En fråga om otrohet

Jag tycker nog inte att otrohet eller sex är jämförbart med att sno någon på allt den äger och har.
Nej, och jag uttryckte mig lite luddigt, förlåt. Det ekonomiska svindleriet uppdagades inte förrän efteråt. Det enda jag kände till då, under väninnans romans med honom, var lögnerna kring hans kvinnoaffärer. (Ja, förutom att han länsade sina gästvänliga vänners kylskåp på öl dagarna i ände, samt ringde långa telefonsamtal till andra sidan jordklotet medan han var ensam i folks hus... Men det senare tipsade jag lite diskret om redan då... Somliga fick ganska astronomiska telefonräkningar...)
 
Här skulle jag vilja tona ner språket lite egentligen i hela tråden. Det handlar ju inte om att "klampa in" och prata om "otrohet" och skapa drama. "Lägga sig i" har jag också en annan definition på. På många här verkar det som att jag skulle ringa i hysteri och skrika i luren att hennes man är ett otroget svin och att hon borde lämna honom genast :D Hade jag däremot legat med en man som visar sig ha en monogam relation så kan det hända (OBS! Det KAN hända beroende på X antal omständigheter och faktorer) att jag fört fram informationen på smidigt och odramatiskt vis att jag haft nåt med hennes man. Men först hade jag nog pratat med mannen för att få bättre uppfattning om vad tusan som händer, först och främst.



Yes, hajar.
Dramat består ju inte i hur man formulerar sig eller i vilken tonart utan att man kliver in med vad man iallafall tror är en brasklapp.

Det jag vände mig emot var att @rutans ansåg att om vederbörande inte tyckte att det där med otrohet var lika hemskt och viktigt att veta som hon gjorde så var "ingen skada skedd". Men det kan det väll mycket väl vara. Jag skulle tycka det var ytterst obehagligt att någon utifrån kände att den hade rätt att lägga sig i min relation. Det kan ju också orsaka helt andra problem. Det kanske finns en kontrollerande partner i relationen eller en våldsam partner. Då kanske man utlöser något verkligen obehagligt. Kanske är personen som var otrogen påväg ur relationen och skapar sig mod genom att just vara otrogen, vilket man då raserar genom att ha sin egen agenda.

Är det verkligen av hjärtats godhet man vill medela sin medmänniska om att dess partner haft sex(intentioner att ha sex) med någon annan eller är det sin egen ångest över att drabbas av en otrohet man hanterar? Varför vill jag tala om detta för hen? Varför är det viktigt att någon som jag inte känner i en relation som jag inte är en del av får veta detta trotts att jag inte vet någonting om dessa människor i övrigt.
 
Nej, jag tycker heller inte att TS ska kontakta mannens partner och berätta något alls.

Men jag funderar lite vidare. Lite spinoff på tråden om mytomaner. En av dessa, som jag känt, inledde en romantisk relation med en av mina bästa väninnor. Jag hade inga bevis, men visste, ja VISSTE, att han var en extrem lögnare som utnyttjade människor å det grövsta (jag hittade honom som sagt lite senare på en internationell internetsida om sk Cyberpaths och insåg först då att halva hans liv bestått i att bedra kvinnor världen över, företag likaså, blåsa dem på pengar etc etc). Men jag sa inget. De såg lyckliga ut ihop och jag hade inga konkreta bevis att lägga upp på bordet.

Senare ringde hon mig, gråtande, och berättade hur han blåst henne, tagit hennes saker, alla hennes smycken bl.a. och stuckit, lämnat landet. De som planerat en framtid tillsammans! Jag kände mig som en idiot som inget sagt. Många andra som också blivit lurade och blåsta, var fruktansvärt arga efteråt och där stod jag och kunde inte gärna säga "Vad var det jag sa?" eftersom jag inget sagt.

Jag insåg rätt snabbt att jag kunnat hjälpa till att förhindra ganska mycket elände - eller vad det inte min ensak? Han kunde ju, för all del, ha varit uppriktigt förälskad i min väninna, helt utan baktankar. Eh...
Fast det du beskriver är ju kriminalitet? Det är ett helt annat ballgame än otrohet, tycker nog jag.
 
Dramat består ju inte i hur man formulerar sig eller i vilken tonart utan att man kliver in med vad man iallafall tror är en brasklapp.

Det jag vände mig emot var att @rutans ansåg att om vederbörande inte tyckte att det där med otrohet var lika hemskt och viktigt att veta som hon gjorde så var "ingen skada skedd". Men det kan det väll mycket väl vara. Jag skulle tycka det var ytterst obehagligt att någon utifrån kände att den hade rätt att lägga sig i min relation. Det kan ju också orsaka helt andra problem. Det kanske finns en kontrollerande partner i relationen eller en våldsam partner. Då kanske man utlöser något verkligen obehagligt. Kanske är personen som var otrogen påväg ur relationen och skapar sig mod genom att just vara otrogen, vilket man då raserar genom att ha sin egen agenda.

Är det verkligen av hjärtats godhet man vill medela sin medmänniska om att dess partner haft sex(intentioner att ha sex) med någon annan eller är det sin egen ångest över att drabbas av en otrohet man hanterar? Varför vill jag tala om detta för hen? Varför är det viktigt att någon som jag inte känner i en relation som jag inte är en del av får veta detta trotts att jag inte vet någonting om dessa människor i övrigt.

Jag fattar, men en kontrollerande eller våldsam partner kan ju också finnas i en relation där man anser att man känner paret. Likväl en person som är på väg ur en relation. Jag tänker på det många (kanske inte just du) sagt att de skulle berätta om det var en vän, men inte en främling.

I eget fall kan jag garanterat säga att ett eventuellt berättande i dessa fall enbart beror på välvilja till den bedragne partnern, och ingen annan agenda. Sen förstår jag dina resonemang om att denna välvilja kan hamna helt snett och få motsatt effekt.
 
Har ni pratat om det efteråt?
Ja, fast inte så ingående. Jag tror hon blev rätt knäckt av det hela. Jag var i USA när hon ringde mig och grät i telefonen - då hade vi dessutom köpt karlsloken en flygbiljett till Kalifornien eftersom han skulle hänga med oss (och betala senare...) men han kom ju aldrig..... Dit.
 
Fast det du beskriver är ju kriminalitet? Det är ett helt annat ballgame än otrohet, tycker nog jag.
Javisst, han satt senare inne i omgångar i sitt hemland för sina brott.
Men, dessa kände inte jag till då.
Det jag inte visste om jag skulle berätta eller ej, för hans djupt förälskade flickvän, min väninna, var att jag hade starka misstankar (övertygelser) om hans romantiska förehavanden med andra kvinnor, att han dessutom hade barn i sitt hemland, som fortfarande var vid liv och inte alls omkommit tillsammans med sin mor i den där tågolyckan som han bevittnat där han tvingades slå ihjäl sin hund som också var skadad. Han var en kvinnotjusare av stora mått - jag kunde ha berättat allt detta men borde jag? Ska man lägga sig i? Man ska ju inte det, egentligen, eller handlar det om att man bör överväga vid varje enskilt tillfälle?
 
Javisst, han satt senare inne i omgångar i sitt hemland för sina brott.
Men, dessa kände inte jag till då.
Det jag inte visste om jag skulle berätta eller ej, för hans djupt förälskade flickvän, min väninna, var att jag hade starka misstankar (övertygelser) om hans romantiska förehavanden med andra kvinnor, att han dessutom hade barn i sitt hemland, som fortfarande var vid liv och inte alls omkommit tillsammans med sin mor i den där tågolyckan som han bevittnat där han tvingades slå ihjäl sin hund som också var skadad. Han var en kvinnotjusare av stora mått - jag kunde ha berättat allt detta men borde jag? Ska man lägga sig i? Man ska ju inte det, egentligen, eller handlar det om att man bör överväga vid varje enskilt tillfälle?


Det finns ju grader i helvetet. Jag skulle nog göra en individuell bedömning men ha som grund att inte blanda mig i andras relationer.
 
Javisst, han satt senare inne i omgångar i sitt hemland för sina brott.
Men, dessa kände inte jag till då.
Det jag inte visste om jag skulle berätta eller ej, för hans djupt förälskade flickvän, min väninna, var att jag hade starka misstankar (övertygelser) om hans romantiska förehavanden med andra kvinnor, att han dessutom hade barn i sitt hemland, som fortfarande var vid liv och inte alls omkommit tillsammans med sin mor i den där tågolyckan som han bevittnat där han tvingades slå ihjäl sin hund som också var skadad. Han var en kvinnotjusare av stora mått - jag kunde ha berättat allt detta men borde jag? Ska man lägga sig i? Man ska ju inte det, egentligen, eller handlar det om att man bör överväga vid varje enskilt tillfälle?
Intressant typ! :up:

Lögnerna kring barn och tågolycka hade jag nog berättat, om jag var säker. Det är allvarligare än sexaffärer.
 
Fast det du beskriver är ju kriminalitet? Det är ett helt annat ballgame än otrohet, tycker nog jag.

Otrohet i sig är annat ballgame, iaf en annan handling (som inte är kriminell, obviously).

Men av erfarenhet så ingår otrohet i många sociopaters/mytomaners sätt att vara.
Den jag träffade sist, nystades hans mytomani från just otrohet mot hans fru. När det uppdagades (en av tjejerna frågade frun om hon var med på det) så nystades fler och fler extraflickvänner upp. Därefter visade det sig att han också utnyttjade situationen finansiellt. När ringarna på vattnet spred sig, kom det fram att han också myglade med pengar på jobbet.

Hade inte tjejen lagt sig i, så hade han fått fortsätta tills alla stod på bar backe.
 
@Youma mytomaner och sociopater har jag ingen aning om, jag har inte träffat så många att jag skulle våga dra några slutsatser om otrohet utifrån dem.
Det är förvånansvärt ofta som sociopater och mytomaner dyker upp som företeelse i bukediskussioner. I övrigt hör jag aldrig talas om dem.

Om otrohet är ett symtom, torde det finnas fler som är psykopater än som inte är det.
 
Jag hade berättat för berörd part om att partnern människan har är otrogen. Just för att det blir sådana konsekvenser o det vill inte jag ha på mitt samvete.
 
Alltså, jag blir lite förvånad av attityden till otrohet här. I andra trådar klagas det till höger och vänster på att män beter sig som svin och när man sedan har chansen att hjälpa någon få reda på sanningen ska man strunta i det :confused:
Nej, nej, poängen är att det är inte mitt eller ditt ansvar att se till så att männen eller andra människor beter sig som de ska göra eller som de lovat att göra.

Mitt jobb är att se till så att jag och mina nära mår bra. Mitt jobb är inte att uppfostra män så att de kan vara bättre partners - den energin och tiden har jag inte.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 675
Senast: Johanna1988
·
Relationer Jag vet inte hur jag ska formulera mig för att någon ska förstå jag känner mig så fruktansvärt ensam, har haft en relation i 6 år som...
Svar
10
· Visningar
3 379
Senast: Anders
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
9 415
Senast: Ramona
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 836
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp