En fråga om otrohet

[et_flickan]

Hur kan man veta hur ens partner ser på relationen om man inte pratar om det? Tankeläsning?

Vi diskuterar självklart våran relation men inte om otrohetsbiten. Jag har valt att inte ta upp den diskussionen för att otrohet inte är så viktigt för mig. Jämställdhetsfrågor och barn är sånt vi diskuterar en hel del i stället.

 

[Singoalla]

Vi diskuterar självklart våran relation men inte om otrohetsbiten. Jag har valt att inte ta upp den diskussionen för att otrohet inte är så viktigt för mig. Jämställdhetsfrågor och barn är sånt vi diskuterar en hel del i stället.

Är det inte viktigt för dig att veta om det är viktigt för hen?

 

[prallan]

Vi diskuterar självklart våran relation men inte om otrohetsbiten. Jag har valt att inte ta upp den diskussionen för att otrohet inte är så viktigt för mig. Jämställdhetsfrågor och barn är sånt vi diskuterar en hel del i stället.

Men måste det diskuteras just begreppet otrohet? Är det inte en bättre ingång om man diskuterar huruvida man är mono- eller polygam? Jag tycker det är en viktig del av ens personlighet.

 

[Roheryn]

Då förstår jag bättre hur du menar. Om du då får välja mellan att partnern har en relation med någon annan förutom dig och att du inte får veta, alt att du får veta av tex en nära vän- då väljer du att hellre vara ovetandes om jag tolkar dig rätt? För hur du får veta det hela ändrar ju inte det faktum att din partner har en annan, tänker jag. Men jag kanske tänker galet.

(Off topic- älskar ditt nick, Roheryn är så vackert!)

Ja, faktiskt. Jag TROR ju att jag på något vis skulle märka ändå att relationen inte var helt OK om min partner hade någon vid sidan av, och därmed själv ta upp frågan, men så länge jag och partnern har en BRA relation så vill jag inte nödvändigtvis veta om eventuella snedsteg, nej...

(tack, gillar också Roheryn men kan tyvärr inte ta åt mig äran för att ha hittat på det - snott av JRR Tolkien)

 

[Roheryn]

Otrohet handlar ju väldigt ofta om att man inte trivs i sitt förhållande. Varför inte åtgärda det, slippa smussla och må bättre?

Jo, SJÄLVKLART! Det är vi helt eniga om! Jag tycker dock att det är de två som är inblandade i relationen som skall hantera detta, och att de inte nödvändigtvis behöver "hjälp" utifrån med det...

 

[Lena Furberg]

Hur kan man veta hur ens partner ser på relationen om man inte pratar om det? Tankeläsning?

Jag inbillar mig, naivt kanske, att man "vet" sin partners inställning i många frågor utan att ha behövt ställa raka frågor. Åtminstone om man umgåtts en tid, kanske inte efter nån vecka vill säga. Jag skulle t.ex. bli väldigt överraskad om min partner plötsligt sa, att -Självklart ska vi ha sex med andra när vi känner för det, det har jag haft hela tiden, i åratal, tycker inte du detsamma? Och då menar jag inte att jag nödvändigtvis skulle misstycka utan att jag skulle bli förvånad över att den inställningen lyckats undgå mig. Samma sak med vissa politiska åsikter eller åsikter kring andra "basic" saker. Sånt tycker jag att man förstår ändå, efter en tid.

Skulle en inställning vara extremt viktig för att man överhuvudtaget ska vilja umgås med personen, får man kanske ställa en rak fråga så man får besked på en gång.

 

[Trani]

Ja, till att mer eller mindre hjälpa min förmodade partner med att kontrollera min sexualitet när jag är ute på egen hand.

Exakt så tolkar jag det. Det handlar om att inte lita på att personen "sköter" sin sexualitet. För mig är det märkligt att vara så misstänksam mot någon jag potentiellt vill ligga med. Kåthet och misstro går inte väl ihop. Om personen bryr sig mer om eller har större tilltro till min partner än mig så kan denne gå och ragga på min partner istället.

 

[et_flickan]

Är det inte viktigt för dig att veta om det är viktigt för hen?

Nej.

Vore det viktigt för honom så borde han tagit upp ämnet själv för länge sen.

 

[Singoalla]

Jag inbillar mig, naivt kanske, att man "vet" sin partners inställning i många frågor utan att ha behövt ställa raka frågor. Åtminstone om man umgåtts en tid, kanske inte efter nån vecka vill säga. Jag skulle t.ex. bli väldigt överraskad om min partner plötsligt sa, att -Självklart ska vi ha sex med andra när vi känner för det, det har jag haft hela tiden, i åratal, tycker inte du detsamma? Och då menar jag inte att jag nödvändigtvis skulle misstycka utan att jag skulle bli förvånad över att den inställningen lyckats undgå mig. Samma sak med vissa politiska åsikter eller åsikter kring andra "basic" saker. Sånt tycker jag att man förstår ändå, efter en tid.

Skulle en inställning vara extremt viktig för att man överhuvudtaget ska vilja umgås med personen, får man kanske ställa en rak fråga så man får besked på en gång.

Jag bara tycker att det är intressant att den sidan som konstant under tråden har hävdat att man definitivt aldrig kan veta hur någon annan vill ha det, utifrån hur man själv fungerar och sina egna värderingar, plötsligt tycker att antaganden är helt okej när det kommer till sin egen partner.

 

[Singoalla]

Nej.

Vore det viktigt för honom så borde han tagit upp ämnet själv för länge sen.

Tycker du ja. Han kanske tycker att det är en självklarhet att ni är monogama eftersom ni aldrigt sagt något annat. Här är det ju du som gör ett antagande.

 

[et_flickan]

Tycker du ja. Han kanske tycker att det är en självklarhet att ni är monogama eftersom ni aldrigt sagt något annat. Här är det ju du som gör ett antagande.

Varför ska jag behöva ta ansvar över våra diskussioner? Karln vet att han har all frihet i världen att diskutera vad han vill.

Våran relation fungerar klockrent, jag har aldrig haft intresse eller behov av att ta upp vad han tycker eftersom andra män inte intresserar mig sexuellt. Den dagen jag blir intresserad av någon annan kanske jag frågar vad han tycker.

 

[Singoalla]

Varför ska jag behöva ta ansvar över våra diskussioner? Karln vet att han har all frihet i världen att diskutera vad han vill.

Våran relation fungerar klockrent, jag har aldrig haft intresse eller behov av att ta upp vad han tycker eftersom andra män inte intresserar mig sexuellt. Den dagen jag blir intresserad av någon annan kanske jag frågar vad han tycker.

Jag har aldrig sagt att du ska ta ansvar för era diskussioner. Jag har endast och enbart sagt att man inte kan skippa att kommunicera och ändå veta hur någon vill ha det. Antingen kommunicerar man, och vet. Eller så kommunicerar man inte, och då kan man gissa eller göra antaganden. Och just antaganden har piskats ganska hårt i den här tråden (och främst inte av mig).

 

[lil-sis]

Jag bara tycker att det är intressant att den sidan som konstant under tråden har hävdat att man definitivt aldrig kan veta hur någon annan vill ha det, utifrån hur man själv fungerar och sina egna värderingar, plötsligt tycker att antaganden är helt okej när det kommer till sin egen partner.

"Den sidan"?

Klumpar du ihop alla som inte tycker som du nu?

 

[Singoalla]

"Den sidan"?

Klumpar du ihop alla som inte tycker som du nu?

Nej, men jag kan se att det finns olika läger i tråden där vissa argument förekommer oftare. Likväl som att vi har ett läger som hävdat att vi själva skulle vilja veta om otrohet som argument osv. Det innebär inte att vi inte fortfarande är individer som diskuterar.

 

[escodobe]

Men måste det diskuteras just begreppet otrohet? Är det inte en bättre ingång om man diskuterar huruvida man är mono- eller polygam? Jag tycker det är en viktig del av ens personlighet.

Ja det gjorde vi. Likaså preventivmedel ur smittskyddsperspektiv. Vi tog även barn eller inte frågan i samma svep.

 

[rutans]

Inte alls. Det har att göra med att jag inte vill ha sexuellt umgänge med någon som är otrogen mot sin flickvän. Av anledningar som jag skrivit om tidigare i tråden, kopplade till min syn på otrohet. Det var alltså för att ta reda på om jag ville träffa honom eller inte. Jag har väl åtminstone rätt att själv bestämma om jag vill dras in i en otrohetsaffär eller inte.

Jo, SJÄLVKLART! Det är vi helt eniga om! Jag tycker dock att det är de två som är inblandade i relationen som skall hantera detta, och att de inte nödvändigtvis behöver "hjälp" utifrån med det...

@Roheryn här har du den där halmbocken @Singoalla nämnde.
Ingen som jag har läst har påstått annat än att relationen ska parterna i relationen hantera.
Du har en av anledningarna ovan varför man kan undra när någon som vill ligga med en har en relation.
Sedan är det ett annat ställningstagande gällande om någon part har rätt att få veta. Inte för att kontrollera partnern , utan för kunna välja själv gällande sig eget liv. Vill man riskera hälsan, vill man fortsätta i en relation där kommunikationen är dålig. Det kan ju vara så att en otrohet från ens partner är skjutsen man behöver för att lämna denne. Det kan även vara skjutsen till att börja kommunicera och mötas.

 

[starcraft]

Jag bara tycker att det är intressant att den sidan som konstant under tråden har hävdat att man definitivt aldrig kan veta hur någon annan vill ha det, utifrån hur man själv fungerar och sina egna värderingar, plötsligt tycker att antaganden är helt okej när det kommer till sin egen partner.

Fast "den sidan" - nu klumpar du ihop äpplen och päron. Jag kan inte se att samma personer som tycker A håller med precis om B, jag tycker nog att det finns individer som tycker olika i de olika frågorna.

Jag har aldrig sagt att du ska ta ansvar för era diskussioner. Jag har endast och enbart sagt att man inte kan skippa att kommunicera och ändå veta hur någon vill ha det. Antingen kommunicerar man, och vet. Eller så kommunicerar man inte, och då kan man gissa eller göra antaganden. Och just antaganden har piskats ganska hårt i den här tråden (och främst inte av mig).

Fast det är svårt ibland att fråga och kommunicera om saker man själv inte lägger något värde i. Om det för mig är oviktigt huruvida vi är monogama eller ej i min (fiktiva) relation ter det sig ganska konstigt för min del att ta upp det på tal, när jag kan ha det lite hursomhelst - det spelar ingen roll för mig. Är det viktigt för min partner att vara monogam tycker jag att det är på dennes ansvar att tala om det - inte mitt. Nu är just monogami knepigt eftersom det är så normativt, att det finns många som antar att relationerna är monogama utan att uttala det, men jag tycker nog att ansvaret för stt uttala det ligger hos den som värdesätter monogami (eller om man värdesätter polygami för den delen)

 

[Petruska]

Hur kan man veta hur ens partner ser på relationen om man inte pratar om det? Tankeläsning?

Det finns ju rätt mycket mer man kan prata om än varianter av regelverk för sitt relaterande. För mig är det självklart att man pratar om livet och tingen och relationerna hela tiden, men det brukar inte komma in på frågor om trohet. Möjligen pratar vi ibland om fenomenet trohet/otrohet och de tabun det är omgivet av och liknande. Jag skulle också kunna få för mig att ta upp din frågeställning, som exempel på en lite underligt frågeställning som hänger ihop med den kulturella laddningen hos otrohet.

 

[Petruska]

Jag har aldrig sagt att du ska ta ansvar för era diskussioner. Jag har endast och enbart sagt att man inte kan skippa att kommunicera och ändå veta hur någon vill ha det. Antingen kommunicerar man, och vet. Eller så kommunicerar man inte, och då kan man gissa eller göra antaganden. Och just antaganden har piskats ganska hårt i den här tråden (och främst inte av mig).

Eller så pratar man om allting mer eller mindre hela tiden, och otrohet är helt enkelt inte en fråga. Givetvis står det envar fritt att ta upp den, men om ingen är särskilt engagerad kommer den ju inte upp.

Det innefattar inget antagande att göra som @et_flickan skriver. Hon tillskriver inte sin partner någon uppfattning om trohet/otrohet i det du citerar. Det hon skriver är att den som vill ha upp ett samtalsämne får ta upp det.

 

[Singoalla]

Fast det är svårt ibland att fråga och kommunicera om saker man själv inte lägger något värde i. Om det för mig är oviktigt huruvida vi är monogama eller ej i min (fiktiva) relation ter det sig ganska konstigt för min del att ta upp det på tal, när jag kan ha det lite hursomhelst - det spelar ingen roll för mig. Är det viktigt för min partner att vara monogam tycker jag att det är på dennes ansvar att tala om det - inte mitt. Nu är just monogami knepigt eftersom det är så normativt, att det finns många som antar att relationerna är monogama utan att uttala det, men jag tycker nog att ansvaret för stt uttala det ligger hos den som värdesätter monogami (eller om man värdesätter polygami för den delen)

Som sagt, jag är inte den som har tagit upp ansvar här. Det var inte jag som sa. Jag har enbart sagt att det man inte kommunicerar kring kan man inte veta kring.