mig att vänja mig vid tanken att det inte blir i början av året. Så till den grad att vi har funderat på paus ett tag. Men inser ju det orimliga i det och det är ju ett barn vi önskar, det spelar ju egentligen ingen roll när på året barnet är fött. Hjärnan eller känslorna är inte logisk alla gånger...
Det är klart att man får ha preferenser, till och med starka sådana. Jag och sambon hade en jäkla tur att vi lyckades pricka vår planering så när som på någon månad, hade vi inte gjort det hade det helt enkelt blivit jäkligt krångligt för oss, krångel vi gärna slipper om det går. Man får ju spela med den hand man får, så det är ju bara att foga sig om det inte går enligt plan, men det finns ju massor med anledningar att vilja att barnet ska komma en viss tid på året.
Ibland känns det lite som att man knappt får ha önskemål om hur det ska bli med graviditet och barn, utan man ska bara tyst ta vad man får. Jag tycker att man faktiskt får bli besviken, sur eller ledsen när det inte går på det sätt man vill så länge man ändå är någorlunda glad och tacksam om det ändå blir en högt älskad knodd till slut. Tar man mig och sambon som exempel så hade vi som sagt tur med planeringen, men hade det inte blivit som planerat hade det ju på intet sätt påverkat kärleken till och omsorgen om barnet utan det hade bara gjort framförallt mig besviken över att andra saker inte hade gått att genomföra som planerat (och jag hade t.ex. tyckt att det vore lite tråkigt om barnet föddes sent på året då jag som oktoberbarn själv tyckte att det var lite trist).
Nu är vi ju inte i mål än, blir knodden sjuk eller något annat tok kan ju planerna grusas ändå (knodden är ju inte ens född än), men som jag sa innan; att ha ett önskescenario är faktiskt inte allt orimligt eller fel på något sätt.
Vilket jag förstår till 100% och jag önskar verkligen att du blir gravid före mig. Ärligt.Jag skiter i när, bara jag lyckas bli gravid ens en gång.
Jag ville också ha barn i början av året.
Sådant tappar liksom betydelse under tidens gång.
Får man ett barn fött sent på året är ju risk att det ligger efter första tiden i skolan t.ex.Varför vill man det? Jag fyller år i februari, det är skittråkigt. Alltid kallt, typ alltid först så när man fyller 18 har inte ens bästa vänner hunnit göra det än osv ;p skulle jag behålla hade jag haft bf på min födelsedag dvs februari, det verkar jobbigt att ha en nyfödd när det är -25 grader ute? Eller man kanske mest är inne ändå?
Får jag välja vill jag att framtida barn föds i maj och sen ev flera i september/sen sommar.