En fråga om otrohet

[Lena Furberg]

Nej, jag tycker heller inte att TS ska kontakta mannens partner och berätta något alls.

Men jag funderar lite vidare. Lite spinoff på tråden om mytomaner. En av dessa, som jag känt, inledde en romantisk relation med en av mina bästa väninnor. Jag hade inga bevis, men visste, ja VISSTE, att han var en extrem lögnare som utnyttjade människor å det grövsta (jag hittade honom som sagt lite senare på en internationell internetsida om sk Cyberpaths och insåg först då att halva hans liv bestått i att bedra kvinnor världen över, företag likaså, blåsa dem på pengar etc etc). Men jag sa inget. De såg lyckliga ut ihop och jag hade inga konkreta bevis att lägga upp på bordet.

Senare ringde hon mig, gråtande, och berättade hur han blåst henne, tagit hennes saker, alla hennes smycken bl.a. och stuckit, lämnat landet. De som planerat en framtid tillsammans! Jag kände mig som en idiot som inget sagt. Många andra som också blivit lurade och blåsta, var fruktansvärt arga efteråt och där stod jag och kunde inte gärna säga "Vad var det jag sa?" eftersom jag inget sagt.

Jag insåg rätt snabbt att jag kunnat hjälpa till att förhindra ganska mycket elände - eller vad det inte min ensak? Han kunde ju, för all del, ha varit uppriktigt förälskad i min väninna, helt utan baktankar. Eh...

 

[corzette]

Fast det ändrar ju inte att jag blir sur? Jag vill inte att någon lägger sig i mitt liv. Jag tycker att det är fult att lägga sig i andras liv bara för att man vill veta själv.

Vi tycker olika...

 

[Singoalla]

Jag förväntar mig att mina vänner ingriper om de anser att jag blir illa behandlad. När det kommer till främlingar sin inte har någon insyn i mitt liv skulle det lätt kunna bli intigretskränkande. Du har väll ingen mer insyn i deras relation än just det här, att han var sugen på sex? Vad som helst kan ju pågå i deras relation som du inte har någon insyn i.

Ja, och som jag också skrev, det blir nog inte samma utfall i denna situation utan det var ett exempel på hur jag resonerar i liknande situationer. Som svar på att beslutet visst kan vara kopplat till hur jag vill vara som person.

 

[starcraft]

Jag tror det avgörande i detta ändå är vilken typ av relation man har till den man vill berätta för. De flesta verkar ändå eniga här om att om man är vänner så är det ok att berätta, för då kan man luska lite i hur personen i fråga vill ha det. Är personen då en sådan som skulle uppskatta att veta så är det bara att köra på! Vill den inte veta, håller man tyst i respekt för sin vän. Men en främmande människa har man ingen aning om och dessutom skulle jag högst troligt inte ta personen på allvar om jag var den "bedragna".

 

[lil-sis]

Nej, jag tycker heller inte att TS ska kontakta mannens partner och berätta något alls.

Men jag funderar lite vidare. Lite spinoff på tråden om mytomaner. En av dessa, som jag känt, inledde en romantisk relation med en av mina bästa väninnor. Jag hade inga bevis, men visste, ja VISSTE, att han var en extrem lögnare som utnyttjade människor å det grövsta (jag hittade honom som sagt lite senare på en internationell internetsida om sk Cyberpaths och insåg först då att halva hans liv bestått i att bedra kvinnor världen över, företag likaså, blåsa dem på pengar etc etc). Men jag sa inget. De såg lyckliga ut ihop och jag hade inga konkreta bevis att lägga upp på bordet.

Senare ringde hon mig, gråtande, och berättade hur han blåst henne, tagit hennes saker, alla hennes smycken bl.a. och stuckit, lämnat landet. De som planerat en framtid tillsammans! Jag kände mig som en idiot som inget sagt. Många andra som också blivit lurade och blåsta, var fruktansvärt arga efteråt och där stod jag och kunde inte gärna säga "Vad var det jag sa?" eftersom jag inget sagt.

Jag insåg rätt snabbt att jag kunnat hjälpa till att förhindra ganska mycket elände - eller vad det inte min ensak? Han kunde ju, för all del, ha varit uppriktigt förälskad i min väninna, helt utan baktankar. Eh...

Inte riktigt jämförbart men ffa, tror du att hon hade lyssnat på dig medan hon var lycklig? Dvs hade du fått möjligheten att lägga fram bevis för det du hade hittat?

 

[monster1]

Nej, jag tycker heller inte att TS ska kontakta mannens partner och berätta något alls.

Men jag funderar lite vidare. Lite spinoff på tråden om mytomaner. En av dessa, som jag känt, inledde en romantisk relation med en av mina bästa väninnor. Jag hade inga bevis, men visste, ja VISSTE, att han var en extrem lögnare som utnyttjade människor å det grövsta (jag hittade honom som sagt lite senare på en internationell internetsida om sk Cyberpaths och insåg först då att halva hans liv bestått i att bedra kvinnor världen över, företag likaså, blåsa dem på pengar etc etc). Men jag sa inget. De såg lyckliga ut ihop och jag hade inga konkreta bevis att lägga upp på bordet.

Senare ringde hon mig, gråtande, och berättade hur han blåst henne, tagit hennes saker, alla hennes smycken bl.a. och stuckit, lämnat landet. De som planerat en framtid tillsammans! Jag kände mig som en idiot som inget sagt. Många andra som också blivit lurade och blåsta, var fruktansvärt arga efteråt och där stod jag och kunde inte gärna säga "Vad var det jag sa?" eftersom jag inget sagt.

Jag insåg rätt snabbt att jag kunnat hjälpa till att förhindra ganska mycket elände - eller vad det inte min ensak? Han kunde ju, för all del, ha varit uppriktigt förälskad i min väninna, helt utan baktankar. Eh...

Jag tycker nog inte att otrohet eller sex är jämförbart med att sno någon på allt den äger och har.

 

[Singoalla]

Du förstår inte att din handling som är att kliva in i någons relation och anse dig ha rätten att informera om något som du tycker är viktigt för deras relation är integritetskränkande?

Här handlar det ju egentligen om vart man drar gränsen för i vilka situationer man anser att det är rimligt att ingripa. Samma argument hade ju exempelvis kunna användas mot att:

1. Berätta för sin vän att dennes partner är otrogen.
2. Berätta att man anser att sin vän blir dåligt behandlad i en relation.
3. Berätta att man anser att en vän beter sig illa mot en annan vän (som jag exempelvis gjort vid ett tillfälle).
4. Stå upp för någon som blir illa behandlad av främling kollektivtrafiken (ex. rasistisk kommentar)

Det är ju även i dessa fall jag själv som värderar att min information/insats är viktig för någon annans relation. En bedömning som jag gör. Nu gäller ju detta en främling så jag fattar att många anser att det är helt annorlunda att lägga sig i, jag förstår det argumentet och köper det. Men bara en tanke.

 

[monster1]

Här handlar det ju egentligen om vart man drar gränsen för i vilka situationer man anser att det är rimligt att ingripa. Samma argument hade ju exempelvis kunna användas mot att:

1. Berätta för sin vän att dennes partner är otrogen.
2. Berätta att man anser att sin vän blir dåligt behandlad i en relation.
3. Berätta att man anser att en vän beter sig illa mot en annan vän (som jag exempelvis gjort vid ett tillfälle).
4. Stå upp för någon som blir illa behandlad av främling kollektivtrafiken (ex. rasistisk kommentar)

Det är ju även i dessa fall jag själv som värderar att min information/insats är viktig för någon annans relation. En bedömning som jag gör. Nu gäller ju detta en främling så jag fattar att många anser att det är helt annorlunda att lägga sig i, jag förstår det argumentet och köper det. Men bara en tanke.

1. Berätta för sin vän att dennes partner är otrogen.
Här vet vi inte om någon mår dåligt och om det därför finns en anledning att ingripa. Om en tjejkompis till dig var otrogen, skulle du ta kontakt med hennes partner då? Varför, varför inte?
Innan du kliver in i någon annans relation och börjar ge dom information som du tycker de ska ha är du beredd att ta konsekvenserna. Din gamla fling kanske har en extremt svartsjuk partner? Hen kanske är på väg ur relationen och därför skapar en fling för att ta sista steget, du skapar med din info onödig friktion mellan parterna i slutskedet? Man vet inget om andras relationer, det är extremt vanskligt att gå in där. Du vet inte vad som händer i deras relation.

2. Berätta att man anser att sin vän blir dåligt behandlad i en relation.
Om min vän verkar må dåligt av sin relation ingriper jag. Om personen är nöjd och glad lägger jag mig inte i. Jag kan ju inte bedömma vad som är att bli behandlad dåligt utan det kan ju bara min vän göra. Men om jag märker att min vän mår dåligt i relationen då ingriper jag.

3. Berätta att man anser att en vän beter sig illa mot en annan vän (som jag exempelvis gjort vid ett tillfälle). Samma här en vän mår dåligt då ingriper jag.

4. Stå upp för någon som blir illa behandlad av främling kollektivtrafiken (ex. rasistisk kommentar) Givetvis någon blir illa behandlad och rasism är dessutom något strukturellt därför säger man ifrån för alla andra som kan komma att drabbas.

 

[Lenis]

Jag hade absolut velat veta (har slösat vansinnigt med tid på en otrogen idiot under livet, tid som kunnat investeras så himla mycket bättre). Men jag hade i detta läge, med så pass "lite" på fötterna, inget sagt. Men hade vi haft gemensamma vänner hade jag nog luskat lite.

Har själv vid ett tillfälle varit den andra kvinnan och jag var helt på det klara med att det skulle kunna uppdagas och att jag fick ta den smällen då. Tror ibland det är smått unikt för buke (Ramona m fl har ju svarat bestämt i den här typen av trådar genom de år jag varit här) att anse att de flesta INTE vill veta. Nog fasen vill iaf jag veta om min man ligger runt.

 

[Singoalla]

1. Berätta för sin vän att dennes partner är otrogen.
Här vet vi inte om någon mår dåligt och om det därför finns en anledning att ingripa. Om en tjejkompis till dig var otrogen, skulle du ta kontakt med hennes partner då? Varför, varför inte?
Innan du kliver in i någon annans relation och börjar ge dom information som du tycker de ska ha är du beredd att ta konsekvenserna. Din gamla fling kanske har en extremt svartsjuk partner? Hen kanske är på väg ur relationen och därför skapar en fling för att ta sista steget, du skapar med din info onödig friktion mellan parterna i slutskedet? Man vet inget om andras relationer, det är extremt vanskligt att gå in där. Du vet inte vad som händer i deras relation.

2. Berätta att man anser att sin vän blir dåligt behandlad i en relation.
Om min vän verkar må dåligt av sin relation ingriper jag. Om personen är nöjd och glad lägger jag mig inte i. Jag kan ju inte bedömma vad som är att bli behandlad dåligt utan det kan ju bara min vän göra. Men om jag märker att min vän mår dåligt i relationen då ingriper jag.

3. Berätta att man anser att en vän beter sig illa mot en annan vän (som jag exempelvis gjort vid ett tillfälle). Samma här en vän mår dåligt då ingriper jag.

4. Stå upp för någon som blir illa behandlad av främling kollektivtrafiken (ex. rasistisk kommentar) Givetvis någon blir illa behandlad och rasism är dessutom något strukturellt därför säger man ifrån för alla andra som kan komma att drabbas.

Hur vet man om en vän mår dåligt, då? Är det alltid tydligt att personen antingen mår bra eller inte bra i relationen?

Är det alltid uppenbart att ett ingripande när någon blir dåligt behandlad är rätt? Jag har varit med om situationer där en man varit full och närgången på krogen och en utomstående person lagt sig i. Jag har känt lite att jag faktiskt hade koll över situationen själv, men har inte heller blivit upprörd över att någon ville vara schysst och säga nåt. I situationer där jag blivit utsatt för homofobi (eller bi-fobi, blir det väl i mitt fall) så har jag känt mig extremt utsatt och verkligen önskat att någon klivit in och skyddat mig.

I min senaste relation var det (som jag skrev) många som yttrade sin oro för mig helt i onödan. Jag blev ledsen och upplevde att de satte sig emot min sambo på grund av att de inte hade tillräckligt med kunskap om hans diagnoser. Men igen så, jag skulle aldrig bli arg på dem för att de visar omsorg för mig på det sättet som dom trodde var rätt.

Min poäng är bara att man aldrig kan veta till 100% om ett ingripande, eller delning av information, kommer träffa rätt eller inte.

 

[rutans]

Men det är ju inte din partner eller relation?
Jag tycker att du klampar in i någons relation som ett rättesnöre som minsann ska avslöja ärkenötter.
Du vet ju inte säkert vilka överenskommelser som finns. Det kan ju vara fullt ok, så länge partner hålls ovetande. Det kan finnas lika många varianter som relationer, och man gör ett misstag om man förutsätter att folk lovat leva 100 % monogamt.
Förhållanden kan utvecklas och förändras, och har man dealen att det är ok med andra förbindelser kanske det inte är något man glatt pratar om på jobbraseterna eller släktkalas.

Det handlar inte om att avslöja ärkenötter.
Är relationen sådan att den är öppen och övriga sexuella förbindelser är ok, då är det ju inga problem. Om inte sexet är så viktigt att ha i en tvåsamhet, så bör ju vederbörande inte vara så känslig om att råka få veta det i vissa fall. Det handlar inte om att ringa ett samtal och predika.
Misstag gör alla ibland på något sätt. Det bästa är att vara ärlig även om misstag, många gånger kan ju även förhållanden bli starkare efter misstag som man bearbetar tillsammans.

 

[monster1]

Hur vet man om en vän mår dåligt, då? Är det alltid tydligt att personen antingen mår bra eller inte bra i relationen?

Är det alltid uppenbart att ett ingripande när någon blir dåligt behandlad är rätt? Jag har varit med om situationer där en man varit full och närgången på krogen och en utomstående person lagt sig i. Jag har känt lite att jag faktiskt hade koll över situationen själv, men har inte heller blivit upprörd över att någon ville vara schysst och säga nåt. I situationer där jag blivit utsatt för homofobi (eller bi-fobi, blir det väl i mitt fall) så har jag känt mig extremt utsatt och verkligen önskat att någon klivit in och skyddat mig.

I min senaste relation var det (som jag skrev) många som yttrade sin oro för mig helt i onödan. Jag blev ledsen och upplevde att de satte sig emot min sambo på grund av att de inte hade tillräckligt med kunskap om hans diagnoser. Men igen så, jag skulle aldrig bli arg på dem för att de visar omsorg för mig på det sättet som dom trodde var rätt.

Min poäng är bara att man aldrig kan veta till 100% om ett ingripande, eller delning av information, kommer träffa rätt eller inte.

Det är väll allas poäng?

 

[starcraft]

Tror ibland det är smått unikt för buke

Jag tror knappast det är unikt, men kanske inget man pratar om lika frekvent - eller i alla fall inte jag och mina nära förren det är aktuellt tex att någon misstänker att den blir bedragen eller någon blivit den andra kvinnan. Jag har kompisar som inget vill veta och jag har haft kompisar som endast vill veta pga smittorisk. Och sen finns det de som vill veta. Och hur många gånger har man inte varit i bekantskap med folk som fått det berättat för sig att deras partner är otrogen och som viftar bort det och gärna istället "kill the messenger".

 

[Singoalla]

Om jag inte varit tydlig med det hittills i tråden så kommer jag alltså inte kontakta denna mans flickvän. Hade vi legat med varandra är jag dock fortfarande osäker på hur jag gjort, men i detta fall gör jag det inte av flertalet anledningar som diskuterats i tråden.

 

[Singoalla]

Det är väll allas poäng?

Jag hade hoppats det, men jag tyckte att du hade så övertygande svar på mina exempel Som att du ansåg att det var självklart vad man borde göra i situationerna. Men vad bra, då vet jag. Då är vi på samma bana där.

 

[monster1]

Det handlar inte om att avslöja ärkenötter.
Är relationen sådan att den är öppen och övriga sexuella förbindelser är ok, då är det ju inga problem. Om inte sexet är så viktigt att ha i en tvåsamhet, så bör ju vederbörande inte vara så känslig om att råka få veta det i vissa fall. Det handlar inte om att ringa ett samtal och predika.
Misstag gör alla ibland på något sätt. Det bästa är att vara ärlig även om misstag, många gånger kan ju även förhållanden bli starkare efter misstag som man bearbetar tillsammans.

Nej det är det ju inte, ok alltså. Har du klampat in med in information om "otrohet" och gjort någon ledsen eller orsakat onödigt drama, så är väll inte det ok? Du är ju inte ensam med den inställningen heller så det är ju då inte ett enskillt tillfälle med gränsöverskrädare i relationer.

 

[monster1]

Jag hade hoppats det, men jag tyckte att du hade så övertygande svar på mina exempel Som att du ansåg att det var självklart vad man borde göra i situationerna. Men vad bra, då vet jag. Då är vi på samma bana där.

Ja alltså mitt förhållningssätt är att jag inte ingriper om jag inte känner mig säker på situationen andras verkar vara det omvända.

 

[corzette]

Nej det är det ju inte, ok alltså. Har du klampat in med in information om "otrohet" och gjort någon ledsen eller orsakat onödigt drama, så är väll inte det ok? Du är ju inte ensam med den inställningen heller så det är ju då inte ett enskillt tillfälle med gränsöverskrädare i relationer.

Enligt dej...

Tom i TS fall där det bara handlar om "förfrågningar" om att ha sex... Så hade jag helt klart velat veta...
JAG vill veta sånt... Alla tar det inte som att "andra lägger sej i"..

 

[rutans]

Nej det är det ju inte, ok alltså. Har du klampat in med in information om "otrohet" och gjort någon ledsen eller orsakat onödigt drama, så är väll inte det ok? Du är ju inte ensam med den inställningen heller så det är ju då inte ett enskillt tillfälle med gränsöverskrädare i relationer.

Det är din åsikt att det är onödigt drama. Det är just det vi har här, åsikter. Du vet inte, inte jag heller. Utan vi handlar efter vår moraliska ståndpunkt.

"vissa fall" , menades inte som enskilt tillfälle.

 

[Singoalla]

Nej det är det ju inte, ok alltså. Har du klampat in med in information om "otrohet" och gjort någon ledsen eller orsakat onödigt drama, så är väll inte det ok? Du är ju inte ensam med den inställningen heller så det är ju då inte ett enskillt tillfälle med gränsöverskrädare i relationer.

Här skulle jag vilja tona ner språket lite egentligen i hela tråden. Det handlar ju inte om att "klampa in" och prata om "otrohet" och skapa drama. "Lägga sig i" har jag också en annan definition på. På många här verkar det som att jag skulle ringa i hysteri och skrika i luren att hennes man är ett otroget svin och att hon borde lämna honom genast Hade jag däremot legat med en man som visar sig ha en monogam relation så kan det hända (OBS! Det KAN hända beroende på X antal omständigheter och faktorer) att jag fört fram informationen på smidigt och odramatiskt vis att jag haft nåt med hennes man. Men först hade jag nog pratat med mannen för att få bättre uppfattning om vad tusan som händer, först och främst.

Ja alltså mitt förhållningssätt är att jag inte ingriper om jag inte känner mig säker på situationen andras verkar vara det omvända.

Yes, hajar.