En ledsen tonårsförälder

[pernilla_s]

Sv: En ledsen tonårsförälder

KL

Jag är 20, bor inte hemma nu, men gjorde det ju innan... Min mamma har varit hård. Under hela tiden jag bott hemma fick man bara vara inne på internet ca en timme i veckan och till skolarbeten. Vi har inte klagat. Ville vi surfa er kunde vi betala lite, men vi fick inte surfa hur mycket vi ville eller spela hur mycket som helst på datorn.

Kan du inte ha datorn i ditt rum? Jag ahde tagit bort datorn för honom tills dess han lärt sig uppföra sig. Har du den i ditt rum kan du ju fortfarande använda den.

Underhållet tycker jag är självklart att du ska få. Meningen är att de pengarna ska gå till mat med mera.

Stå upp för dig för risken är att han kommer bli värre med tiden om du inte säger ifrån.

 

[andrisi]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Såhär gjorde jag igår: Sonen kom in, hade en hiskelig attetyd när han kom in. Jag reste mig upp, mötte honom i hallen och sa att vi ska ha möte i köket. Han gick dit. Satte sig och såg så nonchalant ut som han bara kunde. Sen sa jag:
Jag vill bara berätta att jag har sagt upp mig. Jag kommer från och med nu inte; tvätta dina kläder, laga din mat, inte ens köpa din mat, inte bry mig om att väcka dig på morgonen (i skrivande stund har väckarklockan ringt i 20 minuter och det är svårt som attan för mig att inte gå in...) inte hämta dig på stationen de dagar du slutar tidigt och ingen buss går förren 16. Du kan gå - eller göra något annat av tiden till bussen avgår. Jag tog fram olika former av hyresavtal för att han skulle förstå vad det innebar att hyra lgh, vara inneboende osv. Jag tog även fram riksnormen för vad det kostar per månad (minst) ca för mat, hushållsartiklar, tidningar, el osv för att han skulle förstå att det inte var siffror jag bara hittade på.

Senar på kvällen lagade sonen mat på egen hand. Frågade om råd som jag iof gav honom (vill ju uppmuntra att han överhuvudtaget gjorde något), tog ut sopor, plockade in i diskmaskinen, satte sig vid datan FÖR ATT KONTROLLERA SITT SCHEMA i skolan. Tog fram miniräknare och räknade hur många timmar i veckan han går i skolan. Pratade med mig och sa att han går 27 timmar i veckan (effektiv tid ej raster inräknat). Jag sa att en vanlig arbetsvecka är 40 timmar.

Vid 21 sa han: Kan vi se en film mamma? För då blir jag trött. Jag sa; Ja, om jag får datasladden. Det fick jag.

Jag var inte arg när jag talade med honom i köket. Jag var lugn. Jag förklarade att gymnasiet var hans egna val. Att det var inget han måste göra. Men om han INTE gör det måste han söka ett arbete. Och arbete kan vara väldigt svårt att få utan utbildning.

Vi får väl se om han vaknar av klockan... den låter förfärligt och är brevid honom.. förstår inte att han inte hör den....

 

[Allimac76]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Det låter väldigt väldigt bra! Som om du startat på ett bra sätt.
Nu gäller det bara att inte vekna.

 

[Mimsan]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Å, vad bra! Och vilken klok strategi. Snyggt jobbat!
Se bara till att ”uppsägningen” inte bara verkställs, utan kvarstår. Det är så himla lätt att falla för såna där charmoffensiver och så är man tillbaka i sina gamla mönster efter nån vecka igen. Mitt modershjärta har alldeles för lätt att svämma över...

 

[Inte_Ung]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Åh rena skolexemplet.
Så snyggt gjort.
Att bara servera fakta och inte brusa upp.
Lysande.

Det ger också signalerna om att du förväntar dig att där finns en väl fungerande och intellektuell hjärna.
Det är att visa respekt för hans förmåga.
Av typen "Jag anser att du är smart och vuxen nog att förstå det här!"

 

[pigleton]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Heja heja, vad glad jag blir över att du la upp det så bra.

Låt klockan ringa om det är så. Efter ett par missade mornar kommer han fundera över en ny strategi för att komma upp och komma i tid. Han är stor nog att lösa problemet.

Jag kan bara applådera dig till ett bra samtal.

 

[Skogstrollet]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Åh rena skolexemplet.
Så snyggt gjort.
Att bara servera fakta och inte brusa upp.
Lysande.

Det ger också signalerna om att du förväntar dig att där finns en väl fungerande och intellektuell hjärna.
Det är att visa respekt för hans förmåga.
Av typen "Jag anser att du är smart och vuxen nog att förstå det här!"

Instämmer till fullo! MYCKET bra skött TS! *applåder*

 

[escodobe]

Sv: En ledsen tonårsförälder

KANON! Starkt jobbat. Kom bara ihåg att vara konsekvent.

 

[Skumbananen]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Läste hela tråden med bekymrad min. Såg sista inlägget och kände bara: "wow"! Bra jobbat! Hoppas det löser sig!

 

[_Eva_]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Mycket, mycket bra gjort andrisi!!!!

Jag antar att det kliar i fingrarna att gå och väcka. Du får sitta här i stället.

mvh Eva

 

[Kastrullhaxan]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Nu har jag bara läst första sidan i tråden och har egentligen ingenting på Förälder att göra.

Men det du skriver om din son påminner i mångt och mycket om min bror. Dock var min bror aldir guppkäftig och kallade folk fula saker. Men att kliva upp och sköta ksolan, varför då? Man är ju trött på morgonen!

Det hela slutade med att min bror var 20, min mamma hittade kärleken nästan 90 mil bort och flyttade. Brorsan flyttade ihop med sin flickvän men stod inte ut med henne.

Så nu bor han själv, i en lite stökig tvåa. Han fixar sin egen mat, har det så rörigt som han själv känner för, tvättar sina egna kläder och sköter sitt (natt)jobb alldeles utmärkt. Han har väldigt goda referenser hos sin chef.

Edit: Läste ditt sista inlägg nu. Bra gjort! Tror att det är bra att du uppmuntrar när han gör rätt för sig (tex lagar mat) Råd behöver vi alla, oavsett ålder och mognadsnivå!


Stå på dig bruden! Annars gör din son det!

Styrkekramar och lycka till!

 

[havreflinga]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Wow! Vilket bra samtal du verkar ha haft med honom. Jag tycker oxå det är superbra att du tänker på att inte vara sur när du pratar med honom annars (som i köket). Förhoppningsvis kommer han upptäcka att det är ganska mysigt att ha en mer jämlik relation med sin mamma.

Läste i tråden om försörjningsplikt och att sonen får studiebidraget och underhållet till eget konto. Är det så enligt lag? Att man är skyldig att försörja dem, och samtidigt ska de fritt få bestämma över studiebidrag och underhåll? Det tycker jag känns skevt. I det här fallet har ju pappan tydligen valt att inte ta del i försörjningen rent fysiskt. Kan mamman oxå välja det? Alltså att hon oxå säger att hon inte vill ta hand om sonen längre förutom att betala det lagstadgade underhållet?

 

[Jenny]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Herregud, om min unge skulle säga något sådant till mig.
Ärligt talat så skulle jag släpa upp ung ur sängen och KASTA ut henne ur huset. I strumplästen. Inga tvivel om saken.
Där är min gräns kraftigt överskriden.

Är det din dator så gör dig av med den. Alternativt om du står för internetet, säg upp det. Färdig-surfat, helt enkelt.
Och markservicen upphör from nu.
Ställ krav. Ska han bo hemma så ska han sköta skolan och hjälpa till med vardagliga sysslor när det behövs.
Utan tjat, det ska vara en självklarhet. Det behövs inga "kontrakt" för sådana saker.
Särskilt inte om man är 18 år.
Och acceptera INTE att bli kallad för diverse.
Dags att strama upp tyglarna, han kanske inte kommer gilla det precis nu men kommer nog att tacka dig om sisådär 10 år.
Var konsekvent.

Lycka till!

/J.

 

[Jenny]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Svarade innan jag läste hela tråden.
Snyggt jobbat och sonen verkar ha kommit till insikt
Skönt, fortsätt i samma anda!!



/J.

 

[Scilla]

Sv: En ledsen tonårsförälder



Bravo! fortsätt så!

 

[Sazalamel]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Bra jobbat!

En förälders största uppgift (förutom ovillkorslös kärlek) är att förbereda sina barn på vuxenlivet.
Och i dag har du hjälpt din son en bra bit på vägen

Stå nu på dig i fortsättningen också

 

[doglover]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Verkligen snyggt jobbat!
Nu har du visat honom att nu är det nog med curlandet!

MEGA pepp till dig och stå nu på dig i fortsättningen! *kram*

 

[sweep]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Vi får väl se om han vaknar av klockan... den låter förfärligt och är brevid honom.. förstår inte att han inte hör den....

testa att köpa en annan klocka med annat ljud för man vänjer sig oftast vid ljudet och ignorerar det.
så är det för mig iallafall och jag är extremt morgontrött (och det är dags att byta väcksignal på mobilen nu för jag hör den inte längre..)

 

[Pikina]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Bra jobbat! Här kommer lite handfasta råd till dig och alla andra om ni någon gång hamnar i liknande situationer igen (funderar även på andra än egna barn)! Du har ju gjort nästan precis såhär, men det kan vara skönt att ha en modell att stötta sig mot!

Här är en bra modell i att utrycka sin egen förväntan.

1. Börja med att lägg in din egen värdering, gå inte till personangrepp utan fokusera på det konkreta (”problemet”). Lägg gärna in något positivt.

2. Lägg sedan in din förväntan . Var otroligt tydlig med vad du förväntar dig och linda inte in det i bomull, det gör det inte bättre! Gå rakt på sak!

3. Det slutar inte än, utan du måste också ge en konsekvens . Både av hur det blir om han gör som du utryckt förväntan (om du...) om och vad som händer om han bryter mot det (men om du inte...). Använd dig bara av konsekvenser du kan leva upp till.

Ett exempel:
Lisa ställer inte in disken i maskinen.
"(1) Jag uppskatta verkligen att du äter bra, men som det är nu så står din disk alltid kvar på bordet och det tycker jag inte om. (2) Jag förväntar mig att du hädan efter plockar in disken i maskinen när du är klar. (3) Om du gör det så ska jag se till att fortsätta laga god mat till dig, men om du inte gör det så får skaffar vi en egen talrik och egna besik till dig så får du bara använda dig av dem."

Andra tips är att använda dig av att lägga över ansvaret.
Utgå från dig själv (försök aldrig påstå att du vet något om en person för den vet alltid bättre om sig själv, utgå istället från dig själv och ställ en följdfråga till personen).

Ett exempel på fortsättningen på disksamtalet ovan skulle kunna vara:
Vi säger att lisa går in i försvarsställning och säger "Jag tycker inte alls att du lagar god mat!
"Jag blir ledsen när du säger att jag inte lagar god mat. Men nu förstår jag att det är så du tycker så jag undrar vad du har för förslag på andra lösningar?"

Börja heller ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG att argumentera, för det kommer inte leda någon vart. Låt det bara rinna av dig och fortsätt fokusera på det du vill.

Precis som du har gjort är det nödvändigt om man ska få ut det bästa av en ignorering (ex. inte väcka på morgonen) att tala om innan att man kommer sluta med något eller ignorera ett beteende. Uttrycksmodellen ovan är enkel att använda för det.
Uppmuntra om det lyckas. Ex. ""Nu när du kommer upp så bra på mornarna så tänkte jag att vi köper lite extra god frukost till imorgon".

Konsekvenser (jag kommer sluta väcka dig) brukar fungera bättre än straff (om du inte går upp när jag ber dig får du städa toaletten varje söndag) eftersom det oftast blir nya diskusioner kring ett straff.

Några tips bara...

 

[Jenka]

Sv: En ledsen tonårsförälder

kl

Ni verkar haft ett bra samtal, hoppas det fortsätter så! Hur har det gått, kom han upp till slut?
Tycker absolut att du ska hjälpa honom när han nu börjar laga mat osv (hjälpa i form av att svara på frågor, ge tips). Det är inte ok att bete sig som han gjorde, men när han nu ska börja laga mat själv osv (för första gången?) så behöver han nog både tips och uppmuntran.

/Jenka, 20 år, har inget på förälder att göra men har följt tråden. Och som efter att ha bott hemifrån i drygt 1½ år fortfarande ringer och frågar sin mamma ibland.