Haha, jag förstår att bli arg på vården också... Ibland känner jag liksom att de KAN fixa detta, de bara BRYR sig inte tillräckligt mycket! Jobbar ändå ständigt på att försöka lita på läkaren osv, haha.Haha, nu när du säger det så låter det ju mer logiskt att bli arg på kroppen, men av nån anledning så var första reaktionen att bli arg på vården. Förstår givetvis att de inte kan förutsäga hur just min kropp kommer reagera, men det känns bättre att vara arg på nån annan än sig själv.
För att göra det hela bättre så har mannen det riktigt körigt på jobb nästa vecka, det ska ordnas för fest på stort köpcenter och han har ensam hand om all matning av el till spektaklet. Men hans chef vet om att vi gör behandling (chefen har gjort samma), så det får lösa sig.
Det kan vara knepigt att kombinera jobb och ivf... Jag tycker såklart att ivf är viktigast men det är ändå svårt, man har ju en plikt på jobbet som är svår att släppa på det sättet att man känner sig att man krånglar till det för resten av arbetsplatsen, liksom.