En ledsen tonårsförälder

[bubbel]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Hade jag kallat min mamma för jävla fi**a så hade jag åkt ur huset. Punkt. End of story. Oavsett ålder.

Att det inte är hans jobb att ta ut soporna? Nähä, är det ditt jobb att tvätta hans kläder, laga mat till honom eller köpa schampo, tvår osv. Han snor ju underhållspengarna från dig! Eller får du dom? Hade jag varit du hade jag låtit honom köpa sin egen mat osv för dom pengarna. Och så tycker jag att du ska förklara för honom att du inte kommer väcka honom något mer på grund av hur han beter sig. Han är 18 nu och det finns ingen skolplikt i gymnasiet. Hoppar han av, bra då är du inte försörjningspliktigt längre - ut med honom. Människan är ju ett svin mot dig.

 

[happyhappy]

Sv: En ledsen tonårsförälder

försörjningsplikt ja men inte omvårdnadsplikt väl...

Som nån skrev sluta serva köp hem tvättmedel men tvätta inte hans kläder, köp maten men laga den inte, OK hans dator men betala inget bredband osv. "Ställ fram en säng men bädda den inte"

Och även om sonen inte vill söka prof. hjälp kan du göra det för att få stöttning i hur du ska agera ifrån din sida och om sonen har åsikter om att du gör som du blivit rådd får han väl följa med och ge sin version då...

HOPPAS DET LÖSER SIG FÖR DIG OCH STYRKEKRAMAR
jag kommer att tänka på dig och önskar att det löser sig snarast för gud vad jobbigt det måste vara!!

7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.
Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

 

[stranger]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Och detta riktade du till mej för att??

 

[happyhappy]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Och detta riktade du till mej för att??

det va inte riktat till dig
bara ett utdrag ur föräldrabalken

 

[andrisi]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Det låter ju så otroligt dumt att säga att det är skönt att höra att jag inte är ensam. Men så är det iaf. Jag önskar ju förstås inte att andra har samma problem men du förstår hur jag menar?

Jag inser oxå att jag har mig själv att skylla. Jag borde ha lärt honom att gå upp på egen hand för länge sedan. Men är man hemma om dagarna så vill man ju åtminstone finnas för sitt barn. Jag förstår oxå att jag låtit mig styras och "curlat" honom. Nu. Nu förstår jag att JAG får ta konskevenserna av MITT (icke??) handlande tidigare. Men det hjälper ju inte situationen.

Sen kan jag ju säga att rent generellt är det en fulare attityd mot vuxna rent allmänt än vad det var när jag var ung.

Han har inga fritidsintressen, utan sitter bara vid datan från det han kommer hem fram till....? Ja, jag lär ju sova iaf när han går o lägger sig.

Säga upp bredbandet vill jag inte göra. Även jag behöver datan och internetuppkopplingen.

Jag har förövrigt bostadstillägg det är inräknat i mina pengar jag uppgav tidigare. Naturligtvis var det lite lättare när jag även fick studiebidraget och underhållet. Det var ju 2250 kr mer i månaden.

Ja, jag tänker nu (synd att det är lov snart) låta honom ligga till han vaknar. Jag tänker inte göra ett dyft för honom mer. Hoppas bara att jag orkar stå på mig. Vi ska träffas vid 16 så får vi se vart det leder. Jag återkommer då och berättar hur han bemött mig och mina förslag.

Det är så skönt att få ur sig detta. Att få lite respons och stöttning. Tusen tack alla bukisar för att ni finns!

 

[Skogstrollet]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Ja, jag tänker nu (synd att det är lov snart) låta honom ligga till han vaknar. Jag tänker inte göra ett dyft för honom mer. Hoppas bara att jag orkar stå på mig. Vi ska träffas vid 16 så får vi se vart det leder. Jag återkommer då och berättar hur han bemött mig och mina förslag.

Klart du orkar! Lägg den tid du vanligtvis lägger på att röja efter honom till att göra något trevligt för dig själv istället.
Låt det hela gå lugnt till, starta inget bråk, säg bara sansat att : så här blir det nu. Och ha is i magen. Troligvis börjar det med en JÄTTEprotest och en hel del fula ord från sonens sida. Var beredd på det och ta det inte personligt, hur svårt det än kan vara.

Det är inte alltid lätt för en tonåring att lära sig att mamma och/eller pappa också är människor med egna liv.

 

[Petruska]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Jag tycker att det låter fruktansvärt jobbigt att vara ensam med en så stor unge som protesterar så mycket mot vuxenvärlden som din son uppenbarligen gör. Jag förstår att du är ensam förälder, men har ni någon annan vettig vuxen i er närhet? I dina kläder hade jag bett någon av eller båda mina föräldrar att hjälpa mig under en period, kanske rentav bett en av dem eller båda att bo hos oss en vecka eller så, för att sätta lite tryck på grabben. Det är otroligt mycket enklare när de vuxna är i majoritet.

 

[Saybia]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Nu har jag inte läst alla svar du fått men jag skulle helt enkelt strunta i att jaga upp honom om morgnarna, herregud pojken är ju 18, inte 8... Försover han sig så han missar lektioner och skoldagar så fine, man har ju inte skolplikt i gymnasiet, det som händer om han är borta för mycket är väl att studiebidraget kan dras in men det är väl en konsekvens av sitt handlande som han får ta i såfall.

 

[andrisi]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Jag har tyvärr inga föräldrar att tillgå längre. Och mina vänner har ju egna liv efter arbetet med egna familjer. Så jag känner mig rätt ensam i nuläget. Och lite småpatetisk känner jag mig oxå, som sitter och bölar över att min artonåriga son inte klarar av en sån enkel sak som att sköta skolan genom att gå upp på morgonen på egen hand.
Förmodligen gråter jag för att jag känner mig misslyckad och ensam och önskar att jag hade någon vuxen i närheten att bolla detta med.

Sonens flickväns mamma kan jag prata lite med, men hon ser en helt annan sida av honom (såklart) än vad jag gör. Dock vet hans flickvän hur jobbigt det är att få honom att gå upp på morgonen. Dom bodde tidigare veckovis hos varandra, men det går inte längre för jag tycker inte att hon ska behöva förstöra sin dag genom att börja med att tjata på sin pojkvän som hon vore hans mamma.

Vi får som sagt se vad han säger när han kommer hem.

 

[Saybia]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Han har inga fritidsintressen, utan sitter bara vid datan från det han kommer hem fram till....? Ja, jag lär ju sova iaf när han går o lägger sig.

Säga upp bredbandet vill jag inte göra. Även jag behöver datan och internetuppkopplingen.

Är det hans egen dator? hjälper han till att betala vad bredbandet kostar? om inte så hade jag satt en senast tid på datoranvändandet och hade han inte lämnat datorn då så hade jag dragit ur internetkabeln

 

[bubbel]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Det måste vara jättejobbigt för dig att vara så ensam i en så svår situation! All heder åt dig som orkar dra ett sånt lass!

Nu tycker jag ännu mer att du borde "släppa hans service" tänk så mycket annat trevligt du skulle kunna göra än att tjata på honom hela tiden

 

[Mindra]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Ojojoj! Tänk om jag hade kallat ngn av mina föräldrar sånna ord när jag var 18, då hade jag åkt ut med näsan före! Min yngre bror är 18 år nu och skulle han säga ngt sådant skulle han också få veta att han lever.

Mina föräldrar är otroligt snälla och har ställt upp i vått och torrt men aldrig att de skulle tåla ett sådant ofärskämt beteende!

Nej jag säger som de andra, sluta hjälpa honom med allt och låt honom märka själv hur kul det är att göra allt själv.

Han är 18 år, nog tusan ska han klara av att ta ansvaret att ta sig upp ur sängen själv!

Hoppas det löser sig!

 

[Fan of Bill]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Jag har tyvärr inga föräldrar att tillgå längre. Och mina vänner har ju egna liv efter arbetet med egna familjer. Så jag känner mig rätt ensam i nuläget. Och lite småpatetisk känner jag mig oxå, som sitter och bölar över att min artonåriga son inte klarar av en sån enkel sak som att sköta skolan genom att gå upp på morgonen på egen hand.
Förmodligen gråter jag för att jag känner mig misslyckad och ensam och önskar att jag hade någon vuxen i närheten att bolla detta med.

Sonens flickväns mamma kan jag prata lite med, men hon ser en helt annan sida av honom (såklart) än vad jag gör. Dock vet hans flickvän hur jobbigt det är att få honom att gå upp på morgonen. Dom bodde tidigare veckovis hos varandra, men det går inte längre för jag tycker inte att hon ska behöva förstöra sin dag genom att börja med att tjata på sin pojkvän som hon vore hans mamma.

Vi får som sagt se vad han säger när han kommer hem.

Du ser, du har uppfostrat honom att uppföra sig ordentligt, när han är borta i alla fall. Alltså kan du kräva mer av honom hemma! Jag förstår att du känner dig helt uppgiven, vem sjutton gör inte det ibland, å då har jag ändå mina kids pappa (vi är skilda)att vända mig till när det är som värst. Du är inte småpatetisk, du är bara ledsen, å det tycker jag att du har all rätt att vara!!

 

[moonlightgarden]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Vad gör han uppe vid datorn hela nätterna? Spelar han någon form utav onlinespel? Gör han det så kanske han har kommit in i ett beroende och då behöver han profesionel hjälp.

I övrigt så håller jag med övriga tallare. Sluta serva honom. Jag är bara 24 å jag hjälpte till bra mycket mer när jag bodde hemma. Satte mamma igång tvättmaskin när hon kom hem på morgonen (nattskift) så var det självklart att jag hängde det när jag gick upp. Det behövde det inte ens bes om från mammas sida. Lika diskmaskinen och så vidare. Vi delade på damsugandet och torkandet av golvet när hon bad mig. Den ena gjorde det ena så gjorde den andra det andra.
Å jag tog självklart hand om mitt eget rum, men där bör det även tänkas på att det är mitt teritorium. Det ska inte klagas på om någon annan anser att det blir för dammigt, ska man ha gäster eller liknande så är det en sak.

Om han nu är vuxen som han säger, så måste han bete sig så oxå. Säg åt honom och håll det att om han inte börjar sköta sig så får han skaffa eget boende och håll dig på den punkten.

 

[andrisi]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Plötsligt fick jag en önskan av att höra en tonårings synvinkel? Finns det någon sådan som läst? Hur tänker tonåringar som läser detta? Känner ni igen er? Jag vill bara förstå.

 

[Linn_H]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Jag har läst hela tråden nu.. Och kan väl svara som tonåring (är 17, fyller 18 i år..).
Jag tycker att du ska lyssna på alla andras förslag! Låt honom sköta sig själv framöver, en sån enkel sak som att själv ta ansvar för att komma upp på morgonen är inte SÅ svårt.. Jag är själv morgontrött men man får ta sig i kragen och gå upp när klockan ringer!
Blir riktigt arg när jag läser om din son.. Man får inte bete sig hur som helst, ok att han är morgontrött, men det ska inte få gå ut över ngn annan. Sålänge han bor hemma bör du väl kunna ställa vissa krav? Annars kan han ju ta sitt pick o pack och flytta, och sedan göra precis som han vill.
Gör som flera andra skrivit, sluta tvätta hans kläder, sluta laga hans mat, sluta väck honom på morgonen o.s.v, det kommer bli ett herrans liv i början, men han bör ju tvingas att inse vad han håller på med..

 

[Mirre]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Data/internet/spel beroende?

Droger?

Hans beteende tyder ju på att något är galet, frågan är bara vad.
Det finns ingen som du kan prata med,för stöd och hjälp?
För din egen skull bör du nog försöka få hjälp från nåt håll, det blir tufft att orka med det själv. Glöm inte din egen hälsa.

Kurator på skolan kanske?
Prata med lärarna och hör hur han beter sig i skolan.
Hur är han med sina kompisar?

Hur länge har han varit såhär?

Har han börjat umgås med nya kompisar i samband med ändrat beteende?

 

[khisha]

Sv: En ledsen tonårsförälder

har inte läst igenom hela tråden, så nån kanske nämt det innan. Men jag tycker du ska ta professionell (eller hur det stavas?) hjälp. Jag läste innan att du inte kan tvinga han, och det har du rätt i. Men ett steg i rätt riktning är att Du kanske kan börja prata med någon som kan hjälpa dig att hantera situationen bättre. Någon utbildad som vet vad den pratar om. Lycka till och hoppas att det löser sig!

 

[Mirre]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Är det hans egen dator? hjälper han till att betala vad bredbandet kostar? om inte så hade jag satt en senast tid på datoranvändandet och hade han inte lämnat datorn då så hade jag dragit ur internetkabeln

Så gjorde mina föräldrar när jag bodde hemma och satt för länge vid datorn

 

[andrisi]

Sv: En ledsen tonårsförälder

Droger vet jag att han inte håller på med. Han vill aldrig gå på fest eller så heller. Han sitter hellre hemma vid datan. Trodde aldrig jag skulle säga att jag önskar att han gick ut med kompisar på krogen - men det är iaf ett IRL liv och mer socialt än att umgås med än märkliga figurer (som såklart andra människor håller på att spela med men ändå) vid datan. Han är klart överdrivet engagerad i dataspelen Tibia och WOW. Han glömmer tid och rum. Nej, han har inga nya kamrater, all tid (i princip) går till datan. Han kan glömma tid och rum när han sitter där. Hans vänner spelar oxå dessa spel. Jag har försökt att nå en av vännernas föräldrar för att höra hur dom har det med spelandet osv, men inte fått någon respons direkt.

Det sjuka är att han i flera månader gick till syo för att tjata och tjata sig till att komma in på den linjen han nu går. Han gjorde precis ALLT för att få komma in. Och nu går han där. Han fick byta - precis som han ville. Varför undrar jag nu? Om han ändå inte tar det på fullt allvar, varför inte bara ge platsen till någon som brukar den, dom vet vad den vill? Gud vad frusterad jag är.

Jag började själv jobba efter 9:an, hade egen andrahandslägenhet då fram till jag fick egen lägenhet. Klarade mycket väl av att gå upp på morgonen. Men jag har alltid varit morgonpigg och kvällstrött.
Har jobbat hela mitt liv med avbrott för föräldraledigheten. Jag har verkligen visat god arbetsmoral för sonen, så jag har inte gått hemma och rullat tummarna och låtit honom tro att det är så det går till.

Nåt har jag ju uppenbarligen misslyckats med.
(Curling curling)


Han borde komma in här nu när som helst.. bussen kommer snart