En fråga om otrohet

[Singoalla]

Jag tycker det är synd när man känner sig lurad på en massa år när ev otrohet uppdagas i efterhand.

Om alla de åren har varit bra och lyckliga så är de väl inte bortslösade egentligen?

Jag anser nog det, till viss del. Att jag har upplevt år som lyckliga bygger på att jag har haft en ärlig relation med min partner där vi haft respekt för varandra och sett efter varandras behov i en relation. Att min partner skulle gå bakom min rygg och vara otrogen är att visa på bristande respekt för mina behov, att gå efter sin egen vilja på bekostnad av mitt välmående osv. Jag måste få chansen att veta om vilken relation jag är i och ta ett beslut om jag vill vara i den eller inte. Att ljuga om vilken relation vi har är att ta det valet ifrån mig.

Så nej, hade jag fått reda på att min parner varit otrogen en längre tid i vår relation så hade det definitivt ändrat hur jag sett på vad vi haft. Att åren varit bortslösade behöver det inte betyda, men att jag skulle känna mig lurad är garanterat.

Om man nu vill ha sexuell frihet, varför ger man sig då in i en exklusiv relation med en parner som tycker att det är viktigt att man håller sig till varandra? Är det inte bättre att hitta någon likasinnad då där man kan ha en öppen relation eller dylikt. Jag förstår inte hur man kan berättiga det. Egentligen handlar det väl inte över huvud taget om vad man själv tycker om otrohet, öppet förhållande, sexuell frihet och liknande utan snarare att man har gett sig in i ett förhållande där man lovat en person någonting son för denne är viktigt, och sedan ljuger om det.

 

[Kiwifrukt]

Som tillägg på det jag skrev igår, för mig är det skillnad på situationen i tråden, det vill säga att TS avböjt att ha sex med killen och att hon inte känner hans flickvän alls, jämfört med om man känner den som blir sviken. Väl. Hade jag exempelvis fått veta att min systers pojkvän var otrogen mot henne, självklart hade jag berättat det för henne. Eller någon annan person som man står nära.

Men en helt okänd? Nej. Det finns ju inget som säger att hon ens skulle tro på det när det kommer från en främling. En okänd person som man bara vet vem det är till namnet, om ens det, är inte min huvudvärk. Det är hans i så fall.

 

[stjarnhimmel]

Öppna förhållanden och "sova över med nära vänner och gosi gosi, tvi vale!

Ens partner är ens allt och ens bästa, inget annat skall råda!

Vet du verkligen vad öppna förhållanden innebär?
Hur kan det vara usch och fy om två personer är överens och mår bra i relationen?

 

[Gnist]

Att jag har upplevt år som lyckliga bygger på att jag har haft en ärlig relation med min partner där vi haft respekt för varandra och sett efter varandras behov i en relation.

Om man nu vill ha sexuell frihet, varför ger man sig då in i en exklusiv relation med en parner som tycker att det är viktigt att man håller sig till varandra? Är det inte bättre att hitta någon likasinnad då där man kan ha en öppen relation eller dylikt. Jag förstår inte hur man kan berättiga de

Och jag känner helt olikt. Att ex var ett äreknöt sista åren och toppade det med 2 otrohetsaffärer de sista månaderna som "vi" existerade, förändrar ju inte det faktumet att vi faktiskt hade många riktigt, riktigt bra år tillsammans.

Sen tror jag inte heller att någon som längre fram i förhållandet är otrogen, har den "planen" från start. Otrohet tyder ju oftast på att något i förhållandet felas/att där finns ett behov av bekräftelse som inte uppfylls osv

Finns ju hyfsat stort antal män i nätdejtingvärlden som redan har en partner och av alla som kontaktat mig och som svarat på min fråga om varför de söker någon på sidan av så är svaret, om än lika olika formulerat alltid samma: Förhållandet lunkar på i hjulspår, finns ingen vardagsnärhet, sexlivet är i det närmaste stendött och begravet etc. De behöver bekräftelse som de inte får i sitt förhållande, men de stannar pga barnen, huset, gemensamma ekonomin. Dvs av samma orsaker som kvinnor stannar för länge i kassa förhållanden.

Sen tackar jag nej till dessa upptagna män. Dock inte av några moraliska orsaker eller nån skum lojalitet mot för mig helt okända kvinnor, utan helt enkelt för att jag är alldeles för egoistisk för att nöja mig med småsmulor på nån annans villkor.

 

[CillaW]

Jag håller - som vanligt - med @escodobe och @Ramona .
Det är klart att det beror på vilken överenskommelse man har i sin relation men jag skulle inte anse det otrohet att kontakta en gammal fling.
Nu tycker jag personligen att det inte vore något större problem eftersom jag inte måste ha en exklusiv relation. Det tar ju ingenting från mig om min partner ligger med någon annan så länge hen skyddar sig.
Fattar inte varför just sex är så känsligt? Jag skulle bli mycket mer sårad om min partner hade större förtroende för någon annan och pratade om saker som hen inte pratar med mig om.
Klart man måste komma överens om hur man ska ha det. Vill min partner vara exklusiv så kan jag också vara det.
Svartsjuka är däremot skitjobbigt. Jag är inte svartsjuk själv men det fräter sönder en relation om man är utsatt för det.
Och TS; du har inte ansvar för någon annans relation.

 

[Singoalla]

Och jag känner helt olikt. Att ex var ett äreknöt sista åren och toppade det med 2 otrohetsaffärer de sista månaderna som "vi" existerade, förändrar ju inte det faktumet att vi faktiskt hade många riktigt, riktigt bra år tillsammans.

Sen tror jag inte heller att någon som längre fram i förhållandet är otrogen, har den "planen" från start. Otrohet tyder ju oftast på att något i förhållandet felas/att där finns ett behov av bekräftelse som inte uppfylls osv

Finns ju hyfsat stort antal män i nätdejtingvärlden som redan har en partner och av alla som kontaktat mig och som svarat på min fråga om varför de söker någon på sidan av så är svaret, om än lika olika formulerat alltid samma: Förhållandet lunkar på i hjulspår, finns ingen vardagsnärhet, sexlivet är i det närmaste stendött och begravet etc. De behöver bekräftelse som de inte får i sitt förhållande, men de stannar pga barnen, huset, gemensamma ekonomin. Dvs av samma orsaker som kvinnor stannar för länge i kassa förhållanden.

Sen tackar jag nej till dessa upptagna män. Dock inte av några moraliska orsaker eller nån skum lojalitet mot för mig helt okända kvinnor, utan helt enkelt för att jag är alldeles för egoistisk för att nöja mig med småsmulor på nån annans villkor.

Mitt ex var också ärkenöt i slutet av förhållandet, och det förändrar inte vad vi haft. För mig beror det dock just på att han var ärkenöt i slutet av förhållandet och inte hela.

Tråkigt att du kallar det "skum lojalitet". Jag ser det som medmänsklighet och omsorg av varandra oavsett om man känner varandra eller inte. Jag har valt att leva ett liv där jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, och utifrån min egen högst personliga värdering så innebär det att inte göra skillnad på hur jag behandlar folk beroende på om jag känner dem eller inte. Jag respekterar att andra människor gör annorlunda.

 

[Singoalla]

Jag håller - som vanligt - med @escodobe och @Ramona .
Det är klart att det beror på vilken överenskommelse man har i sin relation men jag skulle inte anse det otrohet att kontakta en gammal fling.
Nu tycker jag personligen att det inte vore något större problem eftersom jag inte måste ha en exklusiv relation. Det tar ju ingenting från mig om min partner ligger med någon annan så länge hen skyddar sig.
Fattar inte varför just sex är så känsligt? Jag skulle bli mycket mer sårad om min partner hade större förtroende för någon annan och pratade om saker som hen inte pratar med mig om.
Klart man måste komma överens om hur man ska ha det. Vill min partner vara exklusiv så kan jag också vara det.
Svartsjuka är däremot skitjobbigt. Jag är inte svartsjuk själv men det fräter sönder en relation om man är utsatt för det.
Och TS; du har inte ansvar för någon annans relation.

Jag håller helt med dig. Dock skulle jag verkligen önska att vi, alla, kunde sluta ifrågasätta varandra så mycket i den här frågan. "Varför är just sex så känsligt?", "Varför är monogami så viktigt?", "Hur kan man vilja ha ett öppet förhållande?", "Hur kan man köpa att ens partner ligger med någon annan?", "Hur kan man se det som bortkastade år om någon är otrogen?" osv.

Jag tycker att det går åt båda håll där. Vi är alla vuxna människor med olika erfarenheter och behov som gör att vi väljer olika typer sv relationer, och reagerar olika på olika typer av svek. Sen är det såklart intressant att prata om och vända och vrida på, ibland är det bra att ifrågasätta sin egen uppfattning. Men, med fokus på att en diskussion leder till att man själv ifrågasätter sin egen uppfattning, inte att andra gör det Tycker jag i alla fall. Det är ganska känsliga ämnen vi pratar om så hänsyn känns viktigt just här.

 

[CillaW]

Jag håller helt med dig. Dock skulle jag verkligen önska att vi, alla, kunde sluta ifrågasätta varandra så mycket i den här frågan. "Varför är just sex så känsligt?", "Varför är monogami så viktigt?", "Hur kan man vilja ha ett öppet förhållande?", "Hur kan man köpa att ens partner ligger med någon annan?", "Hur kan man se det som bortkastade år om någon är otrogen?" osv.

Jag tycker att det går åt båda håll där. Vi är alla vuxna människor med olika erfarenheter och behov som gör att vi väljer olika typer sv relationer, och reagerar olika på olika typer av svek. Sen är det såklart intressant att prata om och vända och vrida på, ibland är det bra att ifrågasätta sin egen uppfattning. Men, med fokus på att en diskussion leder till att man själv ifrågasätter sin egen uppfattning, inte att andra gör det Tycker jag i alla fall. Det är ganska känsliga ämnen vi pratar om så hänsyn känns viktigt just här.

Jag ifrågasätter inte, mer att jag verkligen undrar varför normen är så stark att sex har en sån särställning i en relation. Det betyder inte att det inte är viktigt! Men att just sex ska vara en sån dealbreaker, det är jag uppriktigt förundrad över.

Jag undrar också över de relationer där den ena parten inte vill eller vill ha väldigt lite sex, men ändå inte kan acceptera att den andra parten har sex på annat håll. Ska båda leva sexlöst för att den ena inte vill?

 

[VLMF]

Ahhh, KONFERANGSERNA.

KONFERANGS-ROMANGS.

 

[Gnist]

Jag ser det som medmänsklighet och omsorg av varandra oavsett om man känner varandra eller inte. Jag har valt att leva ett liv där jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, och utifrån min egen högst personliga värdering så innebär det att inte göra skillnad på hur jag behandlar folk beroende på om jag känner dem eller inte. Jag respekterar att andra människor gör annorlunda.

Jag gissar på att du rent generellt är betydligt känsligare än mig. Inget fel i det, vi är bara olika

 

[Singoalla]

Jag gissar på att du rent generellt är betydligt känsligare än mig. Inget fel i det, vi är bara olika

Definitivt. Jag är känsligare än de flesta människor

 

[Singoalla]

Jag ifrågasätter inte, mer att jag verkligen undrar varför normen är så stark att sex har en sån särställning i en relation. Det betyder inte att det inte är viktigt! Men att just sex ska vara en sån dealbreaker, det är jag uppriktigt förundrad över.

Jag undrar också över de relationer där den ena parten inte vill eller vill ha väldigt lite sex, men ändå inte kan acceptera att den andra parten har sex på annat håll. Ska båda leva sexlöst för att den ena inte vill?

Fattar dina funderingar. Skrev en miljon inlägg om detta i våras då detta diskuterades, jag vet inte om vi kom fram till nåt eller inte

Men en input från min bästa killkompis. Efter tråden i våras när vi pratade om just detta så frågade jag honom om han vet varför just exklusivitet är så viktigt för honom. Hans reaktion var "Måste man alltid veta sånt? Analysera och vända och vrida. Räcker det inte med att identifiera vad man själv har för behov och önskan och hitta nåt som funkar utifrån det? Det är svårt nog tycker jag. Livet är kort, man behöver inte gräva i allt".

Jag kanske inte håller med honom fullt ut men anser definitivt att han har en poäng

 

[rutans]

Jag hade velat veta. Hade jag och min partner varit överens om att vara exklusiva hade det varit viktigt att veta om partnern frångått detta . Då jag då inte självmant skulle kunna skydda mig mot sexuella sjukdomar om vi valt bort kondom pga vår valda relation.
Tycker varken det är gränslöst eller att vara i negativ bemärkelse skvallerbytta.
Man kan välja hur man berättar.

 

[mandalaki]

Många utgår från sig själva och säger "jag hade velat veta". Men eftersom man inte vet hur den andra parten i det enskilda fallet vill ha det så faller ju projekt Att Berätta redan där.

 

[lil-sis]

Jag anser nog det, till viss del. Att jag har upplevt år som lyckliga bygger på att jag har haft en ärlig relation med min partner där vi haft respekt för varandra och sett efter varandras behov i en relation. Att min partner skulle gå bakom min rygg och vara otrogen är att visa på bristande respekt för mina behov, att gå efter sin egen vilja på bekostnad av mitt välmående osv. Jag måste få chansen att veta om vilken relation jag är i och ta ett beslut om jag vill vara i den eller inte. Att ljuga om vilken relation vi har är att ta det valet ifrån mig.

Så nej, hade jag fått reda på att min parner varit otrogen en längre tid i vår relation så hade det definitivt ändrat hur jag sett på vad vi haft. Att åren varit bortslösade behöver det inte betyda, men att jag skulle känna mig lurad är garanterat.

Om man nu vill ha sexuell frihet, varför ger man sig då in i en exklusiv relation med en parner som tycker att det är viktigt att man håller sig till varandra? Är det inte bättre att hitta någon likasinnad då där man kan ha en öppen relation eller dylikt. Jag förstår inte hur man kan berättiga det. Egentligen handlar det väl inte över huvud taget om vad man själv tycker om otrohet, öppet förhållande, sexuell frihet och liknande utan snarare att man har gett sig in i ett förhållande där man lovat en person någonting son för denne är viktigt, och sedan ljuger om det.

Nu har jag inte skrivit att jag tycker att otrohet är ok.

Utan mitt inlägg handlade enkom om känslan av att ha blivit lurad på år i livet när man under tiden man levde sagda år faktiskt var lycklig.

Har åren varit dåliga är det en annan sak och inte det jag menar.

Själv skulle jag bli snopen men bortkastad tid? Nej. Det har inga av mina bra år varit fastän jag inte är kvar i de förhållanden jag hade då. Om någon varit otrogen då vet jag inte och gör i backspegeln varken till eller ifrån. Det förändrar ingenting för mig.

 

[CillaW]

Fattar dina funderingar. Skrev en miljon inlägg om detta i våras då detta diskuterades, jag vet inte om vi kom fram till nåt eller inte

Men en input från min bästa killkompis. Efter tråden i våras när vi pratade om just detta så frågade jag honom om han vet varför just exklusivitet är så viktigt för honom. Hans reaktion var "Måste man alltid veta sånt? Analysera och vända och vrida. Räcker det inte med att identifiera vad man själv har för behov och önskan och hitta nåt som funkar utifrån det? Det är svårt nog tycker jag. Livet är kort, man behöver inte gräva i allt".

Jag kanske inte håller med honom fullt ut men anser definitivt att han har en poäng

Det är definitivt något som det är nyttigt att fundera igenom. Normen skapar så mycket ångest och olycklighet för så många. Och den verkar vara väldigt fastcementerad.
Kommer man sen fram till att man trivs bäst med exklusivitet, fine. Man ska bara inte ta det för givet .
Kommer man gemensamt fram till att man trivs bäst i en icke exklusiv relation, då faller ju hela konceptet med svartsjuka och otrohet.

Cilla, fri och självständig

 

[Petruska]

Mitt ex var också ärkenöt i slutet av förhållandet, och det förändrar inte vad vi haft. För mig beror det dock just på att han var ärkenöt i slutet av förhållandet och inte hela.

Tråkigt att du kallar det "skum lojalitet". Jag ser det som medmänsklighet och omsorg av varandra oavsett om man känner varandra eller inte. Jag har valt att leva ett liv där jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, och utifrån min egen högst personliga värdering så innebär det att inte göra skillnad på hur jag behandlar folk beroende på om jag känner dem eller inte. Jag respekterar att andra människor gör annorlunda.

Men nu tror jag helt enkelt inte på vad du skriver. Att du skulle behandla alla likadant oavsett om du känner dem eller inte, kan helt enkelt inte vara sant. Då förnekar du ju helt olika relationers betydelse.

 

[Singoalla]

Det är definitivt något som det är nyttigt att fundera igenom. Normen skapar så mycket ångest och olycklighet för så många. Och den verkar vara väldigt fastcementerad.
Kommer man sen fram till att man trivs bäst med exklusivitet, fine. Man ska bara inte ta det för givet .
Kommer man gemensamt fram till att man trivs bäst i en icke exklusiv relation, då faller ju hela konceptet med svartsjuka och otrohet.

Cilla, fri och självständig

Jag håller med dig. Sen tycker jag också att det finns en gräns och den är högst personlig. Det finns oerhört mycket normer i samhället och skulle jag gå till djupet med samtliga så skulle jag inte ha tid över till annat. Vilket jobb jag väljer, hälsa och skönhet, konsumtion, livsmål, etik gentemot andra, livstro/religion osv. Ja, mycket helt enkelt. Jag anstränger mig för att vara öppensinnad och ifrågasätta mina val, men det får gå lite i vågor och en sak i taget osv.

 

[corzette]

Många utgår från sig själva och säger "jag hade velat veta". Men eftersom man inte vet hur den andra parten i det enskilda fallet vill ha det så faller ju projekt Att Berätta redan där.

Spelar det nån roll ?

Man utgår från sej själv... Som man känner sej själv känner man andra "heter det ju" ...

Och nu va detta aldrig nån otrohet, MEN hade det varit min pojkvän hade jag def velat veta om han sitter å "erbjuder sej" till andra... Det behöver i mitt fall inte ens vart en genomförd "otrohet"... Bara det att han hör sej för med andra är illa nog...
OM de nu har ett "öppet" förhållande så kan det väl inte skada om man outar att han ville ha sex med en ?
Så ser inte problemet med att berätta... Antingen så är han en rövhatt och då vill nog frun veta, eller så vet hon det redan och lever med den vetskapen... Då kan ju inte Singoallas berättande förstöra nåt som är bra ?

Själv berättade jag för en främmande tjej att hennes kille va otrogen... Hon valde att blunda.. De är mej veterligen SÅÅÅÅÅ kära fortfarande och allt är SÅÅÅÅ bra... Så jag berättade att han va det och de pratade om det och valde att "förbättra" sej ... Men anser inte att jag gjorde fel...

 

[rutans]

Många utgår från sig själva och säger "jag hade velat veta". Men eftersom man inte vet hur den andra parten i det enskilda fallet vill ha det så faller ju projekt Att Berätta redan där.

Likaså utgår många från sig själva gällande att inte vilja veta, inte vilja berätta - såklart .